Uppdatering från ”livebank”

Idag tog jag tjuren vid hornen, tog en långlunch och begav mig till ett riktigt bankkontor. Det var inte riktigt som jag minns det med ingång från gatan, massa kassor, köer, nummerlappar och plastväxter. Det kändes snarare som om man bröt sig in på ett helt privat kontor. Jag smet in bakom en annan person i den anonyma porten på Östermalmstorg där det enligt deras hemsida skulle ligga ett Swedbankkontor. ”Swedbank private banking” stor det på en av våningarna i hissen. Det lät ju spontant bra men sen kom jag på att detta uttryck betyder ”För rika personer som vill ha (dyra) investeringsråd” och inte ”För kund med bortglömt konto innehållandes 1 krona och 42 öre som vill starta internetbank”. På ett annat våningsplan stod det bara "Swedbank". Jag chansade på det och stövlade in i ett helt vanligt kontor där folk satt och jobbade i små bås. Där fanns något som såg ut som kontorets reception, så jag smög mig fram dit och lyckades motstå frestelsen att sno en kopp kaffe i automaten på vägen.

Väl vid ”receptionen” visade det sig funka som ett helt normalt bankkontor. Fick hjälp av en vänlig dam att starta internetbank, med fånig liten dosa och allt. Enda bakslaget var att för att kunna betala i webbutiker med internetbanken (för att köpa resor till exempel) krävs det tydligen en avgift på 43,75 kronor (!?) i kvartalet. Himla onödigt kan tyckas. De ska väl vara glada att man har sina pengar där och inte hålla på och avkräva en massa avgifter hela tiden. Dessutom har de en transaktionsavgift på 10 kronor för överföring från annan bank! F-ck that. Jag gick direkt in på min nyöppnade internetbank och sålde en gammal fond som legat och skräpat där på Swedbank, så nu ska jag väl ha pengar på det där eländiga kontot för att täcka avgifterna i alla fall, och kanske till och med för någon flygbokning.
På torsdag bär det av till Riga. Förhoppningsvis slipper jag kontakt med Lettiska banker i alla fall! Enligt uppgift från pojkvännen är det nämligen inte någon höjdare.

Från det här...

...till det här (ungefär).

Packning pågår

Projektet att packa ihop en hel lägenhet och flytta valda delar av den till Riga har snart nått sin kulmen. Som vid varje flyttprojekt förvånas man över hur saker som ryms snyggt och prydligt i skåp och lådor helt plötsligt sväller över alla bredder och tar upp tiotals flyttkartonger så fort man tar ut dem ur sina skåp och lådor. Det är rena magin.
Sedan någon vecka tillbaka har jag som strikt regel att jag varje dag bär ner ett lass till källarförrådet, med så mycket jag orkar bära (Vilket i och för sig inte är så mycket eftersom jag notoriskt fuskar med mina gympass, eller snarare: jag har aldrig sett insidan av ett gym...) Nu hyr jag som tur var ut lägenheten möblerad medan jag bor i Riga så det är "bara" personliga grejer som ingår i myrtåget ner till källaren. Min hyresgäst har till och med lovat att ta hand om krukväxterna, vilket är en enorm lättnad. De är ju inte de lättaste att packa ner och ta med sig.

Äter källarspindlar kläder, eller mest kryp?

Kvarstår bara tre kategorier prylar att packa bort och med: papper, krimskrams och kläder. De två förstnämnda får förhoppningsvis plats i mitt hyfsat rymliga och fyrkantiga källarförråd. (Jag är van vid eländiga vindsförråd helt utan ståhöjd och formade som en liggande tårtbit.) Kläder däremot är ett större problem: Vilka ska få äran att åka med till Baltikum och vilka ska stanna hemma, i ett utrymme som förhoppningsvis inte befolkas av några skadedjur. Det bådar gott att de enda kryp jag har sett i min källare är groteskt stora spindlar. De skulle förhoppningsvis äta upp varje försök till maletablering eller pälsängerintrång.
Men hur packar man för ett halvårs bortavaro? Inte ett halvår i Thailand utan ett halvår i vår, sommar, höst och säkert en släng av vinter. Det är en utmaning, men samtidigt befriande. Jag gillar ändå det här med att bo i resväska, och att packa, annars skulle jag väl inte göra det så ofta:-) Dessutom får man betänka att större delen av jordens befolkning, ja kanske till och med större delen av Lettlands befolkning, skulle vara glada om de ägde en hel resväska full med kläder. Och jag är nu inne på att packa min andra...

Bakåtsträvande banker

För 20 år sedan var det fortfarande en marginell företeelse men sedan dess har internets betydelse och användningsområden ständigt ökat. Hur skulle vi klara oss utan det idag? Den tid när långdistanskommunikationen begränsades till en fast telefon och brevbäraren känns mycket avlägsen, men ibland samtidigt lockande. Tänk att bestämma träff med någon och sedan ses på den platsen, utan att tio mail eller sms utväxlats om exakt var man befinner sig, tills man i bästa fall sammanstrålar.

Nej, det bästa med internet är nog ändå de tidsbesparande aspekterna. Alla tråkiga ärenden som man kan uträtta när man vill framför datorn istället för att stå och köa någonstans under kontorstid. Allt från att köpa julklappar och boka resor till att beställa sina mediciner på apoteket och betala räkningar. Jag väntar bara på appen som låter dig gå till tandläkaren via nätet!

Jag minns med fasa hur man stod och köade på Posten (denna rysliga institution) med inbetalningslappar och utbetalningslappar (något roligare) för att få ut sitt studiebidrag eller vad det nu var. Banken var något roligare att köa på men å andra sidan har ju dessa alltid haft helt galna öppettider, så bankbesök och heltidsjobb är totalt oförenliga. Som tur är har jag aldrig drabbats av den fulla vidden av detta problem då jag skaffade internetbank samtidigt som jag blev ”vuxen” och började få räkningar, fonder och sånt i större utsträckning.

Men nu på senaste tiden uppenbarar sig helt plötsligt ett nytt fenomen (läs problem) när jag ägnar mig åt en av mina favoritaktiviteter: att köpa resor på nätet. På de flesta sajter drabbas man av en avgift på 200 kr för att betala med kort! För att slippa denna avgift ska man betala direkt med sin internetbank, och av någon outgrundlig anledning gäller detta inte min annars utmärkta Skandiabanken. Man måste ha en annan internetbank, typ Swedbank eller SEB. Okej, inga problem, tänker jag. Jag har faktiskt ett gammalt konto i Swedbank. Det är väl bara att gå in på nätet och begära ett internetkonto också. Men här stöter man på patrull: ”Vänd dig till närmaste bankkontor för att ansluta dig till internetbanken.” Samma besked på SEB.

Skämtar de med mig!? Jag har inte varit inne på ett bankkontor på säkert 15 år och har varken tid eller lust att bryta den trenden. Vilka bakåtsträvare. Det är som om jag skulle börja svara på alla mail jag får genom att skriva brev, eller damma av något gammalt uppslagsverk istället för att googla. Nej, nu senast löste jag det istället genom att beställa biljett på Norwegians hemsida och betala med mitt Norwegiankort. Passade också på att öppna ett sparkonto i deras bank. 1,3 procents ränta. Helt ok i dessa tider! Och allt detta utan köande på kontor.