Gentrifieringen sprider sig över Hornstull, på lagom
behörigt avstånd hemifrån. Om en dryg månad öppnar det nya Hornhuset i tre
våningar. Det stora mysteriet, förutom hur de ska hinna bli klara i tid, är om
namnet är medveten eller omedveten humor. Lite som den där indiern med en butiksom hette Hitler. Smart marknadsföring eller bara urbota korkat? Man undrar,
och kanske får man aldrig veta.
En sak som är säker är att jag är hjärtligt trött på det här ”dela
på maten” konceptet som sprider sig som en pest bland trendiga krogar. Eller så
är det kanske ”trendiga krogar” (notera ironiska citationstecken) som sprider
sig som en pest... Hornhuset är inget undantag. ”För två personer så (sic!) brukar 4-6 rätter vara lagom att dela på.” Okej,
det är inget fel på smårätter i sig. Tapas var/är ett utmärkt koncept när det
var nytt i Sverige och man valde 3-4 rätter per person för samma pris som en normal huvudrätt.
Sen kan man så klart alltid låta sällskapet smaka om det skulle vara så. Inget fel på delande i rätt sammanhang. Men
det här påtvingade delandet av svindyra, pyttesmå anrättningar är inte roligt
nånstans. Först ska man hitta något som alla i sällskapet kan äta. Sen blir det
ett evigt skickande av byttor och uppläggningsfat, och de som äter långsamt får
i sig ungefär hälften så mycket som de som äter snabbt. Man går väl ut på
restaurang för att få en välkomponerad rätt, eller flera, att äta i lugn och
ro. Inte slafsa över gemensamma skålar som något annat lagårdsdjur. Är det inte
lite känsla av medeltid över det hela? Dyr medeltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar