Utflykter med utsikter

Alla tidigare Lissabon-resenärer menar att det är ett måste att besöka Sintra, 40 min med pendeltåg bort. Det är en väldigt liten by med ett spektakulärt slott som ligger en bra bit därifrån. Vissa ger sig på att gå, vilket enligt googlemaps tar en dryg timme. Vi hoppar in i ett litet turisttåg, men det finns även bussar, taxi, guidade turer och en hel del andra transportsätt upp på berget. (På tillbakavägen får vi åka i en öppen jeep, för samma kostnad som tåget: 5 EUR/person).

Väl framme gäller det att köpa onlinebiljett för att bli insläppt till nationalparken och slottet. Köerna till biljettkassorna ringlar nämligen långa. Sedan återstår en brant men kort promenad genom parken till själva slottet. Detta var från början ett medeltida kloster men kung Ferdinand II var en man som gillade renoveringsprojekt, och 1800-talets romanticism. Han byggde om, byggde ut och inredde enligt tidens högsta mode och Palacio da Pena är nu ett sagoslott som inte går av för hackor. Tinnar och torn och balustrader i glada färger. Museum sedan 1911 med bevarad inredning sen den stora renoveringen/utbyggnaden. Sevärt! Och på vägen till Sintra får man en snabbtitt på Lissabons förorter genom pendeltågsfönstret. De är inte helt olika våra miljonprogram.

Ingen badar från den fina stranden vid Belémtornet. Floden Tajo kanske inte är tillräckligt ren för dopp…

Sista dagen i Lissabon hann vi med en utflykt till betydligt mer närbelägna Belém som ligger någon kvart med spårvagn längsmed floden Tajo, under den fina bron som ser ut som Golden Gate-bron, genom Brooklyn-liknande kvarter. Den söndag vi var där lyckades vi dels pricka in något motionslopp för kvinnor. Tusentals tanter (mest) i likadana rosamönstrade t-shirts fyllde gatorna och parkerna. Dels var det begravning för Portugals före detta president Jorge Sampaio i den vackra klosterkyrkan som staden är känd för. Alltså var gatorna avstängda så vi fick oss en liten promenad för att komma fram till det som stadsdelen kanske är mest känd för: Belémtornet. Vid första anblick ser försvarstornet ut att vara uppfört i samma stil som 1800-talsborgen i Sintra, men detta är sengotiskt original från 1500-talet.

Inget besök i Belém är komplett utan att ha köat till det kända bageriet Pastéis de Belém för att äta bakverket med samma namn. Originalet bakades just av munkarna i denna stad för att sedan spridas över resten av Portugal. Dessa ”pastéis” kan enklast beskrivas som det gottaste innandömet på ett wienerbröd: Frasigt smördegsskal med len äggkräm. Här serveras de nygräddade och varma. Perfekt att äta i solen i den närbelägna parken med en iskaffe från Starbucks till. De smular nämligen mer än lovligt, precis som wienerbröd!

Parkfika i Belém. Här skymtar två damer från motionsloppet på bänken mitt emot.

Gatorna avspärrade och säkerhetsvakter på plats. Statsbegravning pågår.

Lissabon lever upp till sitt goda rykte

Och utsikten åt andra hållet. Tagna strax efter frukost. På kvällen när vi försökte oss på en drink var det fullbokat…

Utsikten från Hotel Mundials takterrass.

Då var det dags att pricka av om inte ett helt nytt land väl en ny stad – Lissabon. Förhandstipsen var alla lika lyriska: vackraste staden med trevligaste människorna, bästa stämningen och godaste maten, ever! Och efter en helg här kan man inte annat än skriva under på hyllningarna. Vi lyckades visserligen hitta ett hotell där personalen känns så hunsad och stressad att trevligheten kommer på skam, men takterrassen och läget är å andra sidan oslagbara. Hotel Mundial ligger mycket nära tågstationen Rossio i området Baixa, alltså den lägre delen av staden, vilket är praktiskt då man härifrån kan gå ner till kusten utan att passera branta kullar. I motsats heter den äldre delen av centrum Alto och nås via konditionskrävande vandring uppför branta backar eller trappor. Här är gatorna smala och förvandlas kvällstid till en enda stor festplats där ungdomar dricker take away-drinkar ur plastglas.

För de tröttfotade går det att ta spårvagn eller bergbana upp på kullarna också.

Bairro Altos gränder är tysta och tomma på dagen men kokar av liv på kvällen.

De flesta här pratar mycket bra engelska med knappt något brytning. Anledningen är att man liksom i Sverige inte dubbar sin tv och film. Sen är det också en internationell stad. Massor av turister, ex-pats, invandrare från forna kolonier, etc. Man hör nästan lika mycket engelska och andra språk som portugisiska på gatorna. Även en helg i september är det trångt på spårvagnarna, så man undrar hur det ser ut under sommaren, eller kanske det är färre turister här då? Munskydden är i alla fall på och i många butiker är det inte bara rekommenderat utan obligatoriskt att applicera handsprit vid dörren. Man går runt och är lite allmänt kladdig: av svettigt munskydd som åker på och av, och av all handsprit!

Tjusiga krogen Sacramento har en supercharmig uteservering. Perfekt när kvällstemperaturen håller sig stadigt strax över 20!

Ruinen från andra hållet, från baren Topo.

Maten är ett kapitel för sig. Det verkar vara svårt att få dålig mat här. Den ena måltiden överträffar den andra. Vi går på rekommendationer och googlingar men de flesta ställen har fått bra recensioner så det handlar mest om var man kan få bord. På lördagskvällen var det nästintill omöjligt. Vi frågar förgäves på ett tiotal ställen innan vi lyckas charma till oss två platser på den israeliska krogen Tantura, med fenomenal labneh och hummus med mera. På fredagskvällen bokar vi bord på restaurang Sacramento som har en magisk uteservering med utsikt över den upplysta kyrkoruinen mitt i gamla stan. Och magisk tonfisk på bordet. En lättare middag bestående av utsökta små ”tapas” intogs på takrestaurangen Rossio på torsdagen. God mat och vackra vyer verkar gå hand i hand här!

Hösten inleds med resebokningar

Som höstälskare av rang borde jag egentligen passa på att hålla mig hemma men i stället har jag ägnat favoritårstidens första dag åt att boka inte mindre än två nya resor. Jag måste ju underhålla er bloggläsare framöver också!

Sedan tidigare är en långhelg i Lissabon inbokad redan till på torsdag om en vecka. Hotell med härlig takterrass mitt i stan bokades i måndags. Jag har ju aldrig varit i Portugal i vuxen ålder så det blir nästan som att besöka ett nytt land.

Är orimligt glad över att Norwegian har börjat flyga igen. Tyvärr har de nya handbagageregler som endast tillåter en minimal väska (30×20×38 cm) utan extra kostnad. Vi får se hur detta yttrar sig i praktiken, för jag har förstås varit för snål för att lägga till något. Det blir till att minipacka, först nu här till Lissabon och sedan till Riga första helgen i oktober för att hälsa på bror, svägerska och vid det laget även nyfödd brorsdotter! Prisvärt fyrstjärnigt hotell bokat i närheten av deras lägenhet. På Rixwell Gertrude bodde jag även på min senaste resa till Riga för två år sedan. Trevlig del av staden bortom turiststråken. Flygresan extremt prisvärd: Strax under 500 tur och retur. När jag tittade först låg den på 300 (!) men sen fipplar man runt och priserna går ofelbart upp, oavsett hur många gånger man rensar minnet och startar om datorn.

När sedan den årliga resan till tv-mässan i Cannes i mitten av oktober skulle bokas gjorde jag inte samma misstag. En enda sökning på momondo bara och sedan snabbt klick, klick. In på Ticket.se och boka Nice tur och retur (med bagage eftersom jobbet betalar) för drygt 2 200. Som hittat! Inte Norwegian denna gång eftersom de flyger kl. 6 på morgonen. Någon ordning får det vara. Swiss dit via Zürich och Lufthansa hem via München. Men som vanligt ”i dessa tider” kan allt hända. Jag beväpnar mig med munskydd, coronapass och snabbtester och hoppas på det bästa, det vill säga inga inställda flyg, förkylningar eller nya restriktioner.