Mina bästa Berlintips, och liten slottsguide

Berlin är en stad man aldrig blir ”klar” med. Det finns inte en begränsad lista med grejer man borde se som man kan bocka av. Nej, listan är oändlig och växer eller växlar hela tiden. Ständig nya museer, utställningar, event, platser, utflyktsmål, restauranger.

Man får erkänna sig besegrad av mängden aktivitetsmöjligheter och sätta lämpliga mål, typ en kulturaktivitet om dagen eller liknande, beroende på ambitionsnivå. Vår mest ambitiösa utflykt var till Potsdam, ca 20 minuter med pendeln från Berlin och sedan ytterligare en bit med buss till Fredrik den stores modesta ”sommarställe” Sanssouci, en enorm park med flertalet slott varav det mest bildsköna är det med samma namn som parken, men det pampigaste är Neues Palais, nya palatset, byggt från 1756 så inte jättenytt med våra mått mätt kanske…

”Nya” palatset i Sanssouci. Fick en guidad rundtur och såg bland annat en sal dekorerad med snäckskals- och stensamlingar från golv till tak. En dröm för en gammal samlare!

Slott i all ära men jag måste erkänna att jag nog är mer intresserad av nutidshistoria. Det får man verkligen sitt lystmäte av i Berlin. Vi har fått rekommenderat Museum in der Kulturbrauerei, alltså ett museum inrymt i ett gammalt bryggeri, men det handlar inte om det utan är en grundlig genomgång av livet i diktaturen DDR, med mängder av bilder, filmer, vardagsföremål och lagom långa texter om allt. Har även turen att se en tillfällig fotoutställning om livet i ett Tyskland i förvandling, 1990-1995. Båda superintressanta, och gratis. Lägg pengarna på nåt i den lilla museishoppen istället.

Ett oansenligt yttre men ett museum man inte bör missa, om man vill veta mer om livet i Östtyskland

Berlin är inte bara kultur och historia utan massor av god mat också. Förutom alla fantastiska korvar och brötchen (frallor, men SÅ mycket bättre) slog vi på stort med flerrättersmiddagar två av kvällarna. Kreuzbergkrogen zum Mond där pojkvännens kompis är kökschef var ett självskrivet val. Nya menyer och teman varje vecka. Alltid vällagat. Vi tar en vegetarisk- och en kött/fisk-meny för att täcka in allt huset har att erbjuda. Min huvudrätt med bland annat vit- och grön sparris, vårlök, shitakesvamp och hollandaisesås är favoriten. Inte visste jag att vit sparris kunde vara så gott!

”Kinakrogen” Long March canteen är också något att rekommendera. Menyerna kostar mellan 30 och 45 euro per person, men då får man också in ett oräkneligt antal rätter i lagom takt. Alla passar utmärkt att dela, alltså ljusår från otyget ”mellanrätter” (som man dessutom får max två-tre stycken av till priset av en meny här). Vi är tre som delar och allt kommer in i tre, sex eller nio munsbitar: sashimi, vårrullar, dumplings, pannkakor med anka, en sofistikerad variant av friterad banan och mycket mer.

Thai(mat)parken: en bit av Thailand mitt i Berlin

På temat asiatisk mat är ett besök i den helt unika ”thaiparken” (aka Preussenpark) obligatoriskt om vädret tillåter. Ena delen av parken är full av grillande, helgfulla östeuropéer. Det doftar gudomligt (grillandet alltså) men vi stannar inte här. Snart breder en matta av färgglada parasoller ut sig. Här samlas sydostasiatiska familjer för picknick, men de säljer också mat. Varje parasoll är en chans att prova på färsk thaimat för en spottstyver. Priserna ligger kring 5 euro för en rejäl tallrik. Köp en öl för 1-2 euro, eller en drink eller färsk frukt. Sen är det bara att slå sig ner på någon av de utrullade mattorna med låga bord, eller på egen filt. Glöm vad du har smakat från svenniga thaikiosker. Det här är som att vara i Bangkok, men med fräschare omgivningar.

Det finns tre slott i och kring Berlin som jag envisas med att blanda ihop så, mest för min egen skull, kommer här en liten guide: Charlottenburg – pampigt, ligger mitt i Berlin, byggt 1695. Charlottenhof (bilden) – litet lustslott i Sanssouci, byggt 1826. Cecilienhof – jaktstugeliknande, ligger i Potsdam, här hölls Potsdamkonferensen 1945, byggt 1917

Påskhelg i Berlin

I år är det 30 år sedan Berlinmuren öppnades och i förlängningen hela Östeuropa. (Mer om detta i ett av mina gamla blogginlägg.) I Berlin raderades snabbt alla spår av en delad stad, men när jag var där för första gången för 15 år sedan kunde man i alla fall på sina håll ana vad som var det forna öst. Det var lite ruffigare, lite coolare och intensiva renoveringsarbeten pågick fortfarande på sina håll. Öst skulle lyftas upp till västlig standard och Västberlin blev på sina håll eftersatt på köpet.

Minnesruinen Gedächtniskirche med sitt nybyggda kyrkorum bredvid. Kvarteren runt denna bör undvikas, om man inte ÄLSKAR att trängas med andra turister.

Den enorma stadsparken Tiergarten är Berlins motsvarighet till Djurgården, samma namn till och med!

Nu har gentrifieringen gått varvet runt och turisthorderna är överallt fler än de svårmodiga kulturarbetarna. Till och med trafiksljus-gubbarna är nu samma i öst och väst. Man har bytt ut (nästan) alla till den mer speciella ”öst-designen”: Ampelmann. Berlin är på väg att gå samma öde till mötes som många andra huvudstäder: Sönderkramad av turister med ökade priser och trängsel och minskad kvalitet och originalitet som följd. Jag säger ”på väg” för man är inte riktigt där än. Berlin är fortfarande Berlin där historiens vingslag överröstar skolklassernas och fotbollshuliganernas skrän, för den som lyssnar och tittar noga. Fortfarande får man bra mat till åtminstone okej priser. Tysk öl och korv blir liksom aldrig dåliga, även om de serveras på en turistsylta. På bakgatorna ligger fortfarande mängder av mysiga bagerier/caféer där vi äter frukost i solen. Berlins ostfrallor med en dubbel espresso går inte av för hackor!

Snygg gatukonst är en av Berlins många sevärdheter. Här ett dekorerat elskåp.

Mycket glas och betong på sina håll, här vid Bahnhof Berlin Zoologischer Garten. Snyggt med själlöst kan jag tycka.

Minisemester på lagom avstånd

Så här års känner jag mig som om ett ånglok kört över mig, och sedan backat tillbaka igen. Vad passar då bättre än en övernattning på spa i Grisslehamn? Som en skänk från ovan dimper en inbjudan till pressresa till Hotell Havsbaden ner i min mejlkorg och utlovar digert program med bland annat ostprovning och spa-besök. Jag övervinner min skepsis mot att åka på spa med en grupp okända personer och tackar ja.

Det visar sig vara ett bra beslut. Förutom allt det som möter en vanlig besökare (god lunchbuffé, spa, trerättersmiddag och frukostbuffé med bland annat färska våfflor) får vi journalister även träffa lokala eldsjälar som presenterar sina företag. Först ut är en tjej från Singö choklad. Hon och hennes man handrullar tusentals praliner om dagen! Otroligt, och otroligt gott. Sen får vi möta Albert Engströms barnbarn och flera företrädare för Albert Engström Sällskapet. Engström var ju verksam i Grisslehamn och hans hem är numera museum och café. Innan middagen är det dags för ost- och ölprovning. En udda kombination kan tyckas men oväntat lyckad. Bäst är den mörka ölen tillsammans med en chilispetsad brievariant. Allt lokalproducerat såklart, av Skebo Bruksbryggeri respektive Väddö Gårdsmejeri.

Diger ostbricka från Väddö, på fastande mage, livsfarligt! Ett under att middagen slank ner sen också.

Anrika Hotell Havsbaden har expanderat under ny ägare och omfattar nu drygt 120 rum på tre våningsplan. Detta plus prisvärd och stor spaavdelning för dagsgäster kan nog göra att det blir en hel del spring under högsäsong, trots det utmärkta initiativet med 15-årsgräns på själva spaavdelningen. Så här i april när snödrivorna fortfarande bäddade in utemöblerna var det dock behagligt glest mellan gästerna.

Mitt rum, längst ner till höger, vette mot en av utomhuspoolerna. Nu tyst, tom och inbäddad i snö.

Ett tips om man är orolig för spaträngsel är att boka in Velvet-experience för 695 kr/person. Perfekt för mig som i grunden är lite av en spaskeptiker. Jag kan ligga i en bubbelpool i max tio minuter, och sen är man liksom klar med det. Här är man en grupp på 2-6 personer som får prova på massa olika sparitualer under kunnig guidning: fiskfotbad, bastu, hamam, bad, lerinpackning etc. Ingen risk att bli uttråkad. Ett annat tips för folkskygga är att boka rum med egen bastu! Jag hann inte utnyttja min denna gång, men det var en tröst för en frusen själ, eller kropp snarare, att den fanns där.

Hamamtvagning var en del i Velvet-experience. Man fick göra skum åt varandra. Jag var värdelös på detta men min badpartner för dagen desto duktigare, som ni ser på bilden!

Rum med badrockar, tofflor och fönster mot egen bastu.