 |
| Rio med sina sockertoppsberg, här från den kända Kristusstatyn |
 |
Uppemot 3 miljoner människor firar varje år nyår på Copacabana.
Strax efter tolvslaget ligger krutröken tjock över havet |
Vintern 2001 befann jag mig arbets- och bostadslös i
Barcelona. På något vänster fick jag jobb som engelsklärare i den lilla
brasilianska orten Jundiaí, någon timmes buss från Sao Paulo. Så efter några
sejourer på brasilianska ambassaden i Barcelona bar det av. Oxbridge hette
vuxenskolan där jag sedan jobbade i fyra månader. Eleverna kunde verkligen noll
engelska och knappt lärarna heller. Jag gjorde mig förstådd på spanska.
Portugisiska lärde jag mig så småningom förstå men inte prata. Jundiaí var
en rätt tråkig liten stad så jag åkte till Rio eller Sao Paulo så ofta jag kunde. Rio några gånger över helgerna, men SP ibland bara över dagen då det var så nära. Mest minnesvärt var när jag hamnade på en rejvfest på den kända racerbanan José Carlos Pace. Under den berömda karnevalen tog jag dock bussen hela vägen upp till Salvador
(33 timmar!) som har en mer folklig men minst lika berömd karneval som den i
Rio.
Mer fest i Brasilien blev det nyåret 2008/2009 då jag och min dåvarande
pojkvän firade nyår hos en vän med lägenhet på Copacabana. En sann upplevelse
att se ut över det vitklädda folkhavet, och likaledes vitklädda personer som
kissade mellan bilarna, från vårt mer städade firande flera trappor upp.
Åka tillbaka? Ja! Rio ”kan man” väl vid det här laget, men vill se Amazonfloden, norra Brasiliens paradisstränder och den modernistiska huvudstaden Brasília.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar