onsdag 26 juni 2019

Knep och knåp i semesterbokningstider

 

Sommaren står för dörren vilket delar mänskligheten (nåja, i alla fall stockholmarna) i två läger. Det ena tog fram planeringskalendern i mars, la in semesterveckor, bokade flygresor, stugor, hyrbilar, koordinerade med vänkretsen, etc. Det andra talar lyriskt om oplanerade lata dagar. Vara hemma och ”ta dagen som den kommer”. ”Stockholm är ju ändå vackrast på sommaren”, etc. Det där låter kanske trevligt i teorin men i praktiken är Stockholm på sommaren som en patient på hospice. En efter en stängs de livsuppehållande funktionerna av. Än så länge är det bara gröna linjen som inte stannar vid Fridhemsplan. Det gör i och för sig inte så mycket, man kan alltid ta blå linjen. Men sen stängs t-banan av mellan T-centralen och Slussen, fjärrtågen går inte till Centralen, pendeln kommer ofelbart att börja strula, gatorna grävs upp och voi:arna ligger spridda som frön för vinden. Staden tas över av handikappade, knarkare och turister. Absolut inget ont om dessa grupper, men stan är sig inte riktigt lik.

Jag tillhör i alla fall gruppen som får en gastkramande ångest vid blotta tanken på att tillbringa ens en dag av min semester hemmavid. Trots detta satte jag mig inte vid datorn och bokade något i mars. Dumt, jag vet. Vill man resa längre än Södertälje är sommaren inte rätt tid att vara spontan. Flygskammen till trots är mycket dyrt och fullbokat. Det blir till att detaljstudera Europakartan. Hur långt kan man komma för en rimlig penning? Jag är dessutom väldigt trött på repriser efter vårens ”favoriter i repris” (Berlin och Warszawa). Jag måste se ett nytt land!

Döm om min glädje när jag upptäcker att Slovakiens huvudstad Bratislava ligger en knapp timmes bussfärd från Wiens flygplats, dit det går relativt billiga flyg med Wizzair. Flyg till Slovakien är däremot mer dyrt och komplicerat. Det finns mängder av liknande flygplatsknep. Ska du till Florens, flyg direkt till Pisa, och försök under inga omständigheter flyga till Florens. (Detta fick jag lära mig den hårda vägen på en jobbresa, med borttappat bagage och en natt i Frankfurt). Ska man till södra Albanien bör man flyga till Korfu och ta färjan över. Än så länge finns det mig veterligen inga direktflyg till Albanien, och definitivt inte till sydkusten. Ett annat typexempel är att man måste flyga till Kastrup om man ska till centrala Malmö. Malmö Airport (ja den heter tydligen inte Sturup längre) ligger 50 min från stan jämfört med Kastrups 20 min.

Det finns säkert mängder av exempel runtom i Europa och världen så glöm inte att kolla kartan ett extra varv innan flyget bokas, och sen är det bara att hoppas att gränserna fortsätter vara någorlunda öppna, annars kan en genväg snabbt bli en senväg!

För mig väntar fem dagar i Slovenien i juli. Nu återstår bara två och en halv vecka till att boka upp…

Bild: Gamla stan i Bratislava av Justraveling.com

måndag 3 juni 2019

Upptäcktsfärd ”på andra sidan floden”

Jag hade hört och läst mycket om Warszawas gamla arbetarstadsdel Praga på andra sidan floden Wisla, allt från ”åk inte dit ni blir bara rånade” till hur überhippt det skulle vara. Gränsen mellan de olika stadierna av gentrifiering passeras förvisso snabbt ibland, men när vi äntligen vågar oss över floden ser vi först varken tecken på rånrisk eller hipster overload.

Utställning med amerikanska bilar utanför vodkamuseet i Praga.

Mängder av turister väller av spårvagnen efter bron. Många ska nog på det Colour run som pågår runt stadion. Många strövar planlöst på stadsdelens huvudgata Zabkowska i sökande efter den där bohemiska stämningen. Kanske dyker den upp framåt kvällen, vem vet. Men så här på dan känns det mest som ett ordinärt bostadsområde med en del trevliga små barer och caféer. Lite billigare och lite vänligare än på andra sidan floden, än så länge.

Men så hör vi musik från ett gammalt fabriksområde och tänker att vi går in för en kaffepaus. Men det här är inget ställe där man slinker in för en bryggkaffe. Området (som visar sig heta Koneser) inhyser flera smärtsamt coola restauranger och barer. Vi fastnar för något så ovanligt som indiska tapas. Paneer-ost wokad i någon slags chilisås med grönsaker. Utsökt! Jag kräver härmed att alla indiska restauranger sätter upp denna rätt på menyn! Hittar även ett köpcentrum med svindyra och vackra designkläder, och utomhus en matmarknad bredvid en utställning med amerikanska bilar och uthyrning av Harley Davidssons. Avslutar med en konstfärdigt blandad drink på vodkamuseets takterrass. Ett hipstermecka i polsk tappning: Googlekontor, check. Lokalproducerad ost, check. Elcykelbutik, nix. Här kör man HD istället. Elskotrarna håller sig kring gamla stan. Inga barberare heller. Polackerna kör hemrakat på både huvud och haka.

Direkt efter bron finns även en fin katedral, St Florians återinvigd 1972!

söndag 2 juni 2019

Weekend i Warszawa

Kulturpalatset sett från precis utanför vårt hotell, Mercure

Jag har varit på weekendresa igen. Ytterligare en favorit i repris: Warszawa. Mycket har hänt sedan jag var där 2015. Byggprojekten ploppar upp som svampar och turismen har exploderat. Trängsel- och sunknivån i gamla stan är som i vilken europeisk huvudstad som helst. Dock är allt fortfarande lite billigare och lite bättre än på många andra håll. Och eftersom gamla stan inte är ”original” så att säga, utan uppbyggd sten för sten efter att ha jämnats med marken under andra världskriget är gatorna lite bredare och rakare så trängseln blir inte lika påtaglig. Sen har vi ju ”resten av stan” också med sin blandning av gammalt, nytt, skyskrapor och byggprojekt. Över alltsammans tronar den enorma Stalinskrapan, kulturpalatset. Då kön är oändlig åker vi aldrig upp och tittar på utsikten, istället bockas ett par museer och en balett av i turistkalendern.

Läskig docka i marionettutställningen på konstgalleriet!

Konstmuseet Zacheta huserar olika temporära utställningar. Vi är främst där för att se en liten marionettutställning men fastnar också på en fotoutställning om en propagandatidskrift under kommunisttiden. Detta kulturhus är ett av få som inte totalförstördes under kriget och interiören är mycket vacker. Nästa museum, Polin, om de polska judarnas historia, är däremot inhyst i en helt modern byggnad. Det hela är extremt omfattande med 60 audioguide-stationer som tar en genom 1 000 år av judisk historia. Landets extrema antisemitism kanske inte problematiseras så pass som man skulle kunna önska, men ok. Man har gjort ett bra museum i alla fall.

Operan där vi ser baletten Törnrosa är även det en imponerade byggnad. Totalförstörd och återinvigd 1965. Interiören är väldigt tidstypiskt 60-tal men exteriören en kopia av 1800-talsfasaden.

Nytt och inte fullt lika nytt i Warszawa.

Onekligen mycket intressant historia i denna stad, men även för den som är totalt ointresserad av det är ett besök ett måste bara för matens skull. Ju mer turism desto sämre mat är tyvärr en tumregel som stämmer så håll ett öga på tripadvisor och dylikt för säkerhets skull, men än så länge är det mesta gott här. Anka, vilt, dumplings och potatispannkakor är säkra kort. Vi kom fram till att godaste ankan återfinns på Red Hog och de bästa pirogerna på restaurangkedjan Zapiecek.