En veckas semester kvar

Om en vecka sitter vi på planet hem! Konstigt men kul. Här kommer en lista, utan inbördes ordning, på saker jag längtar efter att göra när jag kommer hem:

Träffa alla er bloggläsare förstås, och även alla vänner som inte har orkat surfa in hit.

Tvätta. Nåt fel är det på maskinerna här, eller så är det bara vi som kör fel program. Vita kläder som är allt annat än vita och svettfläckar som inte går bort. Plus att allt luktar lite skumt efter 10 veckor i en resväska.

Packa upp. Fast det kan ju dröja ännu några månader. Blir snarare packa om och packa ner (saker från Skeppargatan 75) men det kan vara kul det också.

Att kunna gå ner på stan och shoppa, festa eller ta en buss utan att behöva bläddra i nån guidebok eller karta först.

Köpa ny dator. Inget ont om lilla jobbdatorn. Den är fantastisk och väger verkligen ingenting, men nu vill jag ha en stor och privat laptop också. Tips mottages tacksamt. Ingen Mac. Efter att ha sett alla problem Lily har med sin är jag nu en övertygad pc-användare. (Måste även köpa ny mobil, men detta ser jag inte fram mot.)

Delta i uteserveringshysterin. Det finns inget som slår våren i Stockholm. Vi ses där!

Från världens ände till världens utkant

Nu har vi gjort det igen: Lyckats ta oss in i Australien. Denna gång med nötter. (Valnötter inköpta i Nya Zeeland.) Med devisen ”declare or beware” ringande i bakhuvudet kryssade jag i innehav av nötter på tullformuläret. Det visade sig vara helt odramatiskt. Väskan röntgades en extra gång bara och sen var det ”Welcome to Australia”. Varken jag eller nötterna behövde sitta i karantän.

Vi är nu inkvarterade i ett hotell nordväst om centrala Melbourne. Saknar balkong men annars finns alla faciliteter. Har idag tagit spårvagnen till och från St Kilda’s beach och ett uppfriskande dopp på densamma, stranden alltså. Ca 18 grader i vattnet och 27 i luften, trots att hösten är här. Många träd har redan fått sina höstfärger.

För övrigt är kontrasten till Nya Zeeland slående. Vi har lämnat världens ände där tiden ibland verkar ha stått still sen 50-talet och ibland sen 80-talet, och för den delen även ganska ofta sen dinosauriernas tid. Nu är vi åter på en helt vanlig, stor kontinent med stora städer, små städer, mycket motorvägar, folk, bilar, och i Melbournes fall väldigt dyra priser och ganska trendiga människor och barer.

Prisvärt, utspritt nattliv i Auckland

Nu är det dags att byta landmassa igen. Har inte fått några rapporter om naturkatastrofer i Melbourne än. Det känns lite konstigt, med tanke på vår "tur" hittills med val av destinationer. Nåja, stan har ett 20-tal timmar på sig att brinna upp eller nåt innan vi ska landa.
Vi lyckades till slut hitta en hel del påklädda uteställen här i Auckland, men det finns en himla massa stripklubbar också så lite får man se upp. Problemet med den här stan är att det nästan finns lite för många ställen. Hundratals barer med ett fåtal personer i varje. De verkar inte gilla att trängas här. Mycket individualistiskt. Även musiken kan bli lite väl individualistisk. Rena motsatsen till de genomkommersiella australiensiska dj:arna med sina tio hitlåtar.
På plussidan har vi det faktum att nästan inga uteställen håller sig med de otrevliga attributen kö och inträde. Att man sen, även på de mest trendiga ställen, kan få en drink för 40-45 kr och att många barer delar ut "2 för 1" biljetter skadar inte heller. 20 kr för en drink. Rena u-landspriserna. Det kommer vi att sakna i Australien. Det och prisvärd, god mat. Fick igår världens mest proteinspäckade cesarsallad: bacon, krutonger, ost, ägg, ansjovis och dressing. Idag gratinerade musslor, tre gånger så stora som de svenska.

Kan det sluta regna nu?!



Sky Tower insvept i moln

 Nu har det regnat mer eller mindre konstant i tre dagar. Vore det inte för att termometern håller sig kring 20+ skulle man kunna tro att vi var i London eller Göteborg. Det är som att bo i ett moln: lite lätt tryckande och små, små regndroppar överallt.
Vi gör vårt bästa för att hitta inomhusaktiviteter. Igår var vi på ett outlet-shoppingcenter utanför stan. Idag har vi varit på konstmuseum och "Designer Garage Sale", utförsäljning av kläder från Aucklands nyss avslutade modevecka. En hel del spännande kläder men inget köpvärt. Vi blev nästan mer fascinerade av graffitin och växtligheten utanför. Bananpalmer på parkeringsplatser är det inte alla städer som har! Graffitin var dock inte unik för denna parkering. Det finns mycket snyggt lite här och var.

Snart på väg tillbaka från världens ände

Nu har vi bara två hela dagar kvar på Nya Zeeland. Det känns lite vemodigt så klart men det känns skönt att vi snart är hemma för att välkomna den svenska våren, hoppas vi. Har ni inte sett till att värma upp vädret därhemma så stannar vi söder om ekvatornJ

Har Nya Zeeland varit som väntat då? Ja, det måste man nog säga. Australien-Nya Zealand är lite som USA-Kanada och vi svenskar har väl något lättare att identifiera oss med de lite kyligare, mer glesbefolkade länderna, och med deras lågmälda, strävsamma, vänliga befolkning. Man måste ju beundra dem, nya zealändarna alltså, för att de har tagit sig för att befolka denna avlägsna del av världen. Maorierna hade visserligen inte så långt att åka, men långt nog på den tiden de kom hit! Och sen européerna långt senare som omvandlade landet till den lustiga kombinationen paradisisk regnskog och traditionell brittisk landsbygd. För säkerhets skull tog man hit lite roliga djur att skjuta på; hjortar, possum, etc. Senare generationer gör allt för att utrota/hålla nere dessa intrång i den ursprungliga faunan, då de inte har några naturliga fiender i naturen här. Olika generationer har olika prioriteringar...

Men om man inte är hjort så är befolkningen, som utlovat, extremt trevlig. Australiensarna är visserligen också trevliga men vi har lite svårt att förstå vad de säger och liksom sina fåglar är de lite mer skräniga. Lite lata också. De är helt extrema men sina tidiga stängningstider. Här är allt lite mer flexibelt. Av personalen vi träffade under onsdagens pubbesök fick vi också veta att ”late” här betyder minst till kl 12, och om det är folk kvar: tills folk går hem.

Nya Zeelands enda storstad, Auckland, sedd från färja

Konsten att hitta påklädda krogar



Jag med vissa delar av buffén i tornet



Vi bestämde oss för att vara turistiga vår första kväll i Auckland och åkte upp i Sky Tower, vilket lär vara den högsta byggnaden på södra halvklotet. Där fick vi ytterligare ett bevis på Nya Zeelands prisvärdhet: För 275 kr/person fick vi ett paket med en schysst buffé där uppe i restaurangen, ett glas vin samt själva uppfärden i tornet.

Försökte oss sedan på en liten utflykt i Aucklands nattliv, som ryktas vara heldött i veckorna. Heldött vet jag inte om det var, men vi hittade inget som föll oss i smaken. Tills vi kommer till ett stort, vackert hus med discobelysning i fönstren. Blygsamt nog döpt till "The White House". Jag anar lite oråd när vi ser att det är öppet till kl 6.00, men vi måste ju kolla vad det är och är just på väg in genom de frostade glasportarna när jag ser nästa finstilta upplysning: "Warning, show contains full nudity". Vi backar diskret ut igen för att inte bli involverade i denna strippklubb/bordell. (Det sistnämnda fullt lagligt i denna del av världen.)

Nu har vi från vår balkong spanat in en pub där stämningen verkar vara hög men påklädd, så nytt försök med att få sig en drink i trevligt sällskap blir det ikväll.

Auckland by night från Sky Tower

Litet men centralt och funktionellt

Nu har vi lyckats a) navigera oss fram till vårt hotell med stora husbilen b) checkat in och lämnat väskorna c) återlämnat husbilen vid flygplatsen (inte helt lätt att hitta ut ur stan kan jag säga, men det gick) samt d) tagit oss tillbaka till hotellet.
Vad vi har märkt här i Nya Zeeland är att allt är billigare än i Australien. Det blir speciellt tydligt när det kommer till hotell. Det är mindre än halva priset mot grannlandet norröver, och bättre kvalitet. Vi betalar nu 385kr/natt för ett dubbelrum med balkong, litet kök, tv, stereo och förstås eget badrum! mitt i city, eller CBD (central business district) som det heter här.
Tydligen är det bara 12 kvadratmeter, men här finns ju allt man behöver. Jag kanske ska tänka om i mitt lägenhetsletande hemmavid. Man behöver inte ha det så himla stort egentligen. Så, om någon av er kära bloggläsare känner till något boende, på 12 kvadratmeter eller mer, från 14 april och framåt så meddela mig på mailen! (Jag letar ju egentligen efter något att köpa där hemma i Sthlm men i väntan på det är jag öppen för olika andra- och tredjehandshandslösningar.)


Utsikten från vår balkong. Soligt i Auckland som synes



Bekvämt liv på förortscamping

Lördagskvällen i Hamilton visade sig bjuda på ett stort utbud av hockeyfrillor, synthtofsar, truckerkepsar, mohikanfrisyrer och andra modeyttringar som man trodde (hoppades) hade fallit i glömska. Nåja, vi var bara glada att se lite folk omkring oss, även om de flesta nog var hälften så gamla som vi. Kan tänka mig att det hela var ungefär som en lördagskväll i vilken svensk småstad som helst.

Nu har vi slagit läger i Aucklands norra utkanter och livsandarna börjar så smått återvända till våra storstadssjälar. Vi får uppleva en garanterat oturistig del av Auckland, och samtidigt finns allt man behöver här vid genomfartsleden i norra förorten. På promenadavstånd har vi hittat ett chinatown med allt från billiga, exotiska råvaror till lustiga små restauranger, bagerier, massageställen och souvenirbutiker. På ännu närmare avstånd från campingplatsen har vi förutom tre bensinmackar även en thairestaurang, en pizzeria, ett kebabställe samt ett par barer/restauranger, varav en just serverat oss en mycket god och prisvärd "seafood platter" med jättemusslor, calamari, räkor, rökt lax och friterad fisk. På vägen hem hyrde vi film hos vår lokala dvd-uthyrare. (Vi har gett upp försöken med AxessPlay via mobilt bredband.)


Så här ser det ut när jag bloggar på kvällarna. Mysigt va?

 I vår iver att checka ut ur husbilen och in på hotell blev vi tydligen lite förvirrade. Efter en storstädning av fordonet inför återlämningen imorgon (måndag) slog det mig: "Var det inte den 22:a vi skulle lämna bilen?" Visst var det det, och den 22:a är som bekant på TISDAG. (Hotellet är också lämpligt och korrekt nog bokat från och med tisdag.) En extra dag i Aucklands norra förorter blir det med andra ord, inklusive utflykt till närbelägna stränder imorgon, så det går ingen nöd på oss.

Risk för lappsjuka i surfstad

Bara två nätter kvar med husbilen nu. Kommer säkert att få husbilsabstinens, men kanske blir det lite campingsemester där hemma i sommar också. Eller som permanentboende i Stockholm kanske? Hotell är bokat i både Auckland och Melbourne och vi ser fram mot eget badrum, ständig tillgång till el, dricksvatten och annat som man nu vant sig vid att inte ta för givet.

Efter en natt i Raglan har vi raskt förflyttat oss till den lite större staden Hamilton. Raglan var ganska lovande dagtid: Mysiga caféer, schyssta restauranger, ett par pubar. Man kunde få sig en ekologisk iskaffe eller hemrullad sushi, vilket enligt mig tyder på ett visst mått av civilisation. Men sen när fredagskvällens mörker sänker sig över byn och vi tänker: ”Vad bra att man inte behöver leta efter de bästa uteställena, då det bara finns en handfull, och alla på samma lilla gata.” då har alla plötsligt gått och lagt sig. Klockan är halv tio en fredagskväll och enda partyt är ravemusik ur en avlägset parkerad husbil (inte vår). Så vad gör vi? Vi dricker flasköl i husbilen och försöker titta på Axess Play, som inte funkar på grund av långsamt internet. Det blev istället en tidig morgon med lite surf för Lily, och sol för mig.

Gårdagens utsikt. Vackert och ödsligt



Ölfri StPatricks och tropiska regn

Nu har vi lämnat New Plymouth där vi igår på det stora taget lyckades undvika galna, grönklädda St Patricks day-firare. Vi började på en pub som inte var irländsk, och därför inte totalt packad (i dubbel bemärkelse). Där träffade vi på en bekant från en tidigare pubkväll i stan, en oljeriggsarbetare från Alaska, som visade oss en mycket trevlig vinbar där vi blev bjudna på lokala viner av barägaren och hans fru. På betryggande avstånd från irländsk öl. Då det var uppehållsväder igår kväll satt vi på barens utegård, komplett inredd med heltäckningsmatta och allt. De gillar sina heltäckningsmattor i denna del av världen.
Annars har det varit lite si och så med vädret de senaste dagarna. Störtskurar blandas med het sol. I detta väder har vi idag kört upp till surforten Raglan på västkusten där vi planerar att stanna i två dagar, så håll tummarna för uppehållsväder nu!

Jag på stranden vi campade vid i förrgår



Vacker kust på väg norrut idag



Fortfarande på väg norrut, nu i regn



Framme! Lily ovanför Raglans berömda surfstrand

Strandliv och stadsliv vid foten av en vulkan



Utsikt från gårdagens natthärbärge



Vi har fortsatt ännu lite norrut på vår resa mot Auckland, där vi ska lämna vår älskade husbil på måndag. Vi har fattat tycke för den i sammanhanget lite större staden New Plymouth med kringliggande surfstränder. Igår campade vi på en campingplats ovanför stadens hamn. Idag har vi återigen kört lite söderut och campar nu på en rekommenderad surfstrand nån kvart från stan. (Bildbevis härifrån kommer senare. Just nu har solen gått ner. Den går ner betydligt tidigare här på nordön.) Imorgon tänkte vi kolla om det blir nåt St Patricks day-firande i New Plymouth och sen kör vi norrut mot strandorten Raglan.

Jag har nu för första gången badat i havet sen vi kom till Nya Zeeland, runt 20+ skulle jag tippa, samt tassat runt barfota i glittrande svart lavasand en hel del. Man ser väldigt smutsig ut sen bara, men annars är det trevligt.



Vulkanen Mount Taranaki runt vilken Surf Highway löper
och anledningen till den svarta sanden får man anta



Har även idkat lite shopping, iskaffefikande, sushiätande och annat civiliserat i New Plymouth som liksom alla andra ställen här känns som världens ände, fast på ett bra sätt. Kan bero på att vi befinner oss vid världens ände, med Europeiska mått mätt i alla fall. Finns visserligen McDonalds men nästan inga andra kedjor man är van vid, vilket gör shoppingen lite mer intressant.

På besök i huvudstaden



Utsikt över Wellington från Te Papa-museet.
Vi bor vid vattnet längst till höger i bild



Så har vi då tagit bilfärjan över sundet till Nya Zeelands huvudstad: Wellington. Känns lite konstigt att befinna sig i en storstad igen efter nästan två veckor på den extremt natursköna, glesbefolkade sydön. Här har vi hittat en "campingplats" mitt i stan, som snarare är en parkering med tillgång till duschar, vatten och el. Utsikt över bensinmack och övergångsställe åt ena hållet och kajen åt det andra. Som att stå på Strandvägen ungefär. Så vi har bra utsikt om det skulle komma någon tsunami från Japan-hållet, men det är nog ingen fara.

Vi har just varit på det enorma museet Te Papa och lärt oss mer om allt från jordbävningar till maori-kultur och nya zeeländsk historia. Nu vilar vi fötterna i bilen innan det är dags för middag. Det är ca 100 meter att gå till Wagamama där vi åt igår (väldigt mycket bättre än den stockholmska filialen.) Vi får se om vi orkar gå lite längre idag.

Väder: +21 och strålande sol. Vi har verkligen haft tur med vädret. Peppar, peppar. Knappt någon regndag i NZ än. Skurar på kvällar och nätter bara. Hoppas ni har det bra där hemma. Se till att våren kommer nu innan jag kommer hem:-)

Vinprovning kring Nelson

Vinrankor under skyddstäcke

Sista dagen på Nya Zeelands sydö idag. Ska strax ut och göra stan osäker här i Nelson. Imorgon eftermiddag tar vi färjan över till Wellington på nordön. Idag har vi varit runt på några av traktens vingårdar och provat de lokala vinerna. Det är sommarkänsla om något, att dricka vin före lunch:-) Roligt att se de olika vingårdarna som varierar från enorma, komersiella centrum med restauranger och busslastturister till att ägaren kommer insläntrandes direkt från åkern och tar sig ett glas tillsammans med dig. Billigt nöje är det också. Köper man en flaska, som kostar runt hundringen, är provsmakningen gratis. Köper man inget kostar det några kronor per provglas.

Bilduppdatering

Nu har vi anlänt i metropolen Nelson på sydöns nordkust, där vi stannar till på lördag då det är dags att ta färjan till nordön. Här är mottagningen 3g-stickan två pluppar av fem vilket verkar räcka för att ladda upp lite glaciärbilder som utlovat: 



Lily bland glaciärtursgänget på Fox-glaciären.



Jag på Fox-glaciären, med lånad jacka och vandringsstav



Här flyger vi förbi Mount Cook



Jag bredvid dagens transportmedel på Franz Josef-glaciären



Franz Josef ovanifrån på vägen tillbaka



På väg mot rast-/landningsplatsen; gräsplätten rakt fram till höger

Snö och glaciärer känns avlägset nu i varma Nelson. Imorgon kanske det blir en utflykt bland traktens vingårdar. Måste även passa på att säga att vi såg späckhuggare igår! De var väldigt svåra att fånga på bild dock.

Glaciärbesök x 2: Nerifrån och uppifrån

Det första glaciärbesöket var planerat. Vi hade bokat in oss på en halvdagstur till Fox-glaciären på tisdag förmiddag. Utrustade med lånade kängor, vindjackor och dubbar till skorna klättrade vi i sällskap med 10-talet andra turister upp på glaciärens framkant, via en av guiderna uthuggen trappa så det var inte så strapatsrikt som det låter. Vi hade nog klarat oss utan dubbarna för det var inte mycket halare än en normal januaridag på Stockholms gator. I en timme spatserade vi runt på isen, in i isgrottor, osv. Spännande och vackert.

Det andra glaciärbesöket var helt spontant och ännu mer spektakulärt. Efter ett par timmar av hårnålskurvor på vår väg norrut behövde chauffören (Lily) lite välförtjänt vila så vi stannade vid en slumpvis vald rastplats som även tjänade som helikopterlandningsplats. Tyckte synd om Lily som skulle vila i oljudet, men det gick tydligen bra. Själv tog jag en promenad och satte mig sen att läsa en bok i godan ro när en försäljare av helikoptersightseeingturer närmade sig. Vill jag inte följa med på en timslång helikoptertur runt Mount Cook och landa på en glaciär, etc? Nej, skulle inte tro det. Men ju närmare vi kom turens avgång desto lägre blev priset tills det sjunkit från drygt 2000 kr till knappt 500. Jag är ju svag för reor så till slut kunde jag inte tacka nej. De verkade verkligen vilja fylla sin lilla helikopter med de tillåtna 4 passagerarna. Så någon halvtimme senare har jag landat på glaciär nummer två, Franz Joseph, tillsammans med tre okända pensionärer. En helt fantastisk upplevelse så klart att se alla glaciärerna ovanifrån. Nu har jag sett berg och is så det räcker för en livstid, eller i alla fall resten av semestern. Det var första gången jag åkte helikopter vad jag kan minnas också. Vilket smidigt transportmedel och roligt! Bara man undviker att tänka på att man sitter i nån plåtask som känns som den har mer gemensamt med en humla än med ett flygplan.

Det finns naturligtivs hur mycket bildbevis som helst från båda dessa händelser men jag tror inte kvällens internet (i metropolen Westport) kommer att tillåta uppladdning så jag får kompletera med dem senare.

Naturporr från öde vägar

Har tillbringat större delen av vår vakna tid i bilen idag med att köra från Lake Hawea till Fox Glacier. Nedan lite bilder på utsikten under dagen, alla tagna från bilfönstret. Lily kör och jag tar kort. Jag börjar bli riktigt bra på att ta kort i farten, eller vad tycks? Motiv saknas ju inte, men foton gör förstås inte landskapet full rättvisa. Jag kan rekommendera att åka hit och se detta live. Det är fantastiskt glesbefolkat. Nästan så man inte skulle bli förvånad om en dinosaur klev ut i vägen en vacker dag. Vi följer tipset vi fick innan vi åkte hit: Tanka så fort ni ser en mack.

Här är vår campingplats för inatt. Imorgon bitti har vi bokat en guidad tur på Fox Glacier. Rapport om detta senare.

Vila vid sjö efter partyhelg

Befinner oss just nu på en idyllisk campingplats vid Lake Hawea (se bild), ca tio mil norr om Queenstown. Sjön, tydligen över 300 meter djup, ligger spegelblank och kristallklar. Tyvärr inte badväder, med nattemperaturer neråt 5-10 grader. (Vi är glada att vi har en liten men effektiv värmefläkt i husbilen.) Vi har plockat björnbär i närbelägna snår. Ska ge oss ut imorgon och plocka en skål till frukost tänkte vi. Det är snö på bergstopparna och många höstfärgade träd nu. Det kom över en natt. Riktigt härlig höstluft här i bergen.

Fredag och lördag tillbringade vi som sagt i Queenstown vilken nog är vår favoritort i Nya Zeeland än så länge. En oas av frihet i en kontinent av vad vi kallar scouttider: Allt stänger senast kl 17. Här gick vi omkring på gågatorna kl 22, på väg till krogen, och shoppade. Kroglivet var, som utlovat, utmärk så nu kan vi behöva lite lantliv i några dagar… Jag och Lily har sagt att vi måste åka tillbaka till Queenstown om 10 och/eller 20 år för så bred åldersfördelning på krogen och så många festande 50-plussare har vi nog aldrig sett. Därmed inte sagt att det är något pensionärsställe. Det fanns minst lika många ungdomar ute. Och par, familjer, singlar, turister, infödda. Dock fanns det vissa barer där den lite äldre infödda publiken dominerade och vissa nattklubbar med övervägande backpackers. Det är för övrigt överlag väldigt mycket färre svenskar här än i Australien. Har hört svenska ett par gånger bara sen vi kom till Nya Zeeland.

Fördelar i det nya zeeländska nattlivet jämfört med Australien är dels att det verkar vara betydligt billigare här. Har ännu inte betalat mer än 40 kr för ett glas öl eller vin. I Australien var det på sin höjd några kronor billigare än Sverigepriser. Vi har inte heller behövt reta oss på usla dj:s, än. I Australien hade de alltid en repertoar på max 20, dåligt mixade, låtar. Här hör man sällan samma låt två gånger per kväll.

Framme i Queenstown



Jag vid hamnen i Queenstown

 Landskapet här på "ön" blir onekligen mer spektakulärt ju längre västerut vi kommer. Bergen brantare, vattnet blåare, fåren färre. Det är verkligen så vackert som alla säger, och "värre" blir det nog när vi fortsätter mot nordväst, genom bergen och ut mot västkusten.
Men nu tänkte vi nog stanna två nätter i Queenstown först. Vi njuter verkligen av livet i husbil. Så skönt att slippa vandrarhemmens snuskiga duschar, absurt tidiga utcheckningstider och stoj och stim morgon som kväll. De campingplatser vi har sett hittills har varit rena och fräscha. För ca 150 kr per natt får man el, vatten och alla andra faciliteter. Inga in- och utcheckningtider.
Då står man gärna ut med att ständigt röra sig som om man håller på med något slags udda tai chi-pass, annars slår man lätt i huvudet eller andra kroppsdelar här hemma i bilen.

On the road



Från bilfönstret



Två observationer med att vara på andra sidan jorden. Nej, badvattnet har jag fortfarande ingen koll på. När jag tänker efter vet jag nog inte åt vilket håll det snurrar ut där hemma heller. Men jag tror mig ha kommit på att solen står i norr när den står som högst. Kan det stämma? Det känns ju väldigt konstigt. Tänkte inte på det i Australien men där var den nog mer rakt upp. Här är den verkligen i norr. Höll på att navigera helt fel idag med vår körning på grund av detta.

Det andra är att det är exakt 12 timmars tidsskillnad. Klockan är ungefär 9 på kvällen här och 9 på morgonen i Sverige. (Jag har svensk tid på min dator för att ha koll.) Lätt att räkna. Enda gången vi varit något jetlaggade på resan var dock i Hong Kong, med 7 timmars skillnad. Sen har det ju bara varit ett par-tre timmars skillnad i taget.

Nu har vi för ett par timmar sen checkat in på en campingplats utanför en liten ort nio mil från Queeenstown, dit vi kör imorgon. Sydöns party- och turisthuvudstad tydligen. Det och bungeejumpingens födelsestad. Men nej, det är jag inte frestad att prova.

I en medelstor husbil långt, långt borta

Nu är vi äntligen här: Nya Zeeland. Så långt bort man kan komma. Det är lite overkligt onekligen. Inga spår av jordbävning, förutom flaggor på halv stång. Vi befinner oss i Dunedin på sydöstra sydön och nästa stopp är Queenstown inåt landet västerut. Där börjar de spektakulära landskapen tydligen, men vi tycker det är fint redan här. Oerhört grönt, dramatiska berg, mycket får förstås men även kor och söta lamadjur.

Vår husbil är ungefär lika stor som hotellrummet i Hong Kong, om inte större. Vi har diskho och dusch med varmt och kallt vatten, gasspis, kyl, frysfack, mikro, dubbelsäng, liten campingtoa. Allt man behöver. Lily har precis köpt en surfbräda som uppspänd i taket funkar bra även som extrahylla. Bilen är 2,60 hög nämligen så det är gott om ståhöjd. Gungar lite när det blåser bara… Tyvärr är den svårväxlad som en traktor. Stackars Lily. Jag kommer med uppmuntrande tillrop och läser kartan.