Det var lite dimmigt härom morgonen. Vart tog marken vägen? |
Daugava beach, mitt i stan. Bara att lägga sig i en hängmatta efter maten. En bättre version av Kallis skulle jag säga. |
Jag kom på en användning för Jurmalas sandbankar, som på bild Som ensamsolande tar man med sina grejer och lägger dem här så har man bättre koll medan man vadar ut och badar! |
I Jurmala lyser fisken vad jag kan
se med sin frånvaro men det kan bero på att vattnet och stranden kokar av folk
nu när värmeböljan har slagit till. Förundras över hur långt Rigabuktens sand
sträcker sig och att det ser precis likadant ut överallt. Det är som en lågbudgetfilm
där man har datoranimerat en bit landskap för att sedan kopiera det i
oändlighet. Jag reser nu varje gång till en ny station på Jurmala-linjen för
att ”upptäcka något nytt”. Tji fick jag. Möts alltid av samma flådiga kåkar (och några fantasieggande
rivningsdito), tallskog, strandbarer i partytält, blå bänkar och blå papperskorgar. Man kan gå i timmar. Stranden är exakt lika
långgrund, vit och bred meter för meter, kilometer efter kilometer. Med
jämna mellanrum upplyser skyltar om var toaletter och tågstationer finns så
klart men även om var man ska bedriva ”active recreation” och ”passive
recreation”. (Det står precis så.) Det hela är lite väl välordnat för min smak men tröttar man på
stranden kan man alltid gå upp i skogen och plocka bär. Förra veckan åkte jag
till nationalparken Ragakapa i ostligaste delen av Jurmala-området. Tallskog
strösslad med mygg, bärplockare och... lyxvillor (lite ovanligt för en nationalpark). Fick ihop säkert ett drygt kilo blåbär, men tyvärr inga kantareller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar