Hej då Sydney!

Bara ett fåtal timmar kvar i Sydney nu. Det är lite vemodigt onekligen. Det skulle ta en livstid att se allt som finns att se i Sydney och kombinationen strand, vatten, båtar, bra krogar och skyskrapor är onekligen mycket tilltalande. Sen finns det förstås en del som man har hunnit tröttna lite på. Till exempel att mycket tid går åt bara till att transportera sig, även om man håller sig i centrala stan. Tar man en t-bana kan man få vänta i 10-15 minuter, även mitt på dan. Och om man promenerar fastnar man i absurt långa väntetider vid alla övergångsställen.

Nattlivet är förstås mycket varierande. Kontrasterna är fascinerande. Från Kings Cross med sin blandning av tandlösa heroinister, backpackers, sunkiga pubar och strippklubbar (men även helt ok barer och restauranger) till extremt ambitiösa ställen i city: takbarer med pool, atriumgårdar, vinprovningsmenyer, etc.

Dock är de inte i samma tidszon som man är van vid. Klubbar öppnar kl 20 och börjar ta inträde kl 20.30. Kl 21 är alla fulla som kastruller. När man ska hinna äta middag har vi inte riktigt förstått. Dessutom är det lite Jersey Shore-stämning på många av uteställena vi har varit på, men vi har säkert missat många av de bästa.

Nu blir det nya tag i Nya Zeeland. Ska bli skönt att ha sitt eget, och samma, krypin i tre veckor nu, om än bara en husbil. Ska försöka skaffa internet så fort vi kommer av planet men bli inte oroliga om plötslig radioskugga uppstår. Mobilen lär funka i alla fall. Kram!



Bild från färjan till Manley beach



Katastrofuppdatering 2

Tack för all omtanke. Vi är välbehållna fortfarande och har äntligen lyckats boka om våra biljetter så att vi slipper vistas i Christchurch.

Ringde först till Quantas i onsdags och försökte boka om biljetterna. Efter 45 min i telefonkö fick vi reda på att ”Visst, inga problem. 1.600 kr i serviceavgifter blir det för den ombokningen.” ”Jaha… men är det ingen rabatt med tanke på att vårt tänkta resmål mer eller mindre har utplånats?” ”Nej, inte som det ser ut just nu. Om man reser imorgon (torsdag) ja, men inte fredag.” Vi kom fram till att i sådana fall skulle det faktiskt bli något billigare att boka en helt ny enkelbiljett till annan ort på NZ.

Så på onsdag kväll ser vi att Quantas har uppdaterat på hemsidan. Även fredagsresenärer får nu boka om gratis. Efter ytterligare 45 minuters telefonkö är då min biljett ombokad, men Lily åker på lördagen. ”Kan man kanske boka om den redan nu?” ”Ja, men då kostar det 1.600 kr. Imorgon kanske det är gratis.” ”Jaha, men kan man boka om den på nätet imorgon då, för att slippa belasta era telefonväxlar och vår tid?” ”Nej, man måste ringa.” Smidigt. Efter ett tredje entimmessamtal med Quantas är då båda biljetterna ombokade. Man undrar ju hur många som ger upp och antingen betalar avgiften (i onödan), struntar i att använda sin biljett eller flyger till katastrofområdet ändå. Ambassaderna försöker få ut sina medborgare från Christchurch och Quantas flyger glatt dit dem.

Quantasanställda? (Bild tagen igår på motorvägen in mot Sydney!)

Bildspecial: naturområdet Blue Mountains

Just hemkommen till Sydney igen efter en utflykt till Blue Mountains ett par timmar med bil inåt landet. Vi bodde en natt på fräscht motell i orten Katoomba, som för övrigt slog rekord i det här med att stänga tidigt. När det står till exempel "open 10 am until late" så tycker man först att det låter lovande. "Här är vi lite wild and crazy och stänger så sent vi vill." Men vi har lärt oss att så inte är fallet. Snarare betyder det att de stänger ca kl 20.00. "Late - eight", ja det rimmar ju i alla fall...
Det som inte uttryckligen stängde "late" stängde kl 16.30. Men vi hann ändå med en hel del aktiviteter både igår och idag. Har bland annat åkt världens brantaste bergbana (alltså måste den i Hong Kong ha varit den näst brantaste), åkt två olika linbanor, gått på promenad i regnskogen, besökt fantastiska grottor i Jenolan caves och sett ett livs levande näbbdjur i det fria, vilket tydligen är väldigt unikt.



"Tre systrar" Känd klippformation i Blue Mountains

 

Utsikten från en av "systrarna"



Vi informerades om att det kostar 70 000 kr att campa på denna klippa, i böter



Imponerande stalaktiter i en av Jenolan caves

Grottan Devil's Coach House

Sjön bredvid grottorna där vi såg ett näbbdjur. Här står Lily och Kathy och spanar efter det. Kan ni se det?

Katastrofuppdatering

Vi känner oss lite förföljda av naturkatastrofer på denna resa. Har lyckats undvika översvämningar och cykloner med god marginal. Den här jäkla jordbävningen i Christchurch är verkligen irriterande. Men, lite är det kanske som resebyrån sa om Brisbane: Det var inte en speciellt spännande stad ens innan katastrofen. Ytterligare en helg i Sydney känns inte som något större problem om det nu skulle bli så. Vi har kontaktat resebyrån som råder en att boka om. Hur detta rent praktiskt går till får vi reda ut imorgon. Vi har även kontaktat vår biluthyrningsfirma, som vi hoppas har klarat sig helskinnad. Får vi inget svar är det ett dåligt tecken... Vi hade nämligen bokat en husbil som vi skulle hämta i Christchurch 1 mars. Fortsättning följer.
Nu är det läggdags för oss och imorgon utflykt till Blue Mountians, en nationalpark i bergen utanför Sydney. Vi åker dit med våra generösa värdar: Hal och hans fru Kathy.

Mer kulturella och mindre kulturella aktiviteter

Nu är det svalt igen här i Sydney. Väldigt växlande väder men det verkar hålla sig mellan strax under 20 och strax under 40. Sedan förra inlägget har vi hunnit med att gå på världens största kortfilmsfestival, Tropfest, som hålls här varje år (www.tropfest.com/au). Det är ett gratisevenemang i en park och vi lyckades hitta en perfekt plats under ett träd, med skydd både mot sol och eventuellt regn, se bildbevis. Detta var igår kväll. Idag har vi besökt en badplats här i förorten Northbridge där vi bor just nu och provat på stående paddling på surfbräda. En sport som tydligen är stor här. Ser lite fånigt ut men kul och lätt, i alla fall när det inte är vågor. Tyvärr inga bildbevis på detta.

Några Australienobservationer



En av få lustiga fåglar här som man faktiskt vet namnet på: Kakadua



Knappt en vecka kvar innan vi fortsätter till nästa destination på resan: Nya Zeeland. Kan passa på att sammanfatta lite Australienobservationer hittills. Det mest överraskande här, förutom alla väldigt lustiga fåglar som låter konstigt, är alla svenskar. Det går inte en dag utan att man hör svenska på gatan. Knappt en halv dag faktiskt.

Något som alla, av någon anledning undrar: Rinner vattnet i badkaret ut i motsatt riktning mot hemma? Vet ej, har bara duschat. Däremot går svängdörrar i motsatt riktning och det är vänstertrafik i rulltrappan, vilket kan leda till betydligt större problem än badvatten. Ett annat förvirrande fenomen är att pub kallas för hotell. Ibland huserar puben i fråga även ett hotell, men inte alltid. Kan det vara därför krogen ”Hotellet” i Stockholm heter som den gör? Australieninspirerat?

Något som utmärker den australiensiska kulturen är att man inte gillar att jobba alltför sent vilket får till följd att affärer ofta stänger så tidigt som 17.30! Fast mat- och vinaffärerna är som tur var öppna längre. Alkohol säljs inte i mataffärer men när man kan köpa en KYLD flaska vin kl 22 en vardagkväll tycker jag inte man kan klaga. Kylt vin behövs kan jag säga. Nu är det en bra bit över 30 igen och strålande sol. Så jag får på förhand be om ursäkt för om jag skriver något förvirrande. Det är bara värmeslag i så fall. Jag ska försöka svalka mig genom att tänka på kylan där hemma.

Motion mellan Bondi och Coogee beach

Bondi beach

Idag har vi för första gången besök den berömda stranden Bondi. Eller besökt och besökt, vi konstaterade att den såg ut som många andra stränder: Fin men inget spektakulärt. Istället promenerade vi snabbt vidare för att gå hela vägen ner till en annan strand vid namn Coogee. En kustpromenad på ca två timmar som rekommenderats av både vänner och guideböcker. Lunch- och badpaus blev det på vägen förstås. Det var onekligen en vacker och dramatisk kuststräcka med flera fina stränder. Varmt blev det, trots moln, men vi har förhoppningsvis fått lite solbränna på köpet.

Bronte beach där vi pausade



Bostadsturné i Sydney. Just nu med utmärkt utsikt

Nu är vi halvvägs genom vår två veckor långa Sydneyvistelse. Då vi inte hade bokat något boende innan spontanbor vi på olika ställen, vilket leder till att vi får se mycket, träffa många, och packa mycket. Vi är experter på att rulla med de där resväskorna nu. Ner i tunnelbanan, upp ur tunnelbanan, in i taxis, etc.
Efter två nätter hos Kip i stadsdelen Ashfield och tre nätter på hostel i city bor vi nu hos en vän till en vän, på nionde våningen med utsikt över hela stan, i nöjes- och red light-distriktet Kings Cross. Imorgon åker vi till Lilys vän Michelle i de norra förorterna och efter det bor vi hos en vän till Lilys ex och hans fru.

Min utsikt just nu

Bildspecial: djur på zoo



Igår var vi på Taronga zoo för att stifta närmare bekantskap med de inhemska djuren, och de utländska. Hur nu de lyckats komma in i landet. Tillbringat halva sitt liv i karantän antagligen. Kängrur har vi även sett i frihet, på bussen på väg till Coffs Harbour. Säkert en 10-20 stycken totalt, men de var svåra att fånga på bild förstås. Koalor har vi däremot inte lyckats se i naturen. Vilket inte är så konstigt eftersom de tydligen sover 20 timmar om dagen. I djurparken poserade (sov) de dock snällt framför kameran. Visst är de söta!

 



Giraffer med utsikt



 





Trött wallaby









Kineserna kan sina bullar

Regnskurar här i Sydney idag, men vi tog oss i alla fall iväg till en innomhusmarknad i China Town i närheten av vårt hotell och avslutade med att dela på en enorm bulle på kinesiskt café. Den var av kanelbulleform men med kokos-fyllning istället för kanel. Baktips för er händiga därhemma. Till detta drack vi varsin stor kaffe. Tack och lov inte blaskigt som i USA, utan ungefär som hemma. Nu snart dags för middag. Kram från Sydney!

Kulturella aktiviter i storstaden



Skyskraporna är tillbaka! Här med operahuset, från Manley-färjan



Det är fantastiskt skönt att vara i Sydney. Kontrasten till resans tidigare stopp är enorm, förutom möjligen Hong Kong som lite påminner om Sydney med den stora hamnen och det stora utbudet av asiatisk mat och shopping.

Bloggandet blir förstås lidande av storstadens lockelser men jag ska försöka sammanfatta lite kort vad vi har gjort, i urval:

Besökt moderna konstmuseet där vi såg aboriginkonst samt modern konst av typen ”pälsbit som andas bredvid brödbit”. (Ja, det fanns en installation med just det. Fråga mig inte vad den symboliserade.)

Varit på middag på pub med mysig utegård i hippiestadsdelen Newtown, nära Kips hus.

Ätit medhavda fish and chips (100 gånger bättre än i England) på färjan till Manly beach. Badat innanför hajnät på Manly.

Varit på middag med Lilys väninna Nicole, hennes man och vänner till dem på väldigt bra krog följt av drinkar på trendig bar följt av vänners, vänners, vänners spelning (akustisk gitarr, sång samt kille på munspel/trumpet) på en något mindre trendig men bra bar.

Checkat in med storväskorna på ett hotell i stan. Tre trappor utan hiss… men annars bra.



På festival idag, innan ösregnet



Varit på musikfestivalen Good Vibrations i ösregn, som det alltid är på festivaler. Hade turen att få gratisbiljetter. I fem timmar dansade vi runt, tappade bort varandra, blev gräsiga, leriga och blöta, köpte äcklig falafel, köpte burköl för 60 kr styck, etc. Men nu är vi tillbaka välbehållna på hotellet.

Äntligen i Sydney!

Vi känner oss som fiskarna i vattnet här i storstan. Vårt mobila bredband trivs också bättre. Efter att ha tagit några nyinköpta åksjuketabletter innan resan igår (jag frågade specifikt efter sådana som man blir dåsig av) känner vi oss hyfsat utvilade trots drygt 9 timmars bussresa. Vi hade också en himla tur igår kväll och fick känna på den australiensiska gästfriheten gånger två. Puben bredvid busshållplatsen i Coffs stängde kl 22 (!) och vår buss gick kl 00.55. ”Busshållplatsen” bestod dessutom av ett par stålbänkar under ett tak, så det hade inte varit så kul att sitta där i tre timmar. Då blev vi erbjudna att komma över på kaffe till ett par australiensare som vi pratat med på puben, och som bodde på ett hotell precis vid hållplatsen. Nej, det var inga snuskgubbar utan reko gifta killar med tre barn var.

Sen när vi skulle kliva på bussen visade det sig att jag bokat biljetten till fel dag. Tänkte ju inte på att vi åkte efter midnatt, alltså torsdag och inte onsdag… Dessutom var biljetterna billigast möjliga och därmed oombokningsbara. Men det räckte att smöra lite för chauffören så var vi ombord! Och nu har vi just ätit brunch bestående av bland annat ägg och bacon på trevligt café här i Sydney. Så skönt att se skyskrapor och folk i kostym igen. Ska snart möta upp Lilys väninna Nicole som är här på jobbresa och sen ”checkar vi in” hos Kip, en vän till Kristine som varit vänlig nog att erbjuda oss sovplats i några dagar.

Coffs Harbour just nu

Mitt mobila bredband gillar inte vår betongbunker till rum. Lily har gett upp och leker kontor i allrummet. Hon kom just in och sa att hon fått en psykotisk 14-åring som rymt hemifrån på halsen... Så går det när man vågar sig ut ur rummet.
Vår middag bestod av mikrade köttfärspajer för motsvarande 7 kr styck. Mycket prisvärt.
Knappt två timmar kvar till "quiet time" kl 23 då tv:n stängs av för dagen och alla antingen går och lägger sig eller går ut. Med tanke på nöjesutbudet här i stan troligen det förstnämnda.
9.30 imorgon är det utcheckning. Vandrarhemmen här överträffar verkligen varandra med tidig utcheckning. Vad hände med kl 12? Är inte det internationell standard? Vår buss till Sydney går kl 00.55. Hm... Det blir en lång dag helt enkelt.

Staden som Gud glömde




Den lokala hamnen. Här kunde man ha bott om man hade haft båt.

 

Drygt tre timmar med buss från Byron Bay och hippies i afghanpäls befinner vi oss nu i Coffs Harbour som skulle kunna beskrivas som en blandning av Springfield (i The Simpsons) och Twin Peaks. Här finns visserligen en fin hamn. Gick runt och tittade på segelbåtar igår, sånt piggar alltid upp. Såg till och med en från Sverige och fick inspiration till hur man ska ta sig hit nästa gångJ Det finns även en del mysiga caféer, men mycket är igenbommat. Har de slagit igen för säsongen för att det nu ”bara” är 25 grader istället för 40 tro? Alla små backpackerungdommar verkar i alla fall helt ha tappat sugen bara för att det inte är strålande sol. De sitter här i allrummet och stirrar på tv:n på full volym. Lite som på ett ålderdomshem. Lily och jag tycker dock det är skönt att inte behöva smörja oss med faktor 50 och har varit på stranden och i botaniska trädgården och spanat efter koalor idag.





Den lokala stranden, drygt fem minuters promenad från vandrarhemmet



 Bor i ett bunkerliknande vandrarhem som måste ha varit någon typ av institution tidigare; fängelse, skola eller dylikt. Långa korridorer, tegelväggar, högt placerade gallerfönster samt ett föga charmerande gemensamt badrum med dusch- och toabås. Det här med eget badrum börjar man sakna väldigt snabbt känner jag. En positiv sak med vandrarhemmen här är dock att de ofta kan hämta och lämna en vid bussen eller flyget, gratis. Har svårt att tänka mig ett liknande scenario i Sverige: ”Hej, jag har bokat rum på ert sunkiga hotell/vandrarhem och nu står jag här på t-centralen. Kan ni hämta mig?”

Varmt!

Det är tydligen 40 grader varmt här, enligt lokala rykten. Jag har ingen termometer för att bekräfta dem, men det låter rimligt. Dessvärre är australiensarna, liksom sina förfäder engelsmännen, klimatförnekare av stora mått. Fast medan engelsmännen tror att de bor i Sydeuropa och tycker det är ok med oisolerade hus och t-shirt och shorts mitt i vintern så tror australiensarna att de bor i England och inte i ett tropiskt land där det faktiskt är över 30 grader stora delar av året. Såg en hippie i afghanpäls på stranden igår. Det är väl i och för sig ett extremfall, men det här med luftkonditionering gillar de i alla fall, som tidigare nämnts, inte alls. I långa loppet är den inställningen säkert bra för både hälsa och miljö men man kan sakna svalka. Dock känner jag att min toleransnivå för värme än så länge är hög. Jag tänker bara på den svenska vintern, vårt kalla rum i Hong Kong eller den camping i det svala Nya Zeeland som väntar oss så känns det bättre.

Byron Bay

Efter snart tre dagar i Byron Bay kan vi konstatera att här liksom i Surfers Paradise är huvudattraktionerna sol, surf och party, men där upphör likheterna. För er som känner till Stockholm kan man jämföra Surfers Paradise med Kungsgatan och Byron Bay med SoFo, ungefär. I Surfers hade vi kasinon, höghus, McDonalds och billighetskrogar, lite white trash-stämning om man ska vara elak. Här har vi ekologiska caféer, hantverksaffärer, gatumusikanter och övervintrade hippies. Backpackerungdomarna skiter egentligen i vilket och festar oförtrutet på. Vi försöker hålla jämna steg.

Det enda boende vi hittade här låg en bit utanför stan. Fördelen med detta är att vår närmsta strand är en del av ett naturreservat. Efter tio minuters promenad genom ett buskområde kommer man fram till en nästintill folktom strand med kristallklart vatten. Ja, ni ser ju själva, fast bilden gör den inta alls rättvisa. Lite ”The Beach” känsla. Vattnet är knappt 20 grader skulle jag tippa, vilket är helt underbart efter promenaden dit. Stranden inne i stan är mer ordinär med rätt mycket folk, lite varmare, ofräschare vatten och dessutom manetvarning.

Surfers Paradise

Dags att packa igen efter tre dagar i Surfers Paradise. Imorgon drar vi söderut till den lilla backpackerorten Byron Bay. En och en halv timme söderut med buss men en annan tidszon fick vi lära oss idag. Känns inte helt ok att förlora en timme bara sådär mitt i semestern.

Hur ska man sammanfatta Surfers Paradise då? Vädret? Runt 30 grader dygnet runt. Ingen märkbar skillnad på natt och dag. Mer vindstilla på natten möjligen. (Trots detta är de inte helt inne på det här med aircon. På hotellrummet har vi en liten fläkt. Nattklubbar och gallerior är knappt mer ventilerade än hemma.) Sol med dis och nån skur på kvällen men annars ingen nederbörd.

Nattlivet? Igår hamnade vi på en gayklubb. Såg en terrass vid stranden med en massa grabbar. Så fort vi kom in insåg vi deras läggning, men det var trevligt ändå. Träffade även på ett gäng straighta australienskiska hillbillies som var där för att supa billigt (70 spänn för fri bar, för alla killar). Undrar om ett gäng svenska bönder hade gjort samma sak:-) Sen gick vi vidare till en nattklubb där djn var usel och Lily fick en isbit i huvudet. De hade tydligen öppet till 5. Vi stod ut till 2. När djn för femtielfte gången spelade samma, visserligen bra, låt med fel bpm gav vi upp.

Stranden? Vit potatismjölssand. Sträcker sig miltals längs hela guldkusten med badvakter med jämna mellanrum. Då och då kör de ner till vattenbrynet och ropar ut istruktioner till de badande. Säkerheten är maximal. Badar man utanför flaggmarkeringarna upprepade gånger blir man säkert hemsickad till Sverige igen!

Jag har insett att min blogg på bildsidan har urartat i en orgie i skyskrapor. Därför slapp ni igår, men här är några till, plus strand.

Surf and sun

Vi har förlikat oss med det faktum att vi befinner oss i Australiens motsvarighet till spanska solkusten eller dylikt, minus inkastare, tiggare och aggressiva försäljare men med samma skräniga ungsomsgäng i för lite kläder och samma färgglada broschyrer med erbjudanden om hjärndöda aktiviteter (pub-crawl, speed-boating, etc.) för att dölja det faktum att det inte finns annat att göra här än att sola och bada. Men det duger gott för oss, vi får ta igen kulturbristen när vi kommer till Sydney. Lily hyrde visserligen en surfbräda idag och vi har simmat några längder i hotellpoolen. Fullt upp:-)
Hudfärgen har gått från vitt till off-white, stockholmsvitt kanske man kan säga för att använda inredningstermer. Men alla har respekt för solen här. Ingen är knallbrun, eller knallröd, så vi känner oss inte utanför.
VIKTIGT: För de som är oroliga: Vi befinner oss inte i närheten av tyfonområdet, eller cyklon eller vad det är. Om den inte byter rikting helt, men det märker vi väl i så fall.

We made it!

Vi blev insläppta i Australien. Lätt som en plätt var det, trots skräckpropaganda bland annat i form av informationsfilm på planet med "declare or beware" som slogan. Man fick se en frukthund som sniffade sig till ett äpple och ett ungt par som åkte dit för att ha försökt smuggla in en trätrumma från något mindre lyckligt lottat land. Dessutom fick man veta att om man kände sig krasslig skulle man genast anmäla det till en tulltjänsteman. Och sitta inspärrad i en bur sen i tre månader, eller? Det förtäljde inte historien. Jag föreslog för Lily att vi skulle bättra på sminket innan vi klev av planet så att vi inte skulle se krassliga ut.

Utsikten från vår balkong!

I verkligheten, åtminstone i Brisbane där vi landade, gick hela pass- och bagagekontrollen på mindre än en kvart. Inga köer, inga problem. Vi fick inte ens visa upp våra visum som vi hade fått från resebyrån. Det enda de ifrågasatte var varför vi inte hade lakrits med oss. Det brukar tydligen svenskar ha, och det får man tydligen ha också.

Sen var det buss i en och en halv timme till Surfers Paradise där vi nu checkat in på schyst hotell. Lily är inte helt imponerad av orten som visserligen mest påminner om Magaluf eller nåt. Men jag är nöjd så länge det finns skyskrapor.