tisdag 20 april 2021

Med hundspann över stock, sten och is

Iglo by night.

Dag två av Kalix-semestern är det dags att checka in på igloohotell. Nej, det är inte riktiga igloos det handlar om, som tur är. Ice and Light Village består av fem små stugor vid Kalixälvens strand. Varje stuga är inkapslad i ett iglooformat skal av stål och plexiglas vilket skapar en inglasad veranda med perfekt utsikt över älv och natur. De är inte anslutna till avlopp så kan flyttas vid behov. Standarden är ändå tipp-topp med förbränningstoa och vattentank för dusch och tvätt. Kylskåp, golvvärme och vattenkokare ingår, bara wifi och tv saknas, men det är en del av konceptet: Koppla av och koppla ner.

Att vara i Norrland är liite som att vara i USA: att ha bil är normen. På samma sätt som ofta är fallet i glesbygdsamerika är folk som tur är också mycket hjälpsamma. Vår bilbrist löses snabbt med hjälp av trevliga Maarit som äger igloosarna. Hon hämtar oss i stan och skjutsar oss till vår igloo (att promenera hade tagit drygt 40 minuter), och sedan vidare till eftermiddagens aktivitet: hundspannåkning med fika i Storträsk några mil därifrån. Alla känner alla här uppe och hon är så klart vän med Helene och hennes man som numera har gett upp tävlingskörning med hundarna och tar emot turister från hela världen. Även under pandemin har de haft en del internationella besökare. Mitt ute på landet, i slutet av en så här års lerig väg bor de med 18 slädhundar. Inne i skogen ligger snön fortfarande meterdjup, erfar jag när jag vid något tillfälle kliver av för att gå bredvid släden…

Och så bär det iväg. De bryr sig inte så mycket om vem som styr utan följer husse och matte som åker före på snöskoter.
Förväntansfulla hundar spänns för släden.

Slädhundar har jag träffat både i Alaska och på Svalbard, tyvärr under snöfria årstider. De är skälliga och ivriga typer som verkar vilja springa framför en släde mest hela dagen. Men de måste vila också. Därför alternerar Helene mellan sina 18 hundar. Vi kör iväg med de nio piggaste. Temperaturen ligger på 5-10 plus vilket redan det är gränsfall för varmt för denna ras som trivs bäst i minus 10-15 grader. På sommaren är det semester och fria lekar för dem innan träningen börjar igen i september.

Den nästan timslånga hundspannutflykten där jag och Erica med skräckblandad förtjusning turas om att köra avslutas med hemlagat fika och fotvärmning framför öppen eld innan (bil)skjuts tillbaka till igloon. Där väntar en välförtjänt bricka med norrländska delikatesser som intas på vår ”inglasade veranda”.

Delikatessbricka med löjrom, västerbottenpaj, chark och mycket mer.

måndag 19 april 2021

Jack- och myggfritt i vårvinterns Kalix

För en dryg månad sedan kom min resekompis Erica med ett trevligt förslag: ”Jag har fått en gratis hotellnatt i present. Ska vi åka nån stans dit man inte skulle komma på att åka i vanlig fall?” Kalix var hennes förslag. Nu hade jag visserligen haft tankar på att åka dit ända sen coola iglohotellet Ice and Light Village dök upp i mitt instagramflöde i höstas, så jag var inte svårövertalad. Gratisnatten gällde för charmiga standardhotellet Valhall inne i Kalix centrum, och sedan la vi till en natt på iglohotellet.

I trappen på hotell Valhall möts man av en lite luggsliten björn.

Hur tar man sig då till Kalix? Ja det är inte så lätt faktiskt. Man låter sig luras av att Luleås flygplats heter Kallax. Hit flyger SAS flera gånger om dagen, men den ligger en timme med bil eller två med buss från själva Kalix. Två buss-appar måste laddas ner: 20 minuter med lokalbussen in till Luleå och sedan långfärdsbussen (stor dubbeldäckare med toa och bekväma säten) mot Haparanda i en dryg timme med Norrbottens lokaltrafik. Bussen stannar ett kvarter från hotell Valhall där vi möts av gullig personal i ett för övrigt The Shining-inspirerat hotell. Långa korridorer med heltäckningsmattor och vi är de enda gästerna. På rummet står en flaska kylt rosévin, en födelsedagspresent från Ericas mamma, redo att avnjutas på hotellets soldränkta däck som ännu inte öppnat för säsongen. Mirakulöst nog ligger snön kvar i djupa drivor men solen värmer så pass att jacka är helt överflödig. Den femte årstiden kallar norrlänningarna sin vårvinter. Enligt många den bästa. Varma dagar, kyliga nätter, frasig snö och tjocka isar. Redan om någon vecka kommer nog vårslasket hit också, så vi tajmade in resan bra.

 

Efter shoppingrunda i Kalix behändiga centrum (man tar sig till fots genom stan på en kvart) med många fina trähus intas middagen tidigt, som sig bör numera… Även här stänger allt så klart kl. 20. Jara är hotellets restaurang och vad vi förstår ortens enda middagsrestaurang som inte är av enklare pizza- eller thai-stuk. Gott och trevligt är det i alla fall och vi har faktiskt sällskap av några andra middagsgäster i lokalen. Raggarbilarna på gatan utanför står för musikunderhållning och ögongodis, om man gillar fina amerikanare. Det är redan ljust ända fram till niosnåret så vi hinner med en promenad mellan E4:an och den istäckta Kalixälven efter middagen, innan vi fastnar framför film på tv:n och helt glömmer bort att spana efter det berömda norrskenet, men som tur är är ju en natt till på nordliga breddgrader inbokad. Och på Ice and Light Village strax utanför stan torde läget för detta vara ännu bättre.

Solnedgång över den frusna älven där snöskotrar fortfarande susar fram.