En veckas semester kvar

Om en vecka sitter vi på planet hem! Konstigt men kul. Här kommer en lista, utan inbördes ordning, på saker jag längtar efter att göra när jag kommer hem:

Träffa alla er bloggläsare förstås, och även alla vänner som inte har orkat surfa in hit.

Tvätta. Nåt fel är det på maskinerna här, eller så är det bara vi som kör fel program. Vita kläder som är allt annat än vita och svettfläckar som inte går bort. Plus att allt luktar lite skumt efter 10 veckor i en resväska.

Packa upp. Fast det kan ju dröja ännu några månader. Blir snarare packa om och packa ner (saker från Skeppargatan 75) men det kan vara kul det också.

Att kunna gå ner på stan och shoppa, festa eller ta en buss utan att behöva bläddra i nån guidebok eller karta först.

Köpa ny dator. Inget ont om lilla jobbdatorn. Den är fantastisk och väger verkligen ingenting, men nu vill jag ha en stor och privat laptop också. Tips mottages tacksamt. Ingen Mac. Efter att ha sett alla problem Lily har med sin är jag nu en övertygad pc-användare. (Måste även köpa ny mobil, men detta ser jag inte fram mot.)

Delta i uteserveringshysterin. Det finns inget som slår våren i Stockholm. Vi ses där!

Från världens ände till världens utkant

Nu har vi gjort det igen: Lyckats ta oss in i Australien. Denna gång med nötter. (Valnötter inköpta i Nya Zeeland.) Med devisen ”declare or beware” ringande i bakhuvudet kryssade jag i innehav av nötter på tullformuläret. Det visade sig vara helt odramatiskt. Väskan röntgades en extra gång bara och sen var det ”Welcome to Australia”. Varken jag eller nötterna behövde sitta i karantän.

Vi är nu inkvarterade i ett hotell nordväst om centrala Melbourne. Saknar balkong men annars finns alla faciliteter. Har idag tagit spårvagnen till och från St Kilda’s beach och ett uppfriskande dopp på densamma, stranden alltså. Ca 18 grader i vattnet och 27 i luften, trots att hösten är här. Många träd har redan fått sina höstfärger.

För övrigt är kontrasten till Nya Zeeland slående. Vi har lämnat världens ände där tiden ibland verkar ha stått still sen 50-talet och ibland sen 80-talet, och för den delen även ganska ofta sen dinosauriernas tid. Nu är vi åter på en helt vanlig, stor kontinent med stora städer, små städer, mycket motorvägar, folk, bilar, och i Melbournes fall väldigt dyra priser och ganska trendiga människor och barer.

Prisvärt, utspritt nattliv i Auckland

Nu är det dags att byta landmassa igen. Har inte fått några rapporter om naturkatastrofer i Melbourne än. Det känns lite konstigt, med tanke på vår "tur" hittills med val av destinationer. Nåja, stan har ett 20-tal timmar på sig att brinna upp eller nåt innan vi ska landa.
Vi lyckades till slut hitta en hel del påklädda uteställen här i Auckland, men det finns en himla massa stripklubbar också så lite får man se upp. Problemet med den här stan är att det nästan finns lite för många ställen. Hundratals barer med ett fåtal personer i varje. De verkar inte gilla att trängas här. Mycket individualistiskt. Även musiken kan bli lite väl individualistisk. Rena motsatsen till de genomkommersiella australiensiska dj:arna med sina tio hitlåtar.
På plussidan har vi det faktum att nästan inga uteställen håller sig med de otrevliga attributen kö och inträde. Att man sen, även på de mest trendiga ställen, kan få en drink för 40-45 kr och att många barer delar ut "2 för 1" biljetter skadar inte heller. 20 kr för en drink. Rena u-landspriserna. Det kommer vi att sakna i Australien. Det och prisvärd, god mat. Fick igår världens mest proteinspäckade cesarsallad: bacon, krutonger, ost, ägg, ansjovis och dressing. Idag gratinerade musslor, tre gånger så stora som de svenska.

Kan det sluta regna nu?!



Sky Tower insvept i moln

 Nu har det regnat mer eller mindre konstant i tre dagar. Vore det inte för att termometern håller sig kring 20+ skulle man kunna tro att vi var i London eller Göteborg. Det är som att bo i ett moln: lite lätt tryckande och små, små regndroppar överallt.
Vi gör vårt bästa för att hitta inomhusaktiviteter. Igår var vi på ett outlet-shoppingcenter utanför stan. Idag har vi varit på konstmuseum och "Designer Garage Sale", utförsäljning av kläder från Aucklands nyss avslutade modevecka. En hel del spännande kläder men inget köpvärt. Vi blev nästan mer fascinerade av graffitin och växtligheten utanför. Bananpalmer på parkeringsplatser är det inte alla städer som har! Graffitin var dock inte unik för denna parkering. Det finns mycket snyggt lite här och var.

Snart på väg tillbaka från världens ände

Nu har vi bara två hela dagar kvar på Nya Zeeland. Det känns lite vemodigt så klart men det känns skönt att vi snart är hemma för att välkomna den svenska våren, hoppas vi. Har ni inte sett till att värma upp vädret därhemma så stannar vi söder om ekvatornJ

Har Nya Zeeland varit som väntat då? Ja, det måste man nog säga. Australien-Nya Zealand är lite som USA-Kanada och vi svenskar har väl något lättare att identifiera oss med de lite kyligare, mer glesbefolkade länderna, och med deras lågmälda, strävsamma, vänliga befolkning. Man måste ju beundra dem, nya zealändarna alltså, för att de har tagit sig för att befolka denna avlägsna del av världen. Maorierna hade visserligen inte så långt att åka, men långt nog på den tiden de kom hit! Och sen européerna långt senare som omvandlade landet till den lustiga kombinationen paradisisk regnskog och traditionell brittisk landsbygd. För säkerhets skull tog man hit lite roliga djur att skjuta på; hjortar, possum, etc. Senare generationer gör allt för att utrota/hålla nere dessa intrång i den ursprungliga faunan, då de inte har några naturliga fiender i naturen här. Olika generationer har olika prioriteringar...

Men om man inte är hjort så är befolkningen, som utlovat, extremt trevlig. Australiensarna är visserligen också trevliga men vi har lite svårt att förstå vad de säger och liksom sina fåglar är de lite mer skräniga. Lite lata också. De är helt extrema men sina tidiga stängningstider. Här är allt lite mer flexibelt. Av personalen vi träffade under onsdagens pubbesök fick vi också veta att ”late” här betyder minst till kl 12, och om det är folk kvar: tills folk går hem.

Nya Zeelands enda storstad, Auckland, sedd från färja

Konsten att hitta påklädda krogar



Jag med vissa delar av buffén i tornet



Vi bestämde oss för att vara turistiga vår första kväll i Auckland och åkte upp i Sky Tower, vilket lär vara den högsta byggnaden på södra halvklotet. Där fick vi ytterligare ett bevis på Nya Zeelands prisvärdhet: För 275 kr/person fick vi ett paket med en schysst buffé där uppe i restaurangen, ett glas vin samt själva uppfärden i tornet.

Försökte oss sedan på en liten utflykt i Aucklands nattliv, som ryktas vara heldött i veckorna. Heldött vet jag inte om det var, men vi hittade inget som föll oss i smaken. Tills vi kommer till ett stort, vackert hus med discobelysning i fönstren. Blygsamt nog döpt till "The White House". Jag anar lite oråd när vi ser att det är öppet till kl 6.00, men vi måste ju kolla vad det är och är just på väg in genom de frostade glasportarna när jag ser nästa finstilta upplysning: "Warning, show contains full nudity". Vi backar diskret ut igen för att inte bli involverade i denna strippklubb/bordell. (Det sistnämnda fullt lagligt i denna del av världen.)

Nu har vi från vår balkong spanat in en pub där stämningen verkar vara hög men påklädd, så nytt försök med att få sig en drink i trevligt sällskap blir det ikväll.

Auckland by night från Sky Tower

Litet men centralt och funktionellt

Nu har vi lyckats a) navigera oss fram till vårt hotell med stora husbilen b) checkat in och lämnat väskorna c) återlämnat husbilen vid flygplatsen (inte helt lätt att hitta ut ur stan kan jag säga, men det gick) samt d) tagit oss tillbaka till hotellet.
Vad vi har märkt här i Nya Zeeland är att allt är billigare än i Australien. Det blir speciellt tydligt när det kommer till hotell. Det är mindre än halva priset mot grannlandet norröver, och bättre kvalitet. Vi betalar nu 385kr/natt för ett dubbelrum med balkong, litet kök, tv, stereo och förstås eget badrum! mitt i city, eller CBD (central business district) som det heter här.
Tydligen är det bara 12 kvadratmeter, men här finns ju allt man behöver. Jag kanske ska tänka om i mitt lägenhetsletande hemmavid. Man behöver inte ha det så himla stort egentligen. Så, om någon av er kära bloggläsare känner till något boende, på 12 kvadratmeter eller mer, från 14 april och framåt så meddela mig på mailen! (Jag letar ju egentligen efter något att köpa där hemma i Sthlm men i väntan på det är jag öppen för olika andra- och tredjehandshandslösningar.)


Utsikten från vår balkong. Soligt i Auckland som synes