Lucka 24: Spektakulära landskap på Nya Zeelands sydö

Queenstown, Nya Zeeland (latitud 45 S)

Ta sig hit: Queenstown har faktiskt en egen flygplats. Inrikesflyg hit från Auckland tar knappt två timmar. Vi körde från Christchurch på några dagar. Raka spåret tar det knappt sex timmar.

Trestjärniga hotell runt 1 000 SEK

När: Mycket vackert på hösten (det vill säga mars-maj) med alla färger och snö på bergstopparna, sedan skidåkning och vintersporter, men säkert fint även vår och sommar, dvs när det är vinter hos oss.

Queenstown är kanske mest känd för att vara födelsestaden för bungy jumping. Den kallas också för äventyrssporternas hemstad. Men man behöver inte vara lagd åt det äventyrliga hållet för att trivas här. Trivselfaktorn är som tidigare nämnts hög i hela Nya Zeeland. Vi tyckte det var kul i Australien med de högljudda och pratsamma människorna. Lite amerikanska i sättet. I Nya Zeeland mötte man en helt annan lågmäldhet och ödmjukhet, men alla var fortfarande lika pratsamma. När vi kom till Queenstown i vår hyrda husbil 2011 hade storstaden Christchurch precis mer eller mindre pulvriserats av en stor jordbävning. Följaktligen befann sig även många nya zeeländare på vägarna: ”Mitt hus försvann, min arbetsplats försvann, så jag passar på att ta lite semester.” Det var inställningen hos många. Man gör det bästa av situationen helt enkelt!

Här på sydön märks det maoriska inflytandet knappt av. Istället är allt väldigt brittiskt: pubarna, de böljande gröna kullarna, fåren och människorna. Men maten är betydligt bättre. Queenstown ligger i den allra vackraste delen av landet. Här blir bergen högre och högre. Spetsigare, snötäckta och speglar sig i de blåaste sjöar och floder. Allt man åker förbi är som en tavla. Det är inte konstigt att man valde landskapet häromkring för att spela in stora delar av Sagan om ringen-filmerna. Det känns onekligen som om man befinner sig i en annan värld, långt, långt borta. Men där man ändå kan få sig te och scones, eller en kall öl med utsikt över den blixtformade sjön Wakatipu och de höga bergen.

Tidig höst (mars) i Queenstowns centrum men som synes fortfarande hyfsat varmt.

Vacker utsikt från vår campingplats nästan mitt i stan.

Lucka 23: Hög trivselfaktor på andra sidan jorden

Auckland, Nya Zeeland (latitud 36 S)

Ta sig hit: Man kan faktiskt ta sig hit på så lite som 25 timmar, med mellanlandning i Doha och 18 timmars flyg därifrån, men ett längre stopp någonstans på vägen rekommenderas.

Trestjärniga hotell från 500 SEK.

När: Milt året runt men behagligast på deras sommar, det vill säga från november och några månader framåt.

Auckland är inte Nya Zeelands huvudstad (det är den lite mindre orten Wellington en bit söderut), men däremot landets största stad med sina nästan 1,5 miljoner invånare. Redan på medeltiden bosatte sig maorier på platsen och de är än idag en stor del av stadens befolkning. Deras språk och traditioner är en viktig del av kulturen på nordön i Nya Zeeland. Först på 1800-talet började britterna befolka området i större skala, efter att 1840 ha skrivit på ett traktat med maorierna som gjorde dem till brittiska undersåtar. Jag vet inte den stora skillnaden i kynne och kultur mellan Australien och Nya Zeeland kan förklaras med det faktum att inflyttningen hit dels byggde på större samförstånd mellan ursprungsinvånare och migranter, och dels bestod av frivillig invandring snarare än att frakta dit straffångar, men man kan alltid spekulera…

Lustigt nog är detta en av världens dyraste städer att leva i, men den känns väldigt billig att vara turist i. Ett bra hotell behöver inte kosta över 1 000 kr natten, och ofta betydligt mindre än så. Restaurangportionerna är generösa, nästan amerikanska i sin storlek ibland, och många barer har två-för-en-erbjudanden som gör att det nästan blir thailandspriser på de redan ganska billiga dryckerna. Även denna stad ståtar med ett högt tv-torn med en bra, prisvärd och dessutom roterande restaurang, men det är ”bara” 328 meter högt så inte med på någon topplista. Skulle storstadslivet ändå kännas trist finns här all möjlighet till fina utflykter. Ett 50-tal vulkaner omger staden. De flesta är lugna nog så man kan våga klättra upp på dem. För en mer stillsam dag sommartid finns det också flera stränder att besöka och färjeturer till mindre öar. Närheten till vatten på alla sidor är ett av många plus för Auckland!

Strand nära Auckland med utsikt över vulkanön Rangitoto.

Kvällsutsikt över stan från Sky Tower.

Lucka 22: Chiles vackraste stad

Valparaíso, Chile (latitud 33 S)

Ta sig hit: Ca två timmar med buss eller bil från huvudstaden Santiago, dit man i sin tur tar sig med drygt 13 timmars flyg från Madrid.

Trestjärniga hotell från ca 600 SEK.

När: Årstider tvärtom mot hemma, det vill säga som varmast och soligast december till mars.

Nu är vi nere en bra bit på det södra halvklotet och det gäller att minnas att allt är tvärtom. När solen står som högst står den i norr. Norrläge är södra hemisfärens motsvarighet till söderläge. Klimatet i Valparaíso liknar det vid Medelhavet, men tvärtom då. Sommaren börjar dra igång i november och varar in i mars, april. Valparaíso blev en viktig hamnstad under 1800-talet men förlorade en de av sin dragningskraft när Panamakanalen öppnade 1914. Idag lägger såväl kryssningsfartyg som containerfraktbåtar till i den stora hamnen och sedan 2003 är den gamla delen av staden med på UNESCOs världsarvslista. Den är verkligen unik med sin placering i flera nivåer. Halsbrytande bergbanor tar en upp på de höga kullarna med en vidunderlig utsikt över hamnen nedanför. Det finns totalt 16 stycken branta banor. Den äldsta är från 1883.

Här uppe lämnar man de pampiga officiella byggnaderna och stora torgen som ligger nere i havsnivån bakom sig. På kullarna pågår gentrifieringen med stormsteg och det är löjligt pittoreskt samtidigt som det fortfarande (när jag var där för sex år sedan i alla fall) känns genuint. De färgglada små husen kämpar för att klamra sig fast vid sluttningarna medan gator och fasader renoveras varsamt vartefter. Här och var dyker små butiker och bra restauranger upp, men de flesta lever på som de alltid har gjort i de enkla bostäderna med den fina utsikten. Gillar man kombinationen slitet men säkert och kontraster mellan storskalig och småskalig bebyggelse är detta det perfekta resmålet. Chile har överlag förmågan att kännas som en liten bit av Sverige i Sydamerika med sin lite lågmälda men vänliga befolkning och välorganiserade städer. Enda nackdelen är att det ligger så långt bort, och att smidigaste flygbolaget hit kan vara världens sämsta: Iberia. De har filosofin att de mesta ordnar sig med silvertejp. Riktigt risiga flygplan och dålig mat. Hittar man någon annan väg hit är det bara att gratulera. Kanske via Buenos Aires som är värt ett besök för matens skull?

Brant färd upp med en av bergbanorna. Bara att hoppas att kablarna håller…

Mysbelysning på Valparaísos kullar på kvällen.

Lucka 21: Verklighetens Jurassic Park

Flores, Indonesien (latitud 8 S)

Ta sig hit: Drygt två timmars inrikesflyg från huvudstaden Jakarta till flygplatsen Labuan Bajo, eller drygt en timme från Bali.

Trestjärniga hotell mellan 200 och 500 SEK

När: Torrperiod från april till november. Alltid 25-30 grader.

Ön Flores ligger i det utspridda landet Indonesiens östra halva. Främst kommer turister hit för att göra utflykter till de närbelägna mindre öarna Komodo och Rinca där den sällsynta Komodovaranen håller hus. Den förekommer även på själva Flores men är lättare att se i den nationalpark som de mindre öarna utgör. De flesta båtutflykter utgår från fiskebyn Labuan Bajo där även flygplatsen ligger. Jag arrangerade min båttur redan i taxin från flyget till hotellet, för tidig upphämtning dagen därpå. Ön Komodo ligger 44 km bort, vilka tar sin tid att färdas i de motsträviga, långa träbåtarna som ibland fastnar i de opålitliga strömmarna. Som tur är är de bekväma och har solskydd. Snacks och lunch ingår nästan alltid och utsikten går inte av för hackor. Stop för bad och snorkling görs också. Själva de gigantiska ödlorna är så klart kul att ha sett men de stackarna är lite turisttrötta. Det är däremot inte lokalbefolkningen. I Labuan Bajo är det snarare man själv som är attraktionen. Alla vill prata på knagglig engelska. På den här ön är många kristna eftersom Flores var en portugisisk koloni, men minareternas böneutrop ljuder också i den tidiga morgontimmen och under dagen.

Med båtutflykt avklarad kan man med fördel också bege sig inåt land för att se den berömda vulkanen Kelimutu med sina olikfärgade kratersjöar. Ett annat utflyktsmål är grottan Liang Bua. Den enda platsen där kvarlevorna av Homo floresiensis har hittats. Det var en tidig människoart som tros ha dött ut för 50 000 år sedan. Jag hann tyvärr inte med dessa fastlandsutflykter under mitt korta besök 2018, utan nöjde mig med att gå runt på Labuan Bajos smala bakgator där hönsen pickar och männen rensar sina fiskenät bland lekande barn. Exotiskt och stillsamt men ändå med de bekvämligheter man behöver i form av bra restauranger och hotell, och lustiga små butiker.

Utsikt över underskön indonesisk skärgård från båttak.

Trött ödla på Komodo. Man kommer dem väldigt nära, men i juli och augusti är de tydligen inne i djungeln och parar sig.

Lucka 20: Folktomma paradisstränder

Praslin, Seychellerna (latitud 4 S)

Ta sig hit: Många charterbolag har (hade) resor hit. Reguljärt enklast med Ethiopian Air via Addis Abeba, ca 16 timmar totalt. Den internationella flygplatsen ligger vid huvudstaden Victoria. Därifrån 20 minuters inrikesflyg eller båt.

Trestjärniga hotell från ca 1 500 SEK

När: Torrast från maj till oktober, regnigast i december till januari. Alltid samma temperatur, ca 25-30 grader.

Det här är det perfekta resmålet för den som inte gillar att trängas på stränderna. Är man ute efter party och folkliv är det däremot helt fel ö att bege sig till. Den relativt höga prisnivån och att det inte är helt lätt att ta sig hit gör att massturismen uteblir. På huvudön Mahe är det nog lite mer ”drag” men där har man inte de allra finaste stränderna. Praslins stränder är ständigt med på listor över världens bästa, med all rätt. Den platta vita sanden, omgiven av tropisk grönska och vackra granitformationer gör sig mycket bra på bild, och det ljumma turkosa vattnet är underbart att simma i. De är dessutom väldigt oexploaterade. Det finns nästan aldrig solstolar och parasoller. Vill man ha det får man hålla sig till hotellpoolerna. Ibland finns något hotell eller restaurang i närheten av stranden för mat och dryck men det är säkrast att ta med egen förtäring. Om inte annat för att det är hemskt dyrt. Räkna med minst svenska priser både i affärer och på restauranger, så självhushåll lönar sig.

Seychellerna har varit både fransk och brittisk koloni för att sedan bli självständigt 1976. Den internationella flygplatsen öppnade först 1971 men sedan dess har turismen varit en viktig inkomstkälla. Lokalbefolkningen pratar med andra ord perfekt engelska och i många fall även franska och andra språk. Alla är vänliga och hjälpsamma och tempot lugnt. Tröttnar man på strandlivet har ön även en känd nationalpark där man bland annat hittar den kända dubbelkokosnöten som kommit att bli örikets symbol. Väl värt ett besök. Man tar sig lätt runt på ön med buss, men kom ihåg att det blir beckmörkt så fort solen går ner vid 18.30. Ficklampa är en bra grej att ta med.

På väg hem till vår bungalow vid stranden Grand Anse.

En lång vandring över berget till stranden Anse Georgette.

Lucka 19: Het metropol med ordning och reda

Singapore (latitud 1)

Ta sig hit: Inga direktflyg just nu men de flesta större bolag tar dig hit på ca 16 timmar med en mellanlandning.

Trestjärniga hotell från ca 700 SEK.

När: Extremt varmt och fuktigt året runt. Januari är den ”svalaste” månaden vilket kanske kan var till fördel för en nordisk besökare.

Den här stadsstaten, tillika Asiens näst minsta land (efter Maldiverna), är så nära ekvatorn vi kommer i den här resekalendern. Imorgon beger vi oss till södra halvklotet. Det är något fascinerande med hur människor jorden runt övervinner klimat och natur. Här i norr lyckas vi fortleva trots mörker och tidvis mycket kyla. Singapore borde vara täckt av djungel men här har man istället lyckats anlägga en toppmodern storstad med alla bekvämligheter. Singapore har länge varit en viktig hamn och omnämns första gången redan på 200-talet. Det var dock på 1800-talet när platsen blev brittisk koloni som den började växa till den stad som finns idag, och som nu har skyhög levnadsstandard och låg brottslighet. Här saknas det lite ruffiga och enkla som man kan hitta i Kuala Lumpur, tre-fyra timmars körning norröver. Liksom där är befolkningen huvudsakligen en sammansättning av kineser, malajer och indier, men med fler kineser.

Singapore är precis lika rent som ryktet säger. Stränga lagar mot nedskräpning råder. Det är till och med förbjudet att ta in tuggummin i landet, men detta kontrolleras inte så noga. Så länge du inte slänger dem på gatan riskerar du knappas arrest. Här finns många bra, enkla restauranger med plastmöbler på gatan. Bord och trottoar är lika rena, det vill säga skinande rent. Att landet hittills klarat coronapandemin med bravur (29 dödsfall till dags dato, totalt!) kommer inte som någon överraskning. Detta med restriktioner men utan någon total nedstängning. Här är standarden på det mesta hög och jämn, vilket gör det till ett mindre prisvärt land än grannen i norr. Men är man känslig mot smuts och minsta tecken på misär är detta den perfekta introduktionen till ett tropiskt land. Det finns till och med stränder om man vill ha mer av en solsemester. Har dock inte besökt någon av dem själv, än.

Många Kinainspirerade gatuvyer i Singapore, men också hinduiska tempel (se inläggets huvudbild).

Man behöver aldrig gå hungrig här. Massa god mat överallt!

Lucka 18: Billig lyx i tropikerna

Kuala Lumpur, Malaysia (latitud 3)

Ta sig hit: Inga direktflyg från Stockholm, men bland annat Quatar, Emirates, Turkish och Malaysia Airlines har flyg med ett byte och därmed total restid på 16-17 timmar.

Trestjärniga hotell från 200 SEK.

När: Monsunperiod oktober till mars, torrast men långt ifrån torrt under sommarmånaderna. Runt 30 grader året runt.

Malaysias huvudstad började växa fram under slutet av 1800-talet. Den växer fortfarande snabbt men någon megastad är det inte än. I stadskärnan bor strax under två miljoner och i storstadsområdet uppemot sju. Här ska man passa på att bo bra. Det finns enkla hotell för runt hundringen men varför plåga sig med dessa när femstjärniga Hilton har rum för runt 400 och Ritz för 1 000. Lite av detta kan vara en coronaeffekt, (kollade priserna idag på hotels.com) men mycket dyrare är det inte i normala fall heller. Kommer man bort från det allra billigaste hotellsegmentet är standarden och servicen dessutom extremt hög. En hotellpool är nära nog standard. Ofta ligger dessa pooler högt upp i någon skyskrapa. Utsikten ingår!

Mat, dryck och shopping är inte lika chockerande billiga som hotellen men ändå prisvärt. Kuala Lumpur har historiska influenser från både Kina och Indien och detta manifesterar sig så klart även i matkulturen. På senare år har staden blivit mer och mer internationell med gästarbetare från hela världen, så det är kanske inte så konstigt att vi även hittar några utmärkta tapasrestauranger. Det här är överlag en sådan där stad där man inte riktigt vet var man befinner sig. I tropikerna är tydlig, på grund av vädret; de häftiga skurarna, hettan och åskvädret. Samma tid varje dag kommer en hög knall som får oss att tappa andan. Men sen kan man sitta i en brittisk pub och dricka avslagen öl och titta på fotboll, äta på trånga gatuserveringar med kineser, eller på en sofistikerad tapasrestaurang med ett glas utsökt vin, eller för den delen gå i ett shoppingcentrum med samma butiker som hemma, och samma vidsträckta foodcourts som i USA. De största religionerna här är islam och buddhism. Dit bekänner sig drygt 40 respektive drygt 30 procent av befolkningen, men förutom en del vackra moskéer, tempel och kyrkor här och var är detta en utpräglat sekulär stad.

Utsikten från frukostmatsalen på utmärkta lägenhetshotellet Lanson Place Bukit Ceylon

Takpooler och spektakulära utsikter behöver man inte leta länge efter i KL.

Lucka 17: Det bästa av Thailand

Phi Phi, Thailand (latitud 7)

Ta sig hit: Charterflyg till Krabi eller Phuket och ett par timmars båt därifrån.

Trestjärniga hotell från 200-300 SEK

När: Torrperiod från december till mars, regnperiod maj till oktober. Behagliga temperaturer året runt.

Phi Phi består av en handfull öar varav bara den största, Phi Phi Don, är bebodd. Ögruppen blev känd för en bred allmänhet när filmen The Beach spelades in på en av de mindre öarna, Phi Phi Le, år 2000. Den kända stranden blev då ett populärt utflyktsmål och tog emot som mest uppemot 6 000 turister varje dag. Nu är den stängd sedan två år tillbaka för att naturen ska få återhämta sig, men ska eventuellt öppna igen nästa år. Som många stränder här är den extremt vacker och extremt långgrund. Man kan gå många hundra meter ut och fortfarande ha vatten till knäna. Long Beach på huvudön rekommenderas för ett något effektivare dopp. För att kunna transportera turister och sig själva trots grunda vatten använder thailändarna så kallade longtail-båtar, som ser ut att ha en justerbar elvisp där bak istället för konventionell motor. De kräver ganska stilla vatten så var beredd på att utflykter med dessa blir inställda om det är en blåsig dag. Transport till och från Phi Phi:s hamn sker dock med rejäla(re) färjor.

Detta är verkligen sinnebilden av strandparadiset. Phuket och andra turistmål är rena misären i jämförelse. På Phi Phi Don finns varken stress, biltrafik eller prostitution. Maten är traditionellt thailändsk och ofattbart fräsch och billig. Alla typer av fisk och skaldjur är utsökta, men undvik kött, utom möjligen kyckling. Restauranger, barer, affärer och hotell ligger tätt i den lilla ”huvudstaden” Tonsai på näset mellan de högre bergklädda kullarna. Här bor några tusen bofasta. Resten av ön är glesbefolkad förutom enstaka hotell. Byn blev nästan helt bortspolad i tsunamin på annandagen 2004, men tack vare stora volontärinsatser byggdes den upp så gott som helt på kort tid.

Glad longtailförare med de karaktäristiska lodräta klippformationerna i bakgrunden.

Long Beach, en lagom lång djungelpromenad, eller fem minuter med longtailbåt från ”stan” Tonsai Village.

Lucka 16: Latinamerikanernas karibiska pärla

San Andrés, Colombia (latitud 12)

Ta sig hit: Billiga inrikesflyg från alla större orter i Colombia. Till exempel drygt två timmar från Bogota eller drygt en timmes flyg från Cartagena.

Trestjärniga hotell från ca 900 SEK, lägenheter något billigare.

När: Januari till maj, sen börjar regnperioden, men behaglig temperatur året runt.

Denna karibiska ö ligger ungefär 75 mil utanför Colombias fastland och närmsta land är egentligen Nicaragua. Ursprungsbefolkningen är en blandning av européer och afrikaner. Här pratar man engelska i betydligt högre utsträckning än i fastlandscolombia. Turisterna är dock nästan uteslutande latinamerikaner. Bland besökarna hör vi inga andra språk än spanska. En stor del är argentinare. Ser du någon med en kokosnötsformad tekopp i ena handen och en termos med varmt vatten i den andra är det troligen en argentinare. De går nämligen runt och dricker sitt speciella ”te”; mate, varhelst de är.

Turisttrycket är ganska högt på detta tropiska paradis. Är man ute efter lugn och stillhet kan man istället bege sig till grannön Providencia. Den är dock mer svårtillgänglig med ett fåtal flighter eller båtar i veckan, som kostar en slant. En fördel med San Andrés är dess lättillgänglighet, om man är i Colombia det vill säga. Flyget hit kostar då bara några hundralappar och livet här är också hyfsat prisvärt, speciellt om man jämför med resten av Karibien. Dessutom är stränderna och det blåa vattnet osedvanligt vackra. Kritvitt och azurblått runtom hela ön. Det är trångt på sina ställen men inte alls omöjligt att hitta en egen strand. Ett riktigt äventyr är de båtutflykter som fraktar turister ut till mindre öar, ibland inte mer än sandbankar, utanför själva San Andrés. Ett måste att ha med sig på dessa är vattentäta påsar till mobiltelefonerna. Det blir rejält blött, både i och utanför de snabba båtarna. Å andra sidan är vyerna fantastiska och vattnet ständigt ljummet. Att ta med egen snorkel är ett annat tips. Den som inte vill blöta ner sig i onödan kan istället ta buss eller taxi runt ön för att hitta en badvik där man kan spana ut över något av de många skeppsvrak som omger ön.

Det är inte lätt att navigera de grunda vattnen utanför ön. Det vittnar de många vraken om.

Ger man sig ut på egen hand och inte är rädd för lite klippor är det lätt att hitta en egen kustremsa.

Lucka 15: Ett för européer okänt semesterparadis

San Pedro, Belize (latitud 17)

Ta sig hit: Båt från Chetumal i Mexiko eller från Belize City, ca 90 min. Finns även en liten flygplats på ön.

Trestjärniga hotell från ca 1 000 SEK.

När: De torraste månaderna är februari-april, men temperaturen ligger på 25-30 grader året runt.

Är man väl i södra Mexiko är det inte en jättelång avstickare att passa på att besöka någon av de karibiska öarna utanför Belize. Gillar man inte båtresor (den från Belize City var en ganska äventyrlig historia i öppen motorbåt) går även inrikesflyg till San Pedro. En nätt flygtur på knappt 15 minuter! Den drygt 16 000 invånare stora staden ligger på den avlånga ön Ambergris Caye som bara skiljs åt med Mexiko via en kanal i norr. Här utanför finns världens näst största korallrev, efter Stora Barriärrevet utanför Australien. Detta är med andra ord ett mecka för den som gillar att snorkla eller dyka. Även fiskeentusiaster får sitt lystmäte här.

Det sägs att Madonna hade just San Pedro i tankarna när hon skrev La Isla Bonita (den vackra ön) med textraden ”Your Spanish lullaby”, men jag undrar jag. Ingen pratar nämligen spanska här. Belize är en före detta brittisk koloni som fram till 1981 gick under namnet Brittiska Honduras. Detta faktum lockar naturligtvis mängder av amerikanska turister, men så gott som inga européer. Det hela har en väldigt amerikansk känsla med grilltävlingar, sportfiske och rejäl, amerikanskinspirerad mat. Det märkas att man är i Karibien snarare än Latinamerika. Det finns ingen biltrafik att tala om men däremot åker alla runt i golfbilar, hyrda eller ägda. Många amerikaner bosätter sig nämligen här permanent. Någon golfbana finns mig veterligen inte, men de små bilarna är ändå ett bra transportsätt då avstånden är relativt korta. Ön är bara fyra mil lång och mindre än två kilometer bred på det bredaste stället. Inne i San Pedro går man lätt från den ena kusten till den andra, eller i nord- sydlig riktning för att utforska den vackra, långgrunda kustlinjen med dess många bryggor, pelikaner, hotell och strandserveringar.

Kristallklart vatten och smala vita stränder kantar San Pedro.

Öns motsvarighet till garage: Båthus med palmbladstak.

Lucka 14: Bortom Mexikos turiststråk

Bacalar, Mexiko (latitud 18)

Ta sig hit: Fem timmar med buss eller fyra timmar med bil från Cancun, dit det går (gick) både charter- och reguljärflyg regelbundet. Närmaste flygplats: Chetumal, 35 minuter bort.

Trestjärniga hotell från ca 600 SEK

När: December till maj, sen börjar regnperioden.

Nu är vi äntligen nere på tropiska breddgrader, för er som har längtat efter det. Det är hit man får åka för vintervärme. Och för oss i Norden blir det långa transportsträckor. Speciellt när man som jag vill försöka leta sig utanför de vanliga turistmålen. Det är säkert inget större fel på Cancun (där jag inte har varit), eller svenskfavoriten Playa del Carmen. Eller ”bohemiska” Tulum, fast där får jag en obehaglig känsla när hotell som kallar sig ekologiska bara serverar vatten på flaska, helst från Frankrike, och metodiskt besprutar anläggningarna med insektsgift varje kväll. Inga syrsor som sjunger här inte!

Fortsätter man lite söderöver från Tulum kommer man till insjön Bacalar och vid den ligger den lilla staden med samma namn. Här är befolkningen varken turisttrötta eller påklistrat vänliga. Här finns en genuin värme och glädje över att få långväga besök. De flesta kommer hit för den otroligt vackra, blåa sjöns skull. Det är dess kalkstensbotten som gör att den ser så overkligt blå ut. Här kan man bada, paddla, snorkla eller segla. Det är Yucatanhalvöns största sjö med sina 2 gånger 42 kilometer. Ovanligt att kunna bada och sola i tropiskt klimat och slippa saltvattnet. Här finns inga direkta stränder men en del bryggor att bada från. Hotellen ligger antingen inne i stan eller norr- eller söderöver längst med sjöstranden. Har man inte bil rekommenderas att bo centralt då det inte är speciellt gångvänligt utanför stan kvällstid, på grund av kompakt mörker och brist på trottoarer. Cykel och taxi är också lämpliga alternativ för längre transport. Det är inget vilt nattliv här men finns massa mysiga restauranger och barer, med mycket fisk och skaldjur så klart.

Sju nyanser av blått sägs Laguna Bacalar ha. Här ser man i alla fall ett par av dem!

Här finns många strandtomter som heter duga.

Lucka 13: Mellanösterns partyhuvudstad

Tel Aviv, Israel (latitud 32)

Ta sig hit: Norwegian flög direkt från Stockholm på 4,5 timmar innan corona. Får hoppas att de återupptar linjen.

Trestjärniga hotell från ca 1 000 SEK

När: När som helst, beroende på värmetålighet. Kan bli väl varmt på sommaren.

Jag har hyllat Tel Aviv tidigare här på bloggen men det tål att upprepas. Jag gillar städer som har allt. Att du ena stunden kan gå i svala, moderna shoppinggallerior och nästa på en traditionell marknad med kryddor, hantverk och spännande mat, men var beredd på att visa upp din väska för beväpnade vakter överallt. Här är säkerheten hög. Sofistikerade cocktailbarer med dyra drinkar ligger inte långt från trendiga vegancaféer eller lättsamma strandbarer, och sen är det bara att svida om till bikini och ta ett dopp i Medelhavet som här är badbart in i november. Kanske prova på kitesurf eller en ridtur på stranden om du är ute efter en mer aktiv semester. Eller bara en joggingtur avslutad på någon av utegymmen. Det kan behövas för att förbränna all god mat du kommer att vilja stoppa i dig.

Tel Aviv är en relativt ny stad som började byggas i början av 1900-talet. Innan dess fanns bara hamnstaden Jaffa, där det å andra sidan har funnits bosättningar sedan 7 500 f.kr. Idag är städerna helt hopvuxna och Jaffa i söder utgör Tel Avivs motsvarighet till gamla stan. Strax norr om Jaffa ligger ”halvgamla stan”: Neve Tzedek, det första området som byggdes av Tel Aviv. Det förslummades under mitten av 1900-talet men är nu supertrendigt igen. Det konstiga med Tel Aviv är att trots dess status som trend- och kulturmecka märks turismen inte av någon stans. Kanske lever stora delar av världens befolkning fortfarande i villfarelsen att det ständigt pågår någon typ av fullskaligt krig här. Så är det naturligtvis inte. Tvärtom är säkerhet och terrorberedskap större här än på de flesta håll. Nackdelen med det är att det tar timtal att ta sig ut (!) ur landet. In är ok. Sedvanliga kontroller bara. Men räkna med långa intervjuer och rannsakning av allt bagage när du ska hem.

Kvällsutsikt över centrala Tel Aviv från gamla stadsdelen Jaffa.

Promenadvänligt i mysiga, gentrifierade stadsdelen Neve Tzedek.

Lucka 12: Unik stad i österled

Tokyo, Japan (latitud 35)

Ta sig hit: Inga direktflyg just nu (tidigare flög SAS Stockholm-Tokyo), men 9,5 timmar från Helsingfors eller Doha.

Trestjärniga hotell från ca 600 SEK

När: Vår och höst är finast, blommor respektive höstlöv i de många parkerna.

Alla städer är unika på sitt sätt men dagens stad är nog den mest unika av dem alla. De flesta västeuropeiska städer liknar varandra på något sätt, likaså amerikanska städer eller asiatiska storstäder. Tokyo låter sig inte infogas i någon mall. På så sätt känns det lite som att vara med i en tecknad film. En sagostad liksom Vaduz, men i modern tappning. Skalorna är omväxlande monstruösa och puttenuttiga. Ingenstans har jag sett så små hus, smala gator och små, små bilar. Till och med sophämtningsbilar och byggtruckar är i miniformat. Även en normalstor svensk känner sig som en jätte när man slår sig ner vid ett smalt bord på någon liten ombonad kvarterskrog. De små hotellrummen är inredda som dockhus. Ofta är en liten, liten servis med små koppar, fat och glas framdukad vid vattenkokaren. Ibland i blått för honom och rosa för henne.

Skyskraporna känns däremot större än på många ställen. Högst är Tokyo Skytree med sina 634 meter som lockar turister och lokalbor med en fenomenal utsikt över stan utan slut. Med sina 35 miljoner invånare är Stortokyo världens största storstadsområde. Från Skytree ser man långt! Men man ser bara bebyggelse vart man än tittar. I fjärran skymtar berget Fuji så där förstår man att staden måste vara slut. Det är så klart folk nästan överallt i Tokyo, men det är här det blir magiskt på riktigt. Det är aldrig trångt. (Ok, jag har aldrig åkt t-bana här i rusningstid. Det är säkert trångt.) På gatorna har man alltid på något sätt bekvämt armlängdsavstånd till varandra och i den för en turist enorma och lätt förvirrande t-banan tar alla hänsyn till att man är lite långsam och viker smidigt som katter undan när man stannar upp. Aldrig irritation och sura miner. Vid gatuarbeten kan man se arbetare med vita handskar som står och leder gång- och biltrafikanter rätt. Att språkförbistringen ibland är total gör inte så mycket när det finns så gott om hjälpsamma miner och gester.

Kommers i låg bebyggelse på smala gator i Tokyos äldre delar.

Kejsarpalatset mitt i Tokyo är omgivet av en vattenfylld vallgrav.

Lucka 11: Bästa huvudstaden i väst

Madrid, Spanien (latitud 40)

Ta sig hit: Direktflyg med till exempel Iberia, 4 timmar

Trestjärniga hotell i centrum från ca 600 SEK

När: När som helst utom möjligen mitt i sommaren.

Första gången jag var i Madrid var när jag pluggade i närbelägna Salamanca efter gymnasiet. Detta var innan eurons intåg och Spanien var ett lågprismecka. Vi frossade i tapas, drinkar och trerätters-menyer för inga pengar alls. När jag var tillbaka i höstas, många år senare, förväntade jag mig att priserna skulle vara som hemma, eller åtminstone som i andra västeuropeiska turistorter. Blev glatt överraskad redan vid hotellbokningen. Här är det inga problem att hitta centralt, prisvärt och fräsch boende. Samma sak med restaurangerna. Det är inte helt lätt att bränna pengar här. Gott är det också. Denna underbara lufttorkade skinka; jamon som karvas direkt från benet och smälter i munnen på en frasig baguette eller till en saftig tortilla (potatisomelett). Eller bara ett glas husets goda rödvin med en skål oliver.

Jag tar förresten tillbaka det där med pengar ovan. När man har sparat nog med pengar på att äta god lokal mat är det dags att bränna dem på shopping! Här finns klädkedjor som jag inte har sett någon annan stans, och definitivt inte i likriktade Stockholm. Sen finns allt lädergods; skor, väskor, skärp, i en kvalitet som man antagligen inte får någon annan stans. Men man behöver inte vara speciellt road av vare sig mat eller shopping för att uppskatta Madrid. Här finns även ett överflöd av all typ av kultur. För den konstintresserade är det ett måste att besöka det enorma Pradomuseet eller det mer hanterbara Reina Sofia. Sen finns det så klart alla upptänkliga typer av historiska museer och flera mindre konstmuseer. Allt detta gör att Madrid kan besökas när som helst på året. Visst finns här trevliga torg och uteserveringar men all god mat smakar lika bra inne på någon av alla mysiga restauranger. Här finns få ”utomhus-måsten”.

Folkliv på Plaza Mayor, stora torget i Madrid, omgivet av vackra byggnader och restauranger med tveksam service och av tveksam kvalitet.

Vackra sidofasaden av Catedral de la Almudena

Lucka 10: Min favoritstad i Nordamerika

Toronto, Kanada (latitud 43)

Ta sig hit: Inga direktflyg tyvärr men 8-9 timmars flyg från London, Frankfurt eller liknande.

Trestjärniga hotell i centrum från ca 800 SEK

När: Värt att besöka året runt, men räkna med heta somrar och smällkalla vintrar.

Toronto ligger på samma breddgrad som franska Rivieran så vintrarna är inte alls mörka som här uppe i norr. Däremot kan det bli rejält kallt, blåsigt och snöigt. Rekordet är under -30. Det kompenseras med lika rejält varma sommar. Här kommer man lätt upp i medelhavstemperaturer från juni och framåt. Hösten är lång och mild. Våren kort och kall. Men som sig bör i en modern storstad lider man inte nämnvärt av vädrets makter. Det är skönt uppvärmt inne på vintern och luftkonditionerat på sommaren. Dock kan det vara trevligt att sitta på uteserveringarna under den varma årstiden, och besöka någon av de vackra stränderna ner mot Ontariosjön. Vattnet är tyvärr ibland av tveksam kvalitet så man ser inte många bada.

Toronto är en av de städer i världen som har störst andel utlandsfödda invånare. Här har man inte bara Chinatown och Little Italy som i många andra nordamerikanska städer, utan snart sagt varje land har sina egna kvarter. Det hela är lite som en jättelik världsutställning. Charmigast är de vidsträckta kvarteren av viktorianska trevåningshus som ofta hyrs av studenter, och annan låg bebyggelse som inhyser allt från spännande etniska restauranger till de vanliga stora cafékedjorna. Tröttnar man på Starbucks rekommenderas inhemska Tim Hortons som ett bra budgetalternativ med ljuvliga munkar. I den absoluta citykärnan ner mot sjön finns en skog av imponerande skyskrapor, exklusiva lägenheter, teatrar, stora klubbar och massor av shopping så klart. För en översikt av det hela rekommenderas ett besök i CN tower som länge var världens högsta byggnad. Här finns faktiskt förutom den spektakulära utsikten en utmärkt och prisvärd restaurang. De är dåliga på det där med turistfällor även här!

Torontos stadshus är designat av en fisk arkitekt och invigdes 1965. Det ligger på Queen street mitt i city.

En av stadens stränder. Denna vid High Park strax väster om city.

Lucka 9: En av Europas mest prisvärda städer

Belgrad, Serbien (latitud 44)

Ta sig hit: Direktflyg med Air Serbia 2,5 timmar

Trestjärniga hotell för 400 – 600 SEK

När: Bäst väder i april till oktober

Belgrad är en stad med lång och brokig historia. Redan på 1200-talet blev den Serbiens huvudstad och är därmed en av Europas äldsta huvudstäder. Nu senast var den ju huvudstad i forna Jugoslavien. Eftersom Jugoslavien splittrades efter att jag tragglade huvudstäder i skolan lärde jag mig aldrig riktigt de andra ska erkännas. Idag bär staden fortfarande spår från bombningarna under Kosovokriget 1999. Skicket på de flesta byggnaderna, även de obombade,  är långt ifrån toppskick, men det är lite av charmen.

Borgen Kalemegdan mitt i stan har varit en del av Belgrads historia sedan romartiden. Här har man fin utsikt över floderna Sava och Donau som omger staden. Ett tips är att vila fötterna på någon av uteserveringarna här. Men lägg inte upp dem på en stol eller ta av dig skorna. Det anses ofint här. Belgrad är ännu en av dessa underbara städer utan turistfällor. Det är snorbilligt, gott och trevligt nästan överallt. Staden ligger ju strategiskt mellan Sydeuropa, Östeuropa och Mellanöstern och maten har influenser från alla delarna. Även musik- och nattlivet är diversifierat. Över gatan Skadarskas kullerstenar i gamla stan ekar traditionell balkanmusik blandat med coverlåtar från enstaka internationella pubar. Festglada gäng från hela Europa lockas av klubbscenen nere på de kända party-båtarna som ligger förtöjda vid flodstränderna. Då staden är relativt stor, ungefär som Stockholm, behöver alla dessa turister aldrig trängas. Det finns något för alla helt enkelt.

Sankt Savas tempel, världens största ortodoxa kyrka är en av stadens nyare byggnader, invigd 1989

Slitna fasader men vackert och vänligt!