torsdag 21 juni 2018

Världens lättaste väska i världens största påse

Jag blev lite kallsvettig när jag insåg att jag inte har bokat till bagage på någon av mina sommarresor. Först en (dryg) vecka i Rumänien och sedan en vecka i Albanien, och all packning ska ner i ett handbagage… Än värre blir det när man börjar googla på väskor och det står ”perfekt för dig som ska vara borta i ett par dagar” även på de alla största handbagagen. Snarare ”perfekt för dig som är för snål för att betala 400 spänn extra för att checka in din väska”.
Jag insåg att jag är tvungen att maximera mitt handbagage. Köpa ett som är exakt de magiska måtten (55 x 40 x 20) och inte strax under, som den gamla rullväskan jag annekterade från mitt ex, och som sedan fått följa med på otaliga jobbresor (väskan alltså, inte exet). Insåg också att vikten kan bli en kritisk punkt. Jag gillar att köpa lätta och tunna kläder. På sommarresan är de guld värda. Men mycket av vikten ligger ju på själva väskan, i alla fall om det ska vara en med hjul. Därav googlandet. De flesta ligger strax över två kilo men hittar några som är lättare. Samsonite B-Lite är supersnygg och dyr som ögat. Har dock lärt mig (den hårda vägen) att just väskor är det värt att lägga lite extra på. Just Samsonite, eller i alla fall den stora hårda resväska jag har från dem sedan tidigare, är helt oförstörbar. Medan en väska (billigare men inte jättebillig) av märket Cab Sweden tappade handtaget efter ett par resor. Med detta i åtanke, och för att den är ful som stryk, ratar jag Clas Ohlsons resväska IT, trots att den faktiskt är 100 g lättare än Samsonites, med sina 1,6 kg. Nej, ännu lättare måste det finnas. Jovisst, American Touristers Herolite väger in på 1,5. Går och köper den på Accent. Den är verkligen obegripligt lätt, och packas in i världens största påse, som för övrigt är gratis! Accent måste väl bryta mot ett helt gäng EU- och miljöregler här men jag är bara tacksam, och kommer att återvända den.
Men till midsommarfesten blir det varken tjusig ny rullväska eller plastpåse utan rejäl vattentät sportbag med gummistövlar, sovsäck och polsk vodka. Glad midsommar!

lördag 9 juni 2018

Midsommartips för resglada och panikslagna

Så här med mindre än två veckor kvar till midsommar lyser paniken allt starkare i ögonen på dem som ännu inte spikat sina planer. Jag kommer från en familj med en mycket avslappnad inställning till denna Sveriges största högtid. Mamma och pappa har som tradition att gå på restaurang med ett annat innerstadsbaserat par, och brorsans tradition är att hänga i någon park med sina vänner. För mig vore det däremot ett öde värre än döden att vistas innanför tullarna på midsommar. Något år har jag varit på en stadsnära fest och tagit t-banan hem i midsommarnatten. Vidrig känsla! I år kom en räddande ängel in på mitt kontor redan i maj. En kollega som insisterade på att jag skulle komma ut till hennes och makens landställe över midsommar. Ensligt belägen röd stuga, lite löst trevligt folk. Helgen räddad!

För alla som känner som jag men ännu inte har planer finns alltid alternativet utlandsflykt. Midsommar firas överallt i världen där det finns större svenska populationer. Svenskkvarteret Andersonville i Chicago har visserligen missuppfattat datumen och ordnar ”midsommarfest” 8-10 juni, men tanken är god. Däremot verkar det ordnas firande i Bishops Hill på rätt datum. Helt rätt i och för sig. Midsommar ska firas på landet! Men för riktiga stadsråttor finns rejäla firanden i såväl New Yorks Battery Park på södra Manhattan som i Urban Spree mitt i Berlin.
Sen finns det andra länder som har sina helt egna midsommarfiranden och traditioner. Finland är det som ligger närmast till hands där den största skillnaden är utseendet på midsommarstången. Finland har en betydligt mer stram variant som kräver mer pyssel med både pappersvikning och trä upp löv på tråd. Annars är det mesta sig likt, och åker man till Åland är till och med språket samma som hemmavid. Mycket gemensamt med det svenska firandet har man även i Lettland, förutom att man där håller sig till traditionen och alltid firar 23-24 juni, oavsett veckodag. Läs mer om detta här, med tips om vart man kan bege sig.

Åländsk variant av midsommarstång, här i Mariehamn
Själv har jag nästan alltid firat midsommar i Sverige hittills, förutom den sommaren då jag bodde gruvstaden Torreón, mitt i den mexikanska öknen. Vi var tre svenskar som försökte lära våra mexikanska vänner hur midsommar ska firas. Vem har grönast gräsmatta? blev första frågan. De flesta bodde i typ radhus med bakgårdar, men dessa bestod för det mesta av sand eller cement. En gräsmatta hittades, blommor inhandlades för dyra pengar och surrades runt ett par kvastskaft. Det fanns faktiskt inlagd sill som smakade nästan exakt som den svenska i den lokala mataffären! Jag tror vi fick tag på jordgubbar också. Mexikanerna lärde sig förvånansvärt snabbt både text och dans till Små grodorna och dansade glatt kring ”stången” som väl mest såg ut som ett litet gravkors. Så, visst, man kan fira midsommar i öknen också om andan faller på. Det var faktiskt ganska skönt att slippa frysa, med en nattemperatur på neråt 28 grader…
Midsommarstång i miniformat, på bakgård i öknen