Reseåret 2020 – tre nya länder trots allt!

2020 var året då klimatskammandet av resande fick sällskap av virusskammandet. Nu är jag sådan som blir väldigt motvalls av just folkdomstolars skammande i olika frågor, men inställda flyg kan ingen skamlöshet i världen råda bot på. Sålunda satt jag där med flygbiljetter till München i maj, som det tog sex månader (!) att få tillbaka pengarna för. Tack för det SAS! En resa till Sydkorea i juni bokades med otillförlitliga Resecentrumgruppen som efter intensivt tjat faktiskt betalade tillbaka biljetten (minus 600 kr i avgift) efter ”bara” två månader.

I orten Fortuna mitt i Costa Rica regnade det konstant men utsikten från de hängande broarna i parken Mistico Arenal var ändå fantastisk.

I strandorten Jaco på Costa Ricas sydvästkust samlades alla för att se solnedgången varje dag.

Som tur var hade jag hunnit bocka av två nya länder innan pandemin blev världsomspännande. 2020-års vinterresa i januari gick till trevliga men dyra Costa Rica, känt för att ha avsatt 25 procent av marken till naturreservat. Dessa besöks i större eller mindre turistgrupper med duktiga guider i spetsen. Många gulliga djur och fina fåglar. I strandorten Coco beach råkade vi ut för en lokal festival som väckte oss med smällare, eller snarare smärre explosioner, kl. 5 varje morgon! Roligare, men lite skrämmande det också, var när vi blev stångade av små barn utklädda till tjurar i ett karnevalståg.

Jag nöjd framför kratersjön Laguna de Apoyo i mitt 59:e land: Nicaragua

Costa Rica i all ära men det bästa med resan var en heldagsutflykt till grannlandet i norr: Nicaragua. En helt annan stämning i ett land som inte alls är uppbyggt kring turismen på samma sätt. Mer spontant gatuliv och inga gallergrindar och stadsjeepar. Besökte vulkan och åkte på båttur runt bedövande vacker insjö bland annat.

Det värsta med Costa Rica var nog transporterna. I resten av Latinamerika är de ofta både frekventa och billiga. Man kan ta lyxiga eller enkla bussar, billiga inrikesflyg eller billig taxi. Här baxnade vi av svårighet och prisnivå. Men hyr en bil då! säger de flesta. Jo tack. Detta gick lös på minst 150 dollar om dan, ofta mer. Och att få fram en hyrbil oskadd på undermåliga vägar kändes som ett nervöst projekt. Då bokade vi hellre en shuttle eller taxi för liknande pris. Det blev även en liten inrikes flygtur i minimalt flygplan.

Någon månad efter hemkomsten från den härliga solsemestern stramades snaran åt och sedan kom coronavåren då enda nöjet bestod i att skriva om gamla resmål. Under sommaren kunde man som tur var resa runt lite i Sverige. Jag tog mig så långt som till Halmstad och tillbaka.

Vilken livskvalitet att kunna ta en promenad med denna utsikt runt floden Rhen varje dag! Vaduz och Liechtenstein på ena sidan, Schweiz på andra.

Solnedgång över gamla stan i Zürich, en mild oktoberkväll.

Höstens tv-mässa i Cannes ställdes in med bara några veckors varsel. Jag hade redan bokat flyg dit via Schweiz och kunde därmed bocka av ytterligare ett nytt land: Liechtenstein där jag tillbringade en natt och dag i otroligt fina huvudstaden Vaduz. Den gick rakt in på topplistan över favoritstäder med sina vackra gröna fält, betande kor och kulisser av snötäckta berg. Jag hann också stå i en bar i Zürich, och äta middag med mina föräldrar på stamkrogen i Cannes innan Europa stängde ner totalt igen strax efteråt.

Relativt folktom strand i Cannes anno 2020. Jag på kort lunchrast från min digitala tv-mässa.

Nyår på hemmaplan, som vanligt

För många är jul och nyår traditionellt resandets tid. Inte för mig. Jag älskar pyntet, julbelysningen, julmaten här hemma i Stockholm. Middag med närmaste familjen på julafton och skålande med närmaste vännerna på nyår. Får jag välja är jag helst hemma hela december, och sparar pengarna till resor senare under vintern, när Stockholmsslasket har blivit en övermäktigt.

Med undantag för en Baliresa 2017 har nyår de senaste åren tillbringats på större eller mindre fester hemma hos mig eller någon kompis. Fyrverkerierna har beskådats från balkonger och fönster. ”Ut på krogen eller gatan går jag INTE” har varit min devis. Efter detta pandmi-år kände jag annorlunda. Fick panikkänslor av tanken på att sitta hemma, laga mat, dricka vin med närmsta pandemivännerna. Jag har gjort detta i ett år nu. Jag måste UT, se folk. Helst gå på rejv! Jag och en väninna hade planer på att ta en hotellweekend. Att slippa fixa middag och se nya människor på säkert avstånd i en hotellrestaurang lät som en dröm, men sen kom nya j-a restriktioner. Ingen alkohol efter kl. 20. Vi insåg att det var ohållbart. Slänga i sig en middag innan åtta och sen vad? Sitta ensamma på rummet fram till tolvslaget? Nej, vi skulle ofelbart somna.

Det fick bli krogen innan middagen istället. En drink med tre av de närmaste vännerna på Tak. Baren och restaurangen var med coronamått mätt fulla. Par med bordsbokningar droppade in till restaurangen med jämna mellanrum medan vi satt där och sippade på goda drinkar mellan kl. 17 och 19. Sedan hade vi beställt hem färdiga matkassar från gulliga restaurangen Mama Bear som hade en trerätters nyårsmeny för 600 kr/person, inklusive hemkörning och handskrivna instruktioner om hur maten skulle värmas och läggas upp. Slippa matlagning och stödja en lokal krog. Två flugor i en smäll!

Förrätt: Jordärtkockssoppa med västerbottenflarn och löjrom

Varmrättt: Torskrygg med potatis- jordärtkockspuré, löjrom, fänkål, bacon och champagnesås

Efterrätt: Chokladfudgetårta med italiensk maräng och sötsalta popcorn

Klockan slår 12 på Gustaf Vasa kyrka och fullmånen (nästan) lyser över nyårsfirarna i den milda natten.

22.30 tog vi t-banan till Odenplan för att skåla in tolvslaget med några vänner där. Nu har jag ju som sagt inte varit ute ”på gatan” vid tolvslaget på några år så jag vet inte hur det brukar se ut, men det var väldigt trevligt att se alla dessa finklädda sällskap irra omkring åt olika håll inför tolvslaget. Några med mer bestämda steg än andra. Vi hörde snarare till den irrande skaran. Väldigt mycket folk ute. Jag tänker mig att det var mer än ett ”vanligt” år eftersom man inte kan resa som vanligt. Avslutade med ett glas hos vännerna vid Odenplan och sedan en promenad hem över St. Eriksbron vid 2-tiden. Fortfarande mycket folk i rörelse. Bron var full med skräp; fyrverkerirester, flaskor, plastglas. Fler verkade ha tänk som jag: Det här året måste festas ut rejält så det inte dröjer sig kvar!