Under gårdagens kvällspromenad på stranden kände man verkligen att Barrow är långt hemifrån. Å ena sidan kunde det ha varit en novemberdag i Skåne, nollgradigt och jäkligt blåsigt, å andra sidan träffar jag inga skåningar på turen utan två barn som leker med en harpunerad säl (bilden). Fotade mig även vid
ett monument av enorma
valben, såg söta
slädhundar vid fallfärdiga hus och överraskades av ett par snöbyar. Norra ishavet på min ena sida och mil av trädlös tundra på den andra. Annorlunda är bara förnamnet. Framförallt har jag
aldrig varit så påbylsad i augusti, trots att solen fortfarande är uppe till halv elva på kvällen: Dunjacka, dubbla
tröjor, mössa, vantar, halsduk. Att valet av skor föll på
gummistövlar är jag glad för. Det finns inga
asfalterade vägar här i Barrow så allt är
väldigt lerigt den här årstiden.
|
Northern Lights, lunchställe a la Barrow |
Samtidigt som det är extremt
exotiskt är det inte så primitivt som man skulle kunna
tro. När man väl kommer in i de lustiga, färgglada
trähusen i leran är det inte så annorlunda från
resten av USA. Vi lunchade på ett litet dinerliknande ställe
bara något kvarter härifrån. En burgare med pommes
för runt 80 kr. Ganska svenska priser här. Samma sak i den
fräscha och välsorterade mataffären, där man för
övrigt även kunde köpa ammunition. Kan komma väl till pass mot isbjörnarna i omgivningen, som tydligen extremt sällan kommer in i stan. Å ena sidan hoppas vi verkligen få se en men å andra sidan kanske man ska vara glad om man inte gör det. I turistguiderna står noggranna instruktioner vad man gör om en brun- respektive svartbjörn attackerar. (Man ska leka död respektive skrika och tjoa, eller hur det nu var) men ingenstans står det vad man gör om en isbjörn attackerar, underförstått är det vid det laget rätt kört vad man än gör...
Jättekul läsning. Har Barrow nånsin sett svenskar?
SvaraRadera