Ordning och charm i Berlin

Berlin, en timmes flyg från Köpenhamn men en helt annan värld. Till viss del beroende på att jag är skickligare på att undvika turistkvarteren här, men Tyskland är också mer välorganiserat.

Badstranden Wannsee är ett bra exempel. Legitimation kontrolleras (av någon anledning) vid ingången, av en svensktalande (!) vakt, en avgift på 5,50 EUR betalas. På den fräscha stranden står korgstolar att hyra på rad men man kan också lägga sin handduk direkt på den mjuka sanden. Stolarna närmast gångvägen är reserverade för handikappade. En del av stranden är avsedd för barn och lek, en avskärmad del för nakenbad (FKK på tyska) och på resten av den kan vi påklädda vuxna njuta av solen i relativ tysthet endast avbruten av badvakternas utrop. Tillgång till fräscha omklädningsrum och toaletter ingår. Enklare mat, dryck och även massage kan köpas av vänlig personal. Det hela hittas en kort promenad eller busstur från S-bahnstationen Nikolassee.

Dag två doppade vi tårna i centrala Berlins mer turistiga delar där trängseln var mer påtaglig men ändå uthärdlig. Hann bland annat med shopping i roliga småbutiker i Hackescher markt, och att äta enorma asiatiska pannkakor på Luuv cafe. Middagen på franskinspirerade Der Hahn ist tot (tuppen är död) var god, men vi var inte överdrivet imponerade av att få vänta över en timme på varmrätten. Den vegetariska rätten var dessutom i förrättsstorlek medan fiskrätterna var som dubbla portioner, med berg av både spenat och pasta till. Tur att man är nära vänner och kan dela med sig!

Under den sista Berlindagen insöps lite historia med ett besök på bron Bornholmer Strasse där gränsen först öppnades den där historiska kvällen och natten den 9 november 1989. Bilder och inskriptioner påminner om händelseförlopet. En längre promenad därifrån ligger en välskött minnes- och gravplats för de sovjetiska soldater som dog i Berlin under andra världskriget.

Historien, både den mörka och den ljusa, är alltid närvarande i Berlin. Det finns alltid något nytt att upptäcka. Graffitti och ogräs är för övrigt också närvarande vilket kan ge ett ovårdat intryck, men skenet bedrar. Affärsinnehvare öppnar punktligt upp sina nerklottrade jalusier eller dörrar och erbjuder snabbmat, frukt, öl och andra förnödenheter. De ler och har tålamod med vår dåliga tyska. Tågen går i tid från taggade perronger, eller så upplyser pedagogiska skyltar om trafikförändringar.

Från yoga-zen till Köpenhamnskaos

Danmark är ett av de länder som jag lite har "fuskräknat" i mitt landsamlande. Otaliga gånger har man mellanlandat här, ofta åkt igenom eller varit här över dan, men jag minns faktiskt inte om jag någonsin har övernattat här. Därför kändes det som en god ide att göra ett långhelgsstopp i Köpenhamn på väg från Svalöv till Berlin. Jag var mycket nöjd med mitt hotellval: superiorrum med balkong på CPH Studio hotel i Amager strand, ett välmående område med cool arkitektur precis vid havet och stranden. Fem minuter med t-banan från flygplatsen och bara lite längre in till "stan".

Solnedgång över Amager Strand.

Utsikt från Illums takbar vid Ströget.

T-banan, eller Metron som den heter här är smidig. Biljetter köps enklast i appen och förarlösa tåg går ungefär var tredje minut. Ändå lyckas vartenda tåg vara hysteriskt överfullt. De är nog mindre än hälften så små som Stockholms tunnelbanetåg, men ändå. Trängseln är något i hästväg och det gäller visserligen för större delen av den här staden. Cyklar, barnvagnar, resväskor, allmän förvirring. Det krävs stora mängder öl och tålamod för att stå ut. Då temperaturen närmar sig 30-gradersstrecket när vi är där försöker jag också byta ut ölen mot iskaffe vilket nästan leder till personlig konkurs. Uppemot en hundring är inte ett ovanligt pris. Men vi var beredda på att det skulle vara dyrt och siktar på ett rejält mål mat om dagen. Det får räcka. Första dagen äter vi supergoda burgare på Dandelion och den andra blir det råbiff på restaurang Darling med mysig uteservering. Stor minus dock att de tar betalt för kranvattnet! När man väl sitter ner någon stans och beskådar kaoset är Köpenhamn fantastiskt, ja förutom priserna då. En annan rekommendation är Tipsy mermaid. Mysig båtbar med kvällssol vid Nyhavn, eller takbaren på Illums-varuhuset med utsikt över Ströget.

Dag två har vi (läs jag) ont i fötterna efter allt traskande runt stan: Botaniska trädgården, Kartoffelraekkerne (fint bostadsområde) lilla sjöjungfrun-statyn med mera. Dessutom är jag oerhört badsugen så det får bli en stranddag. Tror ni trängseln är mindre där? Nej. Tänk er en varm, solig majdag i Rålis, multiplicera med två, släng in en extra handfull cyklar och småbarn som bonus. Mirakulöst nog hittar vi en ledig kvadratmeter precis vid havet så jag är nöjd trots de stora mängder sand och vatten som skvätts över en. Utsikt över Öresundsbron, svalkande havsbad, och fem minuters promenad hem till terrass med kvällssol och gott, välkylt rosévin (som kostade 60 kr på vår närmaste lågprisaffär). Man kan ha det värre när det är som sämst, men Köpenhamn hamnar inte på Nicoleresors topplista.

En solig dag i Amager Strandpark...

Nicoles-resor provar på folkhögskola i Svalöv

Tre saker krävs inledningsvis för en sommarvistelse på folkhögskola: lite pengar, mycket framförhållning och ett öppet sinne. En väninna tipsade mig redan inför förra sommaren om Fridhems folkhögskola. För mellan 6 300 och 7 500 kr får man fem dagars helpension med boende och kurs på skolan. Det året var jag för sent ute och det fanns inga (i mitt tycke) vettiga kurser kvar. Visst, vill man gå en fortsättningskurs i tango, skapa med mossa eller lära sig diskogolf kan det funka. Jag hade siktet inställt på yoga. Så i år satt jag klistrad framför datorn när platserna släpptes i mitten av januari och lyckades knipa en plats på "yoga stretch", med eget rum på skolans område.

Jag bodde i det så kallade Nordhem, det största och nyaste bostadshuset på området.

Väl på plats är upplägget ungefär som en all-inclusive-semester. Man välkomnas av vänliga receptionister som ger en nyckel, områdeskarta och förklarar var rummet ligger. Bädda får man göra själv och det är inte direkt hotellstandard på rummen, som under terminen är studentrum, men man har i alla fall egen dusch/toa, och nära till alla kurssalar och matsalen. Det är ju det här som är lite av charmen - gratis mat (eller nåja, jag betalade för den i april). Frukost, lunch, middag och fika serveras i bufféform varje dag. Allt är fräscht, gott och välordnat. Rejäl salladsbuffé samt minst en vegetarisk och en kött-/fiskrätt. Efter middagen är det nästan alltid någon typ av underhållning; ett liveband, musikquiz, improvisations teater, etc. Som allt annat följer det skolans devis "fritt och frivilligt". Det enda som inte är fritt i bemärkelsen gratis är alkoholen, men ett glas rött för 70 kr kan man inte klaga på. Vissa kvällar går personalen till och med runt och tar upp bordsbeställningar när man har satt sig i trädgården med sin överlastade tallrik, och baren är öppen till 23 om man vill ta sig något efter middagen.

Middag på terrassen med några av våra nyfunna vänner.

Det pågår 12 olika kurser samtidigt så vi är närmare 200 pers som ska samsas på skolans område men allt är ett under av smidighet. Det torde vara en drömmiljö för singelmän över 60. Det känns som att 90 procent av deltagarna är kvinnor och av dem är minst 80 procent 60 fyllda. Jag och väninnan är i alla fall näst yngst i vår yogagrupp. Jag slås av hur extremt homogen grupp människor som går på sommarskolan. Även om den yngsta deltagaren är 12 och den äldsta över 80 år är merparten svenska, välutbildade kvinnor i övre medelåldern. En ung tjej i vår grupp som är adopterad från Indien är den enda jag ser som inte är rågblond, gråhårig eller hennafärgad.

Svalöv där Fridhem ligger är en minimal ort där man alltid har de böljande fälten nära.

I slutet av varje dag frågar vår fina yogafröken hur vi mår och hur vi har upplevt dagen. Det hör ju yogan till att blicka både inåt och utåt. Känna in kroppen osv. I slutet av veckan är jag glatt överraskad över att min kropp inte protesterar alls över 12-13 pass på en vecka med både yoga, styrka och balans. Jag som är van vid max ett pass! Däremot är jag rätt utmattad av att ha haft folk omkring mig så gott som alla dygnets vakna timmar. Jag har kanske blivit introvert på äldre dar! En annan observation är att jag verkligen inte är någon tedrickare. Det påbjuds ju inom yogan men vi är ett gäng som envist smiter iväg och tar kaffe i pauserna. Skippade morgonkaffet en gång. Det var ingen bra dag!

Vi gjorde även en utflykt till Söderåsens naturreservat med 5 km vandring avslutad med utomhusyoga. Min reflektion den dagen var att jag kom ut som bokskogshatare. Visst är träden och tidvis utsikten vackra, men det är som att promenera på en parkeringsplats: inte ett livstecken på marken.