Strandliv på smidiga Boracay

Viss havsutsikt från min uteplats på hotellet. 

Boracay är Filipinernas turistö nr 1 och därmed också en vattendelare: måste besökas eller måste undvikas. Vi bokar fyra nätter här mest för att det är någorlunda smidigt att ta sig dit och för att många andra från kryssningen beger sig raka vägen dit. Det går massor av flyg från Manilas enorma flygplats varje dag och från Caticlan som Boracays närmaste flygplats heter bokar man lämpligast kombitransport direkt till sitt hotell för max 150 kr. Minibuss - färja och buss igen, samt ev bärhjälp mot lite dricks. Själva ön Boracay är pytteliten och har ingen flygplats. Här finns en huvudväg i mitten med (nästan) barfotaavstånd till stränder på både väst- och östkusten Jag har bokat rum på solnedgångsstranden White beach. Härifrån kan man definitivt gå barfota nästan vartsom. Stranden sträcker sig drygt fyra km norrut från mitt enkla boende med det tjusiga namnet Blue Coral Resort, och kantas av mängder av restauranger, barer och souvenirbutiker. Det är turistigt men inte alls olidligt. En lagom ström av flanerande människor men själva stranden är överraskande tom. Några hotell har ställt ner solstolar men främst är det egen handduk och att söka skugga av en palm som gäller. Lekfulla fiskar håller en ibland sällskap i det lagom svala vattnet.

Sandskulpturer är poppis och ofta står skaparna och lurpassar och vill ha betalt för en bild.

Jakten på bästa solnedgångsbilden
pågår ständigt. Här på Diniwid beach.

På fyra dagar hinner vi gott och väl med nästan alla öns stränder. Tar en motorcykeltaxi för 50 kr upp till norra änden och den kilometerlånga Puka shell beach som ska vara lugnare än White beach. Nåja... Här finns visserligen inga större hotell men försäljarna är mer påträngande. Vill man köpa handgjorda souvenirer ska de dock inte avfärdas. Man kan göra riktigt bra fynd efter obligatorisk prutning. Härifrån tar vi en ny cykeltaxi till lilla Diniwid beach. Här firar lokalborna sin lediga söndag med picknick och karaoke medan barnen leker bland klipporna. Här finns också en svenskägd bar och restaurang med perfekt solnedgångsläge. Det var en av de mest överraskande sakerna med Boracay, att det finns en stor koloni av 60+ svenskar som slagit sig ner här hel- eller halvårsvis för en enkel och prisvärd livsstil. Min granne på hotellet, pensionär från Linköping, berättar att han varit här varje vinter i 20 år, i samma rum, och att den filippinska peson nu är värd mer i förhållande till kronan än på länge. Så lite konstigt är det att inte så många nya svenskar hittar hit. De enda vi träffar på är just dessa som har varit här sen typ 90-talet. Turistinfrastrukturen kanske inte är lika utvecklad som i Thailand, och den lokala maten inte lika bra, men å anda sidan kan man även här på ön få all världens mat av bra kvalitet och för inga pengar. En av favoritfrukostarna blir avocadotoast med gravlax och pocherat ägg, intages med fötterna i sanden på franskinspirerade Bistro des Amis ett kvarter från hotellet.

Avocado och gravlax-frukost med fruktsallad. En annan bra grej med Filippinerna är att man alltid får
gratis vatten till maten. Filtrerat kranvatten som går utmärkt att dricka.