Försenad rapport från södra Alaska

Das Boot. Komplett med bar, café, bio och liten souvenirbutik, men hålla tiden kunde den inte

Nu åter på fastlandet efter delvis gungig och vacker färjefärd. Sitter på tåget mot Vancouver där vi ska möta resten av resesällskapet (Johan, Niklas och Emil) som kommer från Sverige idag. Här kommer en uppdatering från (det internetlösa) livet på sjön:



Utsikten från min överslaf

Alaska Marine Highway, dag 1: Befinner oss på en båt som storleksmässigt är ett mellanting mellan en Waxholmsbåt och en finlandsfäja. För att vara fullbokad är det överraskande lite folk. De man träffar på är dock som vanligt oerhört sociala. Folkbristen kan möjligen bero på det hårda vädret. Kanske ligger folk i hytterna och är sjösjuka, eller orkar helt enkelt inte vingla omkring. Första etappen (Homer till Yakutat) körs över öppet vatten. Det blåser något infernaliskt, och regnar stundtals. Ninna har trotsat vädret och hängt med några fågelskådare på däck. De springer entusiastiskt från ena sidan båten till den andra om något flygfä dyker upp. Så mycket annat finns inte att se än. Utsikten lär bli finare när vi kör in i sunden längre söderöver. Jag njuter av bristen på aktiviteter. Har fått blodad tand på pussel. Vi hittade ett 500-bitars i barens aktivitetshylla, som nu är klart så när som på alla blå bitar till himlen.

Har en mysig liten hytt med en överslaf och en underslaf som kan omvandlas till ett bord och två fåtöljer. Varsin sänglampa och väggfast nattygsbord. Krokar för kläderna. Compact living at it's best. Lite ont om plats för resväskorna men jag löser det genom att ha det som behövs i handbagaget.



Yakutat by night!

Dag 2: Efter 28 timmars båtresa når vi sent på tisdagkvällen vårt första stop: Yakutat, en
gudsförgäten liten ort längst uppe i Alaskabukten. Vi är ett gäng från båten som ger oss ut i jakt på en öppen affär. Vi hittar den just som ägaren låser och går, utan ett ord. Ingen servicementalitet där inte. Gänget fotsätter mot den lokala baren, ledda ev en kille som varit där tidigare. Man skulle inte ha gett sig ut på måfå på egen hand om jag säger så. Det är kolmörkt, inga trottoarer, ingen gatubelysning, men plötsligt dyker baren upp, varm och välkommande mitt i skogen. Vi har ont om tid innan båten åker igen så det blir en snabb whiskeyshot och sedan snabb marsch på branta grusstigar ner mot hamnen igen. Känns som någon galen aktivitet ur en svensexa eller fångarna på fortet: Hitta en bar i skogen, drick en shot, spring tillbaka till ursprungsläget så fort ni kan. En mycket absurd men rolig upplevelse.



Infarten till Juneau, staden med en egen glaciär.
Här är vi på ungefär samma breddgrad som Stockholm

Idag onsdag hade vi en annan smått absurd landstigning. Båten lägger till två mil från Juneau, Alaskas huvudstad. (Varför så långt ifrån och varför det inte finns några bussar är det ingen som vet) Vi hittar ett gäng pensionärer att dela en stor taxi med. Snabbt in till centrum där vi möts av fem stora kryssningsfartyg och tusentals kryssningsturister. Lite skillnad från vår anspråkslösa båt om man säger så. Själva staden är liten och pittoresk, men befolkningen mångdubblas när man räknar med de tillfälliga turisterna. Trängseln på gatorna känns mycket ovan och antalet välklädda och välsminkade personer likaså. Hinner med en snabb lunch på bar med obligatoriskt älghuvud på väggen,

Nu när vi är inne på lugnare vatten verkar båtens passagerarantal för övrigt ha mångdubblats. Jag saknar lugnet. Kände mig väldigt sjömannamässig när jag satt pigg i gungande bar och alla andra troligen låg sjösjuka. Även om det var med åksjukepillers hjälp.

Dag 3: Landstigning i Ketchikan. Ännu en taxiresa in till centrum. Vår färja är som Ryanair; den

Sjöflygplanen ven i luften där vi låg utanför Ketchikan.
Här har ett precis landat bredvid båten

stannar aldrig där man vill stanna utan miltals (eller i alla fall kilometertals) därifrån. Ännu fler turister. För första gången på vår resa är det varmt! Står i t-shirt och jeans och svettas. Och detta i en stad där det regnar 280 dagar om året. Sitter på ett fik med massa kryssningsturister. En stor ryss i träningskläder sitter med sin flickvän och skypar med sina föräldrar. Fram kommer en flamboyant filipinsk hårfrisör, lägger armen om ryssen, vinkar in i datorkameran och säger ”This is my husband.” Ryssen skämtar med ett tag men säger sen ”Jag ska förklara för mina föräldrar att du är gay.” Överflödig information kanske? Onekligen skapar kryssningar oväntade vänskaper.

På vår båt är passagerarna lite mer jordnära eller vad man ska säga. Flera av ungdomarna är ute och reser på obestämd tid med cykel, ryggsäck, tält och skitiga kläder som enda utrustning. Det äldre gardet har husbil eller stor bil och praktiska vindjackor. Inga hårfrisörer.



Eftermiddagssol över granskog
 

Dag 4: Hela dagen till sjöss. Vaknar upp till dimma så tät att man knappt ser vattenytan. Vid lunch lättar den mirakulös och vi hälsas välkomna ut ur den av en val och ett par sälar, skymten av dem i varje fall. Resten av dagen tillbringas med utsikt över tät granskog. Gran, gran, gran så långt ögat når. På dramatiskt branta berg och flacka skär. Hoppas få se en älg, varg eller björn vid vattenbrynet men det enda djurlivet är ett par sälar till och skymten av ännu en val vid solnedgången. Samt mängder av måsar.



Mera gran

Båten känns vid det här laget oerhört överbefolkad jämfört med första dagen. Samtidigt har vi lärt känna många ombord. Det blir som en liten familj. ”Har ni sovit gott? Vad gjorde ni igår? Sett några djur?” Vi verkar vara de enda utlänningarna ombord. Alla andra är amerikaner. Inga av oss är imponerade av Alaska Marine Highways tidpassing. Först ändrar de avgångshamnen, och avgår drygt fyra timmar för sent. Sen vet de aldrig hur dags de kommer fram till nästa hamn förrän strax innan. Nu har de i alla fall bestämt att vi kommer att nå vår slutdestionation kl 6 imorgon bitti! Vi skulle ha kommit fram kl 8... Det är väl bra att de inte är sena men samtidigt ser vi inte fram emot att bli väckta kl 5, vilket de också har utlovat. Tycker synd om dem som måste sätta sig och köra så tidigt.