Ta da! Nya soffbordet äntligen på plats. Beståndsdelar: Ärvd koffert som tjästgjort som förvaring för julpynt på farmors vind de senaste 40 åren. I dess begynnelse tillhörde den farmors farmor Sascha Tavaststjerna vars initialer skymtar på locket. Glasskivan beställdes av en nyöppnad glasaffär på Götgatan och ska tydligen hålla för att sitta på. Efter att jag hade beställt den ringde de nämligen upp och frågade:
- Är du säker på att du inte ska ha härdat glas? Ohärdat går sönder om någon sätter sig på bordet.
- Ja, men det hoppas jag att ingen kommer att göra, svarar jag hurtigt.
- Är du säker på det? (konstpaus från försäljaren.)
- Nja... Ok, jag tar härdat glas!
Som sagt, jag har varit med på tillräckligt många fester i mitt liv för att veta att man aldrig kan vara säker på NÅGOT. Att en person sätter sig på ett glasbord är väl egentligen en av de minst konstiga sakerna som kan hända en blöt kväll.
Om någon undrar vad den vita pluppen uppe till höger är så är det en marshmallow. Jag misstänkte att glasskivseländet inte skulle ligga rakt, på en över 100 år gammal, skev koffert. Oerhört irriterande, tills jag kom på världens snabbaste lösning: Ett gammalt torrt påskgodis. Fixat! Kanske inte så snyggt, men rakt. Nu funderar jag på om jag kanske kan beigelacka godiset.
Åh va kul att se!! Fint!
SvaraRadera