Midsommar i Mariehamn

Ålandsfärjan var fint midsommarpyntad med björkar

Efter att alla bilar och rullväskor har skramlat av färjan från Kapellskär sänker sig åter lugnet och tystnaden över Mariehamn. Tydligen är det lite som i Stockholm även här: Man lämnar ”staden” för att fira midsommar på landet och återvänder möjligen till senare delen av helgen. Nu är ju Mariehamn varken högljutt eller trångt annars heller men kvällen innan midsommarafton kan man höra en knappnål falla, och att promenera mitt i gatan på smågatorna är inga problem. De fåtal bilar som finns kör i fotgängarhastighet. Vi anpassar oss snabbt till lugnet och när vi efter middagen hittar en bar med två andra sällskap utbrister vi, utan ironi: ”Men här var det väl bra drag?”

Pampiga lastfartyget Pommern. Ett besök på museet
ombord rekommenderas. Vädret var inte fullt lika illa
som det ser ut. Det klarnade upp framåt eftermiddagen

I Mariehamn kan man beställa irish coffe överallt, utan att få en djup suck och dödande blick från bartendern. (Dessutom kostar det ungefär lika mycket som ölen, dvs 7-8 euro.) Så det blir min standarddrink. Lokalborna retar mig dock för att jag insisterar på sugrör i kaffet. Så dricker man det inte på Åland. Sen gör jag också bort mig genom att råka kalla dem för finnar. Man kan INTE kalla ålänningar för finnar. Men jag fann mig snabbt och formulerade om meningen. Ville bara säga att Finland är det enda land i världen där man dricker mer kaffe än Sverige.

Åländsk midsommarstång med asplövsgirlanger och färggranna
papperskronor som tar timtal att göra, något man kan läsa om t.ex. här. 

Själva midsommaraftonen inleddes med dopp i hotellpoolen och fortsatte med besök vid åländsk midsommarstång, och lunch (som för enkelhetens skull slogs ihop med middagen) i väninnas trädgård. Det var första gången på länge som man slapp frysa på midsommar. För två är sedan var det neråt 2-3 grader, förra året uppåt 9 men nu tror jag inte termometern gick under 15 ens på natten. Det kanske artar sig med den där globala uppvärmningen ändå! Sen hade vi inga utesittarfascister med oss heller utan gick helt sonika in framåt halv tio-tiden för att efter ett par glas tax-free-vin bege oss ner till den lokala nattklubben för ytterligare uppvärmning medels irish coffe! Praktiskt nog var klubben belägen i samma komplex som vårt hotell. Och som tur var gör de kloka finnarna (förlåt, ålänningarna) inte samma misstag som många andra hotell som lägger rum rakt ovanpå en klubb eller bar. Hur tänker man då? Nej, på Arkipelag är det två konferens- och restaurangvåningsplan emellan så det enda störande ljudinslaget var några skrävlande sällskap på väg hem.

Nu åter på Söder där det som vanligt på sommaren är high life på socialjouren här på Brännkyrkagatan. Hornsgatans avlägsna sus bryts regelbundet av färgstarka svordomar eller gutturala vrål. Två städer med samma språk men lite olika ljudnivåer...

Glad midsommar!

Första jordgubbarna på balkongen! Lagom till midsommar. Lagom till midsommar gör jag så klart också som resten av Stockholm och flyr staden. Vill man resa bort men samtidigt fira midsommar finns det inte överdrivet många resmål att välja på. Finland och Baltikum är mig veterligen de enda länder förutom Sverige som tar allvarligt på det här med midsommar. I år blir det en midsommarfavorit i repris: Mariehamn, där jag firade midsommar för tre år sedan. Löjligt billig resa som sig bör. 130 kr tur och retur med buss från t-centralen och båt från Kapellskär. Det tjänar man ju lätt in på taxfreen så egentligen är det ren vinst att åka till Åland! Hotellet (Arkipelag) visserligen lite dyrare, men så ingår också pool, bar och nattklubb.
Har passat på att frossa i vätskor och vassa föremål nu när man reser landvägen. Till och med sax åkte med av bara farten, bara för att man kan. Dock ej pass så får hoppas leg går bra och att jag inte misstas för illegal flykting.
Återkommer med Ålandsrapport. Glad midsommar till er alla!

Fram för fler valfria ceremonier

Det har varit pinsamt dåligt på bloggningsfronten här. Jag skyller på hög arbetsbelastning, men också på försommarens trevliga firanden med vänner: Namngivning, bröllop och prästvigning (!) bland annat. Alla (förutom av naturliga skäl den sistnämnda) på borgerligt vis utomhus. Det är fint med ceremonier som markerar de där nya och viktiga skeendena i våra liv. I Sverige har vi också lyxen, eller huvudvärken, att kunna välja hur och var vi vill gifta oss. I Israel, och säkert många andra länder, finns inga borgerliga äktenskap, och i Latinamerika är det tvärtom. Där måste man gifta sig i lagens mening på stadshuset eller motsvarande. När och om man sen står i kyrkan inför prästen är det ”bara” för att få Guds ok på det hela.

Det här skapar så klart viss oro hos de konformistiska svenskarna, att vi inte alla gör på samma sätt. ”Namngivning?! När det finns dop.”, ”Varför ha en ceremoni alls egentligen?”, ”Varför gifter man sig i naturen när det är så fint i kyrkan", eller ”Varför gifta sig/döpa sina barn i kyrkan när man inte ens är kristen?” Om något kan jag till viss del hålla med det sista citatet. Kulturarv, traditioner och vackra kyrkor i alla ära. Jag tycker blå moskén i Istanbul är jättefin men jag skulle inte kliva in där och kräva att få gifta mig. En kyrka är en plats för tro och inte en ”schysst lokal”. Samtidigt ska man så klart ha rätt att använda kyrkan och dess tjänster om man är medlem. Ställer man sig inte bakom svenska kyrkan och den tro som utövas där är det ju lätt gjort att gå ur, och därmed avsäga sig rätten att utöva eventuella ceremonier i organisationens kyrkorum.

Det här med ceremonier utan religion då? Ja, det är väl en utmärkt idé. Alla går vi igenom olika skeden i livet men alla vill inte ställa sig bakom en religion. Egentligen borde vi ha fler ceremonier, eller åtminstone fester. Studentfester är ju utmärkt, men de här skräniga flaken förstår jag mig inte på. På min tid åkte vi i fina veteranbilar, cykelkärra, hästskjuts eller något annat kreativt och individuellt. Varför inte utöka det med Sambofest, (Nu har vi flyttat ihop), Vi ska ha barn-fest, Jag har fått nytt jobb-fest, Klimakteriefest, Vi ska skilja oss-fest (alla får tillbaka gåvorna från bröllopet), Pensionsfest, etc. Möjligheterna är oändliga, och förutom att ge stöd vänner emellan i livsomvälvande situationer skulle det ge bättre koll på vad som händer i allas liv, på ett mycket roligare sätt än via facebook!