Bra start i Algeriet

Det positiva intrycket av Algeriet börjar redan vid visumbesöket på ambassaden. Vi överöses av tips och glada tillrop. Det är dubbla budskap. Å ena sidan verkar man verkligen uppskatta besökare, å andra sidan gör man det komplicerat för turister. Pappersexercisen fortsätter vid ankomsten till Alger. Ett par papper till ska fyllas i vid olika tillfällen på flygplatsen men eftersom vi är de enda turisterna är det aldrig några större köer eller väntan. Bara idel leenden, välkomnanden och nyfikenhet. Så fort man stannar upp och ser förvirrad ut kommer någon till undsättning, både på flygplatserna och sedan på plats i staden Constantine som är vårt första stopp. Tjejen vi köper sim-kort av på Constantines flygplats hjälper oss inte bara att boka taxi utan följer också med ut i den svinkalla kvällen och ser till att vi hamnar i rätt bil och att chauffören har växel. Killen i banken där jag växlar pengar tipsar mig om att växla på gatan i stan istället där kursen är bättre. Jag växlar 30 EUR till den officiella kursen men mycket riktigt visar det sig sen att man får nästan dubbelt så mycket när man växlar "svart". Återigen dubbla budskap. Detta är ett kontantland där det är svårt att få tag i kontanter: Ingenstans tar man kort och ingenstans finns bankomater. Tur att man får mycket för sina euros.

Varför Algeriet då? Ända sedan jag såg andra resebloggares bilder från Constantine och Alger har jag känt att detta måste ses med egna ögon. Speciellt de hisnande broarna och klipporna i Constantine. Denna stad byggdes på en 650 meter hög platå redan av fenicierna, togs över av romarna och år 313 gav kejsar Constantin den ödmjukt nog sitt eget namn. Som det mesta i Algeriet präglas den av fransk arkitektur och ingenjörskonst, med arabisk touch. Vi börjar stadsturen i Ahmed Beys palats från 1800-talet med prunkande innergårdar och vackert mosaikprydda väggar. I ett av de många rummen har man samlat prylar och dräkter från perioden och två guider berättar entusiastiskt på franska och bruten engelska. Sedan fortsätter dagen med brosightseeing. Totalt sju broar korsar den djupa ravinen över floden Rhumel. Den högsta Sidi M'Cid 175 meter upp. Vi ser inga andra "västerländska" turister men många algerier som också beundrar utsikten och tar kort på varandra. Vi går över två broar till: stenbron Bab el Kantra och hängbron Mellah Slimane. Den förstnämnda med höfthöga räcken den andra gungande på tunna stålvajrar. Den här stan är inget för de höjdrädda! Hinner även med en tur i stadens linbana där biljetterna kostar några kronor.

Maten är enkel men god. Tror vi hittar den enda "turistrestaurangen" med lite mysigare inredning: Igherssan, med utsikt över hängbron, där jag äter en gryta med lamm och grönsaker. Annars är det mycket lysrör och plaststolar, och räkna med att alla röker inomhus. Kvällen avslutas med färskpressad granatäppeljuice på ett av dessa "caféer". Jag är enda kvinnan där men ingen höjer på ögonen för det. Vi får i vanlig ordning hjälp att ringa taxi. Det finns en app motsvarande Uber där man beställer, med den nackdelen att man ändå måste prata med chauffören och beskriva var man är. Tror inte de är så bra på gps. Fördelen är att priset är fast och oftast landar på under 30 kr för några kilometers resa tillbaka till hotellet. Billigt, vänligt och hyfsat smidigt är det samlade intrycket av Algeriet so far. Inte alls som Tunisien och Marocko där tumregeln är att om någon är överdrivet trevlig har du betalat för mycket. Här är alla trevliga men vill knappt ta emot dricks!