Solnedgången i Jacó var ett populärt event. Övriga tider var stranden bekvämt glesbefolkad. |
Sista resan innan världen stängde. Vilken tur att vi
hann tanka lite tropisk värme! Detta är utan tvekan ett av de dyraste länder
jag har besökt, speciellt när det kommer till transporter och utflykter.
Infrastrukturen lämnar mycket att önska. 25 procent av landet är
nationalparker, vilket kanske kan förklara bristen på vettiga motorvägar och
busslinjer. Boenden lyckades vi dock hitta om inte billiga så i alla fall
prisvärda! Först ett fyrstjärnigt hotell med god frukostbuffé vid pool med
charmiga ödlor i badorten Jacó, en dryg timmes taxi från flygplatsen i San José.
Sedan vansinnesfärd med snäll Airbnb-värd upp till regniga Fortuna mitt i
regnskogen och tvårumsbungalow med kök. Avslutade med en vecka i Coco beach
i nordvästra Costa Rica. Minihotell med eget tvåvåningsradhus. Även här sval
och skön pool, om man inte orkade gå de få minutrarna ner till stranden. Havsvattnet
var dessutom
varmare än poolen så gav ingen svalka! Hamnade här mitt i en
festival med smällare på udda men regelbundna tider, däribland kl. 5 på
morgonen... Inte roligt första gången när man inte visste vad det var, men sen
vande man sig. Av någon anledning fanns det väldigt bra italiensk mat i både
Fortuna och Coco, men även den lokala paradrätten: kyckling med ris, matbanan och
bönor, gick ner.
Närkontakten med djur var en av de stora behållningarna. Här på stranden i nationalparken Manuel Antonio. |
Åka tillbaka? Inte omöjligt att det blir en del av mitt
projekt att landvägen ta mig längst hela amerikanska kontinenten. CR ligger ju
mellan två länder jag inte har besökt ordentligt: Nicaragua och Panama, men det
får bli en snabbis nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar