Igår testade jag motvilligt nya Hornhuset, en av mina
närmsta krogar. Jag behöver inte ens korsa en väg för att komma dit: Genom Plankan,
bron över Varvsgatan, genom Högalidsparken och efter ytterligare en bro kan jag
gå rakt in på övervåningen. Motvilligheten har alltså inget med läget att göra
utan det faktum att det har ryktats om dålig mat och service, samt att huset är
anskrämligt fult.
När jag kommer in råder fullt kaos på grund av Champions
League-finalen. Övervåningen är fullsmockad av fotbollsentusiaster men en
vänlig kypare tar sig ändå tid att visa mig tillrätta. Min väninna måste ha
bokat bord på plan 2 kommer vi fram till. Besviken låter jag mig visas ner.
Pizzorna där uppe på plan 3 ser fantastiskt goda ut och jag misstänker att den
utskällda maten kanske snarare återfinns i Krogen dit jag nu är på väg.
Där visar en annan vänlig kypare mig till bordet, bokat för
sex personer, men det är inga sura miner för att vi bara blir fyra. Tvärtom. ”Vad
bra, då har ni lite extra plats för tallrikarna.” menar servitrisen. Man tar
nämligen in 2-3 rätter per person. ”Att dela på” står det i menyn men de små,
välkomponerade tallrikarna lämpar sig oerhört dåligt för delning. Det är inte
tapas direkt. Maten kan snarare beskrivas som en gi-nörd som gått på finkrog,
rökt på, blivit hungrig, slagit näven i bordet och sagt ”Det där kan jag göra
bättre själv!” med gott resultat måste medges. Du får leta länge för att hitta
en kolhydrat på menyn. Rätterna är små och lite ”duttiga” men inte minimala. Det
pendlar mellan elegant och rejält. En perfekt middag om man inte är vrålhungrig.
Åt själv ett par pocherade ägg med torkad parmaskinka och kapris samt en sotad
fiskbit på salladsblad med en underbar sås. Lustig kombination kan tyckas men
så är det med dessa kolhydratfria smårätter. Glöm det där med att försöka hitta
något som ”passar ihop”. Ät och var glad bara.
Huset är och förblir fult som stryk. Man håller med
insändaren i lokaltidningen som undrade ”Var arkitekten full?” Hur svårt kan
det vara att göra raka väggar? Vad hände med symmetri? Ett beprövat grepp för
skönhet. Men interiören uppväger till viss del det fula skalet. Stora glasrutor
gör sig nog bättre inifrån än utifrån helt enkelt. Och att damtoaletten högst
upp har panoramautsikt över Långholmsgatan är faktiskt inte helt fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar