Förra
helgen hade jag förmånen att landledes färdas söderöver i vårt vackra land.
Slutdestinationen var Växjö. När man är van att flyga är det ett under av
smidighet med buss och tåg. Ingen väskkontroll, vätskekontroll, id-kontroll.
Bara en barsk konduktör som någonstans i Södertäljetrakten frågade efter
biljetten, utan tillstymmelse till serviceanda eller leende. Som tagen ur en
50-talsfilm. Över huvud taget var tåget som hämtat ur en gammal svartvit film.
Jag som egentligen hatar tåg var faktiskt ganska nöjd för en gångs skull. Jag
fick en glimt av vad folk menar när de påstår att de ”Älskar tåg!”. Ett värdigt
sätt att färdas: kupéer för dem som vill, fin men sliten träinredning,
restaurangvagn med ett flertal rätter som serveras på porslin. Jag talar så
klart inte om X2000 utan om ”Snälltåget”, som förutom den barska konduktören
verkar göra skäl för sitt namn. Det fanns till och med gratis wifi vissa
sträckor. Så nu vet jag vad det ska bokas nästa gång buss inte är ett
alternativ. Aldrig mer röriga, bullriga X2000 med sina inplastade mackor som
man får mikra själv. Snälltåget kör dessutom ända ner till Berlin enligt hemsidan.
Sjö ett stenkast från centrala Växjö |
Till
hemresan hade jag dock fått tag på en lämplig buss. Det är trots allt ett både
lugnare och intressantare sätt att resa. Underbart att komma in i de små
gudsförgätna byarna och observera lokalbefolkningens vardag, eller helg då i
det här fallet. Mycket fika på soldränkta terrasser och balkonger. Det fanns dock ingen wifi
(eller ens fungerande eluttag tyvärr…) men å andra sidan funkade mobilens
internet hela tiden, till skillnad från på tåget som väl kör mer ”mitt i skogen”.
På vägen mot sjön. Idylliskt och folktomt. |
Den
trevliga Växjö-utflykten dämpade även min vårirritation. Den där som stiger i
takt med stigande antal cyklister, motorcyklister (utan ljuddämpare) och ficktjuvar,
och får mig att fundera på att flytta tillbaka till Riga, eller åtminstone boka
in hela sommarsemestern så långt från Stockholm och Sverige som möjligt. Men
Stockholm är inte Sverige, och tvärtom. I Sverige finns gator och parker som
faktiskt är framkomliga och långt ifrån överbefolkade, även när solen skiner
som mest. Där är folk lite mer avslappnade och där man kan spatsera omkring
utan att höra detta ständiga pling, pling eller vrrrom! Kanske kan man till och
med hitta en solplats på en uteservering, och kanske kostar vinet där inte 90
kr glaset. Kanske hittar ni mig i Småland istället för i Östeuropa i sommar.