Det
har varit pinsamt dåligt på bloggningsfronten här. Jag skyller på hög
arbetsbelastning, men också på försommarens trevliga firanden med vänner:
Namngivning, bröllop och prästvigning (!) bland annat. Alla (förutom av
naturliga skäl den sistnämnda) på borgerligt vis utomhus. Det är fint med
ceremonier som markerar de där nya och viktiga skeendena i våra liv. I Sverige
har vi också lyxen, eller huvudvärken, att kunna välja hur och var vi vill gifta oss.
I Israel, och säkert många andra länder, finns inga borgerliga äktenskap,
och i Latinamerika är det tvärtom. Där måste man gifta sig i lagens mening på
stadshuset eller motsvarande. När och om man sen står i kyrkan inför prästen är
det ”bara” för att få Guds ok på det hela.
Det
här skapar så klart viss oro hos de konformistiska svenskarna, att vi inte alla
gör på samma sätt. ”Namngivning?! När det finns dop.”, ”Varför ha en ceremoni
alls egentligen?”, ”Varför gifter man sig i naturen när det är så fint i
kyrkan", eller ”Varför gifta sig/döpa sina barn i kyrkan när man inte ens är
kristen?” Om något kan jag till viss del hålla med det sista citatet. Kulturarv,
traditioner och vackra kyrkor i alla ära. Jag tycker blå moskén i Istanbul är jättefin
men jag skulle inte kliva in där och kräva att få gifta mig. En kyrka är en
plats för tro och inte en ”schysst lokal”. Samtidigt ska man så klart ha rätt
att använda kyrkan och dess tjänster om man är medlem. Ställer man sig inte
bakom svenska kyrkan och den tro som utövas där är det ju lätt gjort att gå ur,
och därmed avsäga sig rätten att utöva eventuella ceremonier i organisationens
kyrkorum.
Det
här med ceremonier utan religion då? Ja, det är väl en utmärkt idé. Alla går vi
igenom olika skeden i livet men alla vill inte ställa sig bakom en religion.
Egentligen borde vi ha fler ceremonier, eller åtminstone fester. Studentfester
är ju utmärkt, men de här skräniga flaken förstår jag mig inte på. På min tid
åkte vi i fina veteranbilar, cykelkärra, hästskjuts eller något annat kreativt
och individuellt. Varför inte utöka det med Sambofest, (Nu har vi flyttat
ihop), Vi ska ha barn-fest, Jag har fått nytt jobb-fest, Klimakteriefest, Vi
ska skilja oss-fest (alla får tillbaka gåvorna från bröllopet), Pensionsfest,
etc. Möjligheterna är oändliga, och förutom att ge stöd vänner emellan i
livsomvälvande situationer skulle det ge bättre koll på vad som händer i
allas liv, på ett mycket roligare sätt än via facebook!
Ha ha! :)
SvaraRaderaTack för uppvaktningen på min prästvigning.
Jag tycker att det är roligt att många bejakar sin längtan efter att gifta sig och döpa sina barn i kyrkan även om alla inte definierar sig som aktivt kristna. Man gifter sig ju oftast inte bara av intellektuella skäl. Och dopet handlar framförallt om gemenskap.
Kram
Gunilla
Mer fest till folket- gillar dina idéer för fester.
SvaraRaderaKortfattat,innehållsrik och underhållande inlägg