Fototillfälle på stranden efter god frukost vid Nicaraguasjön. I bakgrunden ön Ometepe med sina två vulkaner. |
Nicaragua är mitt senast
besökta utland, förutom Costa Rica. Min vana trogen ville jag ju passa på att
"bocka av" ytterligare ett land när jag ändå var i regionen, och
sista stoppet på vår Costa Rica-resa i vintras låg ganska nära gränsen. Sagt
och gjort, heldagsutflykt från Coco Beach till Nicaragua bokades. Jag
älskar att korsa gränser via land, just för att kontrasterna blir så
tydliga, speciellt i Latinamerika kan jag tycka. Mexiko till Belize är ett
tidigare exempel där människor och arkitektur utanför bussfönstret helt
plötsligt byter utseende. Här är människor och språk desamma men plötsligt
finns det trottoarer igen, gatuliv, vägrenar. Saker man inte inser att man
har saknat förrän de är tillbaka. I CR åker alla bil, som parkeras bakom grindar
tillhörande varje hus. Lite USA-
inspirerat kanske. Det stora levande
torget i den koloniala staden Granada är essensen av det
Latinamerika-mys jag saknade i CR. Att kommunistpartiets flaggor
vajade olycksbådande och enorma över det hela lyckades inte förta stämningen
just denna dag, men konflikterna var många under året innan. Under utflykten
fick vi även se Nicaraguasjön från olika vinklar och till och med åka på
båtutflykt för att se den otroligt idylliska "skärgården"
utanför Granada. Spännande också att se den fortfarande aktiva vulkanen Masaya,
med begränsad tid vid kratern på grund av potentiellt farliga ångor.
Eftermiddagspromenad med guide i Granada, men tyvärr ingen tid för egna strövtåg |
Åka tillbaka? Gärna! Bara
en eftermiddag i vackra Granada kändes för kort. Här vill man sitta på en av de
gulliga uteserveringarna och ta en eftermiddagskaffe/-drink och se solen gå ner
i lugn och ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar