lördag 18 januari 2020

Djur och strand i semesterns första nationalpark

Costa Rica har 26 nationalparker och de skyddade naturområdena utgör totalt drygt 25 procent av landets yta. Igår var vi i den minsta av dem: Parque Manuel Antonio. Den ligger en och en halv timme med bil från Jaco. Vi var lata och tog hotellets svindyra heldagsutflykt dit istället för att försöka kajka runt i lokalbussar (krävs två olika, med bussbyte i byn Quepos) eller hyrbil. I slutändan blev det nog ganska prisvärt då både transport (med hotellets utmärkta chaufför Kenneth, som också hämtade oss på flygplatsen), inträde och guide till nationalparken, samt en sen men god lunch på vägen hem ingick.

Att gå runt i parken utan guide funkar så klart också men troligen ser man då inte hälften så många djur. Guiderna kan se en syrsa på hundra meters håll. Det är helt otroligt. Vi skämtade om att de måste ha gått runt i parken och limmat fast djurstackarna i början av dan! Sen hade guiden med sig en kikare som han riktade mot djuret, fågeln eller insekten i fråga och alla kunde ta bilder genom linsen. Med min braiga zoom (på riktigt kamera, ej mobil) lyckades jag dock se och fota en del på egen hand också. Kände mig stolt när jag hittade bladskärarmyror helt själv! (Okej, de var överallt) Ett annat lättspanat djur var kapuciner-aporna på stranden där turen avslutades för sol och bad. De mer eller mindre överfaller alla turister och snor allt ätbart.

Apa på stranden med famnen full av stöldgods

Det ironiska är att det är totalförbjudet att ta med snacks in parken, troligen för att man inte ska frestas att mata djuren. Jag fick lämna ifrån mig både chips och nötter som jag tänkt äta på stranden. Sen finns en kiosk där man kan köpa snacks, och på stranden är det fritt fram att smaska, men då kommer som sagt aporna (som inte heller får matas) och snor maten! De kallas passande nog ”maffian” av lokalborna fick vi lära oss.

På varsin sida om en liten halvö ligger playa Mauel Antonio och Playa Espadilla Sur. Detta är den senare och rubrikbilden den första. Båda mycket fina, men denna har lite mer strömt vatten. Nåja, det är bara 5-10 meter att gå mellan dem på smalaste stället så man behöver inte välja!

onsdag 15 januari 2020

Bra start på Costa Rica-resan i charmiga Jaco

Meningarna om första stoppet på vår Costa Rica-resa, strandorten Jaco, går vitt isär på onlineforum och i guideböcker. Ett sunkigt höghushelvete som präglas av brott, droger och prostitution, eller dynamisk partystad med bra strand och surf? Alla verkar dock vara överens om att det är väldigt turistigt. Fel, fel, fel. Alla har fel och jag undrar om vi verkligen har kommit till rätt ställe. När man står på den breda, mörka stranden kan man räkna till totalt fyra hus högre än två våningar. Stämningen är lugn och avslappnad utan vare sig alltför mycket trafik eller folk. Vi ser varken droger, horor eller speciellt mycket party. Hamnar mitt i en surfklass för barn när vi promenerar längst stranden, men ser inga mängder vuxna surfare. Stranden är ren och fin att promenera på men har tydligen inte helt rent vatten och starka strömmar så vi badar helst i vår fina hotellpool.

Jag vid hotellpoolen. Bakom mig serveras frukosten till kl 10.30 varje dag. Bra frukost och helt ok tid!

Det är en av fördelarna med Jaco. Detta är det enda stället (nästan) i Costa Rica där man kunde hitta bra hotell till schysta priser. (Länder som inte har fyrstjärniga hotell för under tusenlappen har jag inte mycket till övers för) Oceano boutique hotel ligger tio minuters promenad från stranden och den enda huvudgatan, men det är bra att röra på sig på semestern, och man kan som sagt vila upp sig vid poolen utan att behöva trängas innan man ger sig ut i hettan. Temperaturen är stadigt parkerad på strax över 30 och havsvattnet känns nästan lika varmt när det rullar in över den svarta sanden! Något svalare i poolen som tur är.

En annan fördel är att stranden ligger relativt nära huvudstaden San José, så vi kunde åka direkt hit när vi landade i måndags natt. En och en halv timme med taxi på slingrande vägar, som tur var utan speciellt mycket trafik. Då vi landade sent var delad buss inget alternativ. Det skulle dessutom ha kostat bortåt 40 USD/person och den förbeställda taxin lyckades vi pruta ner till 100. Transport är ingen billig affär här… Som tur är är maten både god och relativt billig. Har just ätit en typisk lokal lunch bestående av ris, bönor, matbanan och något kött till (idag blev det korv) på en så kallad ”soda”, enkel restaurang med bricklunch. 50 kr för mat och dryck. Vem minns när dagens lunch i Stockholm låg på den prisnivån? Det är väl nästan en generation bort nu?

Varmt vatten rullar in över Jaco beach. Frodiga kullar omger staden och stranden

måndag 6 januari 2020

Reseåret 2019

Det har blivit dags att sammanfatta reseåret 2019, som bjöd på en hel del repriser men tre nya länder: ColombiaMalaysia och Slovakien.

Det började med drömresan till Colombia i månadsskiftet januari-februari. På två veckor hann vi med fem vitt skilda platser: huvudstaden i bergen (Bogota), den karibiska paradisön San Andres, storstaden Barranquilla (känd för Shakira och sin karneval), strand- och hamnstaden Santa Marta och västerlänningarnas turistmecka Cartagena. I Bogota bokade vi fel hotell och hamnade på gränsen till de sämsta områdena men trots det kändes det aldrig speciellt brottsligt eller hotfullt, varken där eller någon annan stans i landet. Största risken här är att bli nertrampad av andra turister på stranden.

Hann knappt landa hemma förrän det var dags för jobbresa till London. En helt ok stad när jobbet betalar och man får en specialguidad tur på British museum. Besökte även anrika Travellers Club men även här är det mögel och heltäckningsmattor på toaletterna.

I slutet av mars var det dags att fylla på solnivåerna igen med en veckas slapp semester i Kuala Lumpur. Drömresa både dit och hem med Finnair och halvfulla plan. På plats blev vi uppgraderade till fyrarumslägenhet med frukostmatsal på femtielfte våningen och pool med olympiska mått, eller möjligen lite större. KL blev en ny favoritstad. Trevligare än ”grannstäderna” Singapore och Bangkok. Billigare och mer asiatiskt kaos än Singapore men å andra sidan mer internationellt och uppstyrt än Bangkok.

Under våren blev det ett par Östeuroparepriser: Berlin på påskhelgen och Warszawa i maj. Båda spännande och prisvärda städer med öl och mat som inte går av för hackor, men de börjar bli lite för sönderkramade av turister för min smak. Slovakien där jag var i juli är att föredra, om man som jag letar efter mer unika upplevelser. Huvudstaden Bratislava har sina turistiga områden men också massa guldkorn, och bergen är bara oslagbart vackra, med eller utan turister. Ta tåget upp till Tatrabergen, men kosta på första klass.

I oktober var det dags för tv-mässan i Cannes igen. I år blev det hotell istället för lägenhet, med skenande frukostkostnader till följd. Bara ett par veckor senare bar det av på höstlovsresa till Madrid med tre generationer, och kontrasten i pris- och serviceläge mellan de två länderna blev uppenbar… Otroligt bra shopping på båda ställena dock!

Madrids vackra tågstation varifrån vi gjorde en blixtvisit till Toledo

Årets sista utlandsresa gick till Riga. Min absoluta favoritstad i Europa. Den blev inkörsporten till Östeuropa när jag bodde där 2015, och nu har jag dessutom en svägerska där. Glatt överraskad av att restaurangscenen har hottat till sig sen jag var där sist. Inte ens min vegetariska väninna behövde svälta.

Detta års första resa blir till Costa Rica om exakt en vecka. Kommer bli mycket fokus på strand men också en del djungel och natur. Boenden bokade i turiststrandstaden Jaco, djungelutgångspunkten Fortuna och lugnare (kanske) strandstaden Coco beach i norra delen av landet. Hoppas kunna ha råd och tid med en utflykt till närbelägna Nicaragua också. Två länder i en smäll!

söndag 22 december 2019

Drömmen om en strand

Vad passar väl bättre denna årets kortaste dag än att kika på några strandresmål? Hur många gånger har man inte suttit där med världskartan och funderat på var den närmaste värmen och solen finns i januari-februari? Och konstaterat att den är jäkligt långt bort. Länge var vi svenskar förvisade till Kanarieöarna där man, om man har tur, kan få uppleva något som motsvarar en svensk sommar på vintern. Sen sjönk flygpriserna i takt med att lönerna steg och nu är Thailand vår nya Kanarieö. Vilken revolution: riktig värme, ja snarare hetta, god mat, billiga bungalows och paradisiska stränder ett direktflyg bort. Folk må rynka på näsan och säga att det är turistigt, men det är svårslaget som vinterresmål om man inte har oceaner av tid och/eller en tjock plånbok.

Koh Nang Yuan är en liten ögrupp utanför Koh Tao på Thailands östkust. Känd för denna spektakulära strandremsa, men överlag är västkusten SÅ mycket vackrare.

Arabiskt Las Vegas

Ett mer närbeläget strandresmål är Dubai. Här är det oftast lite varmare och framförallt torrare än på Kanarieöarna. Stränderna må vara ganska ordinära men shoppingcentrumen är extraordinära, och det hela kan bli en ganska hälsosam semester då man inte exponeras för varken alkohol eller fläsk på samma sätt som på andra resmål. Inga grisfester här inte!

Dubai anno 2008. Har säkert hänt massor sedan jag var där sist

För den som vill ha en egen strand

Några av världens vackraste stränder finns på ögruppen Seychellerna. Detta är känt som ett dyrt resmål men det går att komma hyfsat billigt undan. När jag var där bodde vi i en egen bungalow på ön Praslin. Frukost var inkluderad men vi hade även kök, vilket var tur då restaurangpriserna är som de svenska eller lite dyrare. På huvudön Mahe finns ett större utbud av boende och nöjesliv men stränderna är inte lika fina.

På väg hem till hotellet på Praslin, Villa des Alizes
På Seychellerna behöver man inte trängas. Här Anse Georgette

Underskattat strandresmål, bland européer i alla fall

Colombia är det inte många som förknippar med sol och bad, men det måste jag verkligen slå ett slag för. Främst kanske ön San Andres, superturistigt men även superbilligt och supervackert. Inrikesflyg från Bogota eller någon annan stad kostar en spottstyver. Sen bodde vi även mitt på stranden i Santa Marta, eller snarare strandförorten Rodadero för under 900 kr natten på fyrstjärnigt hotell med lyxig frukostbuffé.

Colombianska karibiska ön San Andres har troligen världens blåaste vatten
Helt ok utsikt från Tamaca Beach Resort i Rodadero, Colombias Atlantkust

Här är stranden vardag

Australien är landet där hela livet kretsar kring strand och surf. Noll kultur, hundra procent party. Massa spännande djur och natur men dyrt som ögat. Och lååångt. För den som kan ta långledigt, och kombinera gärna med Nya Zeeland.

Sydneys världsberömda Bondi Beach.

måndag 9 december 2019

Riga – en av få städer som klär i regn

Första gångerna jag är i Riga är i november. Jag som normalt avskyr regn och rusk faller handlöst för denna mörka, slitna, bedagade skönhet sporadiskt upplyst av blekgula gatljus. Sammanbitna människor i långa dunkappor skyndar över ojämna trottoarer eller säljer sina varor på marknaderna. Jag tänker att staden måste vara lite deprimerande på sommaren, men sen bor jag här under sommarhalvåret 2015 (halvvägs mellan stan och flygplatsen visserligen) och blir lika förälskad i Sommarriga med alla sina trädgårdar, artrika ängar, stränder, och att jag kan ta tåget ut i skogen och plocka blåbär till frukosten.

Nu är jag här en regnig vinterhelg igen. Ett fåtal nya renoveringsprojekt verkar ha inletts men annars är sig allt till min glädje likt. Lite fler hipstercafeer kanske. Maten är bättre än när jag var här först, eller så är det jag som har lärt mig hur man går ut i Riga. Man googlar. Det finns MÅNGA hemska turistfällor i Gamla stan som det gäller att undvika. Överlag föredrar jag att undvika Gamla stan i Riga. Visst, det är fint men turistigt. Ser ut ungefär som alla ”gamla stan” runt Östersjön. Nej det är i Centrs öster om Gamla stan som de mest utsmyckade jugendhusen, coolaste barerna och riktigt bra krogarna ligger. Ju längre ut från centrum desto lustigare små butiker, fler ryssar och krummare gummor. Och alla trähus på det. Så ofattbart vackert, och slitet.

Några shoppingmåsten är bland annat Latgales loppmarknad. Ni kommer kanske inte att köpa nåt här men det är en sann upplevelse. Sammanbitna, bakfulla ryska gubbar äter sina rågmackor bakom högar av skrot, medan regnet sakta strilar ner över det hela. Fortsätt till Origo-gallerian vid centralstationen. Här är det svårt att INTE köpa nåt. Massor av prisvärda butiker med det mesta i kläd- och prylväg. Sen kommer man till centralmarknaden inrymd i gamla zeppelinarhangarer. Turistigt men kul och nu även med trevlig food-court. Jag har som tradition att köpa ull- eller filtsulor till skorna för en euro eller två här på utomhusmarknaden. För även här finns en vidsträckt utomhusmarknad mellan hangarerna, året om.

Självklart finns det även en julmarknad. Eller snarare: Det är alltid någon typ av marknad i Gamla stan, men nu har den mer jultema än vanligt, med helstekt gris och diverse varma drycker. Just det enorma utbudet av varma drycker är ett bra skäl att besöka Riga på vintern. Glögg och irish coffe kan slänga sig i väggen. Allt som kan värmas värms och serveras med eller utan alkohol efter smak och behov. Vi provar t.ex. äppeldryck med kanel, ”mulled wine” och svart vinbärssaft med den lokala spriten Riga-balsam.

söndag 17 november 2019

Vinterresa skamlöst bokad!

Det finns ingen bättre humörhöjare än att boka en resa. Skulle hösttillvaron av någon anledning kännas svår är det bara att i tanken besöka de där vita stränderna eller fuktiga regnskogarna där man vet att man landar i januari. Två veckor i Costa Rica bokades nämligen häromdagen (bilden dock från inrikesflyg till Flores, Indonesien). CR torde vara ett betydligt mindre kontroversiellt resmål än fjolårets Colombia, men med europeisk turism kommer också höga priser och högre tryck på hotell, så vi kan nog inte vara lika spontana som på Colombiaresan, och kanske måste man gå ner i standard lite.

Det verkar finnas hur mycket som helst att se och göra i Costa Rica, men som landsamlare är jag ändå liiite sugen på att besöka något av grannländerna också. Costa Rica är ju ganska litet och gränsar till Nicaragua i norr och Panama i söder… men det är tveksamt om det hinns med på denna resa.

För er som ännu inte bokat någon vinterresa och kanske går och dras med flygskam kan jag tipsa om denna utmärkta artikel med massa bra tips på miljövänligare resande. Punkt 1 och 2, direktflyg och så ”rakt” som möjligt, är ju lite knepigt för oss som bor i Sverige, beroende på vart man ska. Troligen bättre för miljön att resa till Thailand än kuska ner till Latinamerika… Jag när en hemlig dröm om att flytta till Frankfurt. Tänk så mycket närmare till allt. Nu flyger vi via Frankfurt – Toronto på vägen dit och Panama – Frankfurt på vägen hem. Suck.

Punkt 3 och 4 (bränslesnåla och mindre flygplan) kan vara svårt att välja själv men bra att hålla i bakhuvudet. Notera också att standardförbrukning för moderna plan är ”mindre än tre liter jetbränsle per 100 passagerarkilometer”. Tänk på det nästa gång du sätter dig i bilen. Hur långt kommer du på tre liter bränsle? Oftast inte 10 mil i alla fall!

Punkt 5 är jag jättebra på att följa! Det är väldigt sällan det blir business. Det är väl om man blir uppgraderad, eller flyger med någon pilotkompis möjligen. Punk 7 är jag också expert på som ni vet: Packa lätt. Men på den här senaste resan ingår lustigt nog incheckat bagage. Det var länge sen! Nåja, det blir nog ingen jätteväska ändå. Punkt 8 och 9 gör jag sällan eller aldrig (ta tåget/klimatkompensera) men å andra sidan har jag varken barn eller bil, två saker som påverkar klimatet betydligt mer än flyget!

Boeing 747 aka jumbojet, fyller 50 år i år. Cool men inte miljövänlig, fasas nu ut av nyare, effektivare plan.
Jag i business, innan jag kom på hur man fällde sätet helt. Inte bra! eller kanske ok då vi flög på standby-biljett

lördag 2 november 2019

Höstlov i Madrid

Vi var tre generationer som glada i hågen gav oss iväg på höstlovsresa till Madrid: En av mina äldsta väninnor, hennes 11-åriga dotter och ”mormorn”. En perfekt kombination. Dottern drog med oss till coola klädbutiker och den äldre generationen på museibesök och utflykt. Madrid har verkligen allt. Shoppingen är outstanding och till råga på allt bodde vi vägg i vägg med världens näst största Primark-varuhus. Primark är en irländsk lågpriskedja som har det mesta, med fokus på ungdomliga kläder. Även märken som Bershka och Stradivarius hade sina flaggskeppsbutiker ett stenkast från hotellet. Alltid kul med butiker som inte finns hemma!

Vi bodde på vänliga Petit Palace Triball där vi bokat ett fyrbäddsrum med en våningssäng och en stor dubbelsäng. Luttrad av min färska franska hotellupplevelse med minirum bävar jag för hur vi ska få in fyra resväskor i ett rum men det visar sig vara gott om plats. Här trängs vi verkligen inte. Spanien är fortfarande betydligt mer prisvärt än Frankrike, eller åtminstone är Madrid en prisvärd stad när det kommer till boende och mat. Varje morgon traskar vi ner till ett lokalt kaffe och tar en rejäl ”café con leche” (kaffe med mjölk) och valfri macka (nutella till dottern och god spansk skinka eller liknande till oss andra) för under 4 euro. Middag äter man efter kl. 21. Det är bara att äta en sen lunch, snacks och anpassa sig. Varmrätterna går oftast på under 20 euro. Till skillnad från Frankrike är både öl och vin snorbilligt (inte bara vin). Man ska så klart undvika de värsta turiststråken som t.ex. Plaza Mayor där servicen inte är den bästa, men bara någon gata därifrån finns de genuina familjeställena i området La Latina.

Då mormorn vill se Picasso beger vi oss till museet Reina Sofia vid tågstationen, någon halvtimmes promenad från vårt hotell.

Toledo är kuperat och fullt av gränder, men mer av ett friluftsmuseum än en stad.

Det är verkligen en guldgruva för alla som är det minsta intresserade av modern konst. Dagen efter fortsatte vi det kulturella temat med en utflykt till världsarvsstaden Toledo 30 min med tåg söder om Madrid. Det blev lite stressigare än vi hade planerat då nästan alla tåg var utsålda, så vi hade bara två timmar på oss att se stan, som dessutom inte alls låg precis vid tågstationen som de sagt på hotellet. Gamla stan är 20-30 minuters promenad bort så det fick bli taxi. Lite tajt när vi skulle tillbaka till tåget då det inte direkt kryllar av taxibilar i en medeltida stadskärna kan jag meddela… Vi fick ringa efter en, som faktiskt dök upp snabbt.

Spanienvistelsen avslutades med en natt i bergsbyn Miraflores de la Sierra norr om Madrid där en väninna bor med sin spanska sambo och döttrar. Hit vallfärdar Madridborna under de heta somrarna, då det är lite svalare här. På hösten har lugnet lagt sig men fortfarande är alla restauranger och caféer öppna. Här är luften klarare och hösten gör sig påmind med vackra höstfärger, lite regn och som sagt lite svalare än heta Madriddagar med uppemot 25 grader i solen. En perfekt övergång inför hemresan.

Utsikten från vårt Airbnb strax utanför byn Miraflores de la Sierra (bokstavligen: titta på blommorna i bergen)
Här bor bara drygt 5 000 pers året runt men ändå råder ingen brist på restauranger, bagerier, etc.