Augustipromenad i minusgrader

Under gårdagens kvällspromenad på stranden kände man verkligen att Barrow är långt hemifrån. Å ena sidan kunde det ha varit en novemberdag i Skåne, nollgradigt och jäkligt blåsigt, å andra sidan träffar jag inga skåningar på turen utan två barn som leker med en harpunerad säl (bilden). Fotade mig även vid ett monument av enorma valben, såg söta slädhundar vid fallfärdiga hus och överraskades av ett par snöbyar. Norra ishavet på min ena sida och  mil av trädlös tundra på den andra. Annorlunda är bara förnamnet. Framförallt har jag aldrig varit så påbylsad i augusti, trots att solen fortfarande är uppe till halv elva på kvällen: Dunjacka, dubbla tröjor, mössa, vantar, halsduk. Att valet av skor föll på gummistövlar är jag glad för. Det finns inga asfalterade vägar här i Barrow så allt är väldigt lerigt den här årstiden.

Northern Lights, lunchställe a la Barrow

Samtidigt som det är extremt exotiskt är det inte så primitivt som man skulle kunna tro. När man väl kommer in i de lustiga, färgglada trähusen i leran är det inte så annorlunda från resten av USA. Vi lunchade på ett litet dinerliknande ställe bara något kvarter härifrån. En burgare med pommes för runt 80 kr. Ganska svenska priser här. Samma sak i den fräscha och välsorterade mataffären, där man för övrigt även kunde köpa ammunition. Kan komma väl till pass mot isbjörnarna i omgivningen, som tydligen extremt sällan kommer in i stan. Å ena sidan hoppas vi verkligen få se en men å andra sidan kanske man ska vara glad om man inte gör det. I turistguiderna står noggranna instruktioner vad man gör om en brun- respektive svartbjörn attackerar. (Man ska leka död respektive skrika och tjoa, eller hur det nu var) men ingenstans står det vad man gör om en isbjörn attackerar, underförstått är det vid det laget rätt kört vad man än gör...

Utsikten från vårt boende, stor trea med heltäckningsmatta. Till vänster ligger havet som sträcker sig ända till Nordpolen