Konsten att fylla år utomlands

Utsikt från restaurang Herbary i centrala Riga.

Man tröttnar aldrig på miljön i Jurmala:
Tall, sand, samt vackra hus då och då.

Att fly landet när man fyller jämt har blivit något av en folksport och jag är varken först eller sist på den bollen. Tricket är att välja en destination som är nära nog för att närmast sörjande ska kunna följa med, men långt nog för att avskräcka majoriteten. Nu råkade mitt val falla på svenskarnas party-destination nr 1: Riga. Vem har inte varit här på en möhippa eller svensexa? Men här måste jag säga att jag var ganska tidig på bollen som var här första gången 2013, och sen bodde jag som bekant här för 11 år sedan. Så, ja det blev alldeles för nära, smidigt och billigt för att ha något som helst avskräckande syfte, och jag åkte på att valla som mest 17 pers genom en för många ny stad, men allt gick över förväntan så nu funderar jag allvarligt på att skola om mig till reseledare!

Kungsbalkong på hotell Amber

Vi började med en lugn uppladdning på stranden, tre pers i två dagar. Jurmala ligger drygt två mil från centrala Riga och stranden sträcker sig över tre mil (!) längs Rigabukten. Hotellpriserna här sommartid är något i hästväg så det råkade bli så att jag bokade rum i Bulduri som ligger 45 minuters promenad från centrala Jurmala (Majori). Som tur var fanns flera riktigt bra restauranger även i närheten av fina Amber SPA där vi bodde, och strandbarer. På de senare bör man undvika att äta om man är det minsta kräsmagad men vi var lite frestade när ett fat nykokta kräftor för 7 EUR serverades till grannbordet. Menyerna består annars av toast och lökringar, men här är det oväntade vardag.

På fredagen slår logistikutmaningen till med full kraft när resten av sällskapet anländer med olika flyg. De sköter sig oväntat väl med hjälp av den whatsapp-grupp där jag lägger upp hjälpsamma kartor. Fördelen med att fylla år är att man får bestämma ställen själv, följaktligen ligger inga av mina utvalda restauranger eller barer i gamla stan, som är lite av mitt hatobjekt med sina turister, turistfällor och brist på stadsplanering. För- och efterdrink blir på hipstriga Aleponija som förut låg i en rivningskåk, nu piffats upp till nyskick, men fortfarande har charmig rustik inredning. Övriga gäster är inte helt imponerande av ett svenskt partygäng… Större succé gör vi på efterdrinken dag två när vi tar över Skyline Bar högst upp i Radisson-hotellet mitt i stan. DJ:n låter hälsa att det aldrig varit så bra drag på dansgolvet, om det ens varit någon dans alls. Vi ”hjälper” honom en del med låtönskningar också och stänger stället vid 2. Då har vi dansat och skrikit med spanska pensionärer, ett svennegäng, en ensam italienare med flera.

Rolig "sevärdhet": Träd fullt med fågelholkar
som alla har el indraget...

Maten i Riga har blivit bättre och bättre under de 13 år jag rest dit. Att ge god mat till över 15 pers samtidigt är en utmaning för alla ställen. Under fredagsmiddagen blir servitrisen så stressad att hon börjar blöda näsblod (inte i maten) men alla blir mätta och nöjda på tapasstället Garage i trendiga området Berga Bazars (tänk snyggare variant av Mood-gallerian fast delvis utomhus). Här äter vi också en riklig lunch för 7 EUR på Andaluzijas suns. För lördagens stora middag har jag förbokat trerätters på Herbary som ligger på taket till en galleria. Omöjligt att hitta till med en labyrint av hissar och trappor men underbar mat och utsikt väl uppe, och tyvärr väldigt hög musik. Röst fortfarande tappad…

Den avslutande gemensamma måltiden är en söndagsbrunch för 25 EUR på lilla La Kanna. Här beställer man ägg efter önskemål direkt till bordet, liksom efterrättsvåfflor. Fräsch buffé med kalla och varma rätter, däribland färska musslor, ingår också. Hotellet slutligen: Alla som ville fick plats på trevliga men enkla Aurum aparthotell där alla rum har små kök och kylskåp. Även detta helt i min smak. Köper hellre egen yoghurt och tar en kaffe på rummet än trycker i mig hotellfrukost i ottan. Sådär, då har ni lite Riga-tips. Jag tar emot bokningar för er nästa gruppresa!:-)

Andsällskap på stranden som ligger mitt i stan, vid floden Daugava

Småstadssafari i Avesta

Den hyperidylliska "gamla byn" vid älven.

Det är den tiden på året när det är dags för ensamester och småstadsbad. Att fly Stockholm för småstadens relativa svalka och lugn. Efter två veckors sedvanligt sommarjobb på Engelsbergs bruk och två dagar i stan för ompackning är det dags för två dagar i Avesta. Det är lite nostalgi att komma hit. Fram till 2016 var jag här flera år i rad för att koordinera intervjuer på herrgården för Axess TV i samband med ett stort årligt seminarium. Sedan flyttade seminariet till Engelsbergs bruk.

Men vad ska du gööra i Avesta?! Undrar alla oroligt. Två uppenbara saker på listan är bada och shoppa, och det gör jag med besked. Redan på tåget upp googlar jag fram närmaste badplats, Holmenbadet en kort promenad från centrum och precis vid den vackra gamla bebyggelsen i den så kallade Gamla byn. Visst finns det skrikande barn även här men inte alls samma trängsel som på mer populära orter, och parken är stor, man kan sätta sig längre bort från själva ministranden också. Dalälvens vatten är underbart svalt och mörkt. Abborryngel leker bland stenarna.

Kanske inte den finaste "stranden" men lagom med folk och fin utsikt!

Det ska erkännas att shoppingutbudet här kanske inte är det största men i den lilla gallerian finns HM, Kap Ahl, Lindex och lite till. Som vanligt är reautbudet även så här på sluttampen enormt bra jämfört med Stockholm. Den roligaste överraskningen är dock en secondhandbutik på Malmgatan som jag snubblar över på väg till middagen på charmiga sunkkrogen Burning Duck. Ägaren har köpt upp ett restlager av skor så här finns en vägg av kartonger med oanvända damskor av alla upptänkliga modeller för 75 kr paret! Jag förbannar mina hallux valgus för att inga av dem passar, men hittar till slut ett par. Här finns även mer sedvanligt "loppisutbud". Ägaren följer mig diskret runt och uppmanar mig att pruta om något verkar dyrt. Det är det dock INTE. Fingrar lite på några nya plånböcker men nöjer mig med skorna. "Du får en present" säger han när jag ska gå, och skickar med mig en av plånböckerna. Bara en av dessa vänliga gester som är så vanliga i småstadssverige!

Många vackra vyer utmed Dalälven.

Jag hinner faktiskt med lite natur och kultur under min Avestavistelse också. Trots värmen dristar jag mig till att gå Älvpromenaden som sträcker sig fyra eller åtta km förbi industrier, skog och strand på båda sidor om älven. Jag nöjer mig med den kortare sträckan och tar en avstickare upp till världens största Dalahäst, mitt i ett handelsområde vid motorvägen. Från älvidyll med rangliga träbroar till charmlös kommers på 500 meter. Rolig kontrast. Sen tar jag ett välförtjänt dopp igen.

Sista dagen går jag en guidad visning i det gamla järnbruket som nu är en enorm konsthall i fyra våningar. Väl värt ett besök, och bra med guide, för att hitta allt om inte annat. Jag räknar till sex olika konstnärer som ställer ut allt från glas till texil och videoverk. 

"Verket" rymmer många intressanta konstverk.

Efter denna rejäla dos konst, kultur och industrihistoria passar det bra att avrunda med lunch på restaurang Koppardalen med prisvärd lunchbuffe och utsikt över Dalälven. Två rätter, salladsbuffe, kaffe och efterrätt för 135 kr. Jag tar för mig av frasig schnitzel med klyftpotatis och hemlagad bearnaisesås. Slår mig ner med två lokala damer då alla utomhusbord är upptagna i lunchrushen. Får sedan sällskap av ett par från Stockholm som är på genomresa. Småstadsensamestern blir sällan så ensam som man tror!