Åter på sydligare breddgrader

"Palmer" av valbarder (de där de silar krill med)

Nu åter i Fairbanks efter vår utflykt till ”The Top of the World” (Barrows slogan). Imorse hade snön lagt sig och grannbarnen var förtjusta över att kunna göra snöbollar. Resten av året är det för kallt för kramsnö uppe i Barrow. Fairbanks 14 grader kändes som en värmebölja när vi klev av planet. Täckjackan är nu bytt mot regnjacka.

Trots kylan kändes Barrow som en varm stad. Redan innan hade vi hört att alla alltid är glada där, och det stämde verkligen. Detta trots att det är en helt torrlagd stad. Alkohol är förbjudet, om du inte har ett speciellt tillstånd. Då får du köpa in mindre mängder. Glädjen är i de flesta fall helt naturlig så att säga. Kanske beror det på att lönerna är mycket högre än i resten av landet, delvis för att matcha de rätt höga priserna förstås. Många kommer dit från olika delar av världen för att jobba, som den thailändske taxichaufför som vi hyrde för en timslång utflykt igår. Han verkade inte alls lida av kylan utan pratade entusiastiskt på om sitt tillfälliga liv i Barrow, på obegriplig engelska.

Varför är hus på oländiga nordliga breddgrader alltid så färgglada?

Dock är den största delen av befolkningen inhemsk och bor permanent där uppe på tundran. På sommaren kör de fyrhjulingar och på vintern snöskotrar. Utanför husen hänger renskinn och renhorn, eller sälkött på tork. På vintern jagar man val. Ett annorlunda liv på en annorlunda plats onekligen, men staden känns ändå mer ”välutrustad” än en svensk stad av samma storlek (4 000 pers). Det finns tre stora mataffärer, museum, bibliotek, sporthall, sjukhus, flera restauranger (men inga barer så klart) och sju kyrkor av olika inriktningar. Både jag och Ninna tyckte staden var mycket sevärd, men det bygger väl på att man gillar det som är lite slitet och inte helt tillrättalagt. De omgivande vidderna, naturen och folket borde dock tilltala vem som helst. Ninna vill gärna åka tillbaka på sommaren medan jag gärna skulle åka tillbaka på vintern. Jag gillar ju snö så där skulle man nog få sitt lystmäte, och sen är det tydligen större chans att se de där arga isbjörnarna då också.

Uppspolade maneter vid stranden. Såg även uppspolade trilobiter, sånna där som bara finns som fossil där hemma.
I arktiska vatten lever och frodas de.