Check på pyramider, Kairo och Egypten

Att åka till Egypten och se pyramiderna är mångas dröm. För mig har det känts mer som något som måste bockas av men som jag skjutit upp som en jobbig rotfyllning. Jag har mestadels hört negativa omdömen om Egypten. Men nu i mars just efter ramadan fick plåstret rivas av. Jag fick ihop ett dream team till resesällskap i form av en tjejkompis och två killkompisar, alla resvana och en som utseendemässigt smälte in i lokalbefolkningen. Fyra nätter i Kairo bokades på snorbilligt hotell med utmärkta recensioner.

Bedagat hotell med fin terrass, och rena rum tack och lov.
Fick tyvärr ingen bild på hiss-situationen.

 Hotel Atum mitt i stan var verkligen en upplevelse. Den urgulliga personalen kom ner och mötte oss på gatan när vi kom med förbokad transfer från flygplatsen och det var nog tur. Jag hade inte vågat gå in i den mörka, fallfärdiga portuppgången annars. Hisskorgen dinglade fritt mitt i trapphuset så trots att den var skranglig var man säkrare i den. Att luta sig över trappräcket och få en x-antal tons motvikt på armbågen är nog inte skönt… Själva hotellet bestod av ett tiotal fräscha rum och matsal med balkong på tredje våningen och drevs av ett gäng ungdomar. Frukost ingick och lagades a la minute: Bröd med pålägg, frukt, yoghurt och kaffe. Nackdelar (förutom trappuppgångssituationen): Extremt ljudstört, antingen från gatan eller cafédelen, bristfälligt internet och bristfällig service, trots god vilja och vänlighet.

Lokalbornas del av marknaden.
Här lampavdelningen.

Redan innan resan fick jag via hotellet kontakt med en utflyktsarrangör och bokade efter mycket prutande in en privat guidad tur till pyramiderna för 30 USD/person (exklusive inträden). Då ingick besök till nekropolen Saqqara med dess trappstegspyramid och lämningarna efter Egyptens första huvudstad Memphis. Den tandlösa gubben till guide var trevlig och talade flytande engelska. Just pyramidbesöket som man hört ska vara det mest kaotiska i detta redan superkaotiska land är nu sedan det byggts ett nytt besökscentrum det mest organiserade. Man betalar ca 140 kr, går genom en kort utställning om pyramidernas historia och tar gratis transferbuss mellan de olika delarna av området: Utsikt, pyramider, sfinx. Det finns också lite matställen, affärer, och kamelridning så klart, men knappt några påträngade säljare.

Desto mer av den varan finns i den enorma basaren Khan el-Khalili mitt i stan. Shoppingområdet sträcker sig kilometervis och vissa områden är mer riktade mot lokalbor, med elektronik, mobiltelefoner, husgeråd, kläder och allt möjligt. När man kommer närmare turistdelen av marknaden stiger priserna och ropen om att köpa. Jag lyckades göra ett par riktigt bra köp: En handväska och ett par skor för 30 kr vardera, utan att ens pruta. När jag sen övertalas att köpa en ”pashminasjal” för 50 kr (samma pris jag brukar betala på marknaden i t.ex. Cannes) inser jag att vi är inne i turistområdet. Dags att slå sig ner och avnjuta en god juice istället, och titta på turistbussarna som med millimeters marginal klämmer sig fram i gränderna. Ambulerande säljare är på oss här också, för att inte tala om alla galna taxichafförer när man står och väntar på sin Uber hem. Vi upptäcker att det arabiska ”la” funkar bättre än ”no” för att bli av med dem.

Egyptian Museum vid El-Tahrir Square
Byggt 1902, därav behövs nu hinkar på golvet vid regn...

Uber funkar fantastiskt bra i Kairo. Kostar max 20 kr inom stan och kommer på några minuter. Det är en välsignelse eftersom denna stad knappast är gjord för fotgängare. En taxichafför berättar att presidenten bestämt sig att bygga 3000 broar på två år och mycket riktigt är stora delar av staden täckt av motorvägsbroar i flera nivåer som helt hänsynslöst dragits fram mellan de täta bostadsområdena. Vi ser inte ett enda övergångsställe och de trafikljus som finns funkar mer som rekommendation än regel. Vill man ändå gå någon sträcka, som inte är en trång marknad, finns det ett nytt promenadstråk utmed Nilen (inträde 3 kr) på ön Zamalek, där det också finns flera finare hotell och restaurangbåtar. Vi testar inhemska restaurang Le Tarbouch på en av båtarna. Innan resan fick jag tipset av en väninna att under inga omständigheter äta västerländsk mat i Egypten. Det är som att be om en matförgiftning. Vi håller oss alltså till MENA-köket med goda resultat. Allt är gott, billigt och ingen i sällskapet får ens tillstymmelse till magbesvär. 

Utsikt från marockanska restaurangen vid Nilen.
Som tur var inga döda kor i denna flod under vårt besök.

Äter allt från egyptisk snabbmat på kedjan Kazaz till marockanskt på Hotel Sofitels tjusiga restaurang La Palmeraie, med inglasad uteservering vid Nilen.

Så visst, mitt 77:e land bjuder på några positiva överraskningar: Maten, det otroligt smidiga pyramidbesöket, för att inte tala om det pedagogiska Grand Egyptian Museum. Gillar även dess motsats, det dammiga och charmiga ”gamla” egyptiska museet ett stenkast och några livsfarliga löpturer över motorleder från vårt hotell. Men tre dagar räcker gott. Kairo är kaotiskt, mörkt och framförallt extremt smutsigt. Det ligger plastskräp till och med på de uråldriga gravarna. I floden ner mot Saqqara flyter sopor och döda kor. Summa sumarum var det väl ungefär som jag hade väntat mig, men kanske lite vackrare, vänligare och billigare så det blir ändå 3 N av 5 i betyg till Kairo, men jag känner ingen längtan efter att åka tillbaka i brådrasket.

Al Hakim-moskén med regnvåt innergård.
Mot en liten donation fick vi komma in och titta runt och gömma oss från regnet.
Täcka håret behövde man inte göra men det var noga med att ta av sig skorna.