Partyminnen i krogstängningstider

Från och med imorgon, fredag, måste alla krogar sluta servera alkohol kl. 22 och stänga senast en halvtimme därefter. Hade detta skett för tio år sedan hade det varit en personlig katastrof för mig. Nu ser jag snarare fram mot det. För krogbranschen är det ju fortfarande en katastrof, men tänk vad skönt att slippa dividera om huruvida man ska gå ut på stan efter en förfest eller inte. Slippa äta middag kl. 21. Slippa stök utanför mitt fönster när restaurang AG stänger kl. 1. ”Det är slut med det”, som Löven uttryckte det. Kvart-i-tio-raggen har dessutom potential att bli bra mycket bättre än kvart-i-tre-ditona!

Visst längtar man efter att trängas i en bar igen? Här i Hikkaduwa med nya och gamla bekanta.

För den som vill drömma sig bort i både tid och rum, till en tid då man trängdes på klubbarna, kommer här några tips på de bästa partyresmålen. Eller ja, ett högst subjektivt urval av mina bästa partyresor:

På thailändska Phi Phi Island ligger strandbarerna tätt. Det är svårt att veta vilken man egentligen dansar på, men drinkhinken (bucketen) får följa med överallt.

Thailand är nummer ett i genren. Vilken 70- och 80-talist har inte stått på en strand och dansat med en bucket i handen? Min personliga favorit har varit lilla Phi Phi på vackra västkusten. Svenskar och svensk musik överallt. Man skulle lika gärna ha kunnat vara i Visby, med den skillnaden att det är 30 grader dygnet runt, och mörkt på natten vilket bidrar till feststämningen. Inte som svenska sommarfester som börjar kännas sunkiga när solens första strålar bryter in på småtimmarna.

Barfotadans i sanden i Hikkaduwa. Ingen risk för skavsår här!

Ett annat resmål där man kan dansa med sand mellan tårna är surfstaden Hikkaduwa på Sri Lanka. Här är det ett mer internationellt urval på gästerna och musiken. Lokalbefolkningen var också partyglada. Man erbjöds svampar, guidning, massage och äktenskap med samma entusiasm.

Strandpartyn under bar himmel är så klart en härlig upplevelse för soltörstande svenskar, men bra party i mer svenskt klimat finns i nyazeeländska Queenstown. Staden är egentligen mest känd för sina adrenalinfyllda friluftsupplevelser, men vi satsade på kvällsaktiviteterna. Oslagbar stämning i både barer och klubbar, där såväl lokalbor som turister i alla åldrar blandades.

De lokala surfkillarna i Sri Lanka var riktiga linslöss!

Nej, en bra partyort har mindre att göra med klimatet och mer med ”publiken”. Det underlättar om det är en lite avlägset belägen ort dit folk kommer med ett gemensamt intresse, om det så är surf, bungee-jump, bergsklättring eller dykning. Ju längre från allfartsvägarna desto större blir sammanhållningen bland de som hittar dit. Storstäder i all ära, men för att ha kul i nattlivet där måste man antingen ha en enorm tur eller lokal guidning. Annars är det lätt att hamna i könlösa turistfällor som är både dyra och otrevliga.

Läsning väcker resminnen

Jag har just börjat läsa den amerikanske författaren Don Winslows thrillerroman The Power of the Dog, en skönlitterär skildring av USA:s krig mot droger i Mexiko från 70-talet och framåt. Den väcker så klart minnen från norra Mexiko där jag har rest och bott, men främst väcker den minnet hur jag fick den till skänks; under Costa Rica-resan i vintras.

Då vägarna var usla och bussarna också antingen usla eller snordyra bokade vi inrikesflyg från nordvästra kusten ner till huvudstaden, för en natt där innan flyget hem. Ofta träffar man på lustiga karaktärer när man är på resande fot, men mannen på flygplatsen i Liberia i norra Costa Rica var lite väl ”lustig” för min och Jennys smak. En högljudd, yvig och bullrig äldre amerikan som skämtade och pratade vitt och brett med alla som väntade på flyget till San José. Från början var vi ganska många vid gaten men de flesta försvann med ett tidigare flyg. Den pratsamme mannen var kvar och vi försjönk mer och mer i våra telefoner för att undvika att bli hans nästa ”offer”. Till slut var vi bara sex personer kvar när personal hämtade oss för en promenad till planet.

Det visade sig vara en minimal flygfarkost av storleken minibuss med vingar. 15 platser på sin höjd. Två säten, gång och en plats till. Tätt, tätt. Jag och Jenny gick in först och satte oss långt fram. Tror ni inte att amerikanen sätter sig på andra sidan gången! Jenny fick något panikartat i blicken: ”Jag måste hämta min bok!” Vi hade lämnat ifrån oss handbagaget i bagageutrymmet längst bak i planet, och dit gick hon nu med bestämda steg. Så bestämt man nu kunde röra sig i den trånga gången.

Så här såg insidan av miniplanet ut. Mannen på bilden är inte mannen i berättelsen.

Amerikanen var som sagt väldigt yvig och plötsligt tar hans kroppshydda upp både gången och Jennys plats och han förhör sig ivrigt om var jag kommer ifrån, var vi har varit, vad jag tycker om Costa Rica, etc. Han visar sig vara hyfsat vettig när man väl börjar prata. Han har varit i landet flera gånger för att fixa sina tänder. Något som tydligen är billigare där än i USA. Dessutom är han mycket intresserad av litteratur, och när jag säger Sverige nämner han direkt att han gillar författarduon Roslund och Hellström. Vi, eller mest han kanske, pratar oavbrutet under den 30 minuter långa, skakiga flygningen och innan vi lämnar planet har han beställt en bok till mig. ”Den här kommer du att gilla! Jag ger bort böcker till alla jag träffar.” säger han bestämt. Jag ger honom jobbadressen för att skicka boken dit och vi skiljs åt vid bagageutlämningen.

På måndagen när jag är tillbaka på kontoret ligger boken där och väntar på mig! Beställd via mobil på ett väldigt litet flygplan i Costa Rica, levererad till Stockholm några dagar senare. Mycket kan sägas om Amazon, men här var de otroligt effektiva. Kul när oväntade bekantskaper även ger oväntade och bra läsupplevelser.

Underbara, kravlösa november!

Kombinationen november, stängda gränser och reseavrådan får de flesta svenskar att gripas av panik. ”Hur ska vi öööverleva hela denna lååånga vinter!?” Som vanligt är jag i otakt med min omvärld och är långt från panik just nu. Jag är nämligen det mest suspekta man kan vara i Sverige: en novemberälskare. Att ha valfri sexuell läggning, könstillhörighet, hårfärg och diverse extrema åsikter åt både höger och vänster accepteras ändå av de flesta i det här landet, så länge man hyllar sommaren och hatar vintern. Börjar man däremot hylla mörkret, ja då är det typ psykakuten nästa. Mina nära vänner har accepterat min läggning och kallar mig skämtsamt för vampyren, men jag tänker att jag ska försöka förklara mig för er andra också, och kanske kan jag få någon att se ljusare på denna fantastiska bit av hösten som vi har framför oss!

Det bästa är ändå kravlösheten. Här finns inte ens uns väder som ska ”tas tillvara på”. Samtidigt är det sällan olidligt kallt. Ordentliga skor och kläder gör att man kan promenera hur mycket man vill. Men framförallt kan man sitta inne hur mycket man vill. Min favoritsysselsättning! Äntligen kan ugnen och spisen få stå på hela dagarna om man nu är road av långkok och bak. Det går förstås lika bra att kolla på någon bra film och beställa hem hämtmat. Möjligheterna är oändliga.

Oestetiska halloween och trängsel vid gravar på Allhelgona är redan överstökat. Nu ligger varje helg som ett härligt oskrivet blad fram till första glöggen (som väl i och för sig blir inställd på grund av corona). Att välja restaurang är inte längre ett pusslande med: Var finns bästa kvällssolen/uteserveringen/utsikten? I november behöver man bara ställa sig en fråga: ”Är det inomhus? Då kör vi!” Jag älskar att kunna sitta i någon mysig källarlokal och dricka en irish coffe eller ett mustigt rödvin. Allt är så mycket enklare. För att inte tala om arrangemang av privata tillställningar. Man kan vara nästan hundra procent säker på att det kommer att regna om man har bokat in en picknick. Men i november är det ingen som bokar in picknickar! Äntligen slipper vi vara slavar under vädret.

Mörker kan vara opraktiskt om man är ute på landet. Det kan jag hålla med om. Men inne i Stockholms innerstad är det mer som en trygg filt som sveper om en. Ljuset finns ju där i form av lockande fönster till ombonade lägenheter, affärer, krogar med mera. Jag hör inte till dem som tänder levande ljus hemma under denna årstid. Ute är det mörkt, inne får det gärna vara lysrörsljust. Kontrasterna är underbara. Mörkt och bitande kallt eller ruggigt regn ute. Ljust och varmt inne.