lördag 30 december 2017

Ny bloggadress!

Framöver kan man läsa mina reserelaterade blogginlägg på Gala Magazine istället för här. Uppdatera era bokmärken! Det kan dock hända att jag gör något inlägg här också, om andan faller på att skriva om något icke reserelaterat.
Men just nu kan man bland annat följa min vinterresa till Bali här:
https://www.galamagazine.se/bloggar/nicoleschulmansresor


torsdag 14 december 2017

Nyinflyttad!

Jaha, så var man då 4 850 000 kr fattigare och 65 kvm lägenhet rikare. Absurd upplevelse: Man sitter där på ett mäklarkontor och snicksnackar med ett trevligt par i nån timme medan mäklaren faxar med banker, eller vad de nu gör, och sen går man därifrån med tre uppsättningar nycklar till det trevliga parets lägenhet, som då plötsligt är min! Det hela är enormt omtumlande. För att öka på stressen ytterligare ringer flyttgubbarna redan när jag sitter hos mäklaren: ”Nu står vi här utanför med alla dina grejer.” De var otroligt effektiva, och billiga. Spodra Lux kan varmt rekommenderas. Eller så var det som en kompis sa ”Man ska alltid flytta på fredagar, då jobbar de snabbare för de är ivriga att avsluta arbetsveckan!”
Nu är allt nytt: Jag har aldrig bott på Kungsholmen tidigare. Jag har aldrig bott så stort. I Stockholm har jag aldrig bott i något annat än funkishus. Detta delvis renoverade 70-tals hus är fult men funktionellt. (Och så slipper man se det, utan har utsikt mot mestadels snyggare byggnader.) Hur har man kunnat leva utan automatiska dörrar? Blipp-blipp bara, så öppnar de sig magiskt. Hur någon utan ”blipp” ska ta sig in blir däremot ett framtida problem. Det innefattar någon typ av porttelefon i vilkens lista jag ännu inte finns upptagen… Att det är extremt lågt i tak hade jag inte tänkt på förrän jag skulle sätta upp en taklampa och märkte att jag klarade av det utan livsfarliga balansakter. Smidigt!
Köket är två år gammalt och saknar helt funkiskökens uttänkta layout. Vad det förlorar i intelligens vinner det dock i storlek. Jag förstår mig inte riktigt på det, men gillar att dess burspråk ger utsikt hela vägen ner till Karlbergskanalen. Det är även utrustat med en praktisk plastmatta av det slaget som aldrig ser riktigt ren ut, men heller aldrig riktigt smutsig.
Jag har aldrig varit någon fan av nya fönster. Tycker man bör bevara de gamla i så stor utsträckning som möjligt. Men visst, i ett hus från -78 är det väl inte direkt ett helgerån att man har bytt till splitternya fönster. Och vilka fönster sen! Det är knappt 50 meter upp till Fleminggatan men tyst som i graven härinne. De enda ljud som tränger igenom är ambulanser, och när lastbilar ska backa in i garaget precis under mitt fönster. Annars inte ett knyst, varken från grannar eller gata.
Den enda besvikelsen är att den gamla tvättmaskinen verkar göra allt som den ska, utom att centrifugera… Tror badrumsrenoveringen får flyttas upp lite på agendan, innan jag fäster mig för mycket vid det orangemönstrade kaklet.
Köksutsikten, denna dag med snö och sol

Nu är de flesta lådor uppackade men detta hörn av vardagsrummet kvarstår.
Hyllan som förra ägarna lämnade åt mig funkar utmärkt som uppackningsplats

Utsikt från balkongen in mot gården. Österläge, därav mörk eftermiddagsbild

Originalkakel gör att hela köket känns äldre än det är, men jag börjar redan gilla det.
Samma plattor återkommer som bård i badrummet

fredag 1 december 2017

Genomgripande konformism

Alla som har tillbringat mer än en långhelg i Sverige vet att det är ett ytterst konformistiskt land. Avvikelser, om än aldrig så små, möts med tappade hakor, viskningar och huvudskakningar. Man skulle kunna luras att tro att det hela har blivit bättre efter internets genomslag, men allt tyder på att det är precis tvärtom. Nu kan nya åsikter och nycker föras ut på bred front med blixtens hastighet. Konsensus skiftar över en natt. Hur någon kan hinna med att byta åsikter så ofta och så snabbt är för mig en gåta. Men det är väl så att råkar man vara av annan åsikt än majoriteten är man helt enkelt tyst i frågan, tills det hela har skiftat till ens egen ståndpunkt. Det händer oftast förr eller senare, på samma sätt som modets svängningar gör det lönsamt att lägga undan den där trasan som verkar omodern nu men är superinne igen förr eller senare.

Om detta kan man skriva spaltkilometer och skrika ”åsiktskorridor!” eller "dolda maktstrukturer!" så fort majoritetsåsikten slår över till ”fel” håll från ens eget perspektiv. (Ofta görs detta av ohejdad vana även efter att den skrikande hamnat i majoritet.) Men det är inte bara tankarna som ska likriktas utan dessvärre också vår konsumtion. I en huvudstad tycker man att det ska gå att hitta olika typer av mode samtidigt men alla som försökt shoppa i Stockholm har nog upplevt hur stört omöjligt det är att hitta något som inte efterlever säsongens snitt och färgskala. Till exempel att förra året hitta en kappa man inte ser ut som en övermogen aubergine i… Eller som härom helgen när jag skulle klä ut mig till smurf (80-talsfest) och ville köpa blåa strumpbyxor och vantar. Man kan kalla sig för hen och småpojkar får gå i kjol på dagis i det här landet, men Gud förbjude att en vuxen kvinna tar på sig ett par blå strumpbyxor! Jag klädde ut mig till killsmurf istället. De har vita ben.

Men det slutar inte vid modet. Helt plötsligt finns bara en sorts resväskor att köpa också: De med blixtlås. Vilken idiotisk uppfinning. De är varken vatten eller stöldsäkra. Vem som helst med kniv tar sig ju in i dem på ett kick. Jag hade missat att ”riktiga resväskor” mer eller mindre hade försvunnit från marknaden. Nåja, det finns ett par modeller kvar.

Sen har vi då inredningsaspekten… Och här kommer det säkert att komma ännu mer gnäll efter inflytt (en vecka kvar!) Just nu har jag börjat googla lite löst på olika garderobslösningar. Det finns bara en sak jag är säker på och det är att jag avskyr skjutdörrar, och att nya lyan innehåller två gräsliga skjutdörrsgarderober. Men, så klart, verkar 99 procent av svenska garderober numera vara med skjutdörrslösning. KAN man inte få välja själv!? Jag har i alla fall med mig mina två coola 60-talsgarderober som jag köpte på Blocket för några år sen. Kanske just Blocket kan bli min räddning i allt detta?

fredag 24 november 2017

Att shoppa eller icke shoppa...

Idag är det Black Friday, en högtid jag stiftade bekantskap med för första gången när jag bodde i Kanada 2004. Eller då främst genom dess antites Buy Nothing Day (En köpfri dag) som infaller samma dag och (föga överraskande) grundades i Kanada. Vänsterströmningarna var och, får man förmoda, är starka på kanadensiska universitet, och till viss del i resten av samhället. Jag började snabbt referera till mitt universitet (York University) som ”Gulag”, dels på grund av det ogästvänliga läget på de blåsiga fälten norr om Toronto och dels på grund av det totalitära åsiktsklimatet. I denna miljö radikaliserades jag snabbt och började lusläsa alla nyliberala och konservativa bloggare, tänkare och filosofer jag kom över. Det är liksom min inneboende motvallsmentalitet som säger till mig att när alla runt omkring en tycker samma sak (i det här fallet att kapitalism är skit) så måste saken utredas. Jag gick från hobbymoderat till anarkokapitalist inom loppet av några veckor. Och på Buy Nothing Day var jag så klart ute och storhandlade. Väl hemma försökte jag ta med mig traditionen men hindrades ibland på grund av risigt novemberväder eller ren lathet. Det var helt enkelt mer lockande att hylla konsumtionssamhället under januarireorna.
"Stå inte bara där, köp något!" Favoritcitat från favoritbutik
i Toronto: Honest Eds, typ Galne Gunnar
Nu när Black Friday slagit till med full kraft här hemma och Köpfridagen blir välförtjänt undanskuffad känner jag definitivt inte för att ge mig ut och trängas i butikerna. Dessutom framförs bra skäl även från högerhåll för att konsumera mindre. Här utmärkt sammanfattat av Maria Eriksson i artikeln Fyra bra anledningar att konsumera mindre. ”Ett av de mest effektiva sätten att lagligt betala mindre skatt är att helt enkelt tjäna mindre pengar.” (och därmed konsumera mindre) Sant och sunt. Kan i mitt eget fall även lägga till fördelen med färre saker att kånka runt på när man är i flyttagen. Nej, då är det bättre att konsumera tjänster. Någon som känner till en bra flyttfirma förresten? Den 8 december är tydligen (av outgrundlig anledning) en ”populär flyttdag” så de jag har pratat med hittills är fullbokade.

tisdag 14 november 2017

Har vi det inte kallt nog som det är?

Det finns mycket jag skulle vilja förbjuda om jag blev diktator, men uppe där i topp 5 tillsammans med motorcyklar utan ljuddämpare, cyklar i innerstan, fästingar och orimliga prispåslag på ordinärt krogvin ligger även luftkonditionering. Ok, jag kan tänka mig en dispens om temperaturen ligger stadigt över 25 grader, men aldrig annars. Och hur ofta gör den egentligen det? Luftkonditionering i ett land som Sverige är bara absurt. Som att dra på centralvärmen en högsommardag i Dubai. Skulle det mot förmodan vara för varmt? Så öppna ett fönster då! Då får man in lite syre på köpet också. Men det är här någon stans som feltänket har börjat. Många fönster går inte att öppna. Jag har till och med vänner som vittnar om kontor där man inte kan öppna fönstren, och moderna bussar och t-banevagnar har samma problem. I ren panik drar då "de instängda" på luftkonditioneringen på max. Flyg, tåg och bussar är värst. Man måste alltid ha med sig en extratröja eller två. Nu har problemet börjat sprida sig till SL-bussarna också. Mer än en gång har jag fått sitta med mössa och vantar på medan den iskalla blåsten viner i öronen på en. När man redan har stått i snålblåsten utomhus i upp till en kvart och skulle kunna döda för en varm buss är det INTE roligt. Det känns som om axlarna åker upp under öronen i oktober och sen sitter de där till sent i maj. Undrar hur många som fått nackspärr på grund av luftkonditionering?
Tips till varmblodiga: Man kan rulla sig i snön, eller ta ett vinterdopp

Även andra "moderna" offentliga lokaler lider av eländet. Nya Haymarket vid Hötorget är ett riktigt vidrigt exempel. Ständigt svinkallt. Hade det tveksamma nöjet att äta (en visserligen god) frukost där en tidig höstmorgon. Riktigt ruskväder var det ute, men om möjligt ännu kallare inne i den kaklade lokalen. Som att sitta i ett kylrum. Sen har vi det tidigare nämnda Gothia Towers i Göteborg. Jag ifrågasätter inte ens längre när jag bor där att rummen är svinkalla och temperaturen inte går att reglera. Det är bara att beställa upp ett extraelement. Sist försökte jag dock först med att öppna fönstret (ja det går faktiskt här) men då det var sent i september var det exakt samma temperatur inne som ute. Ingen värme att släppa in.
Jag har någon stans större förståelse för när det är kallt inne på grund av att folk snålar med värmen. Det blir också en behagligare kyla än den artificiella. Den känns nästan lite nyttig och karaktärsdanande. Miljövänlig, om man nu gillar sånt. Därför borde man väl ändå på bred politisk front kunna bestämma sig för att förbjuda luftkonditionering? Åtminstone i Sverige, på vintern!? När man inte ens kan få sig en gratis plastkasse i affären längre "för miljöns skull". Rädda planeten, och en nacke, stäng av ac:n!

söndag 5 november 2017

Konsten att packa

Nu när vintermörkret har lagt sig som ett tjockt, mysigt duntäcke över nejden är det hög tid att planera för vinterns resor. För min del är två veckor i Bali över nyår redan inbokade.
Vulkanutbrott, metanolförgiftning, människoätande ödlor och svartlistade flygbolag. Det finns massa spännande att se fram mot! Nejdå, vi hoppas på lugnt strandhäng inramat av lyxiga hotell för en spottstyver, men en utflykt för att hälsa på komodovaraner är förstås ett måste, med guide så klart. Inte klappa.
Väninnan har efterfrågat en bok i konsten att packa, och en sådan borde naturligtvis skrivas, företrädesvis av mig, men här kommer i alla fall ett provkapitel: att riva ur och spara (eller vad man nu gör numera, bokmärker?) inför vinterns resor!

Det viktigaste är research. Hur är vädret och hur klär sig folk? Ytterst viktigt att kolla real-feel faktorn, så det inte blir som för mig på Island förra hösten. +8 kan kännas som -10, tydligen. Men även vara beredd på väderomslag. Lager-på lager-tänk är bra ur packsynpunkt. Många tunna toppar att ha nära kroppen och färre koftor och tjocka tröjor. Jag börjar alltid med att plocka fram de där topparna, minst en per dag, fler om det är varmt klimat. Så lätta och tunna material som möjligt för så lätt väska som möjligt, och utrymme för annat. Sen är det bara att komplettera med ett fåtal byxor och/eller kjolar som passar med så många av de utvalda topparna som möjligt. Maximera antalet kombinationer. Glöm de där plaggen som kräver speciella situationer, humör eller underkläder. Multifunktion är ledordet. Premiera det som känns lika bekvämt på stranden som på nattklubben eller restaurangen. Jag hade en gång en klänning som funkade även som nattlinne, eller om det var tvärtom, och var stor som en snusnäsduk i hopvikt skick. Perfekt plagg! Tunna byxor som går att vika upp till piratbyxor är en annan favorit.
I varma klimat räcker det kanske med en jacka eller kavaj, fler i storstäder och kalla klimat så klart. Snåla däremot aldrig på antalet skor. Minst två. De kommer att bli blöta och du kommer att få skavsår. Kanske vill du också ha ett par hyfsat fräscha till kvällen? För varmare klimat är någon typ av vattentåliga sandaler oumbärliga. Är det inte klippor och koraller är det översvämningar som ska genomlidas. Investera i ett par rejäla med kardborreband eller annan knäppning så de inte flyter bort.
Huvtröjan är resenärens bästa vän

För mig som är frusen och hatar regn är paraply och huvtröja två andra måsten i packningen. Med den sistnämnda kan du dessutom utesluta omvärlden a la Kenny i South Park. Det, öronproppar och sömntabletter, så kommer man fram utvilad trots barnfyllda och luftkonditionerade flyg!
Glöm strandhandduken. Tar alldeles för stor plats. En stor tunn schal som även kan användas som långkjol, eller just schal, är perfekt. Sno en handduk från hotellet om du absolut måste torka dig med något.
Kom också ihåg att man nästan överallt kan köpa nästan allt som behövs under vistelsen. Det du inte kan köpa på plats bör du packa i handbagaget, för det händer oftare än man önskar att bagage kommer bort eller är försenat. Mediciner och smink är självskrivna här, bikini om det är en strandresa, och ett ombyte. Alltid bra att packa en påse nötter också. Perfekt nödmat som håller även i varma klimat. Bara att hålla tummarna för att man inte hamnar på en nötfri flygning. Viltchips är ett annat tips vid allergi (egen eller andras).
Sammanfattningsvis: Packa hellre för lite än för mycket. Det är bara roligt att shoppa på plats, och har du begränsad budget går det alltid att skölja upp kläder i handfatet. Tänk multifunktion, lager-på-lager och håll dig till en färgskala. Vissa är bra på att utstå hunger och kyla. Är du inte det, packa därefter, i handbagaget. Den lokala valutan kan du ta ut på plats men några dollar eller euro i bakfickan skadar aldrig.

söndag 22 oktober 2017

Stillsam helg i Cannes

Dagen efter mässan är allt skrämmande tyst och tomt i Cannes, eller vänta nu. Det är inte ens dagen efter. Det är torsdagskväll, mässans sista dag, men många åkte hem redan kvällen innan och resten vid lunchtid. Jag går den vanliga sträckan, som brukar koka av folk på väg till och från olika cocktailfester så här dags. Tittar in på Grand hotell där alla brukar samlas och betala dyrt för drinkarna när inbjudningarna tagit slut för kvällen. Tycker alltid så synd om dem som bor här eftersom stämningen (och därmed ljudnivån) i baren och på den stora gräsmattan ner mot Croisetten brukar vara hög ända inpå småtimmarna. Fortsätter längsmed raddan av lyxhotell utmed stranden och tänker att någon stans borde det väl finnas en trevlig hotellbar där det ändå sitter några vilsna turister eller mässbesökare. Det gör det inte. Vad gäller denna typ av hotell är det på eller av. Fullsmetat under stadens diverse mässor och tomt däremellan.
Försöker beställa ett glas vin på en till synes mysig pizzeria men blir grundligt ignorerad och ger upp. Vid det här laget har jag sms-kontakt med en annan kvarbliven mässbesökare som hört ryktas om en partygata: Florian. Jag går till området men det hela känns mest som en onsdagskväll i Stockholm. Alla under 20 är ute och festar för fullt på den smala gatan med de många småbarerna. Kanske inte vad jag hade tänkt mig. Under mässan kan man alltid gå ut och börja spontanprata med folk. Alla har ju minst det gemensamt att man jobbar i samma bransch. Samtalsämnena ger sig själva. Med engelsmännen det franska vädret och med alla andra resan dit, dagens möten, dyra hotell, etc. Och i Stockholm kan jag alltid stå och prata bostadsmarknad med folk om inte annat. Men här... Vad pratar man med franska ungdomar om? Så hör jag i alla fall bra housemusik strömma ut från en bar. Där är trängseln inte heller för stor. En liten grupp snygga män står på det pyttelilla dansgolvet. Jag sätter mig i baren och inser att det nog är en gaybar jag hamnat på. Till de livsvisdomar jag har samlat på mig på mig lyder en: "Håll dig till tyskar och bögar om du vill hamna på coola klubbar med bra musik." men ibland är det tydligen tvärtom också. Och ingen pratar med mig så jag slipper anstränga den slumrande franska språkdelen av min hjärna. Perfekt!
Cannes vimlar av charmiga hus.
Detta vid boulevard Carnot, nära mitt hotell
Stränderna är inte folktomma men inte heller fulla. Skönt!
Det badas till och med som synes