Breda gator och perfekt, platt gatsten skvallrar om att kvarteren är nyare än de ser ut |
Utsikt mot kulturpalatset från vårt rum på utmärkta Novotel |
Det är på sina hålla monumentalt
omysigt, men allt är lätt att förlåta när man träder in i den publikfriande gamla stan med
alla dess restauranger. Merparten är säkerligen turistfällor, fast vad gör det när inget
kostar mer än ett meal på donken, och ölen är om möjligt ännu godare och
billigare än i Riga. Dessutom flankeras den överallt av leenden och GOD mat. Det är vi
inte bortskämda med. Vi blir helt tårögda över ryggbiff och entrecote på
Butchery and wine och förundras över att allt vi äter är perfekt smaksatt. Saltkaren får stå
orörda.
Parlamentet med staty av Napoleonkrigaren Józef Antoni Poniatowski |
Lazienkowskipalatset i parken med (nästan) samma namn, även kallat palatset på vattnet. |
Ett annat monument: Den okände soldatens grav, för att hedra alla polacker som dött i kampen för landets frihet |
Våra nyfunna vänner avrådde oss å
det bestämdaste mot sightseeing på "andra sidan floden". Liksom Riga är
den ena sidan av staden mer bevarad från krigets härjningar, med äldre hus men
också lägre standard. "Ni blir bara rånade där. Det finns inget att
se." hette det. Då vi var för trötta för att utsätta oss för eventuella rånförsök på tisdagsmorgonen
höll vi oss på "rätt" sida av stan och tog en promenad i den vackra Łazienki-parken,
anlagd redan på 1700-talet. Förstörd av tyskarna, men nu med renoverade och
uppbyggda slott och paviljonger, samt mängder av söta röda ekorrar som stressar
runt med nyfunna nötter eller turistgodis.
På vägen dit passerar man både
parlamentet och en staty av Ronald Reagan. Polackerna gillar sina monument och
statyer. Reagan är i gott sällskap av de Gaulle, Chopin, Copernicus, kung
Sigismund Vasa och många fler. Tillsammans med monument över det judiska ghettot, Warszawaupproret
och Sovjettidens offer fyller de den återuppbyggda staden med den historia som
gick upp i rök.