Kryssningsavslutning och landstigning i Manila, Filippinerna

Utsikt från takbaren Firefly i Manila, inte så rolig då det var bordsplacering och inget mingel.

God morgon Hongkong! Utsikten från vår hytt längst fram.

Efter Vietnam börjar nedräkningen till slutet på kryssningen. Efter ett kort stopp i Hongkong och ett par dagar till sjöss är vi framme i Manilla. De 3000+ kineserna klev av i Hongkong så de två sista dagarna är det bara vi nomader kvar! Nya ändringar i matschemat. Buffén försvinner som alternativ så nu blir det svårare att "gömma sig" från social samvaro. Men för bara 5 USD kan man få frukost till hytten, dessutom med lyxvaror som färsk juice och cappucino som definitivt inte finns på buffén. Det största problemet med den här kryssningen, förutom allmän utmattning och problem att hitta var just att få tag på kaffe. Som svensk på konferens tror man ju att kaffe och kakor automatiskt ska uppenbara sig längst bak i lokalen när det står "paus" i schemat. Så icke här. Finkaffe säljs visserligen i barerna men gratiskaffe (läs dåligt bryggkaffe) finns bara till frukosten och en timme på em. Sen hade jag också förväntat mig att det skulle vara mer som en finlandsbåt med stora shoppingområden med lite av varje. Men var man inte i akut behov av lyxklocka, smycken eller handväska fanns här inte mycket att hämta. Förnödenheter fick köpas under de korta landstoppen.

Några timmar och en skön promenad i coola Hongkong innan vi fortsatte mot tropiska Manila.

Sista dagen ombord hade vi en talent-show som
bland annat innefattade stip-kurs för fyra hågade män.

Mot slutet av kryssningen avtog de schemalagda föredragen i viss mån och ersattes av meet-ups i mindre, mer specialiserade grupper kring allt från hypnos till grejer inom tech som jag inte ens förstod rubriken på. Mer tid och ork till den sociala agendan med andra ord. Fast är det en sak jag har lärt mig av den här kryssningen är det att jag är mer introvert än jag trodde. Hemmavid älskar jag att gå på tillställningar med nya människor men jag gör det max en gång i veckan, inte fem gånger om dagen i mer än 12 dagar. Och så alla chattar på det. Ni vet hur jobbigt det kan vara när man är ett större gäng i samma chatt. Tänk er nu närmare 300 pers och 50-talet chattar (jag tror jag begränsade mig till 10) där viktig information blandas hej vilt med frågor som "Vad är klockan?" (relevant iofs eftersom vi bytte tidszon minst två gånger) eller "Var är alla?". Timmar gick åt bara till att bläddra igenom allt i jakten på något roligt och/eller relevant.

Solnedgångsdrink mellan show och temperaturkontroll/passåterlämning,
med fördigstämplat pass! Bara att gå av sen och ingen passkontroll.

Takpool på högst rekommenderade Belamy house hotell. 

Med viss lättnad klev jag iland i Manilla. En stad som överträffade alla förväntningar. Har bara hört rykten om kaos och kriminalitet men sammanfattningsvis: dubbelt så rent, dubbelt så vänligt och hälften så dyrt som Bangkok. Shuttelbussen från färjan släpper oss i en av stadens enorma gallerior Mall of Asia. Passar på att ta ut kontanter, som jag sen inte använder då alla tar kort. Transport beställs smidigt med den asiatiska taxi-appen Grab och kostar några tior för en halvtimmes färd. Bor på hotell Belamy house i stadsdelen Makati. Takpool på femte våningen med perfekt utsikt över de omgivande skyskraporna. Här är det nära till allt. Lämnar in tvätt, dricker drinkar på takbarer och njuter av att äta annat än den nu väldigt uttjatade båtmenyn. Filipinerna är, vad jag hört, känt för sin smaklösa mat men här i Makati finns hela världens kök. Äter smakrik mellanösternmat, sallader och hälsosamma frukostar. Efter god brunch på H Proper Coffe Roasters vid Triangle Gardens beger jag mig till Ayala museum för en snabbkurs om landets historia. Mycket sevärt! Irrar bort mig i de exklusiva galleriorna kring Greenbeltområdet. Här flockas expats och rika lokalbor över affärsluncher och eftermiddagsdrinkar ute och inne. Det är som New York fast utan uteliggare och med trerätters lunch för 90 kr!

Det råder ingen brist på takpooler i Manila. Denna på
City Garden hotel Makati där vi mötte några medresenärer på en drink.

Disclaimer kring mina översvallande känslor för Manila: När man varit instängd på en båt i 12 dagar känns allt annat fantastiskt och sen har jag bara sett stadsdelen Makati. Men ändå, SÅ rent överallt. Alla som ler och öppnar dörrar åt en. Alla fina barer och restauranger. Lite kaostrafik ja, men inga mopeder, bara mc av någon anledning. Farligt? Ja alla säger det. Vår Filipinerna-expert på båten som bott här länge beskrev Manila som "Europe safe, but not Japan-safe". Red light district känns mycket riktigt typ som Moulin rouge i Paris, säkerhetsmässigt. Håll koll på grejerna och gå inte ensam i mörka gränder sent på natten, men varför skulle man göra det när det finns beväpnade vakter vid alla affärer och på de stora gatorna. Bättre gå där, och/eller gå hem och sätta sig på sin takterrass innan klockan blivit för sen.

Utsikt från City Garden mot den äldre stadsdelen Intramuros där någon just hade tänkt eld på ett hus...
Man får komma ihåg att Manila är både fattigdom och lyx.