Bokmässan – årets höjdpunkt eller helvetets sjunde krets? Meningarna går isär och min egen ligger väl någonstans mitt emellan. En sak är dock säker: Jag skulle aldrig drömma om att åka dit privat, men att stå i Axess monter och ta emot en strid ström av beröm från tittare och läsare tröttnar man inte på.
Kollegerna tar tåget och börjar mingla med kulturfolk redan på vägen ner till Göteborg, men där drar jag gränsen. Mingel är mingel och transport är transport. När jag reser vill jag ha lugn och ro. Då är flyg det optimala. Dessutom ligger Bromma bara 15 min med bussen från hemmet på Kungsholmen. Hänförande vackra vyer över Stockholm får man på köpet, och fika.
Göteborg bjuder på typiskt Göteborgsväder, vilket passar utmärkt när man står inne på en mässa hela dagarna. På kvällarna görs utflykter till mer eller mindre närbelägna restauranger. Första kvällen blir det fejkitalienaren Ristoria som ligger i själva mässbyggnaden. Bekvämt med andra ord, men annars ingen höjdare. Maten är ok och servicen extremt slö.
Dess motsats är Mr P som ligger vid Götaplatsen. Visserligen känner mina lokala vänner personalen så vi blir extremt bortskämda, men även när jag är där på egen hand är bemötandet effektivt och trevligt. Maten är helt outstanding. Vi delar på flera rätter, tapasvarianter med en twist. Är egentligen inte förtjust i delningsmenyer men här är portionerna så stora och allt så himla gott, då är delning nästan enda och bästa lösningen.
Fredag och lördag bevistar vi två riktiga Göteborgsklassiker: Kometen och Lipp. På Kometen är det rejäl mat. Schnitzlar stora som elefantöron och wallenbergare som mindre fotbollar. Vi är världens jobbigaste gäster. 14 pers blir 15, blir 16. Menyer är förbeställda men ingen minns vem som ska ha vad. Personalen tröttnar så klart och langar till slut bara ut maten. Gott är det ju oavsett. Crème brûlée som inte är kylskåpskall, bara en sån sak!
Lipp är också det rejält med lite kärv service, men här mer normalstora portioner och bistroinriktning. Jag satsar på en burgare som förgylls av två olika ostkrämer, en på burgaren och en att dippa i. Mmm, glöm trötta ostskivor och burkmajonäs! Efter alla dessa restaurangmåltider rullar man verkligen hem till Stockholm igen, trots långa dagar på fötterna på bokmässan. Eller rullar och rullar. Flyger också. Landar fem minuter innan utsatt tid på Bromma. Tio minuter senare sitter jag på bussen hem. Tre timmar dörr till dörr, både dit och hem. Tack för det BRA!
