Midsommarhelg på ny skärgårdsfavorit

Utsikten från vårt fyrbäddsrum på Utö vandrarhem.

Vi visste inte alls vad vi skulle förvänta oss när vi bokade rum för midsommarhelgen på Utö redan i februari. Vi hade bara hört vaga rykten om klippbad, vacker natur och bra party. Förväntningarna infriades med råge, och nu har vi redan bokat en stuga för midsommar 2023! Utö är festligt, folkligt och snäppet längre och mer komplicerat att ta sig till än Sandhamn, som är min referens-ö när det kommer till skärgårdsparty. Pendel, buss och båt från Årsta brygga så är man framme på drygt två timmar, alternativt direktbåt som går ett par gånger om dagen till och från Strömkajen och tar 3-4 timmar. Redan när vi anländer Gruvbyn på midsommaraftons eftermiddag är stämningen hög. Alla hälsar och pratar med alla. Vandrarhemmet där vi checkar in är oväntat fräscht och lugnt. Det är inrymt i ett gult trevåningsträhus mitt emellan hamnen och nattklubben. Den vackra exteriören och utsikten väger upp för linoleummattor och våningssängar.

Jag flyr upp på en stubbe undan myrorna, i jakten på badplats.

Härliga klippbad bortom bryggorna på Persholmen.

Då temperaturen närmar sig 30-gradersstrecket ger vi oss snabbt ut och letar badplats. Det är inte helt lätt. Det här är en stor ö. Huvudvägen visar sig leda in mot land. Jag och Ninna ger oss istället in på en skogsstig och blir rejält myrbitna, myggbitna och kvistrivna innan vi ger upp och återvänder till första bästa gräsplätt vid båtbryggorna som kantar byn. Vattnet är nog inte det renaste här men jag badar tacksamt ändå. Dag två vandrar vi den lite längre vägen, nåja 10-15 minuter, till utsidan av Persholmen som nås via en liten träbro från hamnen. Här klättar eller hoppar man i från klippor och stenar i det klara, svala vattnet.

Så här ljust är det när man går hem från krogen på midsommardagen.

Vi hoppar över den traditionella midsommarmaten i år (orka släpa sill över halva stan och skärgården) och går på restaurang istället. Det finns flera alternativ i Gruvbyn och bokning är inte nödvändigt. Midsommarafton slinker vi in på Dannekrogen där det finns allt från pizzor till torskrygg, och en bar med livemusik. På midsommardagen äter vi en god flankstek på Utö värdshus, som även fungerar som reception för vandrarhemmet. Det är också här på Bakfickan som festen börjar efter kl. 22-23 med dans under den ljusa sommarhimlen och fortsätter tills solen är på väg upp i horisonten strax efter kl. 2. Jag undrar vad som händer om det är mer normalt svenskt sommarväder med regn och rusk, men det behöver vi inte bekymra oss om denna den varmaste midsommaren någonsin.

Pool- och solhäng utanför Marbella

Nationaldagshelg och veckan till ära trafikkaos i Stockholm av diverse anledningar. Vad passar då bättre än att fly fältet och säkra lite försommarvärme på spanska solkusten istället? För andra gången i rad på en vecka är jag på Arlanda tre timmar innan avresa och för andra gången går det löjligt snabbt att ta sig igenom säkerhetskontrollen. Nu är det en (1) person innan mig… Börjar tro att detta tal om köer är en konspiration för att få mig att spendera pengar på flygplatsrestaurangerna!

Ingen trängsel på stranden eller strandpromenaden så här års.

Vi är fyra tjejkompisar som flyger till Malaga för att hälsa på en femte som har köpt lägenhet strax utanför Estepona. De andra har tagit fakirflyg, landat vid lunch och tagit en gemensam taxi för drygt 100 EUR. Jag landar vid 17 och lyckas till slut hitta en lämplig buss som tar mig till Estepona. Googlemaps, tidtabellerna och de bussar som faktiskt kommer överensstämmer INTE. Dessutom är chaufförerna riktigt ohjälpsamma. En stackars svensk familj håller på att inte komma ombord för att de saknar munskydd så jag ger dem mina två extra. Förutom i kollektivtrafiken är det dock inte krav på munskydd någon gång under resan. Vilken lättnad!

Desto trevligare är det med taxi. Vi upptäcker snabbt att Uber och Bolt av någon anledning alltid är dyrare än vanlig taxi här. Så värst billigt är det oavsett inte, men lätt att ringa och förbeställa eller ta på gatan. De tar alltid kort, och är alltid i tid. Efter en kort taxitur från Estepona till bostadsområdet Dunas Green kan jag äntligen ansluta till tjejgänget och en sen tapasmiddag på solvarm terrass. Tolv timmar har jag då varit på resande fot, ca 8-20.

Utsikt från en av terrasserna mot poolen och resten av området.

Kvällsutsikt åt andra hållet. I klart väder ser man till Gibraltar och kanske till och med Afrika.

Dunas Green är ett område med flertalet lägenheter i mindre hus, inhägnade med välklippta gräsmattor och en fantastisk gemensam pool med tillhörande fräscha duschar och toaletter.

Härlig havsutsikt från Tikitano.

Trots två enorma terrasser med havsutsikt, och poolhäng på dagarna, tog vi oss ut från det avslappnade Dunas-området vid flera tillfällen. Bästa och närmaste lunchstället var restaurangen Tikitano nere vid stranden med samma namn, tio minuters promenad från lägenheten. Vi hann prova flera olika rätter och allt var gott. Lite mer besvikna var vi på middagen på Catenaccis hajpade Caos Marbella, som trots namnet inte direkt ligger i Marbella utan strax utanför Puerto Banus. Här pratar alla svenska, priserna är svenska (vilket de visserligen är på de flesta ställen häromkring) och servicen avslappnad, på gott och ont. Maten är helt ok men inget exceptionellt och portionerna är små. Den här restaurangen är helt enkelt inte värd omvägen. För omväg är det. Mitt i ett villaområde någon dryg km från bargatan i Puerto Banus. Där avslutar vi sedan kvällen med drinkar först på snobbiga Breathe och sedan på betydligt röjigare La Sala tvärs över gatan. Här dansar alla loss till spruckna högtalare, och en inhyrd trummis som då och då kompar hitlåtarna. Solkusten när den är som bäst: hedonistiskt och internationellt med en lyxig touch.