Från kaos till strand

Säga vad man vill om Bangkok men det är ingen semester. Man ska vara utvilad INNAN man åker dit. Vi har nu flytt fältet för lugnare breddgrader (Koh Tao) och ger det en andra chans på vägen hem istället. Det tar liksom emot att redan sälla sig till dem som hatar Bangkok (som tydligen är en sådan där stad man hatar eller älskar) men jag ska erkänna att första intrycket är att det är en enda stor bordell/shoppingcentrum. På kvällsmarknaden på Sukhumvit road där vi bodde är allt till salu: sexleksaker eller "äkta vara", viagra, fejkade märkeskläder och diverse krimskrams. (Vid närmare googling så här i efterhand visade det sig att vi bodde mitt i red light district, så det kan ju påverka intrycket) Och mat så klart. Överallt grillas det små spett och skärs upp pinfärsk frukt. Detta är en av de stora fördelarna med Thailand. Liksom kring det mesta (trafiken är det andra mest uppenbara exemplet) finns inga fasta "regler" kring mat och måltider. Man äter när man är hungrig helt enkelt. Mat är alltid tillgängligt i små, billiga portioner, överallt. Igår, efter att vi checkat in på Koh Tao, efter en sedvanligt gungig båtresa, lyxade jag till det med en engelsk frukost på stranden, kl. 15...
Trafiken är som sagt ett annat exempel, man gör lite som det passar. I början känns det livsfarligt att ha bilar körandes med bara centimeters marginal från knän och tår när man korsar gatan, men efter ett tag känns det mer effektivt än att alla ska vänta på rött och grönt ljus. Att åka taxi till flygplatsen kl 4 igår morse för tidigt flyg ner till Koh Tao- båten från Chumpong var en skön upplevelse, helt fri från de köer som annars präglar Bangkok. 

Partystrand med fisk

Sairee beach, största och populäraste stranden på ön

Efter några dagar på Koh Tao har vi hunnit testa både strand- och partylivet. Det är ingen paradisstrand direkt: en smal remsa sand av varierande kvalitet, som dock blir betydligt bredare vid lågvatten, som på bilden. Vattnet är, trots lite ölflaskor och annat skräp vid vattenbrynet, oerhört klart och bara en bit ut dyker det upp små korallrev med roliga fiskar att bekanta sig med. En av sorterna verkar vara revens väktare för så fort man kommer lite för nära skickar de ut en patrull som nafsar en i tårna. Gratis fiskspa!

Partylivet är som det brukar på denna typ av ö. Stranden kantas av enkla barer och restauranger varav många kvällstid förvandlas till nattklubbar med djs, eldjonglering, fyrverkerier och buckets (små plasthinkar som fylls med is, en kvarting billig sprit och valfri läsk. Dricks med sugrör.) Medan PhiPhi och liknande öar på västkusten har koloniserats av svenska ungdomar har Koh Tao koloniserats av danskar. Första kvällen blev vi kallade "jävla svenskar", sen hittade vi ett svenskgäng att gadda ihop oss med. Kändes genast mycket bättre, trots att flera av dem var skåningar så först trodde vi de var danskar de också... Träffade även en stackars norrman som inte hade hittat någon "av sin egen sort". Av någon anledning är det också en hel del svenska barnfamiljer här. Annars som sagt mest danskar, britter och fransmän.

Idag har vi gjort en utflykt till ön Naang Yuan, en kort och skumpig långtail-båtresa bort. Googlar man bilder på Koh Tao är det denna pyttelilla grannö man främst får upp. Den är väldigt fotogenique. Smal sandremsa mellan två höga lummiga berg, och stenbumlingar som ser ut som något ur en filmkuliss. Kristallklart vatten på det så klart.

Naang Yuan från utkikspunkt

Thailand (Ao Nang, Bangkok, Koh Samui, Koh Phangan, Koh Tao, Phi Phi, Phuket)

Den klassiska bilden av Thailand för mig:
Longtailbåtar på fina Phi Phi

Första gången jag åkte till Thailand var på en charterresa till Krabi hösten 2002. Regnperiod och lagom värme. Vi hann med alla de obligatoriska utflykterna: snorkling, elefanter i djungel, tempelklättring, med mera. För första gången upplevde jag jet-lag i östlig riktning, något som gör mig extremt morgonpigg. Att vara pigg som en lärka från kl. 6 var så exotiskt för mig som normalt helst sover till 10-11. Detta medan min vanligtvis morgonpigga väninna låg och drog sig till lunch. Omvända världen! Detta kom att bli något av ett handikapp under senare resor som var mer av partykaraktär, minst sagt. Men med viss vila på stranden under dagen har det ändå gått bra att dansa med sand mellan tårna till inpå småtimmarna. Den (då i alla fall) bilfria ön Phi Phi blev favoriten. Vi var

Koh Nangyuan, populärt utflyktsmål från Koh Tao

där både före och efter tsunamin. Sprang kors och tvärs mellan strandbarernas neonljus. Med åldern har man bytt upp sig lite hotellmässigt, från 45 kronors bungalows med takfläkt och toa som spolas genom vatten från en separat hink, till ”normala” hotell med ac, pool och frukostbufféer. Senaste resan, 2015, kombinerades för första gången med besök i Bangkok. Kul att ha sett men ingen favorit. Som i resten av Thailand finns här områden för sexturism och områden för backpackerturism, och aldrig mötas de två.

Åka tillbaka? Östkusten ger jag inte mycket för men västkusten är så otroligt vacker så hit vill jag gärna åka tillbaka. Det är ändå något fascinerande, och lite mysigt, med att åka över halva jorden och landa någon stans där alla pratar svenska.

Strandutflykter på sydkusten

Förutom uruselt internet är Chalok en perfekt utgångspunkt för att utforska södra Koh Tao. Igår klättrade vi över vådliga klippor för att nå närbelägna Shark Bay. Inga hajar men däremot en del småfisk, och öns bästa strand: hyfstat bred även vid högvatten, skönt skuggande buskar och en lyxig resort som man kan drömma om att bo på under nästa res.

Shark Bay, svårtillgängliga lyxresorts utan hajar

Med låren brännande av träningsverk från gårdagens promenad, trappor, backar och klättring mjukade vi idag upp oss med en promenad till stranden Sai Daeng, drygt två kilometer härifrån. Extrema backar även dit, genom vackra landskap dock. Varför ska dessa idylliska, tropiska öar jämt vara så bergiga? Phi Phi, Praslin (Seychellerna), etc. Jämt är man ute och traskar i berg. Nåja, det är bara bra med motion på semestern! De flesta andra ungdomar begränsar sin motion till eventuellt dansande och ölhävande. För transporterna hyr de moppar och susar runt här på ön. Värre än myggen. Känns som om det går en moppe per person. Lite lugnare här på sydspetsen än inne i mer tätbefolkade Sairee Beach.

Överlag är det lite annorlunda stämning här i Chalok. Det känns som om många är här för en längre tid eller till och med bor här. Går man in på en bar får man nästan lite känslan av att trilla in på en hemmafest. Många verkar umgås i stora gäng där alla känner alla. Prostitution ser man inte röken av här, eller nån annanstans på Koh Tao. Thailändska killar och tjejer är ute och festar som vilka backpackers som helst. Man ser thailändska killar tillsammans med västerländska tjejer lika ofta (eller kanske t.o.m. oftare) än tvärtom.
Imorgon blir det taxi, båt och flyg tillbaka till Bangkok igen. Och förhoppningsvis till ett internet som tillåter även

Sai Daeng, inget klättrande för att komma hit
men väl promenad ner- och upp för näranog lodräta backar

bilduppdateringar! Denna gång bor vi två nätter i den äldre delen av stan, i närheten av backpackermeckat Koh San road, innan hemresa på måndag.

Reseåret 2015

Solnedgång från stranden på södra Koh Tao

Reseåret 2015 blev lite bakvänt då de flesta resorna faktiskt gick från Lettland till Sverige! Nåja, vi började i alla fall med vinterklassikern Stockholm-Bangkok i januari. Helt ok men det finns i mitt tycke betydligt trevligare storstäder och är man i Thailand ska man till öarna, ju längre bort desto bättre. Nu tog vi oss "bara" till Koh Tao. Danskarnas motsvarighet till den svenskockuperade thailändska västkusten.

För mig började sedan ett halvårs Rigavistelse sista april, och för Johan redan sista februari. Det är knappt man kan kalla det utomlands. Att pendla Riga-Stockholm tog 3-4 timmar, dörr till dörr. Betydligt smidigare än om man hade flyttat till t.ex. Göteborg. Fyra dagliga flighter med Air Baltic, och så alla flyg med SAS och Norwegian på det. Från 199 kr och uppåt.

Höstutsikt från lägenheten i Riga,
på 19:e våningen i Panorama Plaza

Vilnius dräller av kyrkor.
Här den närmast hotellet

Den dåliga sommaren kändes inte av. Rigavädret är nära nog identiskt med Stockholmsvädret men på vintern sticker temperaturen iväg nedåt i jämförelse och på sommaren uppåt. På hela augusti gick den knappt under 25-30, och första veckan i juli hade jag dessutom garderat mig med en vecka i värmeböljans Milano, och turkosskiftande bad i Ligurien. Sommaren förlängdes sedan med en långhelg i Cannes i oktober. Med nöd och näppe missade jag katastrofala skyfall dagarna innan. Bankomaterna ur funktion och Medelhavet mer än lovligt grumligt. Pizzorna och champagnen fick betalas kontant.

Flanörer i sommarvarmt Minsk

Men framförallt gick resorna österut. Två nya östeuropeiska länder kan nu bockas av: Litauen och Vitryssland. Båda mycket positiva överraskningar. Samt en avstickare med flyg till Warszawa. Riga må vara billigt och trevligt även om servicen och maten ibland lämnar övrigt att önska. Men ju längre söderut man begav sig desto billigare blev det, och inte bara det. Maten blev bättre och bättre och folk trevligare och trevligare. Från småmys i otroligt vackra Vilnius fyra timmar söderut med buss till översvallande vänlighet på knackig engelska i stalinistiska Minsk fyra timmar till över hårdbevakad gräns.

Utsikten från vårt hotellrum i Warszawa

Och i Warszawa blev vi bjuda på vodkashots, en måndagkväll, och åt tidernas bästa anka och rådjur. Jag har alltid varit lite skeptisk till Östeuropa, tills jag nu flyttade dit en sväng. Ryssland kan absolut vara deprimerande men Vitryssland och Polen är en helt annan grej. Och visumproceduren var betydligt smidigare. Helt klart värt sina 60 euro. Dem tjänar man lätt in på en helg med vitryska krogpriser!

På flodutflykt i Tokyo

I november fortsatte vi ännu längre österut med 12 dagar i Tokyo. Ett land vi till skillnad från våra östeuropeiska grannar inte har några som helst kulturella eller historiska gemensamma nämnare med. Här är allt i miniformat och allt låter som glassbilen, inklusive bankomaterna. Lustiga trudelutter och tecknade figurer överallt. Som att leva i en serietidning. Det är inte kliniskt rent men prydligt och välordnat, och alla är extremt vänliga och hjälpsamma, men sushin är i ärlighetens namn bättre här hemma.

Santa Margherita Ligure by night

Uteservering, Cannes, oktober. Tre rätter 16 euro

På återbesök i Thailand

Det var exakt 10 år sedan jag var i Thailand sist: Bangkok och inrikesflyg/båt till Koh Tao 2015. Nu nytt årtionde, ny ö och ny rutt. Efter mellanlandning i Dubai landar vi vid lunchtid i Bangkok och hoppar i hyrd taxi som tar oss de drygt två timmarna till färjan mot Koh Samet. Det råder lite oklarheter kring när sista färjan går så vi är lätt stressade. Men som vanligt i Thailand ska man inte försöka ha koll. Allt ordnar sig ändå. Servicenivån är fantastisk. Taxin släpper oss vid en förvånansvärt lugn liten färjeterminal där vi möts upp av någon vänlig person som har flera olika båtalternativ åt oss. Det här med tidtabell är ett luddigt begrepp. I slutänden får vi inte den billigare färjan som vi beställde utan en snabbare "speed boat" till samma pris, som dessutom avgår lite tidigare. Fram kommer vi i alla fall strax efter solnedgången, betalar våra 70 kr i nationalparksavgift som är obligatoriska för ön och sen ungefär lika mycket till för taxi till vårt hotell, Vongdeuan resort på stranden med samma namn. En lagom stor strand med allt man behöver för fyra dagars avkoppling: tiotalet barer och restauranger, några minilivs, massage om man känner för det, ambulerande fruktförsäljare som skär upp färsk mango eller vad man nu vill ha på stranden. Vill man ha mer shopping och nöjen är det tio minuter med taxi till huvudorten.

Efter ett par utflykter kommer vi fram till att vi faktiskt har valt den bästa stranden att bo på. Prao beach på västra sidan av ön har visserligen den fördelen att vattnet är lugnare, men med lugnare vatten kommer också större risk för brännmaneter, förstår vi av varningsskyltar. På Prao finns några superexklusiva resorts med tillhörande bra restauranger samt en liten allmän strand som snabbt blir full.

Härifrån tar vi en 20 minuters promenad tvärs över ön in till den största stranden och orten Sai Kaew. Vill man ha liv och rörelse är det här man ska bo. Stranden sjuder av aktiviteter på söndagseftermiddagen, allt från barnfamiljer till partygäng till vattensportare och allt däremellan. Här finns både enklare ställen och exklusiva hotell, men speciellt avkopplande är det inte.

Sista dagen på Koh Samet tar vi en kort promenad till stranden precis bredvid vår, Ao Chor. Här finns en finare resort och flera enkla barer. Lite 90-talsstämning över det hela.

Livet på ön anpassar sig efter det ständigt skiftande tidvattnet. På förmiddagen är vågorna och naggar på hotellens terrasser och det finns möjligen en smal strandremsa att gå på. Sedan drar det sig undan alltmer och solstolar, bord eller sacosäckar breder ut sig på den nya ytan. På kvällen är vattnet lugnt. Eldshower och sinnrikt upphängda lyktor lyser upp den breda, fuktiga sanden.

Sammanfattningsvis ingen partyö kanske men perfekt för sol, bad och god mat. Priserna har verkligen ändrats sen jag var i Thailand sist. Här är de nu på svensk "sunkkrogsnivå": öl eller smothie runt 30 kr, vin 70, mindre rätter från 80 kr och uppåt. Något som dock är sig likt inte bara sen 10 utan även 20 år tillbaka är att man egentligen inte behöver internet här. Tvärtom lägger inte hotellen upp alla sina rum online utan man kan höra av sig direkt. Alla restauranger har inte hemsidor men mat och priser är snarlika överallt. Utflykter, transport, restauranger, rum. Saker behöver inte alltid bokas. Dyk upp, fråga, betala. Förvånansvärt ofta funkar det även med kort.

Drömmen om en strand

Vad passar väl bättre denna årets kortaste dag än att kika på några strandresmål? Hur många gånger har man inte suttit där med världskartan och funderat på var den närmaste värmen och solen finns i januari-februari? Och konstaterat att den är jäkligt långt bort. Länge var vi svenskar förvisade till Kanarieöarna där man, om man har tur, kan få uppleva något som motsvarar en svensk sommar på vintern. Sen sjönk flygpriserna i takt med att lönerna steg och nu är Thailand vår nya Kanarieö. Vilken revolution: riktig värme, ja snarare hetta, god mat, billiga bungalows och paradisiska stränder ett direktflyg bort. Folk må rynka på näsan och säga att det är turistigt, men det är svårslaget som vinterresmål om man inte har oceaner av tid och/eller en tjock plånbok.

Koh Nang Yuan är en liten ögrupp utanför Koh Tao på Thailands östkust. Känd för denna spektakulära strandremsa, men överlag är västkusten SÅ mycket vackrare.

Arabiskt Las Vegas

Ett mer närbeläget strandresmål är Dubai. Här är det oftast lite varmare och framförallt torrare än på Kanarieöarna. Stränderna må vara ganska ordinära men shoppingcentrumen är extraordinära, och det hela kan bli en ganska hälsosam semester då man inte exponeras för varken alkohol eller fläsk på samma sätt som på andra resmål. Inga grisfester här inte!

Dubai anno 2008. Har säkert hänt massor sedan jag var där sist

För den som vill ha en egen strand

Några av världens vackraste stränder finns på ögruppen Seychellerna. Detta är känt som ett dyrt resmål men det går att komma hyfsat billigt undan. När jag var där bodde vi i en egen bungalow på ön Praslin. Frukost var inkluderad men vi hade även kök, vilket var tur då restaurangpriserna är som de svenska eller lite dyrare. På huvudön Mahe finns ett större utbud av boende och nöjesliv men stränderna är inte lika fina.

På väg hem till hotellet på Praslin, Villa des Alizes

På Seychellerna behöver man inte trängas. Här Anse Georgette

Underskattat strandresmål, bland européer i alla fall

Colombia är det inte många som förknippar med sol och bad, men det måste jag verkligen slå ett slag för. Främst kanske ön San Andres, superturistigt men även superbilligt och supervackert. Inrikesflyg från Bogota eller någon annan stad kostar en spottstyver. Sen bodde vi även mitt på stranden i Santa Marta, eller snarare strandförorten Rodadero för under 900 kr natten på fyrstjärnigt hotell med lyxig frukostbuffé.

Colombianska karibiska ön San Andres har troligen världens blåaste vatten

Helt ok utsikt från Tamaca Beach Resort i Rodadero, Colombias Atlantkust

Här är stranden vardag

Australien är landet där hela livet kretsar kring strand och surf. Noll kultur, hundra procent party. Massa spännande djur och natur men dyrt som ögat. Och lååångt. För den som kan ta långledigt, och kombinera gärna med Nya Zeeland.

Sydneys världsberömda Bondi Beach.

Upptining och d-vitamintankning pågår

Reseåret 2015 börjar i traditionell anda: Vi befinner oss i Thailand tillsammans med stora delar av Sveriges övriga befolkning. Smidig flight med ryska Aeroflot som sedan länge inte alls lever upp till sitt tidigare så dåliga rykte. Tvärtom. Både flygplan och flygvärdinnor är oförskämt fräscha. Sen skadade det inte heller att vi från Moskva till Bangkok blev uppgraderade till bussiness! Massor av mat att äta och bra filmer att kolla in gjorde att sömnen blev lite lidande så nu är det en trött eftermiddag i Bangkok, där vi stannar i tre dagar innan det bär vidare till beachen och Koh Tao söderöver. Som tur är har hotellet (Grand Swiss) pool på sjunde våningen, med utsikt över kringliggande skyskapor. Där har vi exponerat oss i relativ avskildhet, innan vi går ut och bländar folk på stan med våra albylvita ben.
Nej nu blir det lite vila för att försöka uppbåda entusiasm inför shopping, sightseeing, restaurangbesök och allt annat som bör göras i lätt röriga Bangkok.

Ny strand: myggig idyll

Vi har idag omflyttat oss till södra delen av Koh Tao: Chalok bay, knappt tio minuters taxi från Sairee. En mindre, mer idyllisk strand. Fler höns och mygg, färre turister och den billigaste och godaste thaimaten hittills. Rejäl lunch för ca 25 kr. Här bor vi precis vid stranden, Sunshine Beach Resort. Vid Sairee bodde vi några minuters promenad upp i stan (Simple Life Resort) vilket nog är optimalt där såtillvida man inte hänger på stranddiscona till kl två VARJE natt, för innan dess lär de boende på de strandhotellen inte få någon sömn. Här finns det också en del barer men det verkar något lugnare.