|
Oändliga tallskogar, här i Rigaförorten Priedaine |
Svenskar må vara ett
naturälskande folk men letterna är nog snäppet "värre". Som nämnts
har de dille på att plocka allt naturen bjuder. Frågan på kontoret på måndagen
är inte "Var du på krogen nåt i helgen då?" utan "Har du plockat
nån svamp?"
|
En annan vanlig naturtyp: strand. Här i Ventspils |
Naturen här är vidsträckt,
obefolkad och till stora delar oåtkomlig, utan en bra bil. På en fest härom
helgen pratade jag med några unga letter om någon utflykt de gjort. "Kan man åka
buss dit?" dristade jag mig att fråga. De tittar på mig som om jag frågat om man
kan ta hiss upp på Mount Everest. "Nej, i så fall skulle det ju komma massa folk
dit." Deras ansikten förvrids i avsmak av blotta tanken på detta. En natur
besudlad av folk, kanske till och med turister. Hemska tanke. "Men kan man ta
båt då?" försöker jag. Jag tänker mig en fin seglats runt den vackra lettiska
kusten men kommer på i samma stund jag uttalar det att det är en galen tanke. Med
tanke på Rigabuktens beskaffenhet skulle man gå på grund en mil från kusten
typ. De lettiska ungdomarna som vid det här laget måste tro att jag är helt
kocko bäng informerar mig om att de enda kommersiella hamnarna finns i Riga och
Ventspils. (Som tur är, så vi inte invaderas av galna svenskar i båt, är den
outtalade tanken.)
Så vill man se orörd natur är det
bara att ta med bilen hit, gärna terränggående. Men man ska nog inte förvänta sig någon
turistinfrastruktur, gulliga kaféer, fina informationstavlor och dylikt. Sen finns det ju mycket lättillgänglig natur också.
Bara parkerna mitt i stan med sin blomsterprakt, och de frodiga trädgårdarna. På nära
pendeltågsavstånd finns en handfull nationalparker, mest på temat sandjord och
tall. Och det är inte direkt någon trängsel i skogarna nära Riga heller. De
flesta åker ut till sina landställen och trängs inte gärna med
"pöbeln" i förorterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar