Barnsemester i Trosa med omnejd

Bästa tjejgänget på promenad i sommaridyllen Trosa

Sista Sverige-semester-perioden ägnades åt en typisk familjesemester. Andra barnfria vänner tyckte att jag var spritt språngande som frivilligt och entusiastiskt åkte iväg på en fyra dagars stugsemester med en väninna och två små barn (4 och 7 år). Hade de rätt? Hade jag tagit mig vatten över huvudet? Men barnen är ändå mina gudbarn och jag ville skapa en relation till dem. Hittills hade vi mest bara träffats sporadiskt på diverse större kalas.

Farhågorna kom på skam. De fyra dagarna gick snabbt och över förväntan smidigt. Jag kom hem med två nya små vänner, och fina teckningar i bagaget. Vi är dock överens om att nästa gång kör vi hotell istället för hyrd stuga. Airbnb-stugan på Öbolandet utanför Trosa hade visserligen en väl tilltagen, välskött trädgård och två bekväma sovrum, men mamma Malin förfasade sig över utrymmenas bristande hygien och dåliga säkerhet. Mina invändningar sträckte sig till att det är jobbigt att bädda sin egen säng och laga sin egen frukost när man är på semester, och att vattnet i kranarna inte gick att dricka var ett klart minus. Det blev många vändor till ICA Maxi för proviantering och dyrt flaskvatten.

Trosa havsbad kvällstid var betydligt mer glesbefolkat än på dagen 
 

Men även tråkiga inhandlingsrundor blir till äventyr i barns ögon, och allt som kombineras med en glass- eller godispaus blir en fest. Entusiasmen smittar av sig! Även vi vuxna fastande för den goda glassen på Trosa Sjökrogs glasseria. Gulliga Trosa är ett fint besöksmål för alla åldrar, men med barn blev det mer tid på lekplatsen vid hamnen och mindre på de många krogarna och butikerna än vad det kanske hade blivit annars. Orten får höga småstadspoäng trots stor turistnärvaro. Det hela känns väldigt genuint, med många permanent- och sommarboende, och fin träbebyggelse som vinner alla charmtävlingar. Sen är det också nära till bad på den stora campingplatsen Trosa havsbad, där

Tullgarns slott med rejäla gräsmattor att rasta barnen på! 

det trots totalkaos på parkeringen sedan gick att hitta en coronasäker plätt att sitta fyra pers på.

Ett par lite längre utflykter blev det också. Med hjälp av teknikens under (aka ipad/dator/mobil) kan ju barn numera fås att vara tysta i en bil i upp till en timme, i bästa fall, och Tullgarns slott och Bergs gård som vi besökte ligger på kortare avstånd än så från Trosa. Själva slottet var stängt men promenad i parken där man kunde fika och plocka fina löv var en lagom aktivitet. Bergs gård är känt för sina mountainbike-banor men vi nöjde oss med hemlagade pannkakor och en titt på kaniner och höns.

Sammanfattningsvis var fyra dagar med barn inte alls lika utmattande som jag hade trott, trots smärre olyckor som sticka i fot och finger i kläm. Det var tvärtom ganska upplyftande att vara så poppis: ”Jag vill sitta bredvid Nicole.” ”Jag ska gå med Nicole.” Så lät det hela tiden. Därmed inte sagt att det var lika skönt som vanligt att komma hem till en tom och tyst lägenhet😊

Västervik: Gullig prettostad med skärgårdskänsla

Färgglada fasader präglar sommarstaden Västervik

Förra året lanserade jag begreppet småstadsbad. Nej, det betyder inte att man åker runt och badar i olika småstäder utan syftar på den mentala avslappning som följer av att vistas i småstädernas kravfria miljö med långsammare tempo. Nu är det dags för årets nyord: ensamester, alltså ensam-semester, den allra mest avkopplande semesterformen, om den intas i lagom dos. Jag skulle föreslå 2-4 nätter, med noll kompromissande där varje steg och handling tas eget huvud. Att gå ut på restaurang själv är det enda som kan ta emot men man vänjer sig.

På Gränsö, en kort båt- eller bilfärd, eller lång promenad, från centrum
är det inte omöjligt att hitta en helt egen klippa i solen.

Förra sommarens ensamester gick till Slovakien, men i år blir det så klart Sverige. Närmare bestämt Västervik.

Ensamester kan

Från Gränsös norra kust är det till synes öppen horisont ändå till Gotland

med fördel kombineras med småstadsbad, men så blev det inte nu. Västervik uppfyller nämligen inga av kraven för det: avslappnat, opretentiöst, billigt och relativt folktomt. Nej, detta är en superstylad sommarstad på speed. Vackert och fullbokat, Stockholmspriser. Och om små palmer på varje brygga i gästhamnen inte är pretto så vet jag inte vad som är det. Folk säger att Sandhamn är snobbigt, men då har de nog inte varit här! Vänligheten finns så klart, alla är idel leenden, men det gör den ju hemmavid också när dricksen ska in.

Såväl hus som båtar är välskötta här. Byggnaden strax till höger i bild
inhyser restaurang Guldkant, med ok pizzor och oslagbar utsikt.

Jag gör en utflykt till Gränsö (10 min med båt eller 50 min promenad från stan) för att fly folkmassorna några timmar. Fantastisk natur och fantastiskt fina hus även här. Börjar misstänka att de har något lokalt dödsstraff för fasader och trädgårdar som inte är i perfekt skick. Detta existerar nämligen inte. Det verkar inte vara de mest friluffsiga turisterna som hittar hit ut. Förutom ett par som springer möter jag inga andra på den 12 km långa Gränsöleden. Där den korsar badplatser på stränder respektive klippor vid parkeringsplatser dyker några barnfamiljer upp, men även här går det bra att hålla avstånd.

Lite svårare blir det med den saken inne i stan då hundratals svemestrare har utsett den prisade sommarstaden Västervik till ett av sina stopp på bil- eller båtsemesten. Första kvällen får jag bord först på tredje försöket. Restaurang Smugglaren, som fått högst betyg, är fullbokad flera dagar framåt. Slottsholmen hotell och restaurang likaså. Våran krog, som mitt hotell rekommenderar, har däremot plats både ute och inne. Kväll två är jag ute i god tid och ställer mig på väntelista på populära Guldkant, så efter 1,5 timme får jag en efterlängtad fläskfilépizza. Kunde kanske ha gått till någon lokal pizzeria istället, men man vill ju gärna ha fin utsikt och ett glas vin också!