Sverigepaus i avslappnat Stuttgart

Okej, inget ont om weekendresmål som Barcelona, London och New York, men ibland vill man bara slippa höra svenska på en hel helg. Slippa höra förnumstiga trendspanare uttala sig om bästa kvarterskrogen eller coolaste baren. Troligen kvalificerar sig större delen av Tyskland, minus Berlin, till kategorin svennefri helg. Tyskland har även andra fördelar: Lite varmare och mycket billigare än hemma. Chansen att öva ett rostigt gymnasiespråk. Nordeuropeisk ordning i harmoniskt äktenskap med sydeuropeisk liberalism. Det senare exemplifierat i ett barbesök under min Stuttgartsemester härom helgen. Allt man beställer i baren kan även fås som take-away i prydliga plastglas med lock. ”På sommaren vill ju alla ta med sin drink och sitta i någon park istället.” förklarar ett par lokalbor. ”Men det finns ett problem” fortsätter de. ”Man får inte ta med dem in på någon annan bar.” Nej, tacka f-n för det. Det verkar i våra svenska ögon dessutom onödigt när en ny drink aldrig kostar över 10 euro.

Stuttgart erbjuder förutom take-away-drinkar och turistfrihet även en myriad av uteserveringar. Stadsborna är nästan tapprare än vi Stockholmare när det kommer till att sitta ute. Maxtemperaturen i lördags låg runt 8-9 plus, infravärme hade de inte och filtar bara på ett fåtal ställen. Ändå var så gott som alla solbord upptagna längst den stora gågatan i centrum: Königstrasse. Hittade tillslut ett par platser, på en glassbar insåg vi efter närmare inspektion av menyn... Att äta glass denna kyliga vårdag kändes som överkurs men som tur var fanns det även crépes och pizzabitar.

Årets första utelunch!

Det blev en välkommen paus i shoppingrundan. Tyskarnas känsla för mode är det väl si och så med vilket till viss del återspeglas i butikerna. Men billigt är det som sagt. Dock gäller cash-is-king, både i affärer och på krogen. Kortföretagens hutlösa avgifter gör att handlarna sätter sig på tvären, med all rätt. Ordning och reda, men inte till vilket pris som helst. Dagens Tyskland i ett nötskal.

Rör inte min mat!

Gentrifieringen sprider sig över Hornstull, på lagom behörigt avstånd hemifrån. Om en dryg månad öppnar det nya Hornhuset i tre våningar. Det stora mysteriet, förutom hur de ska hinna bli klara i tid, är om namnet är medveten eller omedveten humor. Lite som den där indiern med en butiksom hette Hitler. Smart marknadsföring eller bara urbota korkat? Man undrar, och kanske får man aldrig veta.

En sak som är säker är att jag är hjärtligt trött på det här ”dela på maten” konceptet som sprider sig som en pest bland trendiga krogar. Eller så är det kanske ”trendiga krogar” (notera ironiska citationstecken) som sprider sig som en pest... Hornhuset är inget undantag. ”För två personer så (sic!) brukar 4-6 rätter vara lagom att dela på.” Okej, det är inget fel på smårätter i sig. Tapas var/är ett utmärkt koncept när det var nytt i Sverige och man valde 3-4 rätter per person för samma pris som en normal huvudrätt. Sen kan man så klart alltid låta sällskapet smaka om det skulle vara så. Inget fel på delande i rätt sammanhang. Men det här påtvingade delandet av svindyra, pyttesmå anrättningar är inte roligt nånstans. Först ska man hitta något som alla i sällskapet kan äta. Sen blir det ett evigt skickande av byttor och uppläggningsfat, och de som äter långsamt får i sig ungefär hälften så mycket som de som äter snabbt. Man går väl ut på restaurang för att få en välkomponerad rätt, eller flera, att äta i lugn och ro. Inte slafsa över gemensamma skålar som något annat lagårdsdjur. Är det inte lite känsla av medeltid över det hela? Dyr medeltid.

Söndagsskoj

När söndagslunch på stan och eventuell promenad i solsken och motvind är avklarade är söndagarna en utmärkt dag att försöka beta av bokhyllans olästa böcker. De har en förmåga att genom gåvor och arv öka i en snabbare takt än jag hinner läsa. Har den senaste timmen roat mig med en tunn och lättläst en: "Tjuvlyssnat" från 2006. Det är precis vad det låter som. Man har lyssnat på konverationer i bland annat kollektivtrafiken och samlat dem i en bok. Det är tidvis väldigt rolig läsning. Sen finns det en blogg också, tjuvlyssnat.se, med aktuella tjuvlyssningar att beta av när boken är utläst. Här ett par smakprov från dagens läsning:

Kille ~25: Jag läste att dvärgar kan fastna i varandra då de har sex. Det bildas tydligen ett vakuum så de sitter fast i ca 30 minuter efteråt.
Kille ~20: Seriöst, vad fan läser du för något?!
Kille ~25: Har du aldrig hört talas om det?
Kille ~20: Nä, det var det sjukaste jag hört! Vad är det för fel på dvärgar egentligen?
Kille ~25: VARGAR! Jag sa VARGAR!

(En kvinnlig narkoman står mitt i gatan och blockerar bussens framfart).
Norrländsk chaffis: Men flytt på dig knarkartant! (tutar och blinkar med heljusen utan resultat).
Norrländsk chaffis (till resenär): Due som äe Stockolmare! Va fan skai göra?
Resenär: Kör på henne lite försiktigt kanske?
(Bussen kryper fram och ger narkomanen en liten lätt knuff. Tanten reagerar inte och bussen stannar helt igen).
Norrländsk chaffis: MEN DÄ Ä JU OTROLIGT. HON ÄE JU TAMEFAN DUMMARE ÄN RENARNA!!

Kan bidra med en egen gammal tjuvlyssning med just knarkartema, från Systembolaget Hornstull. Som många tjuvlyssningar egentligen mer tragisk än rolig...

Expediten till knarkare som vill köpa sprit:
-Jag får enligt våra regler inte sälja till dig. Du är påverkad.
-Men va fan! Jag är inte full. Titta här! (visar upp sina sönderstuckna armveck) Jag sköt för fan upp heroin imorse. Klart man vinglar lite, men full är jag INTE.
Den unge expediten står på sig. Knarkaren får inte köpa utan går surmulen därifrån under ytterligare svärande.
Då spänner nästa kund i kön (en ung man i dreadlocks) anklagande ögonen i expediten.
-Du är ny på jobbet här va?
-Ja, hurså?
-Här på Söder brukar det inte vara så hårt med de där reglerna.