 |
Utsikt från mitt rum på lyxiga Hotel Panamericano,
mitt på galna huvudavenyn 9 de Julio med typ 100 filer. |
Två gånger har jag varit i Buenos Aires: Senhösten
1999 när jag var där för att plugga och jobba men det blev bara det
förstnämnda; sju veckors spanskastudier, samt hösten 2014 då jag var där med
jobbet i några dagar för att spela in tv-intervjuer med mera. Detta är Paris på
steroider, allt är supereuropeiskt men tio gånger större. Avenyerna är enorma
och husen likaså. Som ett destillat av Frankrike, Italien och Spanien. Människor
är bleka och brunhåriga. Familjekära och stolta. Ödmjukhet ligger inte riktigt för dem. Ett av våra intervjuobjekt
berättade en talade historia: ”Vet ni hur en argentinare tar livet av sig? Han
klättrar till toppen av sitt ego och hoppar.” Men man behöver kanske inte vara
ödmjuk när man har världens bästa mat. Finns inget som slår köket här. Pasta,
kött, piroger. Vad man än beställer är det sanslöst gott, likaså vinet. På
senaste resan även för sanslöst lite pengar. Priserna går upp och ner i takt
med ekonomins berg och dalbana.
Åka tillbaka? Finns massor att se i dessa stora land som jag inte har
sett än, så kanske i kombination med Uruguay eller Paraguay nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar