söndag 31 maj 2020

Serbien (Belgrad)

Enorma Sankt Sava som byggts under större delen av 1900-talet

Alla lågprisflyg, eller förvånansvärt många i alla fall, bär till Belgrad. En ovanligt fullbokad kristi himmelsfärdshelg 2016 lyckades jag därför boka en flight hit med kort varsel. För de i min generation och äldre är staden kanske mest känd för att ha NATO-bombats 1999, men med åren har bilden av en exotisk och billig party- och kulturstad tagit över mer och mer. Ruinerna finns kvar på många håll men det är inget som bekymrar de grabbgäng som festar loss på partybåtar förtöjda längs stadens långa vattenlinje. Här möts två floder: Donau och Sava. Den sistnämnda delar sitt namn med världens största ortodoxa kyrka, Sankt Savas tempel, som ligger lite utanför turiststråken. Inte alltför långt därifrån ligger en annan sevärdhet: Nikola Tesla-museet. Håller man sig bara i turistkvarteren är borgen
Utsikt från Kalemegdan-borgen.
Fint med så mycket grönt mitt i stan!
Kalemegdan väl värd ett besök. Orkar man inte sätta sig in i det historiska går det utmärkt att bara sitta här med en kall öl eller två och titta på den fina utsikten över floderna. Inåt land till är många restauranger, ofta med levande musik, koncentrerade till ett par välbesökta gågator i gamla stan. I en annan stad skulle de kanske ha gått under benämningen turistfällor men här är det gott, billigt och vänligt överallt. Belgrad är (eller var 2016 i alla fall) en stad där det är svårt att göra av med pengar.
Åka tillbaka? Det slog mig just att en Donaukryssning från Wien till Svarta Havet inte vore helt fel, med återbesök i trevliga Belgrad. Kollade just UD-appen (min vän i coronatider) och Serbiens gränser är nu öppna utan restriktioner igen!

lördag 30 maj 2020

Schweiz (Genève)

Torg och shoppingstråk i centrala Genéve

Lite av ett fuskland igen… Har bara varit över dagen vid ett tillfälle, men å andra sidan massor av gånger för att byta flyg. Och jag lovar att åka tillbaka! Våren 2007 var vi hos vänner i Lyon och tog tåget de två timmarna upp till Genève. Sval och krispig luft mötte oss, till skillnad från det redan försommarvarma Lyon. Genève ligger verkligen på den lilla snibb av landet som är nästan helt inneslutet i Frankrike. Följaktligen talar man här franska och inte mycket annat. De var i alla fall ganska vresiga mot de i sällskapet som inledde konversationer på engelska, men två av oss talade som tur var godtagbar franska. Nåja, vacker stad med god mat är det, vresigheten till trots. Vi hann besöka katedralen som är hemkyrka åt kalvinismens grundare, stadens vackra parker och se den fina utsikten över Genèvesjön (Lac Léman på franska) innan det var dags att ta det punktliga tåget tillbaka till Frankrike på kvällen.
Åka tillbaka? Zürich står högst upp på Schweiz-listan. Inser nu när jag tittar på kartan att man i den vivan borde bocka av ett till obesökt land, nämligen Liechtenstein som ligger där i krokarna.


fredag 29 maj 2020

Ryssland (St. Petersburg)

Ermitaget sett från flodbåtsutflykt

För ganska exakt 12 år sedan var jag i Ryssland för första gången. St. Petersburg närmare bestämt. Vi hälsade på en kompis till min dåvarande pojkvän, som jobbade där. Det hade till fördel att vi blev medbjudna på en nationaldagskryssning på floden, med anledning av den svenska nationaldagen. Svenska flaggor, snaps och sång, mitt på Neva med all vacker utsikt. Bra också att ha med sig en tolk då engelskakunskaperna ibland lämnade övrigt att önska. Kommer ihåg att det knappt fanns några officiella taxibilar utan istället något slags informellt Uber-system (detta var innan Uber fanns) som krävde prutning på klanderfri ryska. Även bar- och restaurangbeställningar gick smidigare med ”tolk”. En smart grej med menyer i Ryssland är att allt är angett i mängd så man ser hur stora portionerna är. Med groggen fick man till och med
Peter den stores palats med sin storartade trädgård
spriten serverad vid sidan om. Tydligt och bra! Vi var väldigt glatt överraskade över maten. Den var verkligen toppklass överallt. Även kultur- och konstintresserade får sitt lystmäte här med stadens många storslagna besöksmål. Vi hann med Eremitaget och Peterhofs palats, utanför staden. Ska man säga något negativt om St. Petersburg är det väl att det är vackert och grandiost men inte så personligt.
Åka tillbaka? Vore inte visumprocessen så tidskrävande hade jag åkt tillbaka till Ryssland flera gånger redan. Hela Sibirien är ett drömresemål. Ju mer avlägset och konstigt desto bättre men jag skulle nöja mig med Novosibirsk och Vladivostok, och Bajkalsjön, och… hundra andra ställen.

torsdag 28 maj 2020

Rumänien (Brașov, Bukarest, Sibiu, Sighișoara, Turda)

Borgen Rasnov. Byn i dess innandöme var inspelningsplats
för delar av Scorpion King 4!

Under en intensiv sommarvecka 2018 hann jag och Ylva se mycket av ett frodigt Transsylvanien, allt medan en obarmhärtig värmebölja hade Sverige i ett fast grepp. Vi flög till Bukarest via Warszawa (där min dator tyvärr glömdes kvar på flyget, men kunde hämtas upp på hemvägen). Från trevliga Bukarest blev det tåg mot nordost och Transsylvanien-hubben Brașov. Härifrån utgår otaliga utflykter och vi valde en som tog oss till Draculas slott (aka slottet Bran). Kul att ha sett men extremt mycket turistgrupper. Desto roligare var att på samma utflykt få se borgen i Râșnov och ett reservat för björnar som varit tillfångatagna. Rumänien är extremt björntätt.
Vacker men omöjlig att både stava och uttala:
Transfagarasan highway
En borg vi ville besöka hade stängt på grund av att en björnfamilj hade flyttat in i ruinerna. Efter Brașov fortsatte turen mot nordväst med buss till den pittoreska medeltidsstaden Sighișoara och därefter Turda för besök i de nerlagda saltgruvor som gjorts om till en liten och kall nöjespark, långt ner i underjorden. Efter det var bad och sol vid saltvattensjöarna på ytan ett bra sätt att tina upp. På vägen tillbaka mot Bukarest blev det ett stopp i Sibiu och en tur på en av världens vackraste vägar: Transfagarasan highway, byggd under kommunisttiden för att korta restiden över Karpaterna. Ett annat imponerande kommunist-byggnadsverk som vi besökte, men mer osmakligt/onödigt, är Parlamentspalatset i Bukarest. Stora delar av staden revs för att ge plats för detta bygge som påbörjades 1984.
Åka tillbaka? Rumänien är ett otroligt underskattat resmål. Det är vackert, vänligt, billigt och enkelt att ta sig runt. Alla borde åka hit. Nästa gång vill jag åka till badorterna vid Svarta havet.

onsdag 27 maj 2020

Qatar (Doha)

Fiske var en av huvudnäringarna här innan oljan, men fortfarande
guppar fiskebåtarna i viken och det serveras utmärkt fisk på krogarna

I februari 2012 var vi ett tjejgäng som åkte på solsemester till Sri Lanka med Qatar Airways med mellanlandning i Doha, så vi passade på att grunda solbrännan vid en hotellpool där innan vidare färd. Jag fick ett mycket bättre intryck av Doha än av Dubai även om ”grundpremisserna” är liknande: Oljepengar har möjliggjort en explosiv utveckling under efterkrigstiden, mycket tack vara stora mängder migrantarbetare. Nu satsas på andra branscher, som till exempel turism, för att inte vara helt oljeberoende. Doha känns mindre turistigt än Dubai, kanske på grund av att många av besökarna är från omgivande gulfstater. Även här ploppar mer eller mindre spektakulära skyskrapor upp som svampar i jorden, allt medan den traditionella marknaden med allsköns
En drömstad för den som liksom jag gillar skyskrapor!
varor och god, billig mat fortfarande fyller sin funktion mitt i det hela. Alkohol får man dock inte tag på. Då måste man ha med sig passet och gå på någon internationell nattklubb. När det var dags att åka vidare till Sri Lanka var vårt flyg plötsligt överfullt och vi skulle inte få åka förrän sen kväll istället för tidig morgon. Som plåster på såren blev vi inkvarterade i egna rum på femstjärnigt all-inclusive-hotell under dagen och uppgraderade till business på flyget. Helt ok tröst ändå. Det var bufféer överallt så det blev en dag av ätande innan man slocknade någon stans över Indiska Oceanen.
Åka tillbaka? Ja varför inte. Qatar Airways har ju sin hubb här, så kanske kan det bli fler trevliga mellanlandningar framöver!

tisdag 26 maj 2020

Portugal (Albufeira)

Fotocred till mamma och pappa som bläddrat i gamla album

Jag var bara 3-4 år gammal när jag var i Portugal, och sedan dess har ett återbesök skandalöst nog aldrig blivit av, trots att Lissabon och även Azorerna, står högt upp på att göra listan. Dock har jag enligt pappa mellanlandat flera gånger i Faro på vägen till Kanarieöarna. Ja, jag är tydligen så gammal att jag levde på den tiden man mellanlandade på väg dit! Från semestern på Algarvekusten kommer jag ihåg att jag var fascinerad av grottorna och att plocka snäckor. (Säkert ligger det fortfarande portugisiska snäckor i en påse i ett förråd någon stans.) Detta bekräftas också av bildbevis och minnen som mina kära föräldrar hjälpt till med. Vi bodde på hotell Tarik, som fortfarande finns kvar men antagligen i nybyggd/renoverad tappning, 300 meter uppför
Bildbevis på min snäcksamlingsmani
en backe från stranden Praia de Rocha, som jag tror kan översättas ungefär som "klippstranden". Härliga stenformationer fanns det som sagt men mestadels mjuk och barnvänlig sand. Närmsta ort Albufeira och flygplats Faro, dit lågbudgetflygen numera har (hade) många direktlinjer.
Åka tillbaka? Absolut! Både Algarve och Faro tror jag att jag skulle uppskatta även i vuxen ålder, men framför allt kanske Lissabon som jag bara har hört gott om.

måndag 25 maj 2020

Polen (Gdansk, Krakow, Warszawa)

Moderniserade hamnmagasin och vackra fartyg i Gdansk

Första Polenresan, till Warszawa 2015, gav verkligen mersmak och jag har hittills varit tillbaka tre gånger i landet. Favoriten är Gdansk med sin rika historia, gulliga stadskärna, intressanta muséer och närheten till vatten, stränder och hamnar. Dels för alla privat- och utflyktsbåtar som utgår mitt från stadskärnan, dels de stora industriella hamnarna längre ut. Härifrån kan man lätt göra utflykter till superturistiga strandorten Sopot eller hamnstaden Gdynia. Jag tog en båttur förbi de enorma båtvarven bort till halvön Westerplatte där tyskarna inledde sitt anfall 1939. Spåren finns att betrakta än idag. Mer mörk historia får man sig till livs med en guidad tur i Auschwitz. Det tillhör allmänbildningen. Vi passade på att åka dit under en kort semester i Krakow, som för övrigt sägs vara Polens vackraste stad. Stadskärnan är på världsarvslistan och drar så
Palatset på ön i den stora, lummiga Lazienki-parken
söder om centrala Warszawa
klart till sig många turister. Gamla stan i Warszawa är däremot som bekant inte original utan återuppbyggd sten för sten efter andra världskriget. Imponerande. Men det är inte bara historia och arkitektur som lockar med Polen utan kanske främst att allt är så välordnat, tryggt och billigt. Sällan har man bott i så fräscha och rena hotellrum för så lite pengar, och på få andra ställen får man så god mat nästan överallt, serverad med leenden och klanderfri service.
Åka tillbaka? Polen är ju nästan på simavstånd från södra Sverige så det vore väl fasen om man inte skulle lyckas ta sig hit igen, oavsett virusterrortider. Ett perfekt semesterresmål för alla budgetar.

söndag 24 maj 2020

Nya Zeeland (Auckland, Dunedin, Nelson, New Plymouth, Queenstown, Raglan, Wellington, Westport)

Idylliska vyer utmed vägen rådde det ingen brist på!

Nya Zeeland-delen av vår långresa vårvintern 2011 fick en dramatisk start. Vi befann oss i Sydney när vi nåddes av nyheten att första stoppet i NZ, Christchurch, hade drabbats av en massiv jordbävning. Att få Quantas att boka om flygbiljetterna var trots detta nära nog omöjligt men tillslut lyckades vi skjuta upp avfärden en vecka. Istället för en vecka i Christchurch, som nu praktiskt taget var pulvriserad, hämtade vi direkt vår husbil på flygplatsen och gasade på söderut till staden Dunedin. Sedan fortsatte vi resan sunt Sydön och sedemera Nordön som planerat. Det blev tre veckor i husbil och en vecka i Auckland på hotell. När folk frågar mig om min bästa resa dyker denna alltid upp som en stark kandidat. Det kan vara för att jag är barnsligt förtjust i husbilar, men själva landet är också en favorit. Landskapen är bara löjligt vackra och överallt
Blev av en slump erbjuden en rabatterad helikoptertur över
Sydöns glaciärer och Mount Cook!
dessa ödmjukt vänliga människor. Sydön mer brittisk fast med fantastiska berg och glaciärer, och jättegod mat, Nordön mer tropisk med maorisk kultur, vulkaner och stränder. Det var tidig höst när vi var där i mars (Ja allt är tvärtom här. Solen står i norr när den står som högst. Förvirrande) vilket innebar krispigt klara dagar och lite kyliga nätter. Detta, och att vi ville ladda mobiler och laptops, innebar att vi oftast tillbringade nätterna på en campingplats. Då kunde man nämligen koppla på värmen i bilen, och ta en dusch i de alltid fräscha gemensamma badrummen.
Åka tillbaka? Jag har verkligen sett det mesta av landet men skulle ändå gärna återvända! Synd bara att det är så långt bort.

lördag 23 maj 2020

Norge (Oslo, Svalbard)

Promenad ner mot down town Longyearbyen från vårt hostel.
Som synes ligger alla ledningar i rör ovan mark, pga permafrost

Jag har varit pinsamt dålig på att turista i våra grannländer märker jag, förutom österöver. Som 13-åring var jag i Oslotrakten med mamma och pappa en sommar, men sen har det varit skralt med Norgebesöken, tyvärr. Tills i augusti 2018 när jag och Ninna äntligen fick till en efterlängtad Svalbardresa. Då vi inte fick se isbjörnar under vår gemensamma resa till Alaska hoppades vi på bättre tur här, och turen var med oss! Vi gjorde en heldagsutflykt med båt till det övergivna ryska gruvsamhället Pyramiden och på vägen hem fick vi se en mamma och hennes två ungar ta en eftermiddagslur på klipporna vid iskanten, på långt avstånd men ändå. Just så här års är istäcket som minst vilket gör båtresor enklare, och möjligheten att se isbjörn på betryggande avstånd är större. Vintertid är det mest snöskoter som gäller och då vill man inte träffa på björnarna.
Den övergivna sovjetiska gruvstaden Pyramiden är ett måste att besöka.
Surrealistiskt med massiv kommunistarkitektur mitt bland glaciärerna
Gulligaste djuren var annars de knubbiga svalbardsrenarna som helt orädda mumsade gräs och lavar här och var, bland annat rakt utanför vårt hotell en kväll. De passar på att äta upp sig innan polarnatten faller. Nu i augusti var det sluttampen på midnattssolen. Oerhört märklig och rolig känsla att det är ljust som mitt på dan dygnet runt. En annan rolig grej är att man tar av sig skorna när man går in, alltså även på hotell, muséer och i hyreshus, dock inte på krogen. Ögruppens huvudstad Longyearbyen har trots sin blygsamma storlek på drygt 2000 bofasta en hel del bra restauranger. Turistnäringen är viktig men hit kommer även forskare från hela världen så det blir en väldigt kosmopolitisk stämning.
Åka tillbaka? Definitivt! Men nästa gång vill jag se snö. I augusti var allt man fick av den varan lite puder på topparna kring Longyearbyen, och de glaciärer vi åkte förbi med båt.

fredag 22 maj 2020

Nicaragua (Granada, Masaya)

Fototillfälle på stranden efter god frukost vid Nicaraguasjön.
I bakgrunden ön Ometepe med sina två vulkaner.

Nicaragua är mitt senast besökta utland, förutom Costa Rica. Min vana trogen ville jag ju passa på att "bocka av" ytterligare ett land när jag ändå var i regionen, och sista stoppet på vår Costa Rica-resa i vintras låg ganska nära gränsen. Sagt och gjort, heldagsutflykt från Coco Beach till Nicaragua bokades. Jag älskar att korsa gränser via land, just för att kontrasterna blir så tydliga, speciellt i Latinamerika kan jag tycka. Mexiko till Belize är ett tidigare exempel där människor och arkitektur utanför bussfönstret helt plötsligt byter utseende. Här är människor och språk desamma men plötsligt finns det trottoarer igen, gatuliv, vägrenar. Saker man inte inser att man har saknat förrän de är tillbaka. I CR åker alla bil, som parkeras bakom grindar tillhörande varje hus. Lite USA-
Eftermiddagspromenad med guide i Granada,
men tyvärr ingen tid för egna strövtåg
inspirerat kanske. Det stora levande torget i den koloniala staden Granada är essensen av det Latinamerika-mys jag saknade i CR. Att kommunistpartiets flaggor vajade olycksbådande och enorma över det hela lyckades inte förta stämningen just denna dag, men konflikterna var många under året innan. Under utflykten fick vi även se Nicaraguasjön från olika vinklar och till och med åka på båtutflykt för att se den otroligt idylliska "skärgården" utanför Granada. Spännande också att se den fortfarande aktiva vulkanen Masaya, med begränsad tid vid kratern på grund av potentiellt farliga ångor.
Åka tillbaka? Gärna! Bara en eftermiddag i vackra Granada kändes för kort. Här vill man sitta på en av de gulliga uteserveringarna och ta en eftermiddagskaffe/-drink och se solen gå ner i lugn och ro.

torsdag 21 maj 2020

Nederländerna (Amsterdam)

Den kända Keukenhof-parken mellan Amsterdam och Haag.
(Ska erkännas att jag ej varit här. Bilden är ett vykort)
Förutom otaliga byten på Amsterdams flygplats och en genomresa under barndomens bilresa har jag nog bara varit på en enda semester i Nederländerna. I augusti 2003 var jag bjuden på en barndomsväns bröllop. Tidig morgon i synagogan följdes av solig dag i den kustort där kvällsfesten skulle äga rum. Jag var tillsagd att packa långklänning till kvällen men att det skulle vara "fri tid" mellan vigsel och fest hade jag inte räknat med, så det blev att gå omkring i lunchcocktailklänningen hela dagen. Hann även med att se lite av staden under helgen. Flodbåtstur så klart och dregla längtansfullt över alla fantastiska husbåtar. Vilken dröm att bo så! Kosherpizza i de judiska kvarteren och försöka beställa en hash-fri kaka i coffeeshopkvarteren. Det som imponerade mest är hur staden hanterar alla cyklar. Perfekt avgränsade, tydliga filer målade i en annan färg en gångbanorna. Minimal risk för krock och konflikt, som jag upplevde det. Rena motsatsen till Stockholm. Till och med spårvagnarna tuffade på utan att försöka köra över någon.
Åka tillbaka? Förutom husbåtarna är Amsterdam inte någon stad som jag blev handlöst förälskad i, men det är småtrevligt absolut så det blir säkert någon weekend här igen.

onsdag 20 maj 2020

Mexiko (Acapulco, Bacalar, Cuernavaca, Durango, Guadalajara, Mazatlán, Mexico City, Monterrey, Playa del Carmen, Puebla, Puerto Vallarta, Querétaro, Torreón, Tulum, Valladolid, Zacatectas)

Down town Torreón, mitt emellan huvudstaden
och den amerikanska gränsen

Mexiko är nog det land, förutom Sverige, som jag har åkt runt mest i, som synes av rubriken här ovan… Då har jag ändå applicerat samma regel på orterna som på länder: minst en övernattning. Det hela började med en semester för att hälsa på en väninna i Mexico City våren 1997, samt en språkkurs i idylliska Cuernavaca: den eviga vårens stad. Jag föll handlöst för den gästfrihet jag mötte överallt, och året efter var jag tillbaka för att arbeta som engelsklärare i Torreón; en gruvstad mitt i öknen halvvägs till USA. En hel sommar i öknen var verkligen en upplevelse. Trottoarer man kunde steka ägg på, efterlängtade poolpartyn, road
Många år senare besökte jag södra Mexiko,
här den exklusiva stranden vid Tulum
runners, coyotes, marklöpare och cowboys. Det var stundtals som en gammal västernfilm och stundtals som en vanlig modern industristad. Här jobbade jag i ett halvår men åkte sedan tillbaka för att hälsa på mina vänner flera gånger. Vid ett par tillfällen fortsatte jag med bussen upp till SanDiego/LA för att hälsa på vänner respektive min bror där. Detta var innan det knarkkrig som nu tagit hundratusentals liv tog fart 2006. Sedan dess har jag inte varit i norra Mexiko men 2017 besökte jag för första gången den turistiga, och säkrare, Yucatánhalvön med sina kritvita stränder och horder av amerikaner.
Åka tillbaka? Mexiko kommer alltid att kännas som ett andra hemland och jag kan bara hoppas att knarkkriget någon dag tar slut så att jag kan ge mig ut på vägarna här igen!

tisdag 19 maj 2020

Malta (Gozo, St. Julian’s, Valletta)

Glad att ha hunnit se den kända klippan,
som varit med i bl.a. Game of thrones

En solsäker och hyfsat billig sommarsemester i ett nytt land var de ungefärliga kriterierna sommaren 2016. Jag och Jenny lyckades enas kring Malta och fick dessutom hyra en lägenhet av en bekant till mig i St. Julian’s. Vi blev väl aldrig riktigt på det klara med hur dessa Maltaorter (St. Julian’s, Sliema, Valletta) hängde ihop med varandra, eller var de i själva verket en och samma? Klart är i alla fall att avstånden var stora och svårforcerade, speciellt i den 40-gradiga värmen. Promenadledes höll vi oss i vår stökiga, turistiga del där det svalkande kristallklara vattnet var inom nära räckhåll. Skugga fick köpas eller stjälas på något av de etablissemang som låg nere vid vattnet. Sedan gjorde vi ett par bussutflykter
Vallettas stora torg i behaglig eftermiddagsskugga
också, till ön Gozo en lång bussfärd och kort båtfärd norrut, där vi hann se klippformationen Azure window innan den kollapsade året efter. Och till själva huvudstaden Valletta, där vi njöt av vackra gränder utan hysterisk trafik och framförallt riktigt god mat. Trots ihärdiga googlingar och rekommendationer lyckades vi nämligen inte hitta något som ens var i närheten av ätbart i vårt eget område, och då är vi inte kinkiga. Till slut gav vi upp, höll oss till pizzor och efterrätter, som var just ätbara men inte mycket mer, samt hemköpta snacks från den lokala butiken.
Åka tillbaka? I så fall för en weekend i själva Valletta, staden innanför murarna. Här finns bra restauranger, lite shopping, skugga och vackra byggnader. Allt man behöver med andra ord. Resten av Malta, nja.

måndag 18 maj 2020

Malaysia (Kuala Lumpur)

KL by night! Utsikt från Fuego at Troika tapasrestaurang

Enveckorssemestrar i värmen är inte att förakta, även om resan är lång, i det här fallet med byte i Helsingfors och Singapore för att komma till Kuala Lumpur i mars förra året. Korta byten dessutom så en del stress, något missat plan, men på det hela taget en smidig resa. I en relativt kompakt stad som KL hinner man mycket på en vecka. Vi bodde centralt i lyxigt lägenhetshotell med gigantisk pool. Blev uppgraderade till fyrarumslägenhet med separat tvättrum. Rymligt och skönt för två personer. Här råder verkligen tropiskt klimat med rejäl skur och åska någon gång om dagen. Strax under 40 grader på dagen och under 30 på natten. Perfekt för en drink på någon av de fantastiska takterrasserna under bar himmel. Dagtid försökte jag mig på bussrundtur vilket var lite mer påfrestande, värmemässigt. Nej, bättre då att betrakta ex-pat-livet vid den
Den "lilla" poolen vid vårt hotell, Lanson Place Bukit Ceylon
vidsträckta poolkanten och beställa lunch från det trevliga lilla fiket strax intill. KL är liksom Hongkong en stad där hela världen möts. Vilka som är turister, bofasta eller gästarbetare är inte glasklart. Den sägs vara ett mellanting mellan Singapore och Bangkok (och är det också rent geografiskt). Det är en träffande beskrivning. Lite lagom skitigt i hörnen men inte lika kaotiskt som Bangkok, och med det bästa av hela världens mat.
Åka tillbaka? Absolut, om möjlighet ges! Gärna till Kuala Lumpur men kanske också Borneos djungler eller någon malajisk paradisstrand.

söndag 17 maj 2020

Litauen (Vilnius)

Storhertigens palats sett från Gediminas kulle

Konstigt nog blev det aldrig någon utflykt till Estland när jag bodde i Riga, men däremot till grannlandet i söder: Litauen och huvudstaden Vilnius. Den ligger bara fyra timmar med bekväm buss från Riga. Första gången var jag här på egen hand i några dagar och andra gången på genomresa med Ninna när vi var på väg till Vitryssland och Minsk. Vilnius är lite av en doldis här i regionen. Kanske har det att göra med att staden saknar kustläge och därmed färje- och strandturister, men jag är ändå förvånad att inte fler utländska turister hittar hit. Det är trots allt den mest turistvänliga av de tre baltiska huvudstäderna skulle jag säga. Intressantare och större än Tallinn men mindre och mer välordnad än Riga. Dessutom billigare och bättre mat, och några av Baltikums absolut bästa museer. Storhertigens palats och det före detta KGB-högkvarter för
Här finns massor av vackra kyrkor. Detta är St. Casimirs
att bara nämna två. Sedan är en promenad upp till Gediminas slottstorn på en kulle högt över staden obligatorisk, mest för den fina utsiktens skull. Själv kan jag sakna det slitna och oväntade från Riga, i Vilnius är allt tipptopp och i nära nog preussisk ordning, men som en ”inkörsport” till öst för skeptiska medelklassvennar torde det vara perfekt!
Åka tillbaka? Klaipeda och Kuriska näset vore en trevlig utflykt. Kanske till och med skaffa ryskt visum och fortsätta till Kaliningrad! Men just nu får man vara glad om man kommer utanför tullarna…

lördag 16 maj 2020

Lettland (Jurmala, Liepaja, Riga, Ventspils)

Hangarer som gjorts om till marknad inne vid centralstationen i Riga

Två gånger hade jag varit i Lettland innan jag bodde här april-september 2015. Det var kärlek vid första ögonkastet med Riga, trots att novembervädret som mötte oss första gångerna är om möjligt värre än motsvarande i Stockholm. Att sedan få bo här när exet fick jobb på Air Baltic, och vara ledig från jobbet, var en dröm som gick i uppfyllelse. Lite som en karantäntillvaro med hemmajobb för det mesta och få sociala aktiviteter, men ett par perioder jobbade jag på ett översättarkontor på andra sidan stan och umgicks lite med kollegerna där. Vi bodde mellan flygplatsen och Gamla stan på vad de flesta anser vara ”fel” sida av floden, men jag älskade alla konstiga små trähus och övergivna fabriksområden här, allt omgivet av letternas motsvarighet till våra
Solnedgång från Radissons skybar mitt i Riga.
  Vi bodde i Panaroama Plaza, de två skraporna långt bort till vänster.
miljonprogram. Idag mest bebodda av den ryskspråkiga delen av befolkningen. Dessutom var det nära med pendeltåget ut till strandorten Jurmala och dess omgivande tallskogar där jag misslyckades fatalt med att hitta svamp (lokalborna länsar effektivt markerna på denna) men däremot plockade blåbär under säsong. Svampen fick vi snällt köpa på någon av de lokala marknaderna; Āgenskalns på vår sida av floden eller i de stora zeppelinarhangarerna inne vid centralstationen. Riga har det mesta men utanför storstadsregionen är det nästan spöklikt tomt på folk, i alla fall utanför den absoluta turisthögsäsongen. Här kan man snacka om att folk inte har problem att hålla avstånd, inte ens i Riga faktiskt.
Åka tillbaka? Riga är min absoluta favorit av de Baltiska huvudstäderna. Stor, vacker och full av kontraster. Nu har jag dessutom en svägerska här, fast just nu är hon coronaflykting i Stockholm.

fredag 15 maj 2020

Kroatien (Zadar)

Imponerande vårflod i Plitvice, några av många vattenfall

Ännu ett land där jag bara har varit en gång. I april 2018 hade Ryanair biljetter som var nästan gratis till Zadar i norra Kroatien. När jag väl fick ändan ur och bokade hade de nog gått upp till en femhundring tur och retur, men ändå. Detta visade sig dessutom vara bästa tiden att åka till Kroatien. Lagom med folk, behagligt varmt och till och med badbart, men kanske inte för badkrukor då vattentemperaturen låg kring 17 grader. Enligt det trevliga hotellet (som för övrigt kostade det tredubbla under sommaren) var en annan fördel att turistfällorna inte hade hunnit öppna. När vi frågade om de kunde rekommendera restauranger var svaret. ”Alla är bra! Under högsäsong hade jag varit tvungen att varna er för några ställen men inte nu.” Och det stämde. Allt var gott, mycket fisk och skaldjur. Typisk medelhavskost. Bra drinkar kunde de dock inte
Vi "havsorgeln" i Zadar samlas folk för att se på solnedgången
och lyssna på ljudet från havet som spelar i betongorgeln
blanda men det räcker ju utmärkt att hålla sig till gott lokalt vin. Zadars stadskärna är liten och lätt att navigera. Här finns inga bilar utan bara blanka marmortrottoarer och så havet runt det hela. Vi gjorde även en utflykt till de spektakulära Plitvicesjöarna, som så här på våren mest var en enda stor fors, eller ja flera förstås. Rekommenderas, men tydligen väldigt mycket folk här under högsäsong.
Åka tillbaka? Ja! Måste ju se de mer kända städerna Split och Dubrovnik, men Zadar kanske egentligen är mer passande för mig som inte gillar det alltför turistiga. Segla i Kroatien är en annan dröm.

torsdag 14 maj 2020

Kina (Hongkong)

Jag är påpälsad inför kvällsshopping med fin belysning

Jag hajade till när jag kom hit på min lista. ”Va, jag har väl inte varit i Kina? Har jag skrivit fel?” Men jo, Hongkong är ju nu tyvärr en del av Kina, ända sedan 1997. Denna stad/region blev det första stoppet på min och Lilys 10 veckor långa resa till Nya Zeeland och tillbaka vårvintern 2011. Hotellrummen är små i Tokyo men ännu mindre i Hongkong, åtminstone med vår budget. En tågkupé är rymlig i jämförelse! Exotiskt var det också med de stenhårda sängarna, som jag hade hört ryktas om fanns i Asien, men aldrig träffat på i denna extrema form. Efter en lång flight och en del sena nätter på barerna i Lan Kwai Fong gick det dock utmärkt att sova ändå. Speciellt sedan vi lyckats stjäla extrafiltar ur hotellets förråd. För januari i Hongkong är inte jättevarmt, men ganska lagom när man ska navigera trånga gator i smått kaotiska Kowloon där vi bodde.
Utsikten från bergbanan upp till Victoria Peak
Här är kommersen alltid på max: Billig och skum mat, massor av fejkvaror och massageställen. En kort bro- eller båtfärd söderut, på Hongkongön, är stämningen lugnare och mer sofistikerad, dag som natt. Här tog vi bland annat en mycket brant bergbana upp på kända utkikspunkten Victoria Peak för att blicka ut över skogen av skyskrapor på båda delarna av sundet nedan.
Åka tillbaka? Är inte jättesugen på resten av Kina, förutom Taiwan men det tänker jag räkna som ett eget land, oavsett vad kineserna säger. Kan också tänka mig en tripp till Shanghai.

onsdag 13 maj 2020

Kanada (Georgian Bay, London, Montreal, Toronto, Vancouver)

Blandad bebyggelse i centrala Toronto.
CN Tower i bakgrunden har en utmärkt restaurang.

Ytterligare ett land som jag har bott i, läsåret 2004-2005 när jag pluggade engelska på York University utanför Toronto. I den vänsterextrema miljön radikaliserades jag snart i motsatt riktning och lusläste alla nyliberala tänkare jag kunde komma över. Förutom universitetet finns knappast något negativt att säga om Kanada i allmänhet och Toronto i synnerhet. Här finns en perfekt blandning av boende, affärer, restauranger och underhållning över så gott som hela stan. Alla dessa gulliga viktorianska hus där många studenter hyrde rum, odlade cannabis i burspråken och hade stora ”house parties”. Själv delade jag en central lägenhet på tionde våningen med två andra. Ett stenkast från en biograf där man kunde se gamla och nya filmer för bara några dollar, och två stenkast från China town med sina färska grönsaker och levande fiskar, men de sistnämna undvek jag. Jag har varit tillbaka
Vacker skyline trots dimma över Vancouvers vatten
och hälsat på ett par gånger och bland annat lånat lägenhet i samma hus som Mats Sundin bodde i. Och nu senast varit på stugsemester vid undersköna Georgian Bay vid Huronsjön. Under en längre Nordamerikaresa hösten 2013 (från Alaska till San Francisco) fick jag se Kanadas västkust under två dagar i Vancouver. En stad som jag gärna hade sett mer av!
Åka tillbaka? Skulle jag av någon anledning flytta från Sverige så är Kanada en stark kandidat. Men vill även åka tillbaka som turist. Finns nog mycket fint att se ”i mitten” av landet också: Calgary, Winnipeg, etc. Enda problemet är bristen på direktflyg Sverige-Kanada, och fler lär det väl inte bli…

tisdag 12 maj 2020

Japan (Tokyo)


Det kända övergångsstället Shibuya Crossing, by night
April och november lär vara de klimatmässigt bästa månaderna att åka till Tokyo. Så när jag och exet var mellan jobb i november 2015 passade vi på att besöka denna speciella stad i tolv dagar. Det är ganska lagom långt för att i maklig takt hinna se hela Tokyo men ska man se mer av landet ska man nog stanna längre. Stortokyo har 35,7 miljoner invånare läser jag just nu på Wikipedia. Det är ju groteskt stort! Att se allt genom att bara bo på ett ställe är svårt och jag tror vi gjorde rätt i att bo i tre olika områden: trendiga shoppingområdet Shibuya, fina förorten Ikebukuro och genuina, exotiska Ueno. Google maps fungerar som tur är utmärkt här och är en bra guide till de frekventa bussarna och t-banorna. Vi provade även på flodbåt (rekommenderas) och fick skjuts av ett par lokala vänner till kustorten
Tempel och religion sida vid sida med shopping och kommers
Kamakura, med enorm Buddhastaty och fina tempel. Man hade kanske en bild av att det skulle vara stort, modernt, trångt och dyrt, men riktigt så var det inte. Mycket är väldigt puttinuttigt: små, små hus med ännu mindre dörrar på smala gator som trafikeras av minibilar som ger ifrån sig glada trudelutter. Ibland känns det som att vara i en leksaksaffär. Sen finns det storskaliga också så klart. Trångt blir det aldrig. Här är de mästare på att trängas utan att vara i vägen och bakgatorna ligger dessutom ofta öde. Nu gick vi iofs inte på några stjärnkrogar men överallt kan man bli mätt för en billig peng och vi hittade barer där man kunde dricka årgångswhiskey för inga pengar alls.
Åka tillbaka? Ja! Blir mest sugen på att se ännu mer av Tokyo nu när jag skriver om det men ”borde” absolut se resten av landet också.

måndag 11 maj 2020

Italien (Capri, Florens, Genua, Milano, Neapel, Rom, Santa Margherita Ligure, Sorrento)

Kanal med restaurang- och barbåtar i dyrt och sommarhett Milano

Jag får det till att jag har varit i Italien inte mindre än fem gånger: Två gånger för att hälsa på min väninna Flavia i Rom och Neapel, och bevista hennes bröllop sommaren 2004. En kortare jobbresa till Rom och en något längre dito till Florens, samt en sommarsemester i Milano och Santa Margherita Ligure för fyra år sedan, med utflykter till Genua och Portofino: den lilla byn med yachter större än själva byn! I samband med bröllopet i Neapel passade jag och en annan tillrest väninna på att se lite av Amalfikusten med Sorrento och Capri. Oerhört vackert och oerhört god limoncello. Favoritplats i Italien är nog annars Florens. Här hade vi förmånen att filma i renässanspalatset Palazzo Medici Riccardi, en utmaning med medeltida elinstallationer och personal som talade noll engelska. Men vi lyckades på något sätt ändå charma dem och fick till slut tillåtelse att spela in
Den hjälpsamma vaktmästaren på Palazzo Medici i Florens
tog med oss till en hemlig takterras med fin utsikt över katedralen
intervjuer i de halvprivata delarna av palatset istället för i den slamriga hall vi först blivit tilldelade. Rom är inte någon av mina favoritstäder. En enda stor turistfälla, om man inte håller sig i specifika delar. Då är både Milano och Neapel mycket trevligare.
Åka tillbaka? Att inte ääälska Italien är ett stort socialt faux pas i Sverige. Att inte älska maten är än värre… Så jag nöjer mig med att säga att jag inte har Italien på min priolista men då 99 procent av Sveriges befolkning verkar ha det blir man väl medlurad någon gång igen, och igen.

söndag 10 maj 2020

Israel (Döda havet, Haifa, Jerusalem, Tel Aviv)

Storstad vid havet är aldrig fel. Tel Aviv är Mellanösterns Miami

Ett av mina absoluta favoritländer ända sedan första gången jag var här, i november 2006. Då bodde vi på risigt hostel mitt i Tel Aviv och åkte på utflykter till bland annat Haifa och Jerusalem med en bekants pappa. Killen vi skulle ha träffat var förkyld så därav föll guidningslotten på hans pappa istället. Att vi kunde göra bäst vi ville på egen hand ingick liksom inte i den israeliska gästfriheten! 2012 var jag där i november igen, men ett par veckor tidigare. Nu var det perfekt badtemperatur i Döda havet, dit vi tog oss med hyrbil via Västbanken. Första gången var det lite väl kyligt och vi stod där och frös, inkletade med lera. Nu bodde jag i en av de fyrstjärniga skraporna vid stranden i Tel Aviv, med fantastisk utsikt. Men landets bästa hotell vågar jag nog säga heter American Colony och ligger vid Jerusalem. Här bodde jag på jobbresa i oktober 2013. Enda
Mer fokus på hälsa och mindre på drinkar är det vid Döda havets
spa-anläggningar. Känns som att bada i en salladsdressing!
problemet här var att det ligger i de palestinska delarna så många taxichaufförer vägrade köra ända fram. Man blev släppt i några chassidiska kvarter tvärs över gatan, men det var bara att promenera sista biten. Det finns mycket man ”måste” se här: Döda havet, Jerusalem och Tel Aviv är ett minimum. Men som tur var är landet litet och allt kan i värsta fall hinnas med på en dag. Vill man hinna med mer än att bara njuta av en drink på stranden i Tel Aviv rekommenderas dock en veckas semester. Oktober är nog bästa månaden om man är badkruka. I november börjar det bli svalare.
Åka tillbaka? Ja, jag skulle vilja uppleva fler årstider här. Har ju bara varit på hösten. Nära är det också, drygt tre timmars direktflyg. Och världens bästa hummus så klart!

lördag 9 maj 2020

Island (Reykjavik)

Vacker  utsikt över sjö mitt i stan när solen tittar fram

Hösten 2016 tog jag och min dåvarande pojkvän en storstadssemester i Reykjavik, om man nu kan kalla en stad med strax över 100 000 invånare storstad, men eftersom det ändå är en huvudstad saknas inte aktiviteter och faciliteter här. Det finns bara två problem med den här gulliga staden: klimatet och priserna. Glöm inte vindkylan om ni planerar en semester här. Trots att temperaturen låg närmare 10 än 0 har jag aldrig frusit så mycket i hela mitt liv som här. Stormbyar, regnskurar och fuktighet samverkar till ett helvetiskt klimat, men emellanåt tittar solen fram och det blir helt uthärdligt. Som ni säkert vet är namnet lite missvisande. Detta är inte direkt de stora
Massor av fina färgglada hus i centrala Reykjavik
isarnas land, temperaturen går sällan under -5 utan pendlar oftast kring nollan eller strax över. Reykjavik har många bra restauranger, problemet är att det är svårt att hitta någonstans där en varmrätt går för under 500 kr. Vår första lunch åt vi på ett enkelt burgarställe, typ Sibylla-kiosk. Jag tog en liten mer och en liten pommes till. När jag sen förstod mig på valutan insåg jag att notan för denna lilla burgarmeny, i ett gatukök, hade gått på ca 200 kr! Men då var den faktiskt väldigt god. Förutom detta åt vi mycket fisk i olika former och allt var otroligt gott.
Åka tillbaka? Visst, man borde se mer av Islands natur men jag föredrar länder där det är ordentligt kallt eller ordentligt varmt. +3 är min mardrömstemperatur, och årsmedeltemperaturen på denna vindpinade ö...

fredag 8 maj 2020

Indonesien (Bali, Flores, Komodo, Nusa Lembongan)

Bra koll på vulkanen hade vi från hotellet på ön Lembongan
Nyårsafton och en väninnas födelsedag firade vi på Bali för drygt två år sedan. Då vi hört ryktas att Kuta beach skulle vara mer än lovligt skitigt och stökigt började vi i Legian strax norr därom, och senare Seminyak, ännu lite mer norrut på samma kust. Här var det mycket riktigt rent och fint, men å andra sidan nära nog noll party. På slutet bodde vi på Nusa Lembongan, en ö strax utanför östra Bali. Där blev jag tyvärr för första gången i mitt reseliv (förutom i England där jag typ alltid blir sjuk av någon anledning…) rejält matförgiftad. Så såg inte så mycket mer än hotellpoolen på den ön. Nej, två coolaste upplevelserna på semestern var dels utflykten till flyktingläger utanför Ubud
Utsikten från mitt hotellrum i charmiga Labuan Bajo



 där jag och Ninna fick besöka de familjer som hade evakuerats undan vulkanen Agung som rykte olyckbådande hela tiden. Och framför allt mina två dagar på ön Flores, en kort flygresa från Bali, med lång båtfärd till ön Komodo för att se de (ö)kända Komodoödlorna i fritt tillstånd. Jag som gillar lite mer oturistiga resmål trivdes som fisken i vattnet i lilla vänliga fiskebyn Labuan Bajo där utflykterna utgick från. Så många vackra, orörda stränder och paradisöar i denna del av landet, men tyvärr släpps allt skräp från byar direkt ut i havet.
Åka tillbaka? Det verkar finnas otroligt många vackra platser här och människor är bland de vänligaste jag någonsin mött. Bali åker jag nog inte tillbaka till men gärna resten av landet.

torsdag 7 maj 2020

Grekland (Korfu, Rhodos)

Middag i gulliga Korfu, fortfarande pigg i väntan på flyget
Färjan över till Saranda, bara 90 minuter bort

Grekland hör till de länder jag inte riktigt har ”gjort ordentligt”. Jag har aldrig varit på fastlandet. Har inte ens så mycket som mellanlandat i Aten, vad jag kan minnas. Däremot tror jag att jag i mycket ung ålder varit på hela två semesterresor på Rhodos med mina föräldrar. (De får rätta mig här om jag har fel.) Jag har i alla fall ett minne av att jag här för första gången strandbadar i varmt vatten. För ett barn vant vid svenska somrar, och möjligen någon kanarisk vinterresa är detta en angenäm och exotisk upplevelse. Mindre angenämt träffar jag också på flygande kackerlackor här för första gången. (De jag mött i Latinamerika har haft vett att hålla sig till sprint.) Nästa gång i Grekland är inte förrän vid Albanienresan 2017 när jag och Jenny tar något fakriflyg med Norwegian som landar 3-4 på morgonen på ön Korfu. Det blir en natt på flygplatshotell och sedan färjan ut ur EU, in i Albanien. Värre är det på hemvägen. En trevlig kväll och eftermiddag får vi i gamla stan i Korfu. Efter en vecka uteslutande omgivna av modernistisk betong tycker vi den är hisnande vacker. Men det var ingen partystad direkt, så att hålla sig vaken tills flyget gick var inte det lättaste.
Åka tillbaka? Jag har aldrig haft någon stark längtan till Grekland och därför har det väl heller aldrig blivit av, men alla dessa små öar ser onekligen lockande ut på reseannonserna ibland, på den tiden det fanns sådana…