Fem skäl att resa till Lettland - Nr 1: Husen!

Vacker, välputsad jugendfasad mitt i stan vid Brivibas iela

Grånade damer på hårt trafikerade Brivibas iela

Som jag kommer att sakna dem. Nu kanske inte alla delar min besatthet av slitna miljöer. Jag fastnar alltid mitt emot Gröndal under mina Reimersholmspromenader och står och beundrar de övergivna industrierna där på andra sidan vattnet. Här i Lettland är sådana miljöer vardagsmat. Det är nästan ett understatement att kalla dem vardagsmat. De bara är, överallt, dessa enorma industrier och andra fallfärdiga kvarter. Vissa fortfarande i bruk, andra kilometerlånga mastodontbyggen med krossade fönster men ännu stolta skorstenar. Och sen har vi de underbara trähusen. Ibland mindre stugor men ofta herrgårdsliknande byggnader eller "spökhus" med tinnar och torn. Och man behöver inte gilla det slitna för att uppskatta Rigas byggnader. Här finns alla varianter. Nära nog varenda arkitektonisk stil från 1400-talet och framåt verkar finnas representerad, vemodigt flagnande, nödtorftigt lagad eller totalt nyrenoverad. Vissa av de vackra jugendfasaderna är gråa av tidens tand men på andra lyser de fantasifulla stuckaturerna som nyblekta leenden. Det råder inte heller någon brist på skyskrapor eller modernistiska skapelser i stål och betong mitt bland det gamla med sina välarbetade detaljer.

Slitet och vackert trähus mitt i botaniska trädgården. Det verkade faktiskt som om någon bodde här

Ett av mina favorithus i grannskapet. Underbara trädetaljer. Till exempel snidat monogram på ytterdörren.
Tyvärr ligger det stackars huset numera nästan under en hårt trafikerad bro och mitt emot en bilskrot

Fem skäl att resa till Lettland - Nr 2: "Vad händer här"-faktorn

Vackert trähus där en fjärdedel har blivit ommålad

Bland det roligaste med att bo här är alla lustiga små detaljer i vardagen. Det pågår alltid något projekt. Någon bygger ett hus, slutar bygga, gräver en grop, matar en katt. Det som är ett rivningsobjekt ena dagen kan vara en trendig butik nästa dag. Eller sexshop ena dagen och världens sämsta indiska restaurang nästa (som Taj Mahal där vi till och finns avbildade på deras tripadvisor. Tro inte på recensionerna. Stället suger, men ägarna var hemskt trevliga).

Vissa aktiviteter är vanligare här än där hemma. Att elda fuktiga löv är poppis så här års. Röken ligger som en tjock dimma över nejden. Tvätta bilar och kratta är andra höjdare. Husen må vara sneda och trädgården rätt vildvuxen, men krattningen är viktig.

Vid vårt hus finns en obegriplig damm. Livsfarlig utan belysning eller stängsel
Men änderna gillar den. De har till och med en egen trappa!

När resurser finns tar man omsorgsfullt hand om de sneda husen. Ibland blir bara ena halvan fixad men det är alltid nåt. Ibland undrar man om rucklen verkligen är bebodda, men det hänger alltid spetsgardiner i fönstren. Skrytbyggen som vårt grannhus kan dock avstanna på obestämd tid. Den öde tomten där en fjärde skrapa skulle ha byggts vaktas av en uttråkad schäfer och övervakningskameror. Just kameror finns lite här och var. Säkerhet och kontroll är viktigt, i vissa fall. På helgerna står ständigt en vakt vid vår lilla närbutik. Bussbiljettkontrollerna är frekventa och noggranna. Det är ingen som plankar här. Samtidigt knatar folk över tågspåren med större nonchalans än över gatan och trottoarerna är som en smärre hinderbana och ligger ofta i mörker. Livet är lite mer intressant helt enkelt.

Även andra skyskrapor än "våra" är under uppbyggnad, dessa sedan 2007 tydligen.
Men Swedbanks huvudkontor i förgrunden är bebott.

Fem skäl att resa till Lettland - Nr 3: Priserna

Vårt närmaste hotell: Fyrstjärnigt för runt 400/natt.
Rätt bra restaurang har de också med varmrätter runt 10 euro

Lettland är inte det billigaste av de Östeuropeiska länderna men kommer man direkt från Sverige blir man mycket glatt överraskad, speciellt som turist. Alla turistaktiviteter är mycket överkomliga. Flyget hit behöver inte kosta mer än 200 kr enkel med Norwegian. Hotell är inte heller någon dyr affär, men det finns så klart alla prisklasser. Taxi är mindre än halva priset mot hemma, i den mån man behöver det, vilket man knappast gör om man bor mitt i stan. Buss eller spårvagn kostar en dryg euro för en resa om man förköper biljetter i "pressbyrån" (Narvesen heter den här). Tågen kostar max några euro och är utmärkta om man vill komma ut en bit från Riga. Trots sitt antika yttre är de fräscha inuti. Passa på att ta en kaffe och pirog på stationen! Långfärdsbussarna är toppmoderna och för runt 15 euro kommer man ända till Tallinn eller Vilnius. Vill man bara stanna i Riga är det inga problem att förlusta sig med mat och dryck för en spottstyver.

Centralmarknaden med tveksamt roliga råvaror inne
men bistra ryssar med hemplockade grönsaker utanför

Shopping då? Nja, alla de internationella kedjorna återfinns i galleriorna här. (Det mesta är i gallerior. "På gatan" ligger mest souveniraffärer och dylikt.) Priserna är med andra ord också ganska internationella men visst kan man göra fynd. Speciellt om man söker sig lite utanför centrum eller till marknaderna där härdade säljare står utomhus året runt och säljer allt från hemplockade bär till täckjackor. Köp fina bärnstenssmycket, hemstickade sockor och andra bra presenter här istället för i turistaffärerna i gamla stan. 

Fem skäl att resa till Lettland - Nr 4: Naturen

Oändliga tallskogar, här i Rigaförorten Priedaine

Svenskar må vara ett naturälskande folk men letterna är nog snäppet "värre". Som nämnts har de dille på att plocka allt naturen bjuder. Frågan på kontoret på måndagen är inte "Var du på krogen nåt i helgen då?" utan "Har du plockat nån svamp?"

En annan vanlig naturtyp: strand. Här i Ventspils

Anlagd sjö i idylliska rhododendronparken strax utanför Riga

Naturen här är vidsträckt, obefolkad och till stora delar oåtkomlig, utan en bra bil. På en fest härom helgen pratade jag med några unga letter om någon utflykt de gjort. "Kan man åka buss dit?" dristade jag mig att fråga. De tittar på mig som om jag frågat om man kan ta hiss upp på Mount Everest. "Nej, i så fall skulle det ju komma massa folk dit." Deras ansikten förvrids i avsmak av blotta tanken på detta. En natur besudlad av folk, kanske till och med turister. Hemska tanke. "Men kan man ta båt då?" försöker jag. Jag tänker mig en fin seglats runt den vackra lettiska kusten men kommer på i samma stund jag uttalar det att det är en galen tanke. Med tanke på Rigabuktens beskaffenhet skulle man gå på grund en mil från kusten typ. De lettiska ungdomarna som vid det här laget måste tro att jag är helt kocko bäng informerar mig om att de enda kommersiella hamnarna finns i Riga och Ventspils. (Som tur är, så vi inte invaderas av galna svenskar i båt, är den outtalade tanken.)

Så vill man se orörd natur är det bara att ta med bilen hit, gärna terränggående. Men man ska nog inte förvänta sig någon turistinfrastruktur, gulliga kaféer, fina informationstavlor och dylikt. Sen finns det ju mycket lättillgänglig natur också. Bara parkerna mitt i stan med sin blomsterprakt, och de frodiga trädgårdarna. På nära pendeltågsavstånd finns en handfull nationalparker, mest på temat sandjord och tall. Och det är inte direkt någon trängsel i skogarna nära Riga heller. De flesta åker ut till sina landställen och trängs inte gärna med "pöbeln" i förorterna.

Nedräkning med fem skäl att resa till Lettland

Kruttornet, en del av gamla stadsmuren i norra delen av gamla stan.
Ursprungligen från 1300-talet men renoverat 1937.

S:t Peterskyrkans torn en varm sommarnatt
Medeltidsbyggnad renoverad på 1950-talet

Nu är det fem dagar kvar till hemflytten. Det är vemodigt. Ingen mer milsvid utsikt från nittonde våningen. Ingen mer taxi hem från stan för 80 spänn. Inga milsvida sandstränder en kvart hemifrån. Å andra sidan är det här en bra årstid att åka härifrån. De innerstadsgator som kändes skönt glesbefolkade i jämförelse med kaotiska försommarstockholm är nu nästan kusligt tomma, och mörka. Man är inte mycket för att lysa upp det offentliga rummet här. Tar jag bussen hem när det är mörkt måste jag hoppa av på "rätt" station. Från vissa stationer är gångvägen så mörk att man faktiskt har problem att gå utan ficklampa, speciellt som trottoarerna inte är utan sina sprickor och hål…

Men jag tänkte att som en avslutning på min vistelse här ska jag lista de främsta (som jag tycker) skälen att åka till Lettland i allmänhet och Riga i synnerhet. (Ett om dagen, utan inbördes ordning) Visst är det många svenskar som åker hit men det förvånar mig att det inte är fler. Riga är ju en av våra närmaste huvudstäder och definitivt den vackraste.

Nummer 5: Historia

House of blackheads totalförstördes under andra världskriget
och byggdes upp från grunden 1999. I originalet hade tyska köpmän
vilda fester på 1300-talet.

Historien har gått hårt åt Lettland. Inte mycket självständighet har man haft: 1920-1940 och nu igen sedan 1991. Här har tyskar, polacker, svenskar och ryssar härjat, och så sovjetunionen nu senast. Ändå har man hållit kvar sitt obegripliga språk och sina seder och bruk. Folkdans, hantverk och dylikt är mycket viktigt även för unga letter. Alla dessa ockupationer har lämnat sina årsringar i landets bebyggelse. Från medeltida slott till kyrkor, vackra sekelskifteshus, jugendhusen så klart och så de sovjetiska bostadsområdena och diverse monument. Kyrkorna användes inte som kyrkor under sovjetockupationen. De var biografer, samlingshallar eller stod bara tomma. Nu är de åter i bruk, för troende och turister.

Sista rycket-turistande

De senaste två veckorna har jag haft nöjet att ha två Sverigebesök efter varandra här. Först min bror och sedan min moster. Med den roliga bieffekten att jag har fått turista i "min egen stad" och hitta sevärdheter som roar både mig och respektive besökare. Med en vecka kvar till hemresan har jag stark ångest över allt jag inte hunnit se i detta lustiga lilla land, utan att kunna sätta fingret på exakt vad det är, men det är säkert massor jag har missat! Två sevärdheter till är nu avbockade i alla fall. Tog med bror till Rigas ölmuseum och moster till botaniska trädgården.

Är det ett koncentrationsläger, ett fängelse? Nej det är ett bryggeri

Vägg i vägg med ovan ligger de uppfräschade lokalerna med museet.
Här står David och Johan framför de gamla öltankarna

Ölmuseet ligger en knapp halvtimme med spårvagn norr om gamla stan. Varför så långt bort? Jo, det är inrymt i de faktiska lokaler där man fortfarande brygger den goda Aldaris-ölen och museet visar bland annat hur lokalerna såg ut på 30-talet när bryggeriet först öppnade. Vi såg genom glasfönster hur det moderna bryggeriet såg ut men fick inte gå in. Tror man måste boka guidad visning. Det är ett litet och helt nytt och fräscht museum som öppnade tidigare i år. Roligt att se de gamla industriområdena på nära håll. Byggnaden bredvid detta toppmoderna stod helt övergiven med rostiga trappor och gistna dörrar på glänt. En fantasieggande utsikt medan man drack sin öl (som ingick i biljettpriset) i museets bar.

Veckan efter blev det som sagt utflykt till den mer närbelägna botaniska trädgården. Egentligen kan man gå dit från oss på en dryg halvtimme men sen ska man ju gå runt i den stora trädgården också så vi gjorde nog rätt som åkte kollektivt. Kanske var det något sent på säsongen för ett besök där. Man kunde ana en fantastisk blomsterprakt varav en del kämpade på i höstrusket. Men de fina höstfärgerna uppvägde de delvis vissnade blommorna. Dessutom fick vi (nästan) närkontakt med en mullvad! Vi frågade oss just var alla små jordhögar kom ifrån när en av dem började röra på sig. Mullvadar är inte mycket för att visa sig men mycket aktiva under jord. Sen fanns det också ett enormt växthus med ständig grönska av olika slag. Charmigt vildvuxet. "Rör inte växterna" stod det på skyltar men det var lättare sagt än gjort när de ohämmat vräkte sig över den smala gång man skulle hålla sig på. Där det var som högst i tak sträckte sig palmer och fikusar säkert 20-30 meter upp och hotade nästan spränga glastaket. Otroligt att de kunde bli så frodiga i detta lite trånga och faktiskt ganska svala hus.

Här kämpas det på. Gula blommor i botaniska lyser ikapp med höstlöven.

Snygg plantering i rosa toner som gör sig bra även i mitten av oktober.

Glada laxar och grisar, och sura kor

Laxar i saluhallen

Efter sex månader i Riga har man lärt sig (den hårda vägen) var och vad man ska äta. Först går man på alla turistfällor. En blodig biff med lite sås och potatis för under 200 kronor på mysig krog med folkdräktsklädda servitriser känns så klart som ett fynd men tittar man närmare ser man hur turisterna förtvivlat kämpar med det kalla, sega köttet. Okej, man övergår till säkra(re) kort. En billig pasta eller pizza kan de väl inte misslyckas med? Mja, låt oss säga så här om internationell mat i Lettland. Den kan vara ätbar, men du får sällan vad du förväntar dig. Man får komma ihåg att de har så gott som noll invandring och att befolkningen bara fått resa fritt de senaste 25 åren…

Vad ska man äta då? Glöm allt vad nötkött heter. Korna är inte glada här helt enkelt. Fråga mig inte varför. Mejeriprodukterna är inte heller någon höjdare. Hårdosten påminner mest om stearin i både konsistens och smak. Crème fraichen har en förmåga att skära sig som jag inte sett maken till de senaste 20 åren därhemma. Grisarna är desto gladare. Står det något med cūkgaļa (fläskkött) på menyn är det bara att slå till. En annan oväntad höjdare är anka (pīle). Sen har vi fisken. Jag skulle tro att letterna överlag är rätt bra på fisk men jag brukar hålla mig till lax, företrädesvis gravad. Den bara smälter i munnen. Mycket mörare och fetare än den svenska. En paradrätt man inte får missa är potatispannkakor (deras namn för rösti) med gravad lax. Kan även fås naturella med gräddfil, och dill förstås. I Baltikum har man dill på, i och till allt. Den lettiska sillen är inte alls som den svenska. Den är snarare gravad än inlagd och minst lika mör som laxen. Serveras ofta med stekt potatis och färskost. Supergott!
Vill man leva billigt här ska man hänga på bagerier, konditorier och tågstationer. Där kan man få matiga piroger som aldrig kostar över tian och bakelser, bullar och kakor som är nära nog gratis.
VAR ska man då äta? En grundregel är att, liksom i de flesta turiststäder, undvika gamla stan. Och i den mån man absolut måste äta där gå efter devisen ju billigare desto bättre och tvärtom. Dels för plånbokens skull men faktiskt även för smakens. Turistfällorna vet att ta i medan de mer gömda pärlorna som faktiskt bryr sig om maten håller lägre priser. Utanför gamla stan finns det dock många undantag till detta. Upptäckte så sent som nu i veckan två med Rigamått mätt dyra men bra restauranger, d.v.s. varmrätter från ca 14 euro och uppåt. Rocket Bean Rostery i stans hippsterkvarter har en kort och obegriplig meny. Även efter att ha tryckt i mig den saftiga ankan hade jag inte lyckats identifiera alla snyggt upplagda tillbehör men gott var det! En mer klassisk stil har restaurang Maja, som även har den fördelen att den ligger på bekvämt gångavstånd från oss. Det fina gamla trähuset är uppvärmt som en bastu vilket uppskattas när väderappen visar noll grader och 93 procents luftfuktighet, och så vind på det. Brorsan är på besök och bjuder mig på försenad födelsedagsmiddag. Hjortfylld ravioli med ostsås värmer både kropp och själ. Det gör även mysiga och prisvärda Fazenda, också den på lagom gångavstånd. Hit går vi ofta för att sitta på den coola uteserveringen inlindade i hemvirkade filtar.
Nej, Riga åker man inte till för restaurangupplevelserna men man får passa på att njuta, av priserna så klart men också av att slippa personal som med vinfläckad släng över axeln, handen runt din rygg och smutsig tumme i din mat entusiastiskt beskriver vad du har på tallriken. Här möts du av en avmätt eller uttråkad blick och frågor besvaras med en nick eller axelryckning. Ibland blir man glatt överraskad av ett blygt leende. Det hela är ganska befriande.

Höstresa till katastrofdrabbat Cannes

Utsikt mot gamla stan i Cannes, från yacht där vi är bjudna på säsongens sista MIP-tvmässefest

Efter regn kommer solsken. 

Det är svårt att slita blicken från Lufthansas nya dubbeldäckarplan. Som tjocka, vita blåvalar glider de runt och får alla "vanliga" flygplan att se ut som mygg. Det är en imponerande skara jätteflygplan som huseras på Frankfurts flygplats där jag nu tillbringat åtskilliga timmar på väg till och från en kort soltankningssession i Cannes: Lufthansa har fjorton stycken Airbus A380 och mer än dubbelt så många "jumbojettar", och alla vet precis var de ska parkera. Skönt med lite tysk ordning i kontrast till det lindriga kaos som fortfarande råder på Rivieran en vecka efter skyfallskatastrofen.
Det börjar med en timmes väntan på flygbussen från Nice, varav halva tiden i kö för att köpa bussbiljett. Kön ringlar sig fram och var och varannan kund verkar mer eller mindre stå och skriva sitt testamente där framme, så lång tid tar det. Det här med att köpa biljett på bussen eller i en automat är inte ett alternativ här, men det har nog inget med regnet att göra.

Men stränderna är lite skräpigare än vanligt. 

Nåja, efter varmt mottagande i Cannes, där Ninna (som jag bor hos) bjuder på härlig fransk hämtpizza med bacon och getost och mamma och pappa senare på kvällen bjuder på champagne och snittar, är fransmännens bristande infrastruktur tillfälligt glömd och förlåten. Som ytterligare plåster på såren är lokalbussarna tillfälligt gratis (och överfulla).
Nya problem möter oss dock när vi ska åka och handla till en fördrink hos Ninna på torsdagen. Affärerna i Cannes la Boca där vi bor är stängda på grund av översvämningsskador så vi tar gratisbussen in till Cannes centrum istället. Efter avslutad storhandling visar det sig dock att mataffären inte tar kort. (Detta gäller många affärer som nu har problem med sina kortläsare efter brutna ledningar men detta brukar skyltar upplysa om.) Då bara typ två bankomater funkar i hela Cannes är det lite kö till dessa, om man säger så, så att springa ut och snabbt ta ut pengar är inget alternativ. Med gemensamma euroinsatseer lyckas vi tillslut lösa ut oss. Det enda som får stryka på foten är en flaska champagne för 15 euro.

Prunkande fasader mitt emot vår ingång

Som preussiskt funtad människa har man svårt att inse att både bankomater och kortläsare kan sluta fungera, samtidigt. Det är ju hemskt opraktiskt. Man ska aldrig underskatta betydelsen av en femhundring, eller motsvarande, i fickan. Och i Cannes la Boca hittar vi sedan en fullt fungerande (och köfri) bankomat. Trots att den är helt nerstänkt av lervatten från regnnatten spottar den snällt ut 50-eurosedlar. De mindre valörerna är så klart slut.
Eventuella opraktiskheter till trots återstår det faktum att oktober är bästa tiden att åka till Medelhavet. Risken för skyfall är ändå ganska låg, temperaturen jämn och behaglig, nätterna ljumma och dagarna i bästa fall lagom soliga. Sällan går temperaturen under 15, kvällar inkluderade. Och framförallt är det nu som kontrasten mellan norr och söder är som störst: Lämnade ett nollgradigt Riga för bikini på stranden och middagar på uteserveringar. Livskvalitet på hög nivå.

Utsikten från en av Ninnas två terrasser i ett enormt lägenhetskomplex.
Då bara en hiss funkade fick man ta en promenad på ca fem minuter i vindlande loftgångar för att komma hem