Varför älskar alla Köpenhamn?

100 meter studenter, i kö till random irländsk pub.
Jag tog min tillflykt till restaurang bredvid tills guide dök upp.

Det är förvirrande att sitta på flyget till Köpenhamn. Jag och väninnan är laddade för en kontinental födelsedagsweekend, men resten av planet är fullt av skåningar som är på väg hem! Kastrup är ju Skånes närmaste flygplats. Inte mycket längre till Malmö än till centrala Köpenhamn. Så nära till Sverige men så långt från Stockholm, både geografiskt och kulturellt. På kvällarna fylls gatorna till bredden av svenska och norska ungdomar. Det är ett gatuliv som känns närmast sydeuropeiskt, fast med lite högre promillehalt och yngre medelålder. Tydligen släpper Tuborg sin julöl just denna kväll vilket delvis förklarar hedonismen. Men jag förstår ändå inte varför alla vallfärdar över bron till ett land som är minst 50% dyrare, ofta mer. Och då jämför jag med Stureplanspriser. Malmö torde ha rena u-landspriserna i jämförelse med Köpenhamn!

200 sorters gin, kan behövas för att
ge sig i kast med Köpenhamnsnatten.
Finns för smärre förmögenhet på Two Socks.

Att uppnå en promillehalt som gör att man kan tolerera Köpenhamns nattliv innebär en smärre personlig konkurs. Som tur är har vi lokala guider. I fredagskvällens Tuborgskaos lyckas en Köpenhamnsboende väninna ta oss till en sunkpub som inte har en 100 meter lång kö av 18-åringar. Vi behöver bara vänta fem minuter utanför Scottish Pub vid centralstationen och dansar sedan loss i trängseln med en blandad publik i alla åldrar. På lördagseftermiddagen får vi en guidad tur i Fredriksbergs trädgård med en annan lokalbo. Här kan man besöka stadens djurpark eller hyra en roddbåt för en tur runt kanalerna i parken. Så här års är det en underbar paus från den turistttängsel som ständigt präglar resten av Köpenhamn. I Fredriksberg besöker vi också en klassisk, inrökt lokalkrog (Vinstuen 29) och hittar någorlunda billig öl. Ca 45 kr för en liten flaska av den där goda, nylanserade julölen. Middagen intas i stadsdelens rådhuskällare som bjuder på Danmarks nationalrätt: krispigt ungnsstekt fläsk med kokt potatis och persiljesås.

Mycket cool gatukonst i Christiania

Vi har tur med vädret under vår Köpenhamnshelg och kan promenera i solen utmed kajerna hela vägen till Christiania som numera är en mysig turistattraktion med lite uteserveringar och dyra souveniraffärer. Vi går tillbaka mot Nyhavn över en anskrämlig gång- och cykelbro. Men på det stora hela är Köpenhamn en väldigt vacker stad. Det måste man ge den, och vackra människor. Goda smörrebröd. Sen har jag inget mer positivt att säga. Jo, jag är imponerad över att de på kort tid byggt ett fungerande tunnelbanesystem med självkörande tåg som minst var femte minut går kors och tvärs över större delen av stan, dock alltid proppfullt och många, många rulltrappor eller hissar ner under jorden.

Då denna mediokra stad är ihjälkramad av resten av norden känner jag att jag måste motivera min aversion, men det borde räcka med att säga att det är trångt och dyrt. Med versaler. Jag har nu varit där både på sommaren och i november. Lika många turister oavsett. Och så danskar och cyklar på det. Alla envisas med att prata danska trots att jag alltid börjar med engelska. Stora språkförbistringar till följd och jag känner mig som den dryga Stockholmare jag är. Priserna i menyerna liknar de hemmavid MEN glöm inte värdet på den danska kronan. 50% ska läggas på det priset. Din lunchmacka landar på minst 150 SEK och kaffet runt 80. Den välbehövliga  GT:n på sunkkrogen närmare 200. Nej trots en trevlig helg med trevligt sällskap ska det mycket till innan jag återvänder till Köpenhamn. Jag stannar hellre på den svenska sidan av bron!

Perfektion för drygt 200 kr. Smörrebröd med kokt potatis, bacon, majonäs, lök och krasse.
Pressokanna med kaffe i vackert porslin på det. Hittade denna pärla till lunchkrog (Cafe Rabes Have) i närheten av Christiania.