Få saker muntrar väl upp en fredagssliten
svensk så mycket som de där tre orden i systembolagskassan: ”Har du
legitimation?” Förutsatt förstås att man a) är över 20 och b) har sin
legitimation med sig. Annars kan de tvärtom förstöra hela helgen. Glädjen
stiger i proportion till stigande ålder för att kring 40 delvis övergå i
skepsis kring personalens perceptionsförmåga, och konspirationsteorier som går
ut på att de frågar bara för att muntra upp tantan eller den slitna
trebarnspappan. Det är ett utmärkt sätt att skapa kundnöjdhet om inte annat.
Inte undra på att svenskar är besatta av ålder när till och med ett statligt
bolag ägnar sig åt att gissa och kontrollera ålder på alla i fertil ålder.
Något som sedan leder till animerade diskussioner bland vänner och kolleger där
alla måste avslöja när de fick visa leg senast, alternativt i vilken ålder de
slutade visa leg, samt teorier om när man blir leggad och inte. Är det bättre
att komma osminkad och i träningskläder? Spelar det någon roll vad man köper? Eller
har någon blivit leggad till och med på en årgångswhiskey?
Men åldersgissandet slutar inte där utan följer
med oss ut i krogkön. Först som ångest och oro. Ända upp till 25-årsåldern
riskerar man ju att nekas inträde på grund av sin ålder. Sen följer några år av
triumf och ”rätt” ålder för det mesta men redan vid 30 kan triumfen bytas i
förnedring igen. För några år sedan var vi ute ett gäng 30-35-åringar och blev
leggade på nån krog vi skulle in på. Vi blev glada så klart. ”Tror du inte vi
är över 18?” fnitter. Men blev snabbt nertagna på jorden: ”Hörrni, det är
18-årsgräns här ikväll. Ni kommer nog inte att ha så kul.” Även sällskapet efter
oss fick liknande besked. För Gud förbjude att folk i 20-årsåldern riskerar
träffa på folk i 30-årsåldern eller, hemska tanke, 40-årsåldern på krogen.
I fredags trodde jag att historien skulle upprepa
sig. Jag och en väninna hade suttit och nickat till i det så kallade skilsmässodiket på Riche och tänkte pigga
upp oss med lite bra musik innan hemgång. Sagt och gjort styrde vi stegen mot
discobaren Soap Bar där det redan bildats en liten kö. ”Legitimation tack” hör
vi till vår förvåning dörrvakten fråga. Varpå jag så klart luttrat är på väg
att vända på klacken med orden. ”Jaha, är vi för gamla?” Men vakten ser
uppriktigt förvånad ut och utbrister, efter att jag motvilligt visar legget, ”Det trodde jag inte.” följt av ”Starkt
jobbat.” Jag vet inte om han menade att det
var starkt att orka vara ute på småtimmarna i vår ålder eller att se yngre ut,
men jag väljer att tolka det som det senare, speciellt som att självförtroendet
var på topp efter systembolagsbesök tidigare på dan.
Roooligt!
SvaraRadera