onsdag 27 augusti 2014

Nytt betsprojekt och förhandsreklam

En regnfri dag lyckades jag färdigställa mitt senaste lackbetsprojekt: farmors gamla nattygsbord på hjul i ljus furu fick sig ett lager teakbets, så nu matchar det i varje fall resten av möblerna. Och jag gick omkring och var yr och satte betsfärgade fingeravtryck på olämpliga ytor, tills jag fann det bäst att inta horisontalläge med en bok tills lungorna var utvädrade. Tycker ändå det gick lite bättre nu än med bokhyllan. Svamp funkade bättre än pensel för att få en någorlunda jämn yta av det hela.
Kan passa på att fresta trogna läsare med att det (om internet-gudarna är med oss) snart blir lite mer exotiska blogginlägg. På lördag flyger jag nämligen till Buenos Aires med en grupp från jobbet och sedan vidare till Santiago i Chile. Förhoppningsvis resulterar detta i några intervjuer som man så småningom kan se på Sveriges bästa tv-kanal: Axess TV.
Efter en dryg veckas intensivt jobb tar jag lite ledigt och fortsätter ännu längre västerut: Påskön och fyra nätter på detta till synes trevliga hotell: http://www.tupahotel.com
Jag gillar att beta av de bortre ”hörnen” på vårt klot: Alaska, Nya Zeeland, etc. Men detta är verkligen så långt bort man kan komma. 200 mil från närmaste bebodda ö och drygt fyra timmars flyg från Chile, som ju redan det är en bit hemifrån. 13 timmars flyg till Europa.
Ska bli väldigt spännande, men förvänta er inte någon solbränna. Vädret på alla dessa tre destinationer just nu är nästan identiskt med det här hemma (fast hos dem är det vår och hos oss höst): Max 15-20 grader, sol och skurar, kalla nätter. Håll tummarna för bra wifi, och att jag inte glömmer att packa kameran!
Coming soon!


torsdag 21 augusti 2014

Glöm inte vår viktiga nutidshistoria

Befinner mig på snabbvisit i vår närmaste huvudstad: Tallinn. I 23 år (ganska exakt. De firade sin självständighetsdag igår) har den varit det. Innan 1991 var den huvudort i Sovjetrepubliken Estland. Men om detta kan jag inte minnas att gemene man i Sverige visste mycket. I skolböckerna såg vi ju bara ett enormt rött sjok med stora svarta bokstäver: SOVJETUNIONEN. Huvudstad: Moskva. Det var inte många i min generation som hade besökt någon plats bakom "järnridån". Men så föll den och helt plötsligt hade vi massa nya grannländer. Inte så olika från oss. De hade legat där och bidat sin tid under den där stora röda filten i alla dessa år. Nu fick vi varje termin, ibland flera gånger per termin, nya kartor att klistra in i samhällskunskapsboken.
För alla under 35, till och med här i Estland, ter det sig absurt att man inte alltid har kunnat resa fritt i Europa. Att man varit tvungen att köa för att köpa mjölk och bröd. Att man inte kunnat kryssa över Östersjön. Inte kunnat kvista ner till Prag, Budapest eller Riga med Ryanair. Inte kunnat shoppa i coola designbutiker eller gå på technoklubbar i Östberlin. Så mycket som är självklart för oss idag var en utopi så sent som för 25 år sedan. Den 9 november är det 25 år sedan Berlinmuren föll. Familjer, vänner och grannar som varit åtskilda sedan 1961 kunde äntligen återförenas. Med anledning av detta viktiga jubileum har jag letat efter dokumentärer om muren och livet bakom järnridån. Jag kan konstatera att det  finnns alltför få men denna är en av de bättre: www.pbs.org/program/the-wall. Se den! Förfäras över att det för så kort tid sedan fanns regimer i Europa som byggde murar och mördade sina egna medborgare för att hindra dem från att flytta eller resa till länder där man fick tala fritt och där det fanns mat i butikerna. Gläds över bilderna från befrielsen (Det finns ingen bättre feel-good tv än den spontana och överväldigande glädjen i filmklippen från den där novembernatten på muren) och över att vi, just nu i alla fall, lever i ett Europa där gränserna åter är öppna. Låt oss hoppas att historien inte upprepar sig.


torsdag 7 augusti 2014

Svårbadat i Finland


Nu åter hemma efter en alltför kort semester varav sista veckan tillbringades i Finland. Trodde det skulle vara ett okontroversiellt semestermål men tydligen inte. Fick besvara otaliga ”men VAD ska ni göra DÄR?!” innan det var dags för avfärd.
Upprinnelsen till resan var att jag skulle hälsa på en väninna som har sommarställe på ön Nagu utanför Åbo. Sedan fick jag med även pojkvän och bil så vi utökade det hela till en roadtrip som tog oss förbi Hangö och Ekenäs (i den sydvästligaste finska skärgården) och slutade i Helsingfors.
En av de stora fördelarna med Finland är (som tidigare nämnts) att det är så smidigt att ta sig dit medels t.ex. Östersjöns flytande höghus. Visst, det är lite köande med bilen men sen är det bara att köra ombord, gå upp till sin fräscha hytt, äta, shoppa, sova, och så vaknar man i Finland, okristligt tidigt visserligen, men ändå.
Väl på plats försökte jag hålla på min sommar-regel om minst ett dopp om dan. Det visade sig svårare än vi trott i detta kust- och sjörika land. Kör man på en svensk motorväg ser man skyltar mot badplatser var och varannan kilometer. Ibland leder de inte till mer än en å men är i alla fall fräscha platser för ett bad. Icke så på kusten mellan Åbo och Helsingfors. Att hitta en badplats var som att hitta en hemlig militäranläggning. Jag jämförde kartor och broschyrer till förbannelse, googlade och la ut koordinater. Man fick köra på känn och hålla utkik efter pytteskyltar som i bästa fall dök upp mitt i någon korsning mitt inne i någon kustnära by.
Mattor på tork vid tvättbryggan på Tjärholmen
Svenskar har en vana att kasta sig i första bästa vatten som inte verkar finna sin motsvarighet i vårt östra grannland. Till och med mitt i Stockholm kokar ju alla vattendrag av badare under varma dagar. Jag studerade Helsingforskartan med lupp i jakt på bad. Det lovande namnet ”Arabiastranden” visade sig efter en googling vara ett bostadsområde (typ Hammarby sjöstad). Men sen såg jag en holme mitt i stan, med en offentlig toalett på (enligt kartan). Det måste ju vara en badplats, tänker man. Jo, visserligen fanns där något strandliknande, som dock såg mer än lovligt skitigt ut: En delvis vassbevuxen göl där ingen badade. Bättre att bada från ”badbryggan” tänkte vi. Men nej det var ingen badbrygga utan en tvättbrygga! Jag som trodde att mattorna som hängde bredvid den var någon slags konstinstallation men folk går på fullaste allvar ner och tvättar sina mattor från en bygga, mitt i 2000-talets Helsingfors. Lite charmigt måste jag säga, och det gick även att bada från den, med lite akrobatik.