Barnsemester i Trosa med omnejd

Bästa tjejgänget på promenad i sommaridyllen Trosa

Sista Sverige-semester-perioden ägnades åt en typisk familjesemester. Andra barnfria vänner tyckte att jag var spritt språngande som frivilligt och entusiastiskt åkte iväg på en fyra dagars stugsemester med en väninna och två små barn (4 och 7 år). Hade de rätt? Hade jag tagit mig vatten över huvudet? Men barnen är ändå mina gudbarn och jag ville skapa en relation till dem. Hittills hade vi mest bara träffats sporadiskt på diverse större kalas.

Farhågorna kom på skam. De fyra dagarna gick snabbt och över förväntan smidigt. Jag kom hem med två nya små vänner, och fina teckningar i bagaget. Vi är dock överens om att nästa gång kör vi hotell istället för hyrd stuga. Airbnb-stugan på Öbolandet utanför Trosa hade visserligen en väl tilltagen, välskött trädgård och två bekväma sovrum, men mamma Malin förfasade sig över utrymmenas bristande hygien och dåliga säkerhet. Mina invändningar sträckte sig till att det är jobbigt att bädda sin egen säng och laga sin egen frukost när man är på semester, och att vattnet i kranarna inte gick att dricka var ett klart minus. Det blev många vändor till ICA Maxi för proviantering och dyrt flaskvatten.

Trosa havsbad kvällstid var betydligt mer glesbefolkat än på dagen 
 

Men även tråkiga inhandlingsrundor blir till äventyr i barns ögon, och allt som kombineras med en glass- eller godispaus blir en fest. Entusiasmen smittar av sig! Även vi vuxna fastande för den goda glassen på Trosa Sjökrogs glasseria. Gulliga Trosa är ett fint besöksmål för alla åldrar, men med barn blev det mer tid på lekplatsen vid hamnen och mindre på de många krogarna och butikerna än vad det kanske hade blivit annars. Orten får höga småstadspoäng trots stor turistnärvaro. Det hela känns väldigt genuint, med många permanent- och sommarboende, och fin träbebyggelse som vinner alla charmtävlingar. Sen är det också nära till bad på den stora campingplatsen Trosa havsbad, där

Tullgarns slott med rejäla gräsmattor att rasta barnen på! 

det trots totalkaos på parkeringen sedan gick att hitta en coronasäker plätt att sitta fyra pers på.

Ett par lite längre utflykter blev det också. Med hjälp av teknikens under (aka ipad/dator/mobil) kan ju barn numera fås att vara tysta i en bil i upp till en timme, i bästa fall, och Tullgarns slott och Bergs gård som vi besökte ligger på kortare avstånd än så från Trosa. Själva slottet var stängt men promenad i parken där man kunde fika och plocka fina löv var en lagom aktivitet. Bergs gård är känt för sina mountainbike-banor men vi nöjde oss med hemlagade pannkakor och en titt på kaniner och höns.

Sammanfattningsvis var fyra dagar med barn inte alls lika utmattande som jag hade trott, trots smärre olyckor som sticka i fot och finger i kläm. Det var tvärtom ganska upplyftande att vara så poppis: ”Jag vill sitta bredvid Nicole.” ”Jag ska gå med Nicole.” Så lät det hela tiden. Därmed inte sagt att det var lika skönt som vanligt att komma hem till en tom och tyst lägenhet😊

Västervik: Gullig prettostad med skärgårdskänsla

Färgglada fasader präglar sommarstaden Västervik

Förra året lanserade jag begreppet småstadsbad. Nej, det betyder inte att man åker runt och badar i olika småstäder utan syftar på den mentala avslappning som följer av att vistas i småstädernas kravfria miljö med långsammare tempo. Nu är det dags för årets nyord: ensamester, alltså ensam-semester, den allra mest avkopplande semesterformen, om den intas i lagom dos. Jag skulle föreslå 2-4 nätter, med noll kompromissande där varje steg och handling tas eget huvud. Att gå ut på restaurang själv är det enda som kan ta emot men man vänjer sig.

På Gränsö, en kort båt- eller bilfärd, eller lång promenad, från centrum
är det inte omöjligt att hitta en helt egen klippa i solen.

Förra sommarens ensamester gick till Slovakien, men i år blir det så klart Sverige. Närmare bestämt Västervik.

Ensamester kan

Från Gränsös norra kust är det till synes öppen horisont ändå till Gotland

med fördel kombineras med småstadsbad, men så blev det inte nu. Västervik uppfyller nämligen inga av kraven för det: avslappnat, opretentiöst, billigt och relativt folktomt. Nej, detta är en superstylad sommarstad på speed. Vackert och fullbokat, Stockholmspriser. Och om små palmer på varje brygga i gästhamnen inte är pretto så vet jag inte vad som är det. Folk säger att Sandhamn är snobbigt, men då har de nog inte varit här! Vänligheten finns så klart, alla är idel leenden, men det gör den ju hemmavid också när dricksen ska in.

Såväl hus som båtar är välskötta här. Byggnaden strax till höger i bild
inhyser restaurang Guldkant, med ok pizzor och oslagbar utsikt.

Jag gör en utflykt till Gränsö (10 min med båt eller 50 min promenad från stan) för att fly folkmassorna några timmar. Fantastisk natur och fantastiskt fina hus även här. Börjar misstänka att de har något lokalt dödsstraff för fasader och trädgårdar som inte är i perfekt skick. Detta existerar nämligen inte. Det verkar inte vara de mest friluffsiga turisterna som hittar hit ut. Förutom ett par som springer möter jag inga andra på den 12 km långa Gränsöleden. Där den korsar badplatser på stränder respektive klippor vid parkeringsplatser dyker några barnfamiljer upp, men även här går det bra att hålla avstånd.

Lite svårare blir det med den saken inne i stan då hundratals svemestrare har utsett den prisade sommarstaden Västervik till ett av sina stopp på bil- eller båtsemesten. Första kvällen får jag bord först på tredje försöket. Restaurang Smugglaren, som fått högst betyg, är fullbokad flera dagar framåt. Slottsholmen hotell och restaurang likaså. Våran krog, som mitt hotell rekommenderar, har däremot plats både ute och inne. Kväll två är jag ute i god tid och ställer mig på väntelista på populära Guldkant, så efter 1,5 timme får jag en efterlängtad fläskfilépizza. Kunde kanske ha gått till någon lokal pizzeria istället, men man vill ju gärna ha fin utsikt och ett glas vin också!

Småstadsturnén fortsätter billedes

Mitt i Halmstad hänger hertig Knut sedan 1985.
Mer om honom i den här artikeln.

Nu har jag kommit igång ordentligt med sommarturnén. Hela förra veckan ägnades åt bilsemester till Halmstad och tillbaka, via bland annat Trollhättan och Kristinehamn. I Halmstad var såväl hotell (Scandic Hallandia) som restaurang (Fridolfs krog) fullbokade, men vi hade tur och fick platser ändå. Kanske allt detta Svemestrande ändå vänder minus till plus för den hårt drabbade turistnäringen? Mina farhågor att man som stockholmare skulle vara hatad i hela Sverige har i alla fall helt kommit på skam. Tvärtom möts man av idel välvilja, vänlighet och trevligt småprat överallt.

I Halmstad blir jag bjuden på persikor av torghandlaren och får visa leg på Systembolaget. Vi får även en liten konstföreläsning av komikern och konstnären Peter Wahlbäck på hans galleri här. Kvällstid blir det livemusik, öl och supergott vitlöksbröd för en spottstyver på Tre Hjärtan följt av sen middag på nämnda Fridolfs. God mat och gullig personal på mysig innergård. Rekommenderas! En stor risbuske dock till hotell Hallandia, ett av dessa hotell med luftkonditionering som varken kan regleras eller stängas av. Idiotiskt och plågsamt, och inte kan det väl vara speciellt bra för miljön heller? Lyckas till slut somna genom att hänga en handduk över eländet, men inte kul att bråka med en luftkonditionering när nattemperaturen ute går ner mot 10+…

Sparsamt med brygghäng i Trollhättan. Desto mer livat på
rockklubben Backstage dit vi gick sen, dock med bordsplacering.

Trollhättan var en ny bekantskap. Här rekommenderas varmt charmiga Hotell Bele mitt i stan. Det bjuds på kaffe/te och hembakt dygnet runt. Till och med på natten står en kanna och smörgåsar uppdukade i det gammaldags inredda trapphuset. I garderoben finns en minimal minibar med två burkar läsk, och kristallkrona(!) Dagsaktivitet blir en promenad runt stan och Spikön mitt i Göta älv, och tillbaka över den höj- och sänkbara bron över kanalen. Sedan kör vi vidare mot lunchpaus i Åmål och senare incheckning på beprövade City hotell i Kristinehamn.

Efter utomhusmiddag med 70+-sällskap här är det hög tid för varma drinkar inomhus och jag lär den brittiske bartendern på Stadshotellet att göra kaffe Karlsson (Bailey's och Cointreau plus kaffe). Från Kristinehamn gör vi en utflykt till Uddeholm

Rådastrands badplats: En enorm sanddyn och långgrunt vatten

och holländskägda Rådastrands camping, på varsin sida om vackra Rådasjön. För en gångs skull steker solen på så pass länge att man vågar sig på ett dopp. Annars var det en kylig och blåsig vecka, trots en hel del sol. Perfekt väder för att bila runt i en bil utan ac i och för sig! (Ja, i bilar är jag för ac men inte annars).

Weekend i Västerås!

Lokala ungdomar och pensionärer chillar på bryggan utanför
Öster Mälarstrand

Solnedgång från Steams takbar. Coolt spahotell men snarare
en liten Stockholmskoloni än en del av Västerås.

2020 skulle bli småstädernas år. En ny ort per helg/vecka under försommaren hade jag tänkt mig men sen kom corona och all planering kom av sig. Istället har jag under ökande frustration rullat tummarna i Stockholm. Men så i helgen var det äntligen dags för utflykt igen, till den gamla godingen Västerås. Har varit här otaliga gånger för att hälsa på väninnan som bor här. Nu var hon på semester men vi fick låna lägenheten i fina Öster Mälarstrand. Många klagar på att Västerås är en ful stad men då har de inte varit här, i Vässans svar på Hammarby sjöstad. Steam hotell som ligger här har väl iofs de flesta stockholmare besökt vid det här laget. En obligatorisk weekendutflykt för förälskade par, och de som försöker rädda förhållandet... Här är det alla hjärtans dag året om. Jag och väninnan var de enda singlarna som åt middag i det fina men svinkalla orangeriet. (Ac på max är ok så länge solen är uppe men inte sen!).

Varmare och mysigare middag blev det dag två på Agrills uteservering vid hamnen, följd av en promenad till Brasseriet mitt i stan där drinkar intogs med strikt coronaavstånd. Enda chansen att prata med andra besökare var i kön på väg in och möjligen i toakön, men även här gick vakterna runt och såg till att enmetersregeln hölls. De som var bekanta med varandra sedan innan kunde gå förbi varandras bord och utbyta ett snabbt hej, men att stå och hänga var förbjudet.

Utsikt över ån med Brasseriets uteservering till höger

Kul ändå att sitta och titta på folk. Så skönt med ställen där alla typer och åldrar samlas, som ju oftast är fallet i mindre städer. Just när man känner sig som morsa på stan för att alla omkring en ser ut att vara under 20 kommer sällskap med folk som är säkert tio år äldre än
en själv. Skönt och roligt!
Här har servicepersonalen i såväl barer som butiker fattat att det inte kostar dem nåt att bjuda på ett leende. På Steam bjuder de dessutom på tepåsar (till väninnan som glömt att köpa till frukosten), och i väskaffären i stan lägger de specialbeställningar och utlovar leverans hela vägen till Stockholm. Jag nöjer mig med det ordinarie utbudet och köper två nya handväskor för 500 kr! Så färgglada och fina modeller som man inte hittar här hemma, i alla fall inte till det priset. Avslutningsvis kommer lokalbussen som ska ta oss till stationen prick i tid. Stockholmsskadad som jag är tror jag att den ska vara sen och nojar för att vi ska missa långfärdsbussen hem. Även denna är i tid. Netbuss, så mycket bättre än sunkiga Flexbus som tyvärr tagit över Swebus.

Efterlängtat resande i coronatider

Utsikten från Gällnö krogs brygga; svanfamiljer,
prunkande grönska och vita knutar så långt ögat kan nå

Efter fyra förlorade månader av noll resande var jag överdrivet exalterad över att få packa weekendväskan igen, inte bara en utan hela två gånger inom loppet av en vecka! Ni må tro att glädjen stod högt i tak här hemma. Först en midsommarutflykt till Gällnö. Nyheterna fylldes av bilder på Waxholmsbolagets strandade resenärer, och ett tag övervägde vi att campa på kajen för att säkra en plats på 10-båten ut till skärgården, midsommaraftonens morgon. Men ingen nämnde att problemet enkelt kan lösas genom att förbeställa biljetter på privatägda Cinderella. Varför man inte kan förboka på Waxholmsbåtarna kan jag inte svara på. Väninnan var ändå i tid och tog plats i solen mitt emot två trevliga äldre damer på väg till varsitt firande på Sandhamn. Vi klev av lite innan och tillbringade tre fantastiska dagar på

Midnattssol efter stillsam midsommardagsmiddag

idylliska Gällnö i en väns sommarstuga. Först sedvanligt halvkaotisk men trevlig midsommar med alltför sen lunch följd av överförfriskade bad och försök till lek- och tävlingsmoment. Den påtänkta grillmiddagen blev snarare en vickning framåt midnatt. Sedan det härliga lugnet när de flesta åkt hem och vi var fem pers kvar för avslappnad grillmiddag i rimlig tid dagen efter. Som grädde på moset fick vi alla skjuts hem med värden söndag kväll och trafiken flöt otroligt nog på smidigt hela vägen in från Värmdö. Jag kom senare på att ingen ju numera behöver åka hem en söndagskväll när det ska bli +30 hela veckan. Man jobbar hemifrån, det vill säga från sommarstugan.

Utanför Sjökrogen

Redan efter två nätter hemma var det dags för nästa resa: en tv-inspelning i Göteborg. Tåg och Göteborg är inga favoriter men till och med denna kombination såg jag fram mot. Så svältfödd är jag på resor. Nog för att SJ sprider ut passagerarna så man har minst ett ledigt säte vid sig, men frågan är om det hjälper när alla sitter och hostar järnet rakt ut i tre timmar. Förhoppningsvis berodde allas luftvägsproblem på att ac:n var inställd på ca 10 grader… Så nej, min inställning till tåg blev inte bättre. Men ok, Göteborg i strålande sol och 30 grader är acceptabelt. Överfulla spårvagnar vägdes upp av halvtomma skärgårdsbåtar, som dessutom ingår i kollektivtrafikbiljetten. Generöst! När man tröttnat på att åka båt ska man passa på att äta skaldjur så klart. Valet föll den här gången på Sjöbaren i Haga, lite som Söder i Stockholm med kullerstensgator, äldre hus och billiga barer. Där intogs ett dignande fat av gratinerade havskräftor på den mysiga innergården, som även hade besök av en liten råtta, men sånt får man räkna med i gamla trähus.

Österrike (Wien)

Skymning över julmarknaden vid Rådhuset

I slutet av november 2010 gjorde vi en kort tjejresa hit och bodde på anrika Hotel Kummer mitt i stan. Vi åkte ner på fredag kväll och hem söndag kväll. Hann ändå med besök på de kända julmarknaderna. Jag är ingen stor fan av julmarknader och tillhörande trängsel men glüwein (som glögg utan socker ungefär) och varma kastanjer är inte att förakta. En annan lokal julmarknadsbegivenhet var soppa i bröd: Ett stort torrt bröd med hård skorpa har gröpts ur och fyllts med köttgryta/soppa. Mer roligt än gott, men jag gillar idén. Första dagen var vi på marknaden framför Rådhuset inne i centrala Wien och andra dagen på Schönbrunns slott, inklusive visning av slottet. Att vi bara hade en ”helkväll” i stan gjorde inte så mycket då vi inte var superimponerade av nattlivet. Vi hittade någon bar/klubb i en teater men den var mer cool än rolig. Å andra sidan är det svårt att

Här dog Mozart, 35 år gammal,
och här står han staty framför konstmuseet.

hitta rätt när man bara har en kväll på sig så jag ska inte dissa Wien helt på den här punkten. Kaféerna var desto bättre, och bakverken ska vi inte tala om. Det här är ju en stad som är världsberömd för sin kafékultur och jag är inte den som är den när det gäller att ta seden dit man kommer. Sen var jag också här en snabbis, på flygplatsen och över till gränsen mot Slovakien, när jag skulle till Bratislava förra sommaren.

Åka tillbaka? Tja, varför inte. Det är inget fel på Wien, men inte heller någon stad jag föll handlöst för. Sen finns det ju massa andra platser i Österrike också förstås!

Vitryssland (Minsk)

Leninstatyn framför parlamentsbyggnaden i centrala Minsk

Futuristiskt bibliotek i stadens utkanter.
Lagom mycket folk för min smak i den här stan som ni kan se!

Jag gick från att vara lätt skeptisk till Östeuropa till ett inbitet fan under mitt halvår i Riga. Hade jag kunnat hade jag helst åkt till en ny gammal Sovjetrepublik varje helg. Nu blev det inte så men en av de mest närbelägna, och komplicerade då de kräver visum, hann jag i alla fall med när Ninna var på besök. Många turer till vitryska ambassaden hann det bli. De var väldigt effektiva faktiskt och till slut fick vi visum på 24 timmar. Det var bara vi som inte hade alla pass och papper i ordning. Minsk ligger bara några timmar med buss eller tåg från Vilnius som i sin tur är fyra timmar från Riga. Väldigt stränga gränspoliser granskade våra visum med lupp (bokstavligen) på sista tågsträckan, men in kom vi, och i själva Vitryssland var alla mycket vänliga och hjälpsamma. En halv bröllopsfest engagerade sig i att visa oss vägen till en cool bar, en gumma som sålde frukt hjälpte mig när jag hade gått vilse i ett förortsområde. Dock talade hon bara ryska så det hela resulterade i att jag gick ännu mer vilse innan jag fick hjälp av en engelskkunnig kille som visade mig tillbaka till t-banan. Här i Minsk är man inte mycket för att riva gamla statyer. Sovjets största Leninstaty står fortfarande kvar, men kommersen pågår för fullt under hans fötter i underjordiska gallerior med shopping som inte lämnar något att önska vare sig i mat- eller klädväg. Tyvärr finns även KGB kvar, under samma namn och allt…

Åka tillbaka? Om man flyger in i landet är det numera tydligen visumfritt. Goda nyheter! Vill gärna åka tillbaka. Hann inte med all shopping och alla coola barer vi ville sist.