Grekland (Korfu, Rhodos)

Middag i gulliga Korfu, fortfarande pigg i väntan på flyget

Färjan över till Saranda, bara 90 minuter bort

Grekland hör till de länder jag inte riktigt har ”gjort ordentligt”. Jag har aldrig varit på fastlandet. Har inte ens så mycket som mellanlandat i Aten, vad jag kan minnas. Däremot tror jag att jag i mycket ung ålder varit på hela två semesterresor på Rhodos med mina föräldrar. (De får rätta mig här om jag har fel.) Jag har i alla fall ett minne av att jag här för första gången strandbadar i varmt vatten. För ett barn vant vid svenska somrar, och möjligen någon kanarisk vinterresa är detta en angenäm och exotisk upplevelse. Mindre angenämt träffar jag också på flygande kackerlackor här för första gången. (De jag mött i Latinamerika har haft vett att hålla sig till sprint.) Nästa gång i Grekland är inte förrän vid Albanienresan 2017 när jag och Jenny tar något fakriflyg med Norwegian som landar 3-4 på morgonen på ön Korfu. Det blir en natt på flygplatshotell och sedan färjan ut ur EU, in i Albanien. Värre är det på hemvägen. En trevlig kväll och eftermiddag får vi i gamla stan i Korfu. Efter en vecka uteslutande omgivna av modernistisk betong tycker vi den är hisnande vacker. Men det var ingen partystad direkt, så att hålla sig vaken tills flyget gick var inte det lättaste.

Åka tillbaka? Jag har aldrig haft någon stark längtan till Grekland och därför har det väl heller aldrig blivit av, men alla dessa små öar ser onekligen lockande ut på reseannonserna ibland, på den tiden det fanns sådana…