En utredning att hoppas på

Äntligen ett vettigt politiskt förslag! SOU 2012:25: ”Enklare för privatpersoner att hyra ut sin bostad med bostadsrätt eller äganderätt” Bara att hoppas på att det går igenom också. Även om jag själv varken känner något behov av att hyra ut eller hyra lägenhet just nu så är det ett jätteviktigt förslag. Dels borde det naturligtvis vara absolut självklart att man själv får bestämma över sin egen bostad, oavsett om den råkar tillhöra en bostadsrättsförening (denna hemska hybridlösning mellan kapitalism och socialism) eller inte. Dels så är bostadssituationen i Stockholm minst sagt ohållbar och alla lösningar behövs. Som det är nu står massor av lägenheter tomma för att ägarna inte får, kan eller vill hyra ut dem. Det där föreningskramarargumentet om att "Då får vi inte folk till styrelsen" håller inte alls. Det är ingen som vill vara med i de där j-a styrelserna oavsett om man bor i huset eller inte. Och även om man hyr ut i andra hand har man samma skyldigheter mot föreningen.

Och så konstiga hyresregler på detta. Som dessa två stackars killar som inte fick dela på en lägenhet för att värden var rädd att det skulle bli stök i trappen?! Jag är så glad att jag äntligen har ett eget (nåja, föreningsägt) tak över huvudet. Och om 30 år räknar jag med att ha fått en hyresrätt genom bostadskön.

Uppringd av bluffaktureringsvandaler

Det här med telefonförsäljare brukar inte störa mig alltför mycket, åtminstone inte om de ringer under arbetstid när man ändå bara sitter vid skrivbordet. Brukar använda dem som prisjämförelse. Jag betalar si och så mycket för internet, telefon, eller vad det nu är. Har de något billigare att erbjuda? Bra. Om inte så har de inget att hämta, och de brukar de också förstå. Angående morgontidningar, elabonnemang och liknande hjälpte det bra att säga att man var hemlös, och det kan jag ju fortsätta med, även om det inte är sant längre.

Men idag fick jag ett riktigt obehagligt samtal. Det var från sajten 121.nu. Ett företagsregister som ringde och ville kolla att de hade rätt uppgifter från mig. De hade hämtat dem direkt från Skatteverket, så det hade de. Sen frågade de om jag behövde en hemsida, ville komplettera mina uppgifter med en logga, bild eller dylikt. Jag tackade vänligt nej och trodde då att jag skulle bli lämnad ifred. ”Tack, då skickar vi en faktura på 3.900” avslutar de. ”NEJ, jag vill inte betala något” svarar jag. ”Jo, alla företag är med i detta” säger de och får det att låta som om det är något obligatoriskt. Dessutom har de mage nog att kläcka ur sig att de tar hand om bluffakturor. ”Får du en så skickar du den bara till oss.” Men herregud! Om man får en från dem då? Ju mer man tänker på det desto mer absurt blir det. Varför ska jag betala för att stå med i något register som jag inte har bett om? Tillslut var jag tvungen att slänga luren i örat på honom, och det gör jag verkligen ALDRIG med försäljare annars. Normalt är det bara att säga nej, men inte här.

Tydligen har fler haft problem med företaget. De verkar ha en seriös hemsida, men högst oseriösa försäljningsmetoder. Kommer det en faktura nu då blir det polisanmälan. Svensk Handel har en bra sida om hur man gör. Får god lust att själv skicka en faktura till sådana här företag, alternativt telefontrakassera dem, eller trakassera dem på annat sätt. Det är verkligen den lägst stående formen av tiggeri att försöka mjölka hårt arbetande småföretagare på pengar. Oskick!

Mer sommartid åt folket!

Idiotiska politiker finns det gott om men detta måste väl ändå ta priset. Avskaffa sommartid!? Ska man avskaffa något så är det väl vintertiden. Jag struntar i att det är "normaltiden". Det är ett hån när solen skiner kl 8 på morgonen och går ner vid lunch. Sverige borde istället vara ett föregångsland för sommartid året runt, överallt. Det skulle särskillt gagna tropiska länder utan sommartid där solen går upp klockan sex och ner klockan sex. Det är väl ändå flera som är vakna mellan klockan sex och sju på kvällen än motsvarande tid på morgonen. Alltså skulle man spara massor med el på en timmes förskjutning, som vi lyckligt nog har här nu.
Tack vare sommartid kanske jag överlever ett par veckor till utan rullgardin i sovrummet. (Den är nu beställd, tillsammans med persienner i vardagsrum och sovrum, men leverans och montering kan dröja ett tag.) Tidsomställningen ger ökad risk för hjärtinfarkt säger de. Ljusa morgnar är vad man får sömnbrist och hjärtinfart av säger jag. Och om nu sommartidsomställning är så farligt så måste ju utlandsresor till andra tidszoner ta livet av folk på löpande band!

60 gäster, 20 liter vin, men inga grannklagomål

Nu är min lägenhet ordentligt invigd: Inflyttningsfest med 60-talet gäster i lördags. Som utlovat i inbjudan var det om inte full fart ändå en strid ström av folk från kl 16 till kl 04. Eller, nåja, de sista gästerna gick väl vid halv fyra, men det får ändå räknas som godkänt tycker jag. Här syns två bilder av köket morgonen efter. Om ni skymtar en grön hatt är det för att inflyttningsfesten råkade sammanfalla med St Patrick's day, så pappa tyckte att gröna hattar skulle vara på sin plats. Som kronan på verket dök det upp en full irländare framåt småtimmarna, medföljande ett sällskap som varit på pubrunda innan festen. Samma sällskap hade även med sig inflyttningspresent från Pressbyrån (trots att jag undanbett mig presenter): Tre modetidningar, två trisslotter, en påse grillchips och ett paket kondomer. Bra kit för en lyckad helg! Kioskers presentpotential ska inte underskattas.

Vet inte om det framgår av bilderna men mitt vita linoleumgolv såg helt förskräckligt ut. Förstår inte hur jag någonsin kunnat ha fest med parkettgolv utan att ha hjärtat i halsgropen hela tiden. Nu var det bara att rycka på axlarna om någon spillde. Möjligen torka nödtorftigt så folk inte blev blöta om fötterna, och sen svabba dagen efter. Efter svabbandet var jag inte sen att utnyttja en annan inflyttningspresent: Presentkort på valfri pizza på min lokala kvalitetspizzeria Dello Sport.

Apropå mat kan jag passa på att dela med mig av receptet på en ständigt återkommande ingrediens på mina hemmafester: Piroger, som ofta blir anklagade för att vara dumplings eftersom de trots groteskt lång gräddningstid i gasugn aldrig får någon färg utan ser trist vita ut.

250 g potatis

3 dl mjöl

1 tsk bakpulver

1/2 tsk salt

100 g margarin

Exempel på fyllning

250 g köttfärs

1 hackad lök

1 riven morot

tomatpuré

kryddor

Steks ihop till en röra

Koka och mosa potatisen och blanda med övriga ingredienser. Platta ut ovala rundlar av degen, något mindre än tefatsstorlek, då blir det ca 24 piroger. Lägg på en knapp matsked fyllning på varje. Nyp ihop kanterna och pensla eventuellt pirogen med vispat ägg. Gräddas i ca 225 grader i 10-15 minuter. Kan ju fyllas med vad som helst egentligen. Min vegetariska variant brukar vara några deciliter kokt ris som blandats med två hackade ägg och smör. Har nu även provat en efterrättsvariant med hackat äpple, kanel, socker och smör. Gott även det.

Häst i hallen!

Nej, jag har inte träffat någon prins på en vit springare, men när jag kom hem från jobbet idag stod det dock en silvrig springare i naturlig storlek parkerad i trappuppgången, precis innanför ytterporten. Ägare okänd. Ingen prins syns till. Hästen orsakar stor munterhet hos grannarna. En av dem var just i färd med att mms:a bildbevis till sina arbetskamrater när jag kom hem. Nu, två timmar senare, står den fortfarande kvar. Fortsättning följer.
På temat vår trappuppgång kan jag också meddela att vi nu har en ny, fin nummerskylt till porten. Utskriven på skrivare denna gång. Tjusigt ska det va.

Tillfälligt och spårlöst försvunnet

Det här med att bo i en stor lägenhet (med mina mått mätt alltså. Förstår inte hur man klarar av t.ex. en flerplansvilla.) är ett minnestest i stil med ett Memory-spel. ”Var la jag nu …?” är en ständigt återkommande fråga, speciellt som nyinflyttad. Men det känns som om det är bra för intelligensen och slutledningsförmågan. I en etta tittar man sig bara planlöst omkring och river sen ut innehållet i de få lådor man har och så dyker prylen i fråga, förhoppningsvis, upp. Första veckorna i min nya lägenhet försökte jag mig på något liknande: Att planlöst och frustrerat suckande springa mellan mina tre rum, plus hall och badrum. Men det blev bara väldigt tidsödande, så nu tänker jag först (”När använde jag/såg jag grejen sist?”) och tittar sen.

Men all slutledningsförmåga i världen verkar inte hjälpa mot det faktum att saker alltid försvinner så fort man flyttar. Det är fullständigt obegripligt. Alla förråd är tömda, alla lådor uppackade. Ändå saknas en j-a massa grejer: Ett par lampor, hyllplan till favoritskåpet och en av mina favorittröjor. Och det är bara vad jag kommer på på rak arm. Jag vet att folk brukar klaga på att strumpor försvinner spårlöst i tvätten, men det här är ett betydligt allvarligare problem, speciellt när man flyttar så pass ofta som jag har flyttat. Man undrar ju vad det handlar om. Svarta hål? Parallella universum? Undrar om de hamnar på samma ställe, strumporna och det som försvinner i flyttar? Jag vill gärna tro att de har ett gott liv nu i alla fall, och att alla svarta strumpor blir glada av att få lite mer spännande sällskap.

Schlager-chock

Här kommer man hem efter två veckors bortavaro och så finns det plötsligt ett helt nytt ord i svenska språket: Mello. Frekvent förekommande är det också. Först tänkte jag att det kanske hade nåt att göra med mellis (som jag i vuxen ålder fått lära mig att mellanmål kallas). Fast det skrivs ofta med stor bokstav vilket borde betyda att det är ett varumärke av något slag. Tankarna går osökt till något melonaktigt. En melondrink? En efterrätt? Låter gott i vilket fall! Men så ser jag att det nämns i samband med karaktärer som Ranelid, Flick och diverse kraftigt överviktiga sångbegåvningar. Aha, Melodifestivalen kanske de menar. Så sent som förra året sa man väl schlagern, om man nu skulle förkorta det? Men det är klart, det är väl för svårt för alla med smartphones med tangenter mindre än lillfingernaglar att stava till något så långt och komplicerat. Men varför skriver man inte bara MF? Ännu kortare, och mindre infantilt. Så fort jag ser ”Mello” (ordet alltså) blir jag bara hungrig, och sen arg för att det låter så fruktansvärt fånigt. Nåja, det är inte mitt problem. Jag tittar ändå inte på det, och om jag har förstått det rätt är det bara en gång kvar nu. Men vad kommer man att kalla Europafinalen för? EuroMello? Låter lite bättre måste jag säga.

Bilduppdatering! Resan i sju bilder

Dohas strandpromenad tillika stadens enda trottoar. Ingen trängsel som synes. Alla åker omkring i sina luftkonditionerade stadsjeepar. Livsfarligt att försöka ta sig över gatan pga bristen på övergångsställen, och att alla kör i 190.

Väldigt mycket coola skyskrapor, men jag ska inte trakasera er med alla mina skyskrapsbilder...

Från folktomma Doha till sex-pers-i-en-tuk-tuk-Sri Lanka. Som sagt livsfarlig trafik och trottoarbrist även här. Skillnaden var att fordonen är små, långsamma och tutar oavbrutet. Förutom bussarna som är stora, halvsnabba och tutar jättehögt.

Från sex pers i tuk-tuk till sex pers i fiskebåt på lagunutflykt (vi plus två roddare). Inte så instabilt som det ser ut då båten stabiliseras av stock till höger utanför bild.

Stranden i Hikkaduwa sedd från en av strandhyddorna där man kunde ta skydd från solen.

Utsikten från vårt hotellrum i Mirissa. Helt ok läge.

Besättning och några av passagerarna på övre däck på valutflyktsbåten.
 

Hemma från Colombos kaos



Nu tillbaka i Stockholm igen, efter ett par rejäla taxi- och flygresor. I torsdags åkte vi taxi från Mirissa upp till Sri Lankas huvudstad Colombo. En resa som via landets enda motorväg gick på ett par timmar och kostade en knapp hundring per person. Dittills hade jag trott att snacket om Sri Lankas nya motorväg mellan Galle och Colombo var en myt. Ingen använde den ju. (Till Hikkaduwa fick vi minsann skumpa fram på småvägar rakt genom byarna.) Och så visade det sig vara. Kanske är vägtullkostnaden på ca 20 kronor oöverstiglig för de flesta, för den fyrfiliga motorvägen låg praktiskt taget öde när vi susade fram i vår taxi på torsdagseftermiddagen. Märklig känsla. Sen slutade den tvärt i en grusväg i Colombos utkanter, och stadens minst sagt kaotiska trafik tog vid. Sydostasiens trafikkaos finns noga dokumenterat på Youtube av chockade turister. Här är ett exempel från just Colombo. Verkligheten är om möjligt än värre...



Lake Lodge: lyx efter lite halvsunkiga strandhotell

Vi lyckades i alla fall ta oss till vårt hotell Lake Lodge som visade sig vara en vacker oas i denna smutsiga stad. Därifrån gjorde vi taxiutfärder till först Gallery Café, Sri Lankas bästa restaurang med priser strax under en svensk sunkkrog, och sedan på fredagen till ett par shoppingcentrum. Det var svårt att få tag på riktiga taxibilar så vi fick även prova på tuk-tuk i trafikkaoset. Lagom roligt. Bara att dra in knän och armar då avståndet till omgivande bussar vid omköring var MAX tio centimeter.

Till flygplatsen lyckades vi tack och lov beställa en taxi. En och en halv timme tog det från vårt hotell. Inte blev vi uppgraderade till bussiness class den här gången, men å andra sidan kom vi iväg i tid med rätt flyg, så man får vara glad för det.